The aim of this essay has been to find out whether the individual development plan does make it easier to teachers to discover any needs of the students to get education or material changes and by that make adjustments in the classroom. I chose to seek information by interviewing special educators at four compulsory schools, since they have an overall apprehension of how the work is carried out at the school, especially the work with students in need of any form of extra support. All students at the Swedish compulsory school shall have an individual development plan. The purpose with the plan is, besides that the student is to be given possibilities to form his own pedagogical and social goals, that the teacher shall get early signals if a student may be in need of getting education and materials changed and adjusted for to easier manage his studies. The individual development plan of the student should have the function as a tool to the teacher to facilitate for his students. The answer of my question can be sum-up in a no, the inherent potential in the individual development plan is not utilized by the teachers that seem to have the apprehension that the plan is for the student all by him/herself. The teaching staff has obviously not understood the use they can get out of it.

Förväntat kunskapsbidragStudien kan bidra till att öka kunskapen om hur elever med diagnosen autism ser på sitt eget stödbehov i gymnasieskolan. Diagnosen autism är ett spektrum och olika individer upplever skolgången olika. Ju fler intervjuer som publiceras i detta ämne, desto bredare blir kunskapen om hur dessa elever kan uppleva stödåtgärder i skolan. Tidigare kartläggningar från bland annat Skolverket visar att elever med autism generellt har en lägre måluppfyllelse. Det är därför angeläget att öka kunskapen om hur dessa elever ser på de stödåtgärder som sätts in.SyfteSyftet med examensarbetet är att bidra med kunskaper kring hur elever med diagnosen autism ser på sitt eget stödbehov i en gymnasieskola som har begränsat sin antagning till elever i behov av stöd. Framgångsfaktorer utifrån elevens perspektiv har varit i fokus. FrågeställningPå vilka sätt beskriver eleven sitt stödbehov för att klara av studier på ett studieförberedande program, i en skola som begränsat sitt mottagande? Vilka stödåtgärder beskrivs i deras berättelser som särskilt betydelsefulla?TeoriI detta examensarbete har det sociokulturella perspektivet, såsom Vygotskij (1978) beskriver det, varit i centrum. Eleverna befinner sig i olika proximala utvecklingszoner och samspelar och påverkas av omgivningen. Detta samspel bidrar till att olika elever har olika syn på sig själv och de stödåtgärder de upplever som betydelsefulla. Lave och Wengers (1991) teori om sociala praktiker och hur personer i en social praktik går från att vara legitima perifera deltagare till att vara experter, har använts för att analysera materialet. Teorin har också använts för att förklara hur elever ser på sin egen utveckling. MetodExamensarbetets empiri bygger på kvalitativa intervjuer. Fyra elever på en gymnasieskola med begränsat mottagande har intervjuats och materialet har transkriberats.ResultatEleverna beskriver lärarens förmåga att anpassa undervisningen efter deras förutsättningar som en av de viktigaste stödåtgärderna. Lärarens förmåga att etablera och bibehålla goda relationer är också av vikt. Att få gå i en liten grupp lyfts fram som särskilt betydelsefullt och anledningarna till detta är flera. I den lilla gruppen har läraren mer tid till varje enskild elev. Eleverna säger att de valt skolan med begränsat mottagande just för att de erbjuder mindre grupper. Den tidigare forskning som ligger till grund för denna studie pekar också på mindre grupper som en framgångsfaktor. Det upplevs mindre stigmatiserande av eleverna att be om hjälp när man vet att de andra eleverna möter ungefär samma utmaningar som en själv i ämnena och i sociala situationer. Det utökade lärarstödet blir inte en enskild åtgärd utan ett arbete på organisationsnivå. Det utökade lärarstödet upplevs därför inte som utpekande av eleverna. Betydelsen av att få gå tillsammans med de man upplever som jämlikar är stor. En god struktur efterfrågas också. Schemat ska erbjuda förutsägbarhet och skoldagen ska helst börja och sluta samma tid varje dag. Skriftlig information, att slippa förflyttningar och en miljö fri från störande ljud är också stödåtgärder som nämns. Lärarstödet är direkt avgörande för om eleverna når nästa proximala zon samt avancerar från att vara legitima perifera deltagare till att bli experter i denna sociala praktik. ImplikationerEleverna i studien har sökt en skola med begränsat mottagande då de inte ansett att stödet de fått i en traditionell skola motsvarat deras stödbehov. Främst efterfrågar eleverna utökat lärarstöd, liten grupp och möjligheten att få träffa andra med liknande problematik. Att bli lyssnad på och få vara delaktig i lösningar är sådant eleverna i studien värderar högt. Få traditionella gymnasieskolor erbjuder mindre grupper men studien visar att detta är något eleverna efterfrågar. SlutsatsEleverna i studien berättar genomgående att de ”vill bli hörda”. Att det är deras egna förslag på hur undervisningen ska utformas som ska utgöra grunden för de anpassningar som sätts in. Lärarens bemötande och förmåga att anpassa undervisningen är avgörande för om eleverna känner sig delaktiga. Gruppstorleken samt att det finns fler elever som har ungefär samma stödbehov avgör hur trygga eleverna känner sig i klassen och att de vågar ta emot hjälp.

Intresset för chefskap har minskat hos unga, samtidigt som allt fler äldre chefer kommer att gå i pension inom kort. Komplexiteten med chefskap är stor och utmaningarna, i synnerhet det bristande stödet, är påtagliga för förstagångschefer. Därför fanns en möjlighet att studera fenomenet närmare för att bringa en viss klarhet i ämnet. Syftet med studien var att ge unga en tydligare bild av chefskap. Det här genom att visa hur synen på chefskap förändras när en individ tar sig an positionen som chef för första gången och beskriva hur förstagångschefer upplever att stödet från organisationen har påverkat övergången till chefspositionen. Studien utfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats var kvalitativ data samlades in via åtta intervjuer med förstagångschefer. Utifrån kvalitativ data har fyra teman sedan identifierats som tolkats med hjälp av de teorier vi funnit lämpliga. Baserat på de resultat som uppkom fördes här en sammanfattande och djupare diskussion. Förstagångcheferna visade, utifrån sina erfarenheter, att de haft en romantiserad bild av chefskapet innan de blev chefer. Nu ser de chefskapet som något roligt men även att det innebär mycket ansvar. Förstagångscheferna redogjorde även för att stödet i övergången till chef var bristfällig men att det inte var den enda eller den största utmaningen. / The interest in managership has declined among young people, while more and more old managers will be retiring shortly. The complexity of managership and the challenges, particularly regarding the lack of support, are great for first-time managers. Therefore there was an opportunity to study the phenomenon further to bring some clarity on the subject. The aim and purpose with the thesis was to give young people a clearer image of managership. This by showing how perceptions of management and managership could change when an individual takes on the position as a first-time manager and further describe how the first-time-managers felt about the amount of support from the organization and how it has influenced the transition to the manager position. The study was based on a qualitative method with an inductive approach where the qualitative data was collected through eight interviews with first-time managers. Based on the qualitative data, four themes were identified and interpreted with theories we found suitable. Based on the results that emerged, a summarized and deeper discussion was performed. The first-time-managers showed, based on their experiences, that they had a somewhat romanticized image of managership before becoming managers themselves. Nowadays they view the managership as something fun but also as something that requires a great amount of responsibility. The first-time-managers also outlined the insufficiency regarding the support from the organizations in the transition that turned out not to be the only or the most challenging problem.

This study aims to examine the regard paid to the use of Assistive Technology (AT) when assessing the knowledge of Year 9 pupils with dyslexia in the subject Swedish. A starting point was to examine the knowledge of a group of teachers in the areas of dyslexia and AT. The issues then developed as to which AT a dyslexic pupil is allowed to use in an assessment situation and how the use of these tools affects the assessment. There was an examination of the guidelines that the teacher group can use as support when assessing the knowledge of dyslexic pupils on the basis of AT. The method used was qualitative semi-structured interviews. The group examined was made up of four subject teachers in Swedish. The results showed that the teacher group had limited knowledge of both dyslexia and AT. It also emerged that computers were the most common form of compensatory aid in assessment situations. The use of AT did not affect the assessments. The curriculum contained no guidelines for assessing knowledge on the basis of AT and left a lot of room for interpretation by individual teachers. The conclusions drawn were that there is a need for teacher training to include courses on dyslexia and the areas of application of AT. Greater knowledge would better ensure that the correct compensatory aid is chosen for each pupil in each assessment situation. Clear guidelines are also needed so that assessments can be regarded as fair and of equivalent value.