Denna studie handlar om hur föräldrar ser på sin föräldraroll idag och vi har valt att betrakta det ur ett sociologiskt perspektiv med sociokulturella teorier. Syftet är att undersöka senmoderna föräldrars syn på sin roll som uppfostrare under deras barn/barns uppväxt. Vi ställer oss frågorna: Vad innebär en senmodern, god uppfostran och hur vill föräldrarna att deras barn ska leva som vuxna? Vi använder oss av en kvalitativ forskningsmetod, fokusgruppsintervjuer, där medlemmarna i gruppen interagerar och delar med sig av egna erfarenheter. Intervjumaterialet som ligger till grund för studien är analyserat horisontellt och sammanslaget. Vi intervjuar även "experter" som i yrket jobbar nära familjer. Den informationen kontrasterar och kompletterar gruppintervjuerna. I analysen utgår vi huvudsakligen från begrepp som sociologerna Beck, Bauman, Giddens och Habermas har använt för att beskriva det senmoderna samhället: individualism, ambivalens, reflexivitet, självidentitet och självförverkligande; tid och stress, konsumism, livsvärld/systemvärld och förvetenskapligande av det privata. Vi använder även några andra begrepp som kontrast mot det senmoderna: familj och tradition; och uppfostran. I diskussionen funderar vi över vad studien kan lära oss om det senmoderna föräldraskapet. Föräldrarna som intervjuats besitter en god förmåga att hantera senmodernitetens krav och snabba kast. Det viktigaste de vill ge sina barn är trygghet, kärlek och social kompetens för att barnen så småningom själva skall kunna bemästra sin framtid och sitt vuxenliv.

Avsikten med följande studie var att undersöka om och hur hemtjänstberoende äldre uppfattade att deras hem blir en arbetsplats för hemtjänstpersonalen samt om uppfattningen såg olika ut beroende på om den äldre är en man eller kvinna. Även om typen av hemtjänstinsatser har betydelse för uppfattningen studerades. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning för att fånga uppfattningarna och få en helhet i studien. Vi har gjort sex intervjuer, varav tre var kvinnor och tre var män. Resultatet bygger på dessa intervjuer som vi har sammanställt och analyserat. Resultatet från studien visar att äldre inte uppfattar sitt hem som en arbetsplats. De anser att det fortsatt är deras hem och att personalens närvaro inte påverkat uppfattningen av hemmet. Det framkom att uppfattningen beror på olika faktorer som ett rikt socialt nätverk, att de har kvar vissa sysslor som de klarar själva samt att personalen visar hänsyn och respekt för den äldre och dennes hem. En annan viktig faktor är att de äldre har anpassat sig efter personalens rutiner. Det finns skillnader i uppfattningen av hemmet utifrån kön och typen av insatser. Kvinnorna, som även är de med störst omsorgsbehov, uppfattade indirekt hemmet som arbetsplats då de kan känna ett visst intrång i deras privata sfär. / The intension with the following study was to investigate if and how elderly people who depend on home help understand that their home becomes a work place for the personnel and if the understanding varies between men and women. In addition, it was also investigated if the type of home help had any impact on the understanding. We chose to do a qualitative investigation to capture the understandings and get a complete picture in the study. We have done six interviews, with three women and three men. The result is based on these interviews that we have put together and analyzed. The result from the study shows that elderly people do not understand their home to be a work place at all. They believe that it is still their home and that the presence of the personnel has not affected their experience of their home. It has been shown that this understanding depends on different factors such as a rich social network, that they have certain tasks that they can still do on their own and that the personnel shows consideration and respect for the elderly person and his or her home. Another important factor is that the elderly people have adjusted to the routines of the personnel. There are differences in the understanding of the home between gender and the type of help that the elderly have. The women who also have the biggest need of help understand indirect their home to be a work place. They feel some kind of infringement in their private area.

No description available.

Syfte med detta arbete är att studera yrkesstatusen hos personal som arbetar med människor med intellektuella funktionsnedsättningar på daglig verksamhet och bostäder med särskild service. Denna yrkesgrupp ingår i den offentliga sektorn, tillhör omsorgen, är kvinnodominerad och har ingen enhetlig utbildning och yrkesbeteckning. Personalomsättningen är stor och lönen är låg. Vår fråga är huruvida kraven på yrkeskompetens för denna yrkesgrupp som vi kallar för omsorgsassistenter har förändrats under de senaste tjugo åren och vilka hinder och möjligheter det finns för en utveckling till ett självständigt yrke. Vårt empiriska material består av olika skrifter om kompetenshöjning för omsorgspersonal som Socialstyrelsen publicerat, beskrivningar av utbildningar och vidareutbildningar, platsannonser från arbetsförmedlingen samt information från personer som har arbetat länge i ledande positioner inom handikappomsorgen. Våra teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism och som tolkningsmetod valde vi Faircloughs diskursanalys. Det framgår av forskning om professionalisering att det krävs vissa kriterier för att ett yrke ska kunna utvecklas till en profession. Vår målgrupp uppfyller inte dessa kriterier. Resultatet visar att yrket genom åren har blivit mer mångfacetterat och kvalificerat. Vår slutsats är att det finns både hinder och möjligheter för omsorgsassistenter på väg till en självständig yrkesgrupp. Som möjlighet till ett självständigt och utvecklat yrke ser vi strävan mot akademisering och professionalisering och en hög prioritering av utbildning. Den allt otydligare yrkesprofilen med breda kompetenskrav samt kvinnodominansen inom den undersökta yrkesgruppen kan däremot betraktas som hinder för utveckling till ett självständigt yrke.

Enhetschefens arbete balanserar mellan önskemål och krav från personal, brukare, anhöriga, tjänstemän och politiker. Informella ledare kan då vara ett hot eller en möjlighet.Uppsatsens syfte är att bidra med förståelse för hur enhetschefer inom äldreomsorgen resonerar kring informella ledare. Det handlar om de möjligheter och svårigheter samt de strategier cheferna resonerar om och använder i sitt arbete.Den teoretiska referensramen utgörs av symbolisk interaktionism och verksamhetsnära- och situationsanpassat ledarskap. Utifrån en kvalitativ ansats har halvstrukturerade intervjuer genomförts med sex enhetschefer i två kommuner i Östergötland.Resultatet visar att cheferna resonerar kring både möjligheter och svårigheter avseende informella ledare i verksamheten. Möjligheterna kan bestå av att informella ledare ofta är insatta och engagerade i verksamheten. Cheferna använder också informella ledare för att övertyga övriga i personalgruppen om sin linje vid neddragningar eller förändringsarbete. Möjligheterna kan vändas till svårigheter då de informella ledarna genom sitt engagemang på ett negativt sätt drar med sig övriga i personalgruppen. De kan också medverka till skapandet av en negativ kultur där personalen inte vågar uttrycka sig fritt. Sammantaget handlar chefernas strategier om tydlighet, kommunikation, delaktighet och utbildning.

Sammanfattning Arbetsmarknaden förändras hela tiden, vilket innebär en omställning för alla som har ett arbete och en sysselsättning. Det ställs högre krav på arbetstagarna vilket, medför ännu svårare förutsättningar för de som redan nu står utanför arbetsmarknaden. Vi har i denna studie valt att se på hur sociala arbetskooperativ kan fungera som alternativ sysselsättning. Vi har valt att titta på detta, tänkt för människor som har någon typ av psykisk nedsättning och utifrån deras behov. Vi har genom att titta på denna specifika grupps behov i arbetslivet, undersökt om dessa behov kan tillgodoses genom ett socialt brukarkooperativ. Detta för att få ökade kunskaper om sociala arbetskooperativs plats som en alternativ sysselsättning/arbete för människor med särskilda behov. Vi genomförde studien med hjälp av kvalitativa intervjuer med ovan nämnd målgrupp samt personal som arbetat med kooperativa verksamheter. Vårt resultat baseras dels på dessa intervjuer dels, på jämförelser med relevant insamlad data i form av tidigare studier och litteratur. Resultatet visar att respondenternas behov mycket väl kan tillgodoses i ett socialt brukarkooperativ. Vidare framgår av resultatet att det i stor utsträckning finns både ekonomiska och sociala vinster att utvinna genom dessa.

Denna uppsats är en diskursanalys över så kallade ”pappa-böcker”, böcker skrivna av män om att bli och vara pappa. Syftet är att studera vilket budskap dessa böcker förmedlar och hur männen framställer sitt faderskap. Syftet är även att studera hur budskapet förhåller sig till den sociala kontexten texterna befinner sig inom. Den sociala kontexten är skapad utifrån en litteraturstudie av tidigare forskning. Studiens teoretiska infallsvinklar har varit det socialkonstruktionistiska perspektivet i allmänhet och maskulinitetsteorier i synnerhet. Utifrån den kritiska diskursanalysen som metod har jag studerat fyra stycken böcker, innehållande tillsammans 16 stycken texter, skrivna av män. Ur dessa texter har jag kunnat utläsa att männens budskap om ett bra faderskap framställs som att vara närvarande, engagerade och delaktiga i sina barns liv genom en vardagsnärvaro. Det vill säga att dela på föräldraledighet, ta över hushållssysslor och skapa en egen relation till barnet utan moderns närvaro. Detta skapar diskursen om faderskapet med barnet i fokus, där diskursens nyckelord är här och nu, närvaro, engagemang och ansvar. Studien visar även att männen uppvisar en ny form av maskulinitet, en barn- och heminriktad maskulinitet, vilken innebär att männen i sitt faderskap även tar hand om hushållssysslorna och framställer sig positiva till förändrande könsroller. Detta skiljer sig från den barnorienterande maskuliniteten som ”plockar russinen ur kakan ” ur faderskapet och snarare befäster de traditionella könsrollerna.

Sammanfattning Studiens syfte är att ge en bild av ungdomars egna erfarenheter och upplevelser av stress samt hur stressen hanteras i vardagen. Studien har en kvalitativ ansats där tre fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tolv ungdomar från gymnasiets sista årskurs utgör studiens empiriska underlag. Som teoretisk referensram används symbolisk interaktionism som med sitt fokus på social interaktion och aktivitet i nuet kan hjälpa oss att förstå vardagen. Utifrån aktuell stressforskning och studiens empiriska material används också krav-kontrollmodellen samt begreppet coping som tillämpade teorier. Resultatet visar att den vardagliga stressen är utbredd bland ungdomarna. Många lever ett hektiskt och inrutat liv och de har svårt att få tiden att räcka till. Ungdomarna menar att stress är en del av livet och att den i måttliga mängder kan upplevas som stimulans, men att stressen i vardagen oftast påverkar dem negativt. När ungdomarna själva berättar vilka faktorer i deras vardag som orsakar stress är det framför allt skolarbetet som nämns mest frekvent. Utöver skolarbetet är det oron för framtiden som stressar. Ungdomarna upplever en stor osäkerhet inför alla val och beslut som ska fattas och många menar att de inte känner sig förberedda för vuxenlivet. Ytterligare en stressfaktor är upplevelsen av krav och förväntningar. Ungdomarna har höga krav på sig själva, men de berättar också att föräldrarnas krav och förväntningar är en källa till stress. Fritiden är den tid då ungdomarna upplever minst stress, även om känslan av tidsbrist också kan infinna sig där. Det är den tid som ungdomarna oftast styr över själva och kan använda som de vill. För att hantera stressen i vardagen använder ungdomarna en mängd olika strategier. Det som framträder tydligast är att ungdomarna väljer att planera och prioritera för att få tillvaron att gå ihop. Men när stressen är påtaglig väljer några att tänka bort, stänga av eller göra något helt annat för en stund. Andra strategier som framkommer är att söka socialt stöd eller att resonera med sig själv för att finna lösningar på problem. Utifrån studiens resultat formuleras fyra punkter som är särskilt viktiga i arbetet med att stödja ungdomarna att själva mobilisera kraft mot stress. Dessa är; kunskap om stress, skapa tid för återhämtning, goda vuxenkontakter samt förberedelse för framtiden.

The purpose of this study was to study and analyze in order to increase understanding of how social-secretaries choices and assessments described in the hypothetical situations that relate to families receiving social assistance welfare. The main issues we searched answer to each Mainly, we sought to answer the following questions: What considerations are made regarding the child's best interests in the handling process relating to social assistance and in what way is a childperspective taken into account in decision justification. Problem formulation can be summarized in the variety of decision making on welfare and vulnerability of poor children. In our approach to collecting empiri we used out of vignette-studies and interviews. We interviewed seven social secretaries from a social welfare unit. For our help in the analysis of the collected material, we have made use of Michael Lipskys streetlevel bureaucracy. The conclusion we came to was that the social secretaries agreed that there is disagreement how a child perspective is taken into account but all agree that the child's perspective must be addressed in some form in the management of social welfare.

<p><p>The purpose of this study was to study and analyze in order to increase understanding of how social-secretaries choices and assessments described in the hypothetical situations that relate to families receiving social assistance welfare. The main issues we searched answer to each Mainly, we sought to answer the following questions: What considerations are made regarding the child's best interests in the handling process relating to social assistance and in what way is a childperspective taken into account in decision justification. Problem formulation can be summarized in the variety of decision making on welfare and vulnerability of poor children. In our approach to collecting empiri we used out of vignette-studies and interviews. We interviewed seven social secretaries from a social welfare unit. For our help in the analysis of the collected material, we have made use of Michael Lipskys streetlevel bureaucracy. The conclusion we came to was that the social secretaries agreed that there is disagreement how a child perspective is taken into account but all agree that the child's perspective must be addressed in some form in the management of social welfare.</p></p>