Syftet med studien är att undersöka hur lärare år 6-9 uppfattar Idrott och hälsaämnets tillgång på resurser jämfört med teoretiska ämnen för stöd av elever i svårigheter med att nå upp till kunskapsmålen. En trianguleringsmetodik, i form av en strukturerad enkät följd av ostrukturerade intervjuer har använts. Genom den har visats att lärare uppfattar att Idrott och hälsaämnet ha lägre status än teoretiska ämnen. Det gäller fler ämnen än de som ger behörighet till gymnasiet. Det yttrar sig i att färre stödåtgärder erbjuds Idrott och hälsaämnet när skolorna prioriterar i tider av bristande resurser. En svårighet för Idrott och hälsaämnet är bristen på lokaler som minskar skolors erbjudna stöd för ämnet.

Abstract I dagens skolsystem är andel elever som är i behov av någon sorts stödundervisning hög. Detta inkluderar elever som har svårigheter i ett specifikt ämne eller har behov av extra stöd, insatser och anpassning.  Med hjälp av Skolverkets riktlinjer och regler uppger det bland annat att lärare och alla som arbetar i skolan ska kunna tillmötesgå alla elever med olika behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. De elever som är i behov av extra stöd eller extra anpassningar ska kunna få den specifika hjälpen de behöver. Bland de elever som är i behov extra stöd inkluderar det elever med inlärningssvårigheter. Det är därför viktigt att se på interaktionen mellan lärare och elev, hur lärare går tillväga att tillhandagå och möta dessa elever. Samt att se hur skolan samarbetar för att skapa en miljö för att ge elever med olika behov utveckling och lärande. Fram till att de elever som är i behov extra stöd, får rätt hjälp i rätt tid kan det finns faktorer bakomliggande som bidrar till att när elever med inlärningssvårigheter upptäcks. Syftet med denna studie är att belysa vilka stödåtgärder som erbjuds till elever i grundskolan med diagnosen ADHD eller Aspergers Syndrom [AS] som har inlärningssvårigheter. Ett annat syfte är att undersöka om det finns faktorer som bidrar till att elever med stödundervisning av typen ADHD och AS upptäcks senare i skolgången. Fyra informanter, därav en speciallärare, en specialpedagog, en kurator och en grundskolelärare ifrån Stockholmsområdet, deltog i studien genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultatet har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys. Studiens resultat upplyser de olika stödåtgärderna som erbjuds till elever samt faktorer som bidrar till att elever med stödundervisning av typen ADHD och AS upptäcks senare i skolgången.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar som lärare, speciallärare och specialpedagoger har kring vilka stödåtgärder som prioriteras för elever med samtidig dyslexi och ADHD, komorbiditet. För att få tillgång till dessa lärarkategoriers uppfattningar genomfördes elva semi-strukturerade intervjuer. Resultatet som framkom var för det första att det inte fanns någon kunskap om begreppet komorbiditet och vad det innebär, och för det andra att alla informanter kunde erinra en elev som troligtvis haft denna kombination utan att skolan vetat om det. Det framkom även att ADHD är det som prioriteras när stödåtgärder sätts in, eftersom det är svårt att bedriva undervisning om eleven har stora koncentrationssvårigheter och/eller är utåtagerande. Stödåtgärder för dyslexi sätts oftast inte in förrän eleven kommit upp på mellanstadiet och blivit utredd för sin ADHD samt fått medicin som lugnat beteendet. Relation lyfts fram som mycket viktigt för att arbetet med eleven ska bli framgångsrikt. Kunskapen om vilka stödåtgärder som fungerar bäst varierar från stor kring ADHD, relativt stor kring dyslexi, till att vara i stort sett obefintlig kring den komorbida formen ADHD - dyslexi.

Socialarbetare inom familjebehandling som möter traumatiserade barn är en stor riskgrupp för sekundär traumatisering. Genom mötet med traumatiserade barn och deras berättelser kan socialarbetarna själva uppleva samma symptom som den traumatiserade själv uppvisar. Syftet med denna studie är att undersöka förekomsten av eventuell sekundär traumatisering hos socialarbetare inom familjehemsvården. Traumatiseringen antas ske då socialarbetarna kommer i kontakt med traumatiserade barn. Vi har undersökt omfattningen av utsatthet hos yrkesverksamma och vad det finns för stödåtgärder för att förhindra denna utsatthet, samt även studera huruvida de yrkesverksammas arbetsliv samt privatliv påverkas.Genom kvalitativa intervjuer med socialarbetare som är verksamma inom området familjehemsbehandling har vi samlat in vår empiri. Teorierna vi använt för att analysera intervjuerna är biopsykosocialt perspektiv och copingteori. För att lyfta fram empiriska data har vi använt oss av kvalitativ tematisk innehållsanalys. Resultaten från studien visar att socialarbetarna upplevde sekundär traumatisering på olika sätt, majoriteten av våra respondenter har drabbats av sekundär traumatisering och de upplever att kontakten med trauma inom familjehemsvården kommer genom att arbeta med barns trauma. Socialarbetarna kunde alla beskriva att de finns tillgängliga stödåtgärder inom organisationen, samt stödåtgärder som bör finnas tillgängliga vid STS. Socialarbetarna som upplevt STS beskrev även att det påverkade privatlivet och de kunde även beskriva privatlivet som en viktig faktor för stöd och återhämtning. Socialarbetarna som upplevt STS har mottagit stödåtgärder för detta samt att socialarbetarna som upplevt STS påverkades av detta i arbetslivet. De respondenter som inte upplevt STS uppgav att de ändå påverkas av det trauma som de möter i sitt arbete. Vi kunde identifiera olika teman i resultaten och kunde dela upp dom i rubrikerna `förekomst av trauma och sekundärtraumatisering, ´hur sekundärtraumatisering påverkar arbetsliv och privatliv` och ´stödåtgärder vid upplevelse av sekundär traumatisering´. Forskningen kring STS i Sverige är bristfällig, detta blev tydligt i vårt sökande efter relevant forskning till studien samt respondenternas uttryck att de saknar forskning i en svensk kontext. Vi ser ett tydligt behov av fortsatt forskning för att vidare öka kunskap kring risker att bli sekundärtraumatiserad i arbetet med traumatiserade barn, samt att få kunskap som kan åtgärda och förebygga arbetshälsoproblem inom socialt arbete.

Åtgärdsprogram består av två delar, där skolpersonal skriver ner elevens behov av det särskilda stödet samt åtgärder. Åtgärdsprogram används som ett stöd i genomförandet av den pedagogiska verksamheten för att eleverna ska nå målen inom utbildningen. Men forskningen visar också att en av det viktigaste åtgärderna för att stödja barn i svårigheter är ett fördjupat samarbete mellan lärare och vårdnadshavare. Syftet med den här studien är att undersöka hur elevens behov beskrivs i åtgärdsprogram och analysera hur det överensstämmer med Skolverkets allmänna råd som utgavs år 2014. Med hjälp av tjugotvå åtgärdsprogram från en gymnasieskola har en tematisk innehållsanalys genomförts. Den tematiska analysen visar att skolpersonal beskriver elevens behov på ett sätt som inte överensstämmer med Skolverkets allmänna råd exempelvis när det handlar om elevens svårigheter. Däremot framkommer det att skolpersonal använder sig av både det relationella och kategoriska perspektivet i åtgärdsprogrammen, men det kategoriska perspektivet ser ut att dominera. Ytterligare forskning behövs för att exempelvis undersöka varför det finns en skillnad mellan det som skrivs i åtgärdsprogram jämfört med vad Skolverket (2014) anger ska finnas i åtgärdsprogram enligt elevens behov.

SammanfattningWahlén, Boel (2016), Svensk utlandsskola med statsbidrag – att ta sig an elever i behov av särskilt stöd ”så långt det är möjligt”. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDå kunskapen om vilka förutsättningar och hinder de statsbidragsberättigade svenska utlandsskolorna står inför i arbetet med elever i behov av särskilt stöd idag är liten och begränsad, samt att de i nuläget finns få studier med fokus på detta, vill vi med vår studie bidra med en ökad kunskap inom detta område.Syfte och frågeställningarStudiens syfte är att analysera de förutsättningar och utmaningar som de svenska utlandsskolorna står inför i relation till elever i behov av särskilt stöd, med fokus på tvetydigheten i regelverket gällande utlandsskolornas ansvar för dessa elever.Frågeställningar:1.Vilken bild har svenska skolmyndigheter och svenska utlandsskolors stödorganisationer, dvs. Svensk Utlandsundervisnings Förening (SUF) och Riksföreningen Sverigekontakt, av de svenska utlandsskolornas arbete med elever i behov av särskilt stöd?2.Hur beskriver utlandsskolornas personal förutsättningarna och utmaningarna i relation till elever i behov av särskilt stöd på de svenska utlandsskolorna?3.Hur hanterar de svenska utlandsskolorna tvetydigheten i regelverket kring elever i behov av särskilt stöd?TeoriStudiens teoretiska förankring utgår från socialkonstruktivismen och KORP (kommunikativt relationsinriktat perspektiv). Vidare belyses Grosins modell för att undersöka det pedagogiska och sociala klimatet, PESOK.Metod Vi använde oss av enkäter till samtliga svenska utlandsskolor och av halvstrukturerade intervjuer vid besöket på en utlandsskola. Vi genomförde också telefonintervjuer.ResultatStudiens resultat visar att det gällande regelverket för utlandsskolorna som innefattar vem som bär ansvar för elever i behov av särskilt stöd är svårtolkat och tvetydigt då skolorna endast ska bedriva undervisning enligt svensk skollag ”så långt det är möjligt”. Detta ger fri tolkning för varje enskild skola. Skolans ansvar för dessa elever är oklar då det gäller rätten till stöd och leder till godtycklighet då familjens ekonomi och skolans vilja styr huruvida eleven antas till skolan eller inte samt vem som bär ansvar för olika stödinsatser. Då dessa skolor ska ligga i den svenska statens samhällsintresse, och deras existens göra det möjligt för svenska medborgare att arbeta utomlands och kunna ta med sig sina barn, ter sig resultatet något märkligt. Utlandsskolorna har inte samma skyldigheter som de svenska ordinarie skolorna att ta sig an elever i behov av särskilt stöd och kan tacka nej till dessa. Utlandsskolorna är endast skyldiga att erbjuda ”rimlig” skolhälsovård vilket ger stort tolkningsutrymme. Begreppet ”så långt det är möjligt” är inte känt för majoriteten av personalen vilket förvånade oss. Denna skolform ter sig inte som en skola för alla som vi ser det. Förutsättningarna på utlandsskolorna att ta emot elever i behov av särskilt stöd anser de inte själva vara goda medan intervjuer och enkäter visar på att det finns goda förutsättningar för detta. ImplikationerStudien visar på nödvändigheten av att förtydliga riktlinjerna för elever i behov av särskilt stöd vid de svenska utlandsskolorna. Det behöver bli tydligare vem som ansvarar för vad och vad den enskilda eleven i behov av särskilt stöd kan förvänta sig när hen befinner sig på en utlandsskola. Likaså har vi i studien identifierat ett behov av kontinuerlig fortbildning för all skolpersonal rörande specialpedagogikens ramar för att förändra inställning, kunskap och hantering av elever i behov av särskilt stöd, vilket skulle kunna leda till ett minskat behov av särskilda insatser. Utfallet av vår studie är svårbedömt och därför krävs ytterligare forskning rörande de svenska utlandsskolornas förutsättningar och utmaningar i relation till elever i behov av särskilt stöd med fokus på en likvärdig skola för alla. Nyckelord: svensk utlandsskola, elever i behov av särskilt stöd, anpassad undervisning, stödåtgärder, skolmyndigheter

Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpecialpedagogisk påbyggnadsutbildning 90pRosenquist, Nina (2008). Övergången från grundskolan till gymnasiet för elever i behov av särskilt stöd. (The transition from nine-year complusory school to comprehensive upper secondery school for pupils in special needs.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola. AbstractSyftet med denna kvalitativa studie är att ge en bild av övergången från grundskolan till gymnasiet för elever i behov av särskilt stöd. Jag har valt att intervju specialpedagoger på två grundskolan samt rektorn och lärare på gymnasieskola.Resultatet av studien visar på att det är den enskilda skolans normer och traditioner som påverkar övergången för elever i behov av särskilt stöd. Organiseringen och utformningen utgår från vilka resurser och kompetenser som skolan har. Attityder till elever i behov av särskilt stöd styrs av de synsätt och perspektiv som härskar på just den skolan. Den ökande andelen elever som misslyckas trots tidigt insatta stödåtgärder tyder på att skolans möjligheter att kompensera svårigheter är små eller obetydliga. De olika perspektiven som skolorna intar får konsekvenser för den specialpedagogiska verksamheten och också för den enskilda eleven vid övergången från grundskolan till gymnasiet. Arbetet på grundskolorna skiljer sig åt när det gäller övergången till gymnasiet för elever i behov av särskilt stöd. Skillnaderna får konsekvenser för elever i behov av särskilt stöd. Gymnasiet kan, om de tidig får information, bättre möta alla elever. När information saknas eller är bristfällig och endast består av ett betygsdokument kan det ta lång tid innan eleven får det stöd som den har rätt att få och som skolan är skyldig att ge. Nyckelord: Elever i behov av särskilt stöd, individuella programmet, gymnasiet, specialpedagogik, stödåtgärder, Nina Rosenquist Handledare: Margareth Drakenberg Examinator: Eva Hoff

Sammanfattning Sammanfattning Sammanfattning Sammanfattning Sammanfattning Mattsson, Eva (2016), Svensk utlandsskola, den familjära skolan med förbisett regelverk – En studie om förutsättningar och utmaningar i relation till elever i behov av särskilt stöd. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien bidrar med kunskap om vilka förutsättningar de statsbidragsberättigade svenska utlandsskolorna har och de hinder de står inför i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Kunskapen om detta är idag begränsad.Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att beskriva och analysera statsbidragsberättigade svenska utlandsskolornas förutsättningar och utmaningar i relation till elever i behov av särskilt stöd, med särskilt fokus på tvetydigheten i regelverket gällande utlandsskolornas ansvar för dessa elever. Frågeställningarna är:1. Vilken bild har svenska skolmyndigheter och svenska utlandsskolors stödorganisationer, det vill säga Svensk Utlandsundervisnings Förening (SUF) och Riksföreningen Sverigekontakt, av de svenska utlandsskolornas arbete med elever i behov av särskilt stöd?2. Hur beskriver utlandsskolornas personal förutsättningarna och utmaningarna i relation till elever i behov av särskilt stöd på de svenska utlandsskolorna?3. Hur hanterar de svenska utlandsskolorna tvetydigheten i regelverket kring elever i behov av särskilt stöd?TeoriSystemteori är en teori där mänskligt handlande och mänskliga problem betraktas som något som sker och uppstår i ett samspel mellan människor och som inte kan förklaras av den enskilda individens egenskaper. Systemteori används i uppsatsen som ett verktyg för att förstå utlandsskolornas förutsättningar och utmaningar då det gäller elever i behov av särskilt stöd, där begreppen konstanter, öppna och slutna system används.2MetodI studien sändes dels enkäter till samtliga svenska utlandsskolor och dels hölls halvstrukturerade intervjuer vid studiebesök på en utlandsskola. Likaså studerades webbsidor och litteratur som behandlar svenska utlandsskolor, friskolor i Sverige, specialpedagogik och elever i behov av särskilt stöd. Telefonintervjuer genomfördes även med representanter för svenska skolmyndigheter och stödorganisationerna.ResultatUtlandsskolor beskrivs som svensk skola. Trots detta avviker de rejält från ordinarie svenska skolor. Utlandsskolorna lyder nämligen inte under skolväsendet utan under SFS (1994:519) och har därför ingen rätt till det stöd svenska skolor har vad gäller elever i behov av särskilt stöd. Studien visar på tre hämmande faktorer som en konsekvens av ett tvetydigt och svårtolkat regelverk och som särskilt påverkar situationen för elever i behov av särskilt stöd, den omfattande personalomsättningen och sårbarheten i att befinna sig i ett värdland utan skyddsnät i form av bland annat Barn- och ungdomspsykiatri (BUP). Den främjande faktorn för elever i behov av särskilt stöd i denna unika skolform är små elevgrupper och engagerad personal. Utlandsskolorna har rätt att neka att ta emot elever, vilket innebär att skolformen inte kan anses vara en skola för alla. Detta leder till slutsatsen att det är nödvändigt att svensk statsbidragsberättigad utlandsskola underordnas det svenska skolväsendet för att kunna bli en skola för alla.ImplikationerStudien påvisar ifall svenska utlandsskolor skall vara en svensk skolform en skola för alla är en lagändring nödvändig. Studien visar även på ett förtydligande av riktlinjerna för elever i behov av särskilt stöd vid de svenska utlandsskolorna. De i studien framkomna resultat tyder på ett behov av kontinuerlig fortbildning och handledning för all skolpersonal och dess styrelser rörande specialpedagogik.

Tidigare forskning visar att samarbetet mellan specialpedagoger och pedagoger inom förskolan behöver utvecklas. Syftet med denna studie var att bidra med kunskaper om samarbetet mellan dessa yrkesgrupper inom förskolan med fokus på barn i behov av särskilt stöd. Utifrån studiens tre forskningsfrågor undersöktes samarbetsprocessen samt viktiga aspekter och utmaningar i samarbetet. För att besvara frågeställningarna genomfördes en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet bearbetades med stöd av tematisk dataanalys och analyserades med utgångspunkt i ett relationellt perspektiv, litteratur samt tidigare forskning. Utfallet indikerar på att samarbetet mellan specialpedagoger och pedagoger övervägande fungerar bra. Tidsbegränsningar, stora barngrupper och olikheter i synsätt kring barn i behov av särskilt stöd framstår som hinder i samarbetet. I analys och diskussion lyfts det att samarbetet mellan specialpedagog och pedagog handlar om att tillsammans hitta lösningar på svårigheter som uppstår för barnen. Således är specialpedagogernas kunskaper och handledningar viktiga för att hjälpa pedagogerna att anpassa verksamheterna. Studiens slutsats är att samarbetet mellan yrkesgrupperna är betydelsefullt för att kunna skapa en inkluderande lärmiljö för barnen. Ytterligare forskning kan förbättra denna studie genom att involvera vårdnadshavarna och rektor för att säkerhetsställa att barn i behov av särskilt stöd får adekvat hjälp, vilket kan möjliggöra etablering av en helhetsinriktad stödstruktur.

Elevers upplevelser av att befinna sig i stödåtgärder är antagligen av stort intresse för de lärare som undervisar elever med allmänna eller specifika matematiksvårigheter. Hur beskriver då några elever själva sina upplevelser av stödåtgärder? Syftet med denna studie är att få större kunskap om och ökad förståelse för hur stödåtgärder i matematik upplevs av de elever som fått särskilt stöd under en längre period. För att kunna ta del av några elevers upplevelser av stödåtgärder valde jag att utgå från en livsvärldsfenomenologisk forskningsansats. Denna ansats lämpar sig väl för att studera just upplevelsen i elevernas livsvärldar. Jag har fått möjlighet att ta del av elevers upplevelser och erfarenheter så som de själva beskriver dem och sedan hermeneutiskt tolkat dessa utifrån min egen förförståelse och erfarenhet. Det resultat som jag presenterar bygger på intervjuer jag genomfört med tre elever i årskurs 9. Resultatet berättar om dessa tre elevers upplevelser av stödåtgärder i matematik och jag finner här både likheter och skillnader. För de elever som jag intervjuat innebar stödåtgärder framförallt det som sker utanför den ordinarie undervisningen, det vill säga extra matematik lektioner, men efter reflektion och samtal nämner eleverna även annat material, extra böcker, lättare böcker och miniräknare som exempel på stödåtgärder. Elevernas berättelser om positiva upplevelser handlar om att få mer tid med läraren. Stödåtgärderna blir mer positivt mottagna då eleverna själva känner sig delaktiga i valet av stödåtgärder. Resultatet kan tolkas som att då eleven beskriver sig själv som bärare av problematiken blir eleven mer positiv till den hjälp han får. Resultatet tolkar jag som att läraren och relationen till läraren är av stor betydelse för elevens upplevelse av de stödåtgärder som sätts in. / The experiences of students receiving support measures are probably of great interest to teachers who teach students with general or specific difficulties in mathematics. How do students themselves describe their experiences of support measures? The purpose of this study is to gain greater knowledge and understanding of how support measures in mathematics is perceived by the students who have received special support for an extended period of time. In order to study and observe the experiences of students who receive support measures, I have chosen a phenomenological life-world approach. This approach is well suited for studying the experiences in students' life worlds. I have had the opportunity to share students’ experiences as they describe them themselves, and then hermeneutically interpreted them from my own understanding and experience. The results presented in this thesis are based on interviews which I conducted with three students in the grade 9. The findings tell us about the three students' own experiences of support measures in mathematics. I found both similarities and differences. For the students I have interviewed, support measures above all mean what occurs outside the regular curriculum, that is extra lessons in Mathematics, but after reflection and discussion the students also mention other material, extra books, easier books and calculators as examples of support measures.   Students' accounts of positive experiences are about spending more time with their teacher. The help was more positively received when the students themselves were made to feel a part of the selection of measures. The result can be interpreted as when the student describes himself as the bearer of the problem, the student becomes more positive to the help he gets. I interpret the result as that the teacher and the relationship to the teacher are of great importance to students' experiences of support measures.