Bakgrund: I omhändertagandet av barn med smärta kan specialistsjuksköterskor inom den prehospitala vården använda sig av olika medicinska åtgärder likväl som icke-medicinska. Dock visade studier från andra länder att barn varken smärtskattas eller smärtlindras adekvat.  Syfte: Studiens syfte var att undersöka hinder och möjligheter gällande barns rätt till smärtlindring enligt specialistsjuksköterskors erfarenheter i den prehospitala vården.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Elva specialistsjuksköterskor deltog i semistrukturerade intervjuer. Innehållet analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Samtliga deltagare i studien upplevde att det saknades kunskap och utbildning om barns smärta och smärtlindring prehospitalt. Ett av de större hinder för att smärtlindra barn var osäkerheten kring att sätta en perifer venkateter (PVK). Även svårigheten att bedöma barns smärta var ett hinder. Deltagarna i studien framhöll vikten av ett lugnt och tryggt bemötande för att ge goda möjligheter att skapa förtroende som ledde fram till smärtlindring. Specialistsjuksköterskorna ansåg att det fanns ett bra utbud av läkemedel som ökade möjligheten att smärtlindra barn. Det fanns dock en önskan om fler läkemedel som inte krävde intravenös administrering. Slutsats: Det tycks som att barns rätt till smärtlindring ännu inte uppfylls inom den prehospitala vården. Det finns fortfarande omständigheter som förhindrar detta på grund av en oro från specialistsjuksköterskor att sticka barn samt effekterna läkemedel kan ge. Det finns dock goda möjligheter att förändra detta då det finns en vilja och önskemål att förbättra kompetensen genom ökad kunskap och utbildning.

Introduktion: Smärtlindring är en relativt vanlig arbetsuppgift inom ambulanssjukvård. Olika analgetiska läkemedel har olika effekter och olika tid till effekt. Patienten kan även befinna sig i ogynsam miljö där det kan vara svårt eller olämpligt att sätta en perifer venkateter för att administrera läkemedel i. Inom svensk ambulanssjukvård är Metoxifluran ett relativt nytt smärtlindrande läkemedel som patienten själv administrera genom en inhalator. Användandet av Metoxifluran kan på så sätt ett alternativ till de andra smärtlindrande läkemedel som använd inom ambulanssjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka erfarenheten av arbetet med Metoxifluran hos sjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvården. För att synliggöra de olika erfarenheterna av fenomenet valde författarna att använda en fenomenografisk design för analys av materialet. Intervjuerna kondenserades ned enligt sju steg för att ta fram beskrivningskategorier av materialet vilket kom att leda till studiens resultat. Resultat:  Efter analys framkom fyra beskrivningskategorier: Svårighet nå patient och kunna administrera smärtlindring, Att vara situationsanpassad, Följsamhet till instruktioner och handhavandefel och Att ge patienter instruktioner. Deltagarna i studien framhöll Metoxifluran som ett bra läkemedel i situationer där patienten befann sig i en ogynnsam situation eller svårt att sätta en venös infart för smärtlindring. För bästa effekt av Metoxifluran är det av vikt att patienten får tydliga instruktioner om hur de ska använda läkemedlet. Slutsats: Resultatet påvisar att Metoxifluran är en smidig och enkel metod till smärtlindring särskilt i ogynnsamma miljöer och lägen där åtkomst till patienten begränsad. Vidare visar resultatet på vissa negativa effekter av Metoxifluran som kan påverka såväl personal som patienter, men detta går att förebygga med god information och påläst personal om läkemedlet. Det finns ett behov av fortsatt forskning inom området kring erfarenheter av Metoxifluran då detta kan stärka det framtida arbetet med läkemedlet.

Bakgrund och problemformulering Studier har visat att postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem som dessutom ofta övergår till kroniska smärtor i det opererade området. Studier har också funnit att postoperativ smärta är den vanligaste orsaken till kontakt med vården efter operationer samt den vanligaste orsaken till återinläggning. Trots ett flertal kända riskfaktorer för att utveckla svår postoperativ smärta såsom kön ålder m.m. så är detta fortfarande ett vanligt problem. Nyligen publicerade studier har visat att VAS (Visuell Analog Skala) -skattning vid PVK (Perifer Ven Kateter) -sättningen är en bra indikator för att identifiera riskpatienter för postoperativ smärta. Syfte Undersöka om VAS - skattning ≥ 2 i samband med PVK-sättning är en bra/giltig indikator för att förutse om en patient löper hög risk för att drabbas av postoperativ smärta. Metod Kvantitativ prospektiv observationsstudie. Ett slumpmässigt klusterurval har tillämpats. Data har samlats in av personalen på postoperativa avdelningen med stöd av en enkät. All data har bearbetats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan grupperna < 2 och ≥ 2 i någon av de jämförelser som gjordes. Inte heller kunde någon korrelation ses mellan VAS - skattning vid PVK – sättning preoperativt och VAS - värde vid ankomst postoperativ avdelning, VAS vid hemgång, tid på postoperativ avdelning eller total mängd opioider på postoperativa avdelningen. Dock sågs en trend som indikerade att VAS ≥ 2 vid PVK- sättning associerade till ett högre opioid behov postoperativt. Diskussion Att inga signifikanta skillnader eller samband kunde ses i denna studie kan förklaras av populationens begränsade storlek. Om en större population kunde inkluderats i studien så hade kanske resultatet varit ett annat. Studien visar dock att patienterna inte verkar ha speciellt ont när de lämnar den postoperativa avdelningen vilket indikerar att anestesimetoderna fungerar väl och att personalen på postoperativ avdelning gör ett bra jobb. Trots detta så visar studier att postoperativa smärta är ett vanligt problem. Kanske ligger problemet i hur standardvårdplaner för postoperativ smärta i hemmet är utformade. Men för att styrka denna hypotes så behövs ytterligare forskning.

No description available.

Cancer är en sjukdom som orsakar mycket lidande och smärta. Med orsak till en åldrande befolkning beräknas antalet cancerfall att öka de kommande åren. De symtom som patienter inom vård i livets slutskede erfar mest är just smärta. Smärta är ett begrepp som innefattar flera dimensioner. Genom att undersöka den smärta som patienten erfar och hur smärtan på bästa sätt lindras, kan kunskapen och förståelsen för fenomenet sedan öka och bidra till en god palliativ vårdsituation. Syftet med den här studien är att beskriva cancerpatienters upplevelse av att hantera smärta vid vård i livets slutskede. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats enligt Axelssons modell för en litteraturstudie. Resultatet presenteras i två olika huvudteman: Relationen mellan vårdgivare och patient samt Rädsla över förluster och smärta. Det förekommer att patienter med cancer i livets slutskede förnekar smärta för att slippa se familjen i sorg. Dessutom är själva rädslan för smärtupplevelsen många gånger större än rädslan inför döden. Patienter upplever rädsla för läkemedel och dess biverkningar. För att ge patienter med cancer bäst smärtlindring behövs en ömsesidig kommunikation mellan patient och sjuksköterska. Dessutom krävs en integrerad relation mellan patient och sjuksköterska.

Bakgrund: Antalet förstföderskor som använder sig av EDA har ökat och idag använder dryga hälften EDA under förlossning. Det är den mest effektiva smärtlindringsmetoden som förlossningsvården har att tillgå. EDA vid förlossning är dock förknippat med biverkningar och risker. Barnmorskor har en viktig roll att ge information och undervisning om smärtlindring till gravida kvinnor. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förstföderskors kunskaper och behov av information om EDA inför förlossning. Metod: Studien genomfördes och analyserades med metoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta förstföderskor. Resultat: De analyserade intervjuerna utmynnade i två huvudkategorier; EDA är en metod med fördelar och nackdelar och Förstföderskor har behov av olika information på olika sätt, med tre, respektive två, tillhörande underkategorier. Konklusion: Kvinnornas kunskaper varierade, och många var osäkra. De hade behov av olika information om EDA på flera olika sätt. De upplevde att det varken fanns tid eller möjlighet för diskussion om EDA med barnmorskor, vilket kunde bidra till en känsla av att inte ha fått tillräckligt med information. Barnmorskor behöver därför blir bättre på att erbjuda förstföderskor information om EDA, men även annan smärtlindring som används under förlossning, förslagsvis genom uttökad tid på MHV. / Background: The number of primparas who use EDA has increased, and today more than half of them use EDA during childbirth. It is the most effective method of pain relief that is available in maternity care. EDA during childbirth is, however, associated with side effects and risks. Midwives have an important role to provide information and education about pain relief to pregnant women. Purpose: The purpose of this study was to investigate primiparas knowledge and need of information about EDA during childbirth. Method: The study was conducted and analyzed by qualitative content analysis method with inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with eight primiparas. Results: The analyzed interviews resulted in two main categories; EDA is a method with advantages and disadvantages and Primiparas need different information in different ways, with three and two associated subcategories. Conclusion: The women's knowledges varied, and many were unsure. They needed different information about EDA in several different ways. They felt that there was neither time nor opportunity for discussion about EDA with midwives, which could contribute to a feeling of not having received sufficient information. Midwives must therefore improve in offering primiparas information about EDA, but also other forms pain relief used during childbirth, suggested by extended time at maternal health care.

Tidigare forskning visar att postoperativ smärta behandlas undermåligt och ibland kanske även godtyckligt. Så många som 30–80% av de patienter som genomgår kirurgi vittnar om måttlig till svår postoperativ smärta. Smärta är vida känt för att orsaka en rad negativa konsekvenser för den drabbade, både fysiskt och psykiskt. Det bidrar också till en nedsatt livskvalitet. En av anestesisjuksköterskans vårdande arbetsuppgifter är att lindra postoperativ smärta och syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter av postoperativ smärtlindring. Ansatsen var kvalitativ med intervjuer som grund och analysen gjordes genom induktiv innehållsanalys. Resultatet visade att anestesisjuksköterskorna ansåg att den postoperativa smärtlindringen är beroende av att ha patienten i fokus genom att planera utifrån individuella behov och att vara patientens ombud. Förmågan att känna med patienten samt att bedöma patientens smärta ansågs också utgöra centrala delar i utfallet av den postoperativa smärtlindringen. I studiens resultat framkom det att upplevelsen av att vara styrd av arbetsplatsens värderingar samt betydelsen av att arbeta i team har påverkan på den smärtlindring patienten får. Att ha brist på tid påverkade möjligheten att utvärdera den givna behandlingen. Att ha kunskap baserad på erfarenhet beskrevs vara en förutsättning för att kunna bidra till och främja en god postoperativ smärtlindring. I diskussionen reflekteras resultatet gentemot tidigare forskning. Planering, teamarbete och ökad kunskap bland yrkeskategorierna i den perioperativa vårdprocessen lyfts som viktiga faktorer för en bra postoperativ smärtlindring.

Medellivslängden har ökat i Sverige sedan 1860- talet, detta leder till att den äldre befolkningen ökar i samma takt. Då vårddygnen på sjukhus kraftigt minskat läggs det mer ansvar på primärvård och kommunal vård. Problemet är att dessa sjukvårdsinrättningar har en längre kommunikationsväg kring en patient och har svårare att genomföra snabba förändringar, när det gäller medicinering eller förändrade omvårdnadsåtgärder. Många äldre patienter är undermedicinerade vad gäller smärtlindring och det trögare kommunikationsnätet gör det besvärligare att åtgärda problemet. I bakgrunden beskrivs vilka olika faktorer som kan påverka upplevelsen av smärta, vad långvarig somatisk smärta är samt vilket ansvar sjuksköterskan har. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av bedömning och lindring utav långvarig somatisk smärta hos den äldre patienten inom äldreomsorgen. Resultatet visar hur viktigt det är med en fungerande organisation, där kommunikationen är nyckeln. Kontinuerlig utbildning för att sjuksköterskan ska kunna hålla sig à jour med senaste riktlinjer och åtgärder för att utveckla effektiva strategier gällande smärtlindring för att möta de särskilda behoven hos den äldre patienten. Dessutom har sjuksköterskans bemötande och attityd betydelse för hur utfallet blir. I diskussionen påtalas att det behöver implementeras lokala riktlinjer och rutiner för smärtbedömning och smärtlindring, som ett stöd för sjuksköterskans arbete. Samtliga artiklar beskriver svårigheter som sjuksköterskan möter vid smärtbedömning och smärtlindring. Dessa svårigheter och bristen på lokala riktlinjer får till följd att patienten behandlas olika av olika sjuksköterskor, samt att underbehandling är vanligt förekommande. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Smärtsam och långdragen latensfas är ett problem inomförlossningsvården idag då det ofta bidrar till komplikationer som till exempel förhöjd andel kejsarsnitt och postpartuminfektioner 2002). Taktil massage har visat sig kunna bidra till ökat välbefinnande och avslappning hos gravida kvinnor med hyperemisis). Studier som utvärderat effekter av taktil massage på latensfasen under förlossningen saknas. Syfte: Att jämföra effekterna av standardbehandling, musikterapi och taktil massage med enbart standardbehandling under latensfasen. Design: Randomiserad kontrolleradpilotstudie. Plats för genomförande: Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Deltagare: 40 kvinnor som väntar sitt första barn som söker förlossningen på grund av en smärtsam latensfas. Primär utvärderingsvariabel: etablering av aktivt förlossningsskede. Sekundära utvärderingsvariabler: användning av smärtlindring och förlossningsutfall. Resultat: Etableringen av aktivt förlossningsförlopp, användning av smärtlindring och förlossningsutfall skiljde sig inte åt mellan grupperna. Färre kvinnor som fått taktil massage använde Tablett Citodon (p= 0,0475) men i övrigt skiljde sig inte användningen av smärtlindring åt mellan behandlingsgrupperna. Slutsats: Taktil massage under latensfasen påverkar inte etablering av aktivt förlossningsförlopp, användning av smärtlindring, förlossningsutfall eller barnets hälsa. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Personer med demens har en ökad risk att ramla och åsamka sig en höftfraktur vid fall i hemmet. Att drabbas av en höftfraktur orsakar akut smärta och lidande. Flertalet internationella studier visar på att patienter som är dementa och får en höftfraktur bedöms i mindre utsträckning avseende smärtskattning vilket kan försvåra optimal prehospital smärtlindring. Utebliven individuell smärtskattning och smärtlindring medför onödigt lidande. Syfte med studien är att belysa metoder för smärtskattning och smärtlindring för patienter med demens och suspekt höftfraktur prehospitalt och som metod valdes en litteraturstudie. Författarnas smalspåriga avgränsning och urval gav inte så många träffar som önskat och sju artiklar ligger till grund för resultatet och som var kopplat till vårt syfte med frågeställningar. Resultaten visar att fördröjd smärtlindring och individuell utvärdering med bra, enkla implementerade smärtskattningsinstrument saknas. Idag finns VAS mätinstrument för generell smärtlindring inom prehospitala sjukvården. Det saknas evidensbaserade beslut på individuell skattning av smärtan prehospitalt hos patienter med kognitiv svikt (demens) i samband med höftfraktur. PAINAD och Abbey Pain Scale är två (av 35) mätinstrument som skulle kunna vara användbara inom den prehospitala akutsjukvården hos denna patientgrupp.