<p>Projektet baserades på analyser av Munksjöns sediment. Munksjön är belägen i centrala Jönköping och har under många decennier omgivits av miljöbelastande verksamheter. Detta har resulterat i att sjön är så starkt förorenad att den ligger på första plats i Länsstyrelsens 30-lista över prioriterade objekt i det regionala programmet för undersökning, utredning och åtgärder av förorenade områden i Jönköpings län. Den mest förorenade delen av sjön, fiberbanken, är belägen utanför Munksjö AB som tidigare släppt ut stora mängder fibermaterial och kvicksilver med sitt processvatten från papperstillverkningen.</p><p>Analyserna har omfattat syreförbrukning och svavelinnehåll. Sedimentprovertogs från fyra lokaler i olika områden och djup. Metoden för syreförbrukningenarbetades fram genom olika försök för att få en linjär hastighet som motsvarar sjöns naturliga tillstånd. Den slutliga metoden utfördes med E-kolvar där botten täcktes med sediment och flaskan sedan fylldes med Milli-Q-vatten till kanten och förslöts med en gummipropp. Mätningar utfördes varje vardag med syrgaselektrod i två veckor, och därefter utfördes en mätning efter ytterligare en vecka. Metoden för svavelinnehåll innebar natriumhydroxidfusion och spektrofotometrisk analys.</p><p>Resultatet för syreförbrukningen visade att områden kring fiberbanken har enhögre syreförbrukningshastighet än den södra, mindre förorenade, delen avsjön. Den högsta syreförbrukningshastigheten, 4,07*10^-3 mg O₂ per gram och timme, uppmättes på sedimentet från området närmast fiberbanken. Den lägsta hastigheten, 1,61*10^-3 mg O₂ per gram och timme, uppmättes i södra delen av sjön. Syreförbrukningshastigheten bestämdes också per cm².</p><p>Resultatet för svavelinnehållet visade att en lokal vid djupområdet i sjön hade högst svavelinnehåll, 15,2 g/kg torrsubstans. Eftersom den ligger nära fiberbanken är det höga svavelinnehållet bra, då det binder till sig förekommande metaller så att de inte påverkar de levande organismerna i sjön.</p> / <p>The project was based on analyses of the sediments of Lake Munksjön in Jönköping, Sweden. Lake Munksjön is located in central Jönköping and has for many decades been surrounded by environmentally damaging enterprises. This has resulted in the lake being so strongly polluted that it is placed first on a list from The County Administrative Board over priority objects in the regional programme for inquiry, investigation and intervention of polluted areas in Jönköping County. The most heavily polluted part of the lake, the fibre bank, is situated outside Munksjö Inc. which has previously emitted large amounts of fibre and mercury with the process water from the paper mill’s manufacturing process.</p><p>The analyses have covered oxygen consumption rate and sulphur content. Sediment samples were taken from four sampling points in different areas andat different depths. The method for measuring oxygen consumption rate was developed through several tests to achieve a linear velocity that also corresponds to the natural condition of the lake. The final method was performed using E-flasks were the bottom was covered with sediment and the flask filled with Milli-Q-water and stopped with a rubber plug. Measurements were taken every weekday with an oxygen electrode for two weeks, with one extra measurement after another week. The method for analysing sulphur content included sodium hydroxide fusion and spectrophotometric analysis.</p><p>The result for oxygen consumption showed that the areas around the fibre bank have a higher oxygen consumption rate than the area in the southern, less polluted, part of the lake. The highest oxygen consumption rate, 4.07*10^-3 mg O₂ per gram dry substance and hour, was found in the sediment from the area closest to the fibre bank. The lowest rate, 1.61*10^-3 mg O₂ per gram dry substance and hour, was found in the sediments from the southern part of the lake. Oxygen consumption per cm² and hour was also determined.</p><p>The result for sulphur content showed that a sampling point by the deep area of the lake had the highest sulphur content, 15.2 g/kg dry substance. Due to the close proximity of the fibre bank the high sulphur content is good, as sulphides bind metals so they do not affect the living organisms in the lake.</p>

Projektet baserades på analyser av Munksjöns sediment. Munksjön är belägen i centrala Jönköping och har under många decennier omgivits av miljöbelastande verksamheter. Detta har resulterat i att sjön är så starkt förorenad att den ligger på första plats i Länsstyrelsens 30-lista över prioriterade objekt i det regionala programmet för undersökning, utredning och åtgärder av förorenade områden i Jönköpings län. Den mest förorenade delen av sjön, fiberbanken, är belägen utanför Munksjö AB som tidigare släppt ut stora mängder fibermaterial och kvicksilver med sitt processvatten från papperstillverkningen. Analyserna har omfattat syreförbrukning och svavelinnehåll. Sedimentprovertogs från fyra lokaler i olika områden och djup. Metoden för syreförbrukningenarbetades fram genom olika försök för att få en linjär hastighet som motsvarar sjöns naturliga tillstånd. Den slutliga metoden utfördes med E-kolvar där botten täcktes med sediment och flaskan sedan fylldes med Milli-Q-vatten till kanten och förslöts med en gummipropp. Mätningar utfördes varje vardag med syrgaselektrod i två veckor, och därefter utfördes en mätning efter ytterligare en vecka. Metoden för svavelinnehåll innebar natriumhydroxidfusion och spektrofotometrisk analys. Resultatet för syreförbrukningen visade att områden kring fiberbanken har enhögre syreförbrukningshastighet än den södra, mindre förorenade, delen avsjön. Den högsta syreförbrukningshastigheten, 4,07*10-3 mg O2 per gram och timme, uppmättes på sedimentet från området närmast fiberbanken. Den lägsta hastigheten, 1,61*10-3 mg O2 per gram och timme, uppmättes i södra delen av sjön. Syreförbrukningshastigheten bestämdes också per cm2. Resultatet för svavelinnehållet visade att en lokal vid djupområdet i sjön hade högst svavelinnehåll, 15,2 g/kg torrsubstans. Eftersom den ligger nära fiberbanken är det höga svavelinnehållet bra, då det binder till sig förekommande metaller så att de inte påverkar de levande organismerna i sjön. / The project was based on analyses of the sediments of Lake Munksjön in Jönköping, Sweden. Lake Munksjön is located in central Jönköping and has for many decades been surrounded by environmentally damaging enterprises. This has resulted in the lake being so strongly polluted that it is placed first on a list from The County Administrative Board over priority objects in the regional programme for inquiry, investigation and intervention of polluted areas in Jönköping County. The most heavily polluted part of the lake, the fibre bank, is situated outside Munksjö Inc. which has previously emitted large amounts of fibre and mercury with the process water from the paper mill’s manufacturing process. The analyses have covered oxygen consumption rate and sulphur content. Sediment samples were taken from four sampling points in different areas andat different depths. The method for measuring oxygen consumption rate was developed through several tests to achieve a linear velocity that also corresponds to the natural condition of the lake. The final method was performed using E-flasks were the bottom was covered with sediment and the flask filled with Milli-Q-water and stopped with a rubber plug. Measurements were taken every weekday with an oxygen electrode for two weeks, with one extra measurement after another week. The method for analysing sulphur content included sodium hydroxide fusion and spectrophotometric analysis. The result for oxygen consumption showed that the areas around the fibre bank have a higher oxygen consumption rate than the area in the southern, less polluted, part of the lake. The highest oxygen consumption rate, 4.07*10-3 mg O2 per gram dry substance and hour, was found in the sediment from the area closest to the fibre bank. The lowest rate, 1.61*10-3 mg O2 per gram dry substance and hour, was found in the sediments from the southern part of the lake. Oxygen consumption per cm2 and hour was also determined. The result for sulphur content showed that a sampling point by the deep area of the lake had the highest sulphur content, 15.2 g/kg dry substance. Due to the close proximity of the fibre bank the high sulphur content is good, as sulphides bind metals so they do not affect the living organisms in the lake.

Bakgrund: Det finns en korrelation, främst hos uthållighetsidrottare, mellan prestationsförmåga och maximal syreupptagningsförmåga. Tillskott av rödbetsjuice har i tidigare studier gett ökad prestation och minskad syreförbrukning vid submaximalt arbete. Det finns däremot få studier som undersöker ifall relativt otränade individer eventuellt påverkas av ett nitrattillskott i form av koncentrerad rödbetsjuice. Studiens syfte är att undersöka ifall den akuta effekten av nitrat i rödbetsjuice kan påverka syreförbrukningen vid ett submaximalt arbete hos individer som ej uppnår FYSS rekommendationer för fysisk aktivitet.Metod: En enkelblindad cross-over studiedesign har använts, där 11 stycken deltagare fick cykla ett Åstrands cykelergometertest vid två separata tillfällen. Vid testtillfälle nummer ett fick de förtära placebo i form av 140 ml koncentrerad svartvinbärsaft och vid testtillfälle två fick de förtära 140 ml koncentrerad rödbetsjuice som innehåller cirka 600 mg nitrat. Resultat: Ett Wilcoxon teckenrangtest genomfördes på variabeln Borg-skala och ett Parat t-test genomfördes på variabeln VO2max L/min. Resultatet från Wilcoxon teckenrangtestet med variabeln Borg-skala visade på p=0,621 där medianvärdet vid testtillfälle ett var 14 och kvartilavståndet 3,62 och vid testtillfälle två var medianvärdet 13,5 och kvartilavståndet 4. Resultatet från det Parade t-testet på variabeln VO2max L/min visade på p=0,096 där medelvärde på testtillfälle ett var 2,947±0,88 och vid testtillfälle två var det 3,158±1,11. Slutsats: Då studien ej har fått några signifikanta resultat utan kan endast tyda på eventuella trender, anser vi att rödbetsjuice inte kan påverka syreförbrukningen vid ett submaximalt test.

Bakgrund. Nitrat är ett födoämne som fått stor uppmärksamhet inom forskningen de senaste åren. Studier påvisar blodtryckssänkande effekt, minskad syrekostnad vid submaximalt- och maximalt arbete. Det ökar samtidigt den muskulära verkningsgraden och kan därmed i idrottssammanhang ha eventuell positiv inverkan på prestationen. Syfte. Att undersöka om tre dagars uppladdning med nitrat i form av 7 cl rödbetsjuice (0,4 gram nitrat) om dagen, samt en fjärde dos på testdagen kan öka prestationen hos medeltränade löpare i ett Coopers test.  Metod. En randomiserad dubbelblind placebo-kontrollerad korsad studie utfördes på totalt 6 fullt friska försökspersoner, varav tre män och tre kvinnor (ålder 25,5±7 år, VO2max 46,7±22, kroppsvikt 73±17,1 kg, längd 178,8±17,9 cm, BMI 23±6,4). Försökspersonerna genomgick vid två tillfällen tre dagars uppladdning samt en fjärde dos på testdagen med två olika typer av kosttillskott, nitratprov (rödbetsjuice) och placebo (tranbärsjuice). De två testperioderna separerades av en 7 dagars washout-period. Totalt genomfördes fem olika typer av mätningar i följande ordning; längd och vikt, blodtryck, löptest (Coopers test 12min) då även puls och upplevd ansträngning registrerades. I den statistiska analysen tillämpades ett parat t-test för att jämföra placebo, nitrat och första och andra testperiod. Resultat. Ingen signifikant skillnad i prestation vid Coopers test mellan nitrat och placebo. En signifikant prestationsförbättring (p&lt;0.03) noterades dock vid andra löptestet gentemot första. Blodtrycksvärden var inte signifikant olika mellan nitratprov och placebo. Däremot var både systoliskt och diastoliskt blodtryck lägre vid andra mätningen i förhållande till första (Systoliskt bt; p&lt;0.02, diastoliskt bt; p&lt;0.01). Konklusion. Tre dagars uppladdning samt en fjärde dos nitrat på testdagen förbättrar inte prestationen hos medeltränade löpare i ett Coopers test. Försökspersonerna presterade bättre vid andra löptestet än vid första vilket sannolikt beror på en träningseffekt. 60 minuter efter dietärt intag av nitrat har blodtrycket inte påverkats. Lägre blodtrycksvärden vid andra mätningen kan ha orsakats av ”white coat hypertension”.

When cities grow larger the demand for more residential buildings and public transport increases. To be able to meet the demands and still make the city compact the interest for underground facilities grows. Underground facilities come with some drawbacks, one example is the evacuation where the people are expected to evacuate upwards. This master thesis is aiming to further develop the research done on the subject by examining the impact of winter clothing. Two tests were performed in Skrapan, which is 25 floors high. The participants went up for 22 of the floors and were recorded during the ascending. Some of the participants had a pulse watch and a breathing mask, which measured the oxygen consumption. The median for the walking speed varied between 0,81 m/s and 0,56 m/s with regular clothing and 0,78 m/s to 0,57 m/s with winter clothes. In the building codes it says that 0,6 m/s should be used when calculating evacuation times when ascending stairs. The heart rate did not change significantly between the two tests. However, the oxygen consumption was higher with the jacket on. The participants would not have been able to keep going for much longer than 5 minutes with their current pace. According to the results in this master thesis 0,6 m/s is too high because in the tests that were made the participants were physically active and still couldn’t keep that speed up for the whole test. Due to the test being two days in a row, almost all of the participants walked slower the second time. However, the ones that walked with winter clothes the second day walked more slowly than the ones with regular clothes compared to the first day. Therefore, it is safe to say that the clothes do affect the walking speed of evacuating people and that more clothes i.e. warm shoes or a hat will have an even greater impact. / I takt med att städerna växer, både till yta och befolkningsmängd, ökar behovet av infrastruktur bland annat inom kollektivtrafiken och transportvägar. Genom att bygga dessa anläggningar under marken går det att exploatera marken ovan till andra ändamål. Med undermarksanläggningar kommer vissa svårigheter, så som begränsade utrymningsmöjligheter. Riktlinjerna för utrymning uppåt är inte till för längre trappor, och är därför inte representativt för de nya användningsområdena. Vikten av att dimensionera utrymningsmöjligheterna utifrån vad dagens befolkning kan prestera är relevant för att säkerställa en trygg utrymning i händelse av en olycka. Examensarbetet inriktar sig därför på att vidareutveckla tidigare forskning om utrymning uppåt genom att undersöka hur gånghastigheterna i trappor påverkas av vinterkläder. Försök genomfördes med 21 personer under två dagar i ett av Skrapans utrymningstrapphus, där varje försöksperson fick gå en gång per dag. Mätmetoderna som användes var bland annat; pulsklocka, tidtagning, videoobservationer och andningsmask som mäter syreupptagningsförmågan. Medianen för gånghastigheten beräknades på varje våningsplan där de högsta värdet med vanliga kläder blev 0,81 m/s, 3 meter upp i trappan och det lägsta 0,56 m/s, 57 meter upp i trappan. Med vinterkläder blev motsvarande värden 0,78 m/s, 5 meter upp i trappan och 0,57 m/s, 33 meter upp i trappan. Enligt Boverkets allmänna råd om analytisk dimensionering ska den dimensionerande gånghastigheten i trappor sättas till 0,6 m/s. Denna riktlinje är inte godtagbar eftersom försökets urvalsgrupp hade svårt att hålla den hastigheten trots att majoriteten av försökspersonerna i examensarbetet var unga och i god kondition. Gånghastigheterna påverkades även av att försökstillfällena genomfördes dagarna efter varandra vilket gjorde att försökspersonerna inte hade möjlighet att återhämta sig helt mellan försöken. Dock var tidsskillnaden från första dagen till den andra större för de som gick med vinterkläder andra dagen än för de som gick med vanliga kläder andra dagen. Vilket visar på att försökspersonerna blivit påverkade av vinterkläderna och därför gått långsammare. Mätningarna av syreupptagningsförmågan hos försökspersonerna gav varierande resultat, mycket beroende på kön och om de hade vinterkläder på sig eller inte. Kvinnornas utnyttjande grad ökade från 70-85 % till 73-90 % av sin maximala syreförbrukning när de var iklädda vinterkläder. Jämfört med männens utnyttjande grad som sjönk från 63-85 % till 61-77 % vid användandet av vinterkläder. Försökspersonerna var nära sin maximala syreförbrukning, VO2,max, vilket tyder på att de inte skulle klara av att hålla samma tempo i en längre trappa. Männen skulle kunna hålla samma tempo i cirka 15 minuter medan kvinnorna som ligger på 90 % av sin kapacitet enbart skulle kunna hålla samma hastighet i cirka 5 minuter. Vilket är ett ytterligare tecken på att hastigheten i BBRAD är för hög i långa trappor.

Water is used every day in society and to be able to recycle this water we depend upon efficient wastewater treatment. It is vital to test the wastewater based on different parameters. One parameter is the Chemical Oxygen Demand (COD), which defines the amount of organic substances that can be chemically oxidized within the water. The Swedish standardized analytical method for COD (SS-028142), COD(Cr) is dependent on mercury, a substance which was banned according to Swedish regulations in year 2009 but is still used due to time limited dispensations. This report is a part of a pre-procurement innovative project initiated by the Swedish Water and Wastewater Association (SWWA) in order to bring forward and evaluate mercury free analytical methods for COD for municipal wastewater. The aim was to validate three analytical methods for COD: Chloride Determination, Chloride Elimination and PeCOD and compare the analytical results to the standardized COD(Cr). Three laboratories, Käppala (Stockholm), Gryaab (Gothenburg) and Komlab (Örnsköldsvik) were included in the validation process by providing analytical data. The validation was conducted using the data as input for the statistical methods regression, correlation and analysis of variance to investigate the performance of the individual methods. As a complement to the statistical results, comments regarding the methods brought up by the laboratory staff were compiled in order to reflect on the usability and robustness of the methods.  The results indicated that the method Chloride Determination was the method most similar to the COD(Cr) method, when investigating obtained COD concentrations, required analytical time and implementation steps needed to obtain a final COD value. This result was evident by high coefficient of determination values for influent wastewater samples. The PeCOD method, which was submitted in two versions, one manual and one automatic was only able to analyze soluble COD. It was found that the PeCOD methods obtained lower COD concentrations compared to the standardized method when analyzing filtered samples. Due to highly variable correlation coefficients between the PeCOD and COD(Cr) for various types of samples indicated that no uniform linear relation between the methods was present. Analysis with the Chloride Elimination method was halted early in the validation process, but was found to receive approximately 50 percent lower COD values than the reference method  COD(Cr). Finally it can be said that the input data for conducting the statistical test were limited and further analysis should be recommended in order to validate the results with a higher certainty. / Varje dag produceras avloppsvatten i samhället och för att kunna återanvända detta vatten krävs en tillförlitlig reningsprocess. För att rena avloppsvatten effektivt är det betydelsefullt att kontinuerligt testa avloppsvattnet utifrån ett antal viktiga parametrar. En av dessa är kemisk syreförbrukning, COD, som definieras av den mängd syre som förbrukas genom fullständig kemisk oxidation av organiskt material. Den svenska standardiserade analysmetoden för COD (SS-028142) , COD(Cr) är beroende av kvicksilver för att erhålla ett korrekt analysresultat utan påverkan av kloridjoner. Kvicksilver är enligt Svensk lag förbjudet sedan år 2009, men analysmetoden är dock vanligt använd på svenska avloppsreningsverk tack vare årliga dispenser. Detta examensarbete är en del av en förkommersiell innovationsupphandling som initierats av Svenskt Vatten med mål att undersöka och validera kvicksilverfria analysmetoder för COD tillgängliga på den internationella marknaden. Projektets syfte var att utföra en validering av tre analysmetoder: Klorid Determination, Klorid Elimination och PeCOD och jämföra dess resultat med referens metoden COD(Cr). Tre olika laboratorier, Käppala (Stockholm), Gryaab (Göteborg) och Komlab (Örnsköldsvik) medverkade i projektet. Valideringen genomfördes med de statistiska metoderna regression, korrelation och variansanalys, utifrån insamlade mätdata i syfte att undersöka de givna metodernas prestanda. Som ett komplement till det statistiska testerna sammanställdes synpunkter som framkommit under analysarbetet av laboratoriepersonal, för bedömning av metodernas användarvänlighet och robusthet.  Utifrån valideringen var det tydligt att metoden Klorid Determination hade störst likhet med COD(Cr) metoden utifrån givna analysresultat, analystid samt utförda analyssteg. Detta resultat styrktes av höga värden för determinationskoefficients för inkommande avloppsvatten mellan innovatios metoden och referense metoden COD(Cr). Analysmetoden PeCOD bestod av två olika versioner, skildrade den lösliga COD innehållet i provet istället för den total COD koncentrationen som hos COD(Cr). Oavsett vilken version av PeCOD som används erhålls ett lägre COD resultat jämfört med referens metoden COD(Cr) då filtrerade prover analyserades. De framtagna varierande korrelations koefficienter mellan PeCOD och COD(Cr) indikerade att ingen enhetlig korrelation gick att finna mellan metoderna hos de olika laboratorierna. Analysmetoden COD Elimination pausades tidigt i processen men de tidiga testerna visade på halverade COD koncentrationer jämfört med referens metoden.  Slutligen kan det nämnas att mätdata som användes som indata till de beskrivna statistiska testerna var begränsade och att vidare analyser rekommenderas för att kunna bevisa givna resultat med ökad sannolikhet.

Bakgrund: Löpning är en populär motionsform i Sverige idag, dock är det vanligt med överbelastningsskador bland löpare och nästan 80% skadar sig på något vis varje år. Diskussion har uppstått bland löpare och forskare kring om barfotalöpning kan förändra biomekaniken och därmed ändra belastningen och minska risken för skador, samt om barfotalöpning kan leda till en förbättrad löpekonomi och påverka löparens prestationer. Syfte: Att undersöka vilken effekt barfotalöpning (inkl. minimalistskor) har på biomekanik mätt med ground reaction force (GRF) och löpekonomi mätt med syreupptagning jämfört med löpning med konventionella skor.  Metod: Systematisk narrativ litteraturöversikt. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Pubmed och Cochrane. Studier som var randomiserade kontrollerade studier (RCT) alternativt cross-over studier inkluderades. Kvalitetsgranskning av studierna genomfördes med PEDro och tillförlitligheten av resultatet bedömdes med GRADEstud. Resultat: Åtta artiklar inkluderades, tre om biomekanik och fem om löpekonomi. Inga samstämmiga resultat sågs gällande barfotalöpningens effekter på GRF, en studie påvisade en signifikant minskning medan två studier visade på en signifikant ökning av GRF. Positiva tendenser sågs i studierna om löpekonomi, varav två påvisade signifikanta förbättringar. Kvaliteten på artiklarna bedömdes som måttlig och tillförlitligheten till resultaten bedömdes vara mycket låg.  Konklusion: Barfotalöpning påvisar vissa positiva effekter på löpekonomi medan effekterna på GRF är motstridiga. Tillförlitligheten av evidensen bedömdes vara mycket låg. Det behövs fler högkvalitativa studier som undersöker de långvariga och akuta effekterna av barfotalöpning på löpekonomi och biomekanik för att kunna dra slutsatser och implementera kunskapen bland fysioterapeuter som arbetar med löparskador. / Background: Running is a popular activity in Sweden today. However, injuries are common and almost 80% of runners get injured each year. Discussions about whether barefoot running could alter the biomechanics and decrease the risk of injury, and improve the running economy and increase a runner's performance, has risen amongst runners and researchers. Purpose: To examine the effects of barefoot running (minimalist footwear) on biomechanics measured with ground reaction force (GRF) and running economy measured with oxygen consumption compared to shod running.  Method: A systematic review. Articles were found using the Pubmed and Chochrane database. Randomised controlled trials (RCT) or Cross-over studies were included. Assessment of study quality was measured with the PEDro-scale and the reliability of the result assessed with GRADEstud. Result: Eight articles were included, three about biomechanics and five about running economy. Inconclusive results were found on the effects of barefoot running on GRF, one study showed a significant reduction in GRF and the other two showed increase in GRF. Positive tendencies were found concerning running economy, two studies showed a significant increase. The quality of the studies were moderate and the reliability of the result were very low. Conclusion: Barefoot running showed positive findings on running economy, while the effects on GRF were inconclusive. The evidence was considered very low. There is a need for more high-quality studies examining the long-lasting and acute effects of barefoot running on running economy and biomechanics to be able to draw conclusions and implement the knowledge in clinical physiotherapy.

Det kommer ske en stor utbyggnad av elektrolys för produktion av vätgas i Sverigeoch övriga världen. För att sänka produktionskostnaden och därmed göra vätgasenbilligare analyserar denna rapport vilket behov av syrgas och värme som en landbaserad fiskodling har, samt hur mycket syrgas och värme fiskodlingen skulle behövaköpa från en elektrolysör. Analysen visar att de arter som används i studien - tilapia(Oreochromis, Oreochromis,. Alcolapia), regnbåge (Oncorhynchus mykiss) och lax(Salmo salar) - i en odling som producerar 40 ton fisk om året skulle förbruka cirka1,16 procent av syrgasen och cirka 0,35 procent av värmen från en 3 MW PEMelektrolysör. Försäljningsvärdet av syrgasen och värmen från en 3 MW elektrolysörberäknas till cirka 695 000 SEK/år för syrgasen och cirka 1 830 000 SEK/år för värmen. Den genomsnittliga kostnaden för syrgas och värme för arterna i studien i enodling på 40 ton/år beräknas till 8900 SEK/år för syrgasen och 6400 SEK/år förvärmen i en landbaserad fiskodling. / There will be a major expansion of electrolysis for production of hydrogen in Sweden and the rest of the world. To reduce production costs and thus make hydrogencheaper, this report analyzes how much oxygen and heat a fish farm consumes andtherefore would need to buy from an electrolyser. The analysis shows that the species used in the study - tilapia (Oreochromis, Oreochromis, Alcolapia), rainbow(Oncorhynchus mykiss) and salmon (Salmo salar) - in a farm that produces 40 tonsof fish per year would consume 1.16 percent of the oxygen and 0,35 percent of theheat produced from a 3 MW PEM electrolyzer. The value of the oxygen and theheat from a 3 MW electrolyser is calculated at SEK 694,939/year for the oxygenand SEK 1,829,813/year for the heat. The average cost for the species in the studyin a 40 tonne/year fish farm is calculated at SEK 8,900/year for the oxygen and SEK6,400/year for the heat in a land-based fish farm.

I takt med att Uppsala växer behöver kapaciteten för avloppsvattenrening på Kungsängsverket byggas ut. För att möta en framtida ökad belastning bedömer Uppsala Vatten &amp; Avfall AB att en kolkälla kommer behöva tillsättas i den biologiska kvävereningen för att effektivisera den heterotrofa denitrifikationen på Kungsängsverket, som idag sker utan tillsats av kolkälla. Potentialen till förbättrad denitrifikation med olika kolkällor utvärderades genom satsvisa laboratorieförsök och litteraturstudier. Syftet var att bättre förstå de studerade kolkällornas funktion och prestanda i denitrifikation för att ge underlag inför en framtida fullskalig implementering av kolkälla. Det övergripande målet var att identifiera vilken eller vilka kolkällor som är mest fördelaktiga med avseende på reningseffektivitet, processpåverkan, doseringsbehov, ekonomi och miljöpåverkan. Triplikata försök genomfördes som denitrifikationstester med aktivt slam vid en genomsnittlig slamtemperatur på 14 ℃ och pH 7-8, där fem externa kolkällor (etanol, Brenntaplus VP1 och tre industriella restprodukter) samt försedimenterat avloppsvatten testades. I litteraturstudien inkluderades även metanol. Från försöksdata bestämdes specifika denitrifikationshastigheter, COD/N-kvoter och utbyteskoefficienter. Även bieffekter såsom nitritackumulering och fosforsläpp studerades. Därefter uppskattades doseringsbehov och kostnader baserat på erhållna resultat och antaganden om framtida produktionsmål för nitratkväve. En likartad prestanda erhölls med en av restprodukterna (RTP-vätska) och etanol som uppnådde högst denitrifikationshastigheter och reduktionsgrader (98 % respektive 97 %). Doseringsbehovet uppskattades vara 4 gånger högre med RTP-vätska jämfört med etanol. Med de två andra restprodukterna (dextrandrank och sackaroslösning) uppnåddes lägst denitrifikationseffektivitet och reduktionsgraderna uppgick till 79 % respektive 47 %. Vid test av sackaroslösning observerades dessutom ofullständig denitrifikation samt höga fosforsläpp. Dextrandranken uppträdde på liknande sätt. I egenskap av restprodukt är RTP-vätskan intressant för fortsatt utvärdering. Fullskalig implementering av RTP-vätska förutsätter att doseringsbehoven kan tillgodoses samt att lämplig distribuering och lagerhållning kan ordnas på Kungsängsverket. / The city of Uppsala is expanding and consequently enhanced capacity at the wastewater treatment plant of Kungsängen will be required in the future. As for the biological nitrogen removal process, Uppsala Vatten &amp; Avfall AB expects an additional carbon source to be necessary in the future denitrification process. Currently, the nitrogen removal is employed without the addition of a carbon source. The potential of enhancing denitrification with different carbon sources was evaluated by conducting lab-scale batch tests and compiling literature data. The objective of this work was to better understand the performance of the chosen carbon sources as electron donors in heterotrophic denitrification and thereby provide groundwork for a future full-scale implementation of a carbon source. Based on information drawn from batch tests and literature, the carbon sources were evaluated with respect to removal efficiency, process compliance, quantitative dosing requirements, costs, and environmental sustainability. Lab-scale trials were conducted as denitrification tests (triplicate) at a mean sludge temperature of 14 ℃ and pH 7-8 with five external carbon sources (ethanol, Brenntaplus VP1, and three industrial waste products) and pretreated wastewater. In the literature review, methanol was included as well. Results obtained from the batch tests were used to determine kinetic parameters, mainly specific denitrification rates, COD/N ratios, and anoxic yield coefficients. Moreover, unwanted side effects due to addition of carbon sources were examined. Dosing requirements and costs were assessed based on previously determined kinetic parameters and supposed future production guidelines for effluent quality with respect to nitrate concentration. Similar performance was observed with one of the waste products (RTP liquid) and ethanol which achieved the highest denitrification rates and degree of removal (98 and 97 %, respectively). The estimated dosing requirement was 4 times higher with the RTP liquid compared to ethanol. The other two waste products, solutions of fructose (dextran) and sucrose, reached the lowest denitrification efficiency and removal degrees were 79 and 47 %, respectively. During tests with sucrose solution, incomplete denitrification and release of phosphorous were observed. The fructose solution showed somewhat similar behavior but to a lesser degree. Being a waste product, the RTP liquid is interesting for future evaluation. Full-scale implementation needs further considerations regarding dosing requirements, distribution, and storage conditions at the site of Kungsängsverket.