Running water is an ecosystem that has high biodiversity despite its relatively small presence on the planet in terms of area. Water is also one of the most affected ecosystems, where hydropower is one of the actors with great impact and widespread use. Hydropower production often change the flow regime in rivers and damages, among other things, the littoral zone which is dependent on a natural flow regime. Without the natural flow regime's disturbance, the natural flora of the littoral zone is either displaced by upland vegetation, or it the zone becomes barren. One way to mitigate the negative effects of hydropower on the ecosystem are realesing water with a natural-like temporal variation in the original reaches. Reaches are often completely dry when water is redirected in to pass the turbines in the hydropower station. Previously there have been no attempts in Sweden to model the riparian potential below the dams using a theoretical environmental flow regime. This paper shows a way to inventory the potential for vegetation establishment of the riparian zone by field inventory of suitable substrate for riparian vegetation. For the inventoried locations, models of environmental flow at four levels of discharge (5, 10, 15 and 20% of the mean annual discharge) are used to predict the potetial extent of riparian vegetation. The modeling is done in ArcGIS using the "Riparian Topoghraphy Tool." The modelling show how much of the potential of water that inundates the riparian zone at varying levels of the hydropower production loss. / Rinnande vatten är ett ekosystem som har hög biodiversitet trots sin arealmässigt relativt ringa förekomst på vår jord. Vattendrag är också ett av de mest påverkade ekosytemen, där vattenkraften är en av aktörerna med stor inverkan och stor utbredning. Produktionen av vattenkraft ändrar ofta flödesregimen i vattendrag vilket slår hårt mot bland annat strandzonen, vars organismsamhällen är beroende av en naturlig flödesregim. Utan den naturliga flödesregimens störningar blir den naturliga floran i strandzonen undanträngd av annan vegetation, eller så blir strandzonen kal av för kraftiga störningar. Fåror torrläggs ofta helt då vatten leds till turbinerna i kraftverket. Ett sätt att mildra de negativa effekter vattenkraften har på ekosystemet är att tappa vatten i de ursprungliga fårorna med en tidsmässig variation liknande naturliga vattendrag. Tidigare har det inte gjorts några försök i Sverige att modellera strandzonens potential nedom dammar att hysa vegetation med hjälp av en teoretiskt miljöanpassad flödesregim. Den här rapporten visar på ett sätt att inventera potentialen för utveckling av strandzonen genom att i fält inventera lämpligt substrat för strandvegetation. För de inventerade lokalerna modelleras sedan ett miljöanpassat flöde baserad på fyra nivåer med ökande andel av årsmedelflödet (5, 10, 15 och 20 %). Modelleringarna sker i ArcGIS med hjälp av verktyget ”Riparian Topoghraphy Tool”. Modelleringarna visar hur mycket av potentialen som hamnar inom strandzonen vid olika nivåer av produktionsbortfall. / Ekologisk potential i naturfåror

Under vintern bildas det is i vattendrag och när den smälter kan den börja att röra på sig, och blir då dynamisk. Isdynamik kan skada och hämma träd som växer i strandzonen. I denna studie inventerades träden och dess isrelaterade skador på träd längs med två vattendrag. Två områden, ett med och ett utan dynamisk is identifierades och områdena delades in i transekter på två avstånd från vattnet. Antal, art och mängden skador på träd jämfördes mot varandra i förhållande till de två områdena med och utan isdynamik. Tidigare studier har visat att is kan påverka vegetationen och artsammansättning längs vattendrag. Denna studie fokuserar därför på hur isdynamik påverkar träd som växer i strandzonen, med avseende på antal, artsammansättning och mångfald. Resultatet av studien visade att det inte fanns något samband mellan isdynamik och antal träd i de två områdena. I områden med isdynamik var artrikedomen lägre men det var en jämnare fördelning av arterna i jämförelse med områden utan isdynamik. En intressant slutsats av denna studie var att på avstånden där det skadades flest träd var det högre artrikedom och diversitet än på avstånd där färre skadades. / During winter, ice develops in streams and when it melts it may start to move, and it becomes dynamic. Ice dynamics can damage and obstruct trees that grow in the riparian zones. In this study, trees and the ice related damages on trees along two streams were examined. Two locations, one with and one without ice dynamics were identified and the areas were divided into transects at two distances from the stream. Quantity, species and the amount of damage on trees were compared against each other in relation to the two locations with and without ice dynamics. Previously it has been shown that ice can affect the vegetation and composition of species along streams. This study therefore focuses on how ice dynamics affects trees that grow in the riparian zone, with respect to the quantity, composition of species and diversity. The result of this study showed that there is no relationship between ice dynamics and number of trees in these two locations. In the areas with ice dynamics the species richness was lower, but there was a more even distribution of species compared to the areas without ice dynamics. An interesting conclusion of this study is that at distances where most trees were damaged, there was higher richness of species and diversity compared to distances were fewer was damaged.

Syftet med examensarbetet är att bidra med kunskap om svensk och finsk strandskyddslagstiftning och dess tillämpning. Målet är att kartlägga ländernas praktiska tillämpning av strandskydd, planering och möjlighet till exploatering inom strandområden. Metoden som använts i studien är huvudsakligen en komparativ metod baserad på rättsdogmatik (litteraturstudie) och rättssociologi (intervjustudie).  Det svenska strandskyddet regleras i miljöbalken (1998:808) (MB) och är ett generellt skydd som sträcker sig 100 meter från strandlinjen åt vardera håll med möjlighet att utvidgas till 300 meter. Strandskyddet gäller vid alla vattensamlingar och vattendrag och syftar till att skydda djur- och växtliv samt trygga allmänhetens tillgång till strandområden. Kommunen kan bevilja dispens från strandskyddet med förutsättning att särskilda skäl föreligger samt att åtgärden är förenlig med strandskyddets syfte.  I Finland regleras möjligheten till bebyggelse genom planläggningskravet för strandområden i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) (MBL). Planläggningskravet innebär att vid uppförande av byggnader inom strandzon- och strandområden krävs en gällande generalplan med rättsverkningar, alternativt en stranddetaljplan. Bredden av strandzonen- och strandområden bedöms oftast till 100–200 meter från strandlinjen. Undantagslov kan beviljas från planläggningskravet med förutsättning att den planerade åtgärden följer angivna bestämmelser i byggnadsordningen gällande byggnadens avstånd, placering och dimensionering. Resultatet visar att Sverige och Finlands lagstiftning har liknande syften. I lagstiftningen finns liknande förbud mot uppförande av byggnader inom strandområden med undantag för byggnationer uppförda i syfte för skogs- och jordbruksverksamhet samt för yrkesfisket. De båda länderna ger även möjlighet att frångå lagstiftningen för nybyggnation samt tillbyggnad inom strandområden. Av intervjustudien har det framkommit att den praktiska tillämpningen beror på olika faktorer, men trots kommunala skillnader har Sverige ett mer restriktivt förhållningssätt gällande dispensgivning och beviljande av bygglov inom strandområden.  Just nu pågår utredningar för både svensk och finsk lagändring. Det finns svårigheter i att bedöma hur de slutliga lagförslagen kommer se ut och därför kan ingen konkret slutsats dras till om ländernas lagstiftning rör sig mot varandra. / The purpose of the degree project is to contribute knowledge of Swedish and Finnish shoreland protection legislation and its application. The aim is to map the countries practical application of shoreland protection, planning and opportunities for land development. The method used in the study is mainly a comparative method based on legal dogmatics (literature study) and sociology of law (interview study). The Swedish shoreland protection is regulated in the Swedish Environmental Code (1998:808) and is a general protection that extends 100 meters from the shoreline in each direction with the possibility of extending to 300 meters. The protection applies to all watercourses and waterbodies and aims to protect animal- and plant life and ensure the publics’ access to the riparian area. The municipality may grant an exemption from the shoreland protection if there are special reasons and that the measure is compatible with the purpose of shoreland protection. In Finland, the possibility of development is regulated by the planning requirement for the riparian zone and the riparian area in the Land Use- and Building Act (132/1999). The planning requirement means that when constructing buildings within the riparian zone, a valid master development plan with legal effects is required, or alternatively a shoreland detailed development plan. The width of the riparian zone and the riparian area usually estimated at 100–200 meters from the shoreline. Exemption permits may be granted from the planning requirement, provided that the planned measure complies with the specified provisions in the building regulations regarding the building's distance, location, and dimensioning. The results show that Swedish and Finnish legislations have similar purposes. The legislations contain a similar ban on the construction of buildings in the riparian zone, except for buildings erected for the purpose of forestry- and agricultural activities and for commercial fishing. The two countries also provide an opportunity to deviate from the legislation for new construction and extension of a building within the waterfront area. The interview study has shown that the practical application depends on various factors, but despite municipal differences, Sweden has a more restrictive approach regarding granting exemptions and granting building permits in riparian areas.

The riparian zone is a changeable and species-rich habitat with important ecological functions that have long been affected by human activities such as hydropower and forestry. Rivers and their adjacent riparian zones also constitute a transport route for plant parts and seeds in a form of passive transport, called hydrochory, which can contribute to the establishment of plants or the preservation of diversity in the riparian zone. Theories such as "the river collector hypothesis" state that the diversity of plants increases with distance from the source of a river and this study aims to investigate a specific part of this theory, namely the effect of tributaries on the accumulation of plants in the riparian zone. Plant surveys have been carried out upstream and downstream of the outlets of several tributaries to Vindelälven (unregulated) and Umeälven (regulated) in Västerbotten County, Sweden, to compare these locations with each other. Species numbers and effective species numbers for upstream and downstream surveys were analysed using paired t-tests with the expectation that both species numbers and effective species numbers would be higher downstream of tributaries than upstream. The results showed no significant differences between the upstream and downstream inventories. When examining the data, there was an indication of a trend of higher species numbers and effective species numbers downstream of tributaries in the Umeälven, but further research is needed to investigate possible connections. The explanation of the effect of tributaries on the diversity of plants in the riparian zone may be more complicated than can be explained only by theories of the accumulation of plants from hydrochory. Alternatively, the effect from the tributaries is small in relation to the longitudinal build-up of plants that occurs in longer free-flowing stretches of the rivers, which may hide the effect of the tributaries. / Strandzonen är ett föränderligt och artrikt habitat med viktiga ekologiska funktioner som under lång tid har påverkats av mänskliga verksamheter som vattenkraft och skogsbruk. Älvar och dess angränsande strandzoner utgör även en transportsträcka för växtdelar och fröer i en form av passiv transport, benämnd hydrochori, som kan bidra till etableringen av växter eller bevarandet av mångfalden i strandzonen. Teorier som ”the river collector hypothesis” säger att mångfalden av växter ökar med avstånd från källan i en älv och den här studien har som mål att undersöka en specifik del av denna teori, nämligen vilken effekt biflöden har på ansamlingen av växter i strandzonen. Växtinventeringar har genomförts uppströms och nedströms om flera biflödens utlopp till Vindelälven (oreglerad) och Umeälven (reglerad) i Västerbottens län för att jämföra dessa lokaler med varandra. Artantal och effektivt artantal för uppströms- och nedströmsinventeringar analyserades med parade t-tester med förväntningen att både artantalet och det effektiva artantalet skulle vara större nedströms om biflöden än uppströms. Resultaten visade inga signifikanta skillnader mellan uppströms- och nedströmsinventeringarna. Vid granskning av data fanns en antydan till en trend med större artantal och effektivt artantal nedströms om biflöden i Umeälven men ytterligare undersökningar behövs för att utreda eventuella samband. Förklaringen till vilken effekt biflöden har på mångfalden av växter i strandzonen kan vara mer komplicerad än att det på egen hand kan förklaras med teorier om ansamling av växter från hydrochori. Alternativt är effekten från biflödena liten i relation till den longitudinella uppbyggnaden av växter som sker i längre fritt flödande sträckor av älvarna vilket skulle kunna dölja biflödenas effekt.