Studien undersöker och behandlar Snösätra industriområde och konstsamlingen Spring Remake ur ett platsspecifikt perspektiv. De frågeställningar som behandlats är: På vilket sätt skapar individer mening i relation till platsen Snösätra industriområde? Samt: Vilken roll spelar det sociala i meningsskapandet? Studien positionerar sig efter den sociala interaktionen mellan betraktare och hur målningarna i Spring Remake används som kommunikationsmedel. I undersökning av den sociala interaktionens studerades hur mening skapades vid denna plats. Meningsskapande studerades för att se hur viktig platsen var för de personer som brukade området. Materialet bestod av intervjusvar och observation samt analys av området med utgångspunkt i hur platsen brukades. Resultatet visade en plats laddad med artistisk närvaro och mening. Den sociala interaktionen som fyllde platsen var viktig för platsproduktionen, vilket skapat en plats som ligger i gränslandet mellan institution och allmän plats. Konsten var även meningsskapande i sig själv, samtidigt som den sociala interaktionen mellan betraktare och målningar visade sig vara viktigt för individernas meningsskapande. Resultatet betonar hur viktig konst utanför institutionen är, där Spring Remake fungerar som en plats där man kan uppleva konst i offentligheten.

The following study aims to examine how multimodal texts are used in English as a foreign language education in a Swedish school. It explores both how multimodal texts occur in learning materials as well as how teachers could use these learning materials when teaching their pupils. The study is based on the theory of social semiotics by van Leeuwen (2005) and uses a model for analysis of teaching materials by Danielsson and Selander (2014). Two methods are used in the study: a think-aloud-method and a teaching material analysis. The result of the study shows that the teachers who were part of the survey showed a deep understanding of how different modes in the teaching materials could be used in meaning-making for the pupils. Furthermore the result also showed that the teachers often used external resources, such as movies, books and Youtube clips in their teaching. The teaching material analysis showed that the two pages in the teaching materials that were used were rich of different modal resources and that these resources were of high quality. Using teaching materials and external resources in a well functioning way creates an opportunity for meaning-making for the pupils. The teachers that were part of the survey used these in a well functioning way, even if they were not explicitly conscious of this. The use of multimodal texts in education is a cornerstone in creating a widened literacy within the pupils and giving them the ability to communicate in the modern world of multimedia.

<p>In year 2000 the Swedish Public Service television started a new series of programmes named Mediemagasinet. The purpose was to expose the work of journalism through the eyes of a journalist. The programme showed different types of tasks and problems that have to do with journalistic reporting. The form of Mediemagasinet wasn’t anything new but the content was presented as the very first of its kind. </p><p>The interesting part of the program was that it was journalists themselves doing the media critisism. Is that actually possible? And what does it look like? By using discourse analysis this study try to answer these questions by analyses of the presentations of the television programmes. What is at stake and how does the website of the program interact with the program itself? As a complement to the study there is an interview with the editor and the manager of the project that show their point of view, which are also a part of the media critical discourse that this essay examins.</p> / <p>Hösten 2000 startade Sveriges Television sitt program Mediemagasinet. Syfet var att journalister skulle granska sin egen kår, sina egna kollegor. Programmet tog upp olika ämnen och problem som kan uppstå i och med journalistisk rapportering. Formen var välkänd för tv-tittarna, medan innehållet presenterades som det första i sitt slag. </p><p>Men vad händer när medlemmar av en yrkeskår granskar varandra? Är det överhuvudtaget möjligt? Genom ett diskursanalytiskt angreppssätt försöker denna uppsats svara på dessa frågor. Studien vilar på analyser av hur programmet presenteras av programledaren och vilka anspråk som görs i programmet. Även den hemsida som etablerades i samband med programmet integreras i analysen. Som komplement till studien gjordes även en deltagande observation vid ett inspelningstillfälle av Mediemagasinet. Då genomfördes även en intervju med redaktören och projektledaren för programmet. Deras åsikter och funderingar kring produktionen är även de en del av den mediekritiska diskurs som Mediemagasinet ingår i. Och det är denna diskurs och hur den skapas som undersöks i denna uppsats. </p>

In year 2000 the Swedish Public Service television started a new series of programmes named Mediemagasinet. The purpose was to expose the work of journalism through the eyes of a journalist. The programme showed different types of tasks and problems that have to do with journalistic reporting. The form of Mediemagasinet wasn’t anything new but the content was presented as the very first of its kind. The interesting part of the program was that it was journalists themselves doing the media critisism. Is that actually possible? And what does it look like? By using discourse analysis this study try to answer these questions by analyses of the presentations of the television programmes. What is at stake and how does the website of the program interact with the program itself? As a complement to the study there is an interview with the editor and the manager of the project that show their point of view, which are also a part of the media critical discourse that this essay examins. / Hösten 2000 startade Sveriges Television sitt program Mediemagasinet. Syfet var att journalister skulle granska sin egen kår, sina egna kollegor. Programmet tog upp olika ämnen och problem som kan uppstå i och med journalistisk rapportering. Formen var välkänd för tv-tittarna, medan innehållet presenterades som det första i sitt slag. Men vad händer när medlemmar av en yrkeskår granskar varandra? Är det överhuvudtaget möjligt? Genom ett diskursanalytiskt angreppssätt försöker denna uppsats svara på dessa frågor. Studien vilar på analyser av hur programmet presenteras av programledaren och vilka anspråk som görs i programmet. Även den hemsida som etablerades i samband med programmet integreras i analysen. Som komplement till studien gjordes även en deltagande observation vid ett inspelningstillfälle av Mediemagasinet. Då genomfördes även en intervju med redaktören och projektledaren för programmet. Deras åsikter och funderingar kring produktionen är även de en del av den mediekritiska diskurs som Mediemagasinet ingår i. Och det är denna diskurs och hur den skapas som undersöks i denna uppsats.