<p>SAMMANFATTNING: Syftet med denna studie var att belysa två systrars relation i förhållande till den ena systerns tidigare självskadebeteende, hur självskadehandlingarna påverkat relationen och hur omgivningen såg på systrarnas respektive situation under denna tid. Självskadebeteende definieras som ”avsiktlig förstörelse eller förändring av den egna kroppsvävnaden utan medveten självmordavsikt.”. Studiens primärdata utgjordes av separata intervjuer med två systrar där den ena av dem tidigare har haft ett självskadebeteende. Sekundärdata erhölls via sökningar i vetenskapliga databaser såsom SCA Social Sciences, PubMed (Medline), och Artikelsök och sökord som användes var; självskadebeteende, self-harm, syskon, syskonrelation, syskon till självskadare, sibling relations och anhörig. Övrigt material söktes via den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS. Intervjuerna transkriberades och sammanställdes efter följande teman; systrarnas relation under tiden för den enas självskadebeteende, systrarnas upplevelse av hur omgivningen såg på deras respektive situation och systrarnas relation idag. Resultatet visade att intervjupersonerna var mycket överens om hur deras relation såg ut, och de visade båda på en hög medvetenhet om hur den andre kände och såg på den egna personen. Studien visade att den icke självdestruktiva systern hade känt en skyldighet att hjälpa sin självskadande syster och axlat ett mycket stort ansvar för hennes mående. Intervjupersonerna talade även om en viss avundssjuka för den andres situation, då de hade en bild av hur de trodde att den andre levde sitt liv. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplever att omgivningens reaktioner på deras situation kantats av rädsla. Frågor som lyftes var att denna rädsla eventuellt beror på en allmän rädsla för psykisk ohälsa och därigenom en osäkerhet inför att ställa frågor om detsamma. Intervjupersonerna upplever att deras relation har påverkats av den enas självskadebeteende. Relationen har växlat mellan att vara nästintill obefintlig till att vara mycket intensiv. Intervjupersonerna uppgav att de idag mår bra och att deras relation är på en nivå som passar dem båda.</p>

SAMMANFATTNING: Syftet med denna studie var att belysa två systrars relation i förhållande till den ena systerns tidigare självskadebeteende, hur självskadehandlingarna påverkat relationen och hur omgivningen såg på systrarnas respektive situation under denna tid. Självskadebeteende definieras som ”avsiktlig förstörelse eller förändring av den egna kroppsvävnaden utan medveten självmordavsikt.”. Studiens primärdata utgjordes av separata intervjuer med två systrar där den ena av dem tidigare har haft ett självskadebeteende. Sekundärdata erhölls via sökningar i vetenskapliga databaser såsom SCA Social Sciences, PubMed (Medline), och Artikelsök och sökord som användes var; självskadebeteende, self-harm, syskon, syskonrelation, syskon till självskadare, sibling relations och anhörig. Övrigt material söktes via den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS. Intervjuerna transkriberades och sammanställdes efter följande teman; systrarnas relation under tiden för den enas självskadebeteende, systrarnas upplevelse av hur omgivningen såg på deras respektive situation och systrarnas relation idag. Resultatet visade att intervjupersonerna var mycket överens om hur deras relation såg ut, och de visade båda på en hög medvetenhet om hur den andre kände och såg på den egna personen. Studien visade att den icke självdestruktiva systern hade känt en skyldighet att hjälpa sin självskadande syster och axlat ett mycket stort ansvar för hennes mående. Intervjupersonerna talade även om en viss avundssjuka för den andres situation, då de hade en bild av hur de trodde att den andre levde sitt liv. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplever att omgivningens reaktioner på deras situation kantats av rädsla. Frågor som lyftes var att denna rädsla eventuellt beror på en allmän rädsla för psykisk ohälsa och därigenom en osäkerhet inför att ställa frågor om detsamma. Intervjupersonerna upplever att deras relation har påverkats av den enas självskadebeteende. Relationen har växlat mellan att vara nästintill obefintlig till att vara mycket intensiv. Intervjupersonerna uppgav att de idag mår bra och att deras relation är på en nivå som passar dem båda.

Bakgrund Familjen är en enhet där beteendet hos en individ påverkar de andra. När ett barn drabbas av svår sjukdom påverkar det hela familjens dagliga liv, inte minst drabbas de andra barnen i familjen. Oavsett hur syskonrelationen ser ut så betyder syskon mycket för varandra. Syskonrelationen är ofta den närmsta och längsta relationen i livet. Syskon behöver få vara tillsammans och det gäller även vid sjukdom. När ett syskon blir sjukt utgör de friska barnen i familjen en riskgrupp för att utveckla hälsoproblem. Barn som har ett svårt sjukt syskon genomgår många känslomässiga förändringar. I samband med syskonets sjukdom och behandling lever barnet ofta med ängslan, oro, depression, undandragande, blyghet och social isolering. Inte sällan reagerar barnet med beteenden som aggression, nedstämdhet, och konflikter med kamrater. Ofta ägnas föräldrarnas uppmärksamhet mest till det sjuka syskonet vilket leder till att det friska barnet känner sig svartsjuk och övergiven.  Sjuksköterskan har en viktig förebyggande, stödjande och pedagogisk roll i arbetet med dessa barn. Syfte Syftet med studien var att beskriva barns behov av stöd när ett syskon är svårt sjuk. Metod Metoden som valdes för att besvara studiens syfte var en litteraturöversikt. Totalt inkluderades 15 artiklar i studiens resultat. Resultat Socialt stöd var en viktig faktor för barn när det gällde förmåga att anpassa sig till stressande livshändelser exempelvis sjukdom. Barn som hade tillgång till stort socialt stöd hade mindre symtom av oro, depression och mindre beteendeproblematik. Det märktes skillnad i dessa avseenden mellan de barn som fick stort respektive litet socialt stöd. Det var av stor vikt att barn fick information när ett syskon var sjukt. Information hjälpte barnet att få svar på sina frågor och gav det en klarare bild av syskonets situation. Genom information kunde felaktiga uppfattningar och onödig oro hos barnet undvikas. De flesta barn och deras föräldrar efterfrågade mer information. I samtliga studier framgick att det emotionella stödet var viktigt. Barn som fick emotionellt stöd besatt större resurser att hantera sin situation. Det emotionella stödet kunde innebära att ha någon att prata med och att dela sina bekymmer med, någon som lyssnade och fanns till hands. Samtalet var viktigt då det gav barnen insikter och en känsla av samhörighet. Det emotionella stödet var även viktigt för att barnet inte skulle känna sig ensamt och övergivet. Praktiskt stöd upplevde barnen också som en av de viktigaste formerna av stöd. Stödgrupper där barn fick chans att träffa andra barn i samma situation var betydelsefullt för barnets välbefinnande. Projekt där barn fick åka på läger tillsammans visade sig ha en mycket positiv effekt och bidrog till att barnet kände samhörighet och att känslor av ensamhet och oro minskade. Flera barn uttryckte en önskan om att få delta i fler gruppträffar och att få träffa de andra deltagande barnen oftare Slutsats När ett syskon är svårt sjuk försämras livssituationen för det friska barnet i familjen och känslor av ilska, oro, depression och övergivenhet är vanliga. Många barn har ett stort behov av att få stöd i samband med syskonets sjukdom. Stödgrupper och barnläger för dessa barn har visat sig ha en mycket god effekt på barnens känslomässiga och fysiska välbefinnande. Brist på stöd leder till onödig oro och hälsoproblem för de här barnen.

Bakgrund: Barn som har ett syskon med funktionsnedsättning är en grupp som det finns begränsad forskning kring de extra behov som barnen har av att leva i en annorlunda situation. Fokus har framförallt legat på föräldrarna och barnen med funktionsnedsättningen. Under de senaste åren har stödet börjat utformas till målgruppen i form av bland annat stödgrupper. Syfte: Syftet är att undersöka hur stödet utformas av de profesionellt verksamma vid barn- och ungdomshabiliteringen och anhörigcentrum, samt undersöka vad stödet har för effkter för abrnen utifrån de profesionellas perspektiv.  Metod: Semi-strukturerade intervjuer har genomförts med sju personer som är verksamma vid barn- och ungdomshabiliteringen och anhörigstöd där de jobbar med stöd till barn som har ett syskpm med funktionsnedsättning. Resultat: Resultatet visar att stödet utformas olika beroende på vad den professionella jobbar i för verksamhet och vilken utbildning den profesionella har. Vilken effekt stödet har beroende på vad man anser är en effekt men mäts inte av verksamheterna.

ABSTRAKTSyftet med denna studie har varit att belysa vuxna syskon till personer med funktionsnedsättning upplevelse och erfarenheter av att växa upp med syskon med funktionsnedsättningar. Syftet har även varit att belysa ansvarstagandet för dessa syskon under olika perioder i livet. I denna studie har intervjuer skett med tre vuxna syskon till personer med funktionsnedsättningar. Dessa syskon till personer med funktionsnedsättningar redogör för hur det minns sin uppväxt och hur det ser på det nu som vuxna. Det redogör även ansvarstagandet under olika perioder i livet. För att analysera empirin har Thomas Scheffs teori om skam, stolthet och sociala band samt livsloppsperspektivet tillämpats. Resultaten är att minnena från barndomen är mestadels positiva. Det visar på starka familjeband just på grund av syskonet med funktionsnedsättning. Gällande ansvarstagandet så var den olika hög beroende på vilket stadie man befunnit sig i livet. Det fanns dock ingen tvekan att samtliga skulle ta hand om syskonet med funktionsnedsättning om behovet uppstod när föräldrarna inte längre är kan. Mammans inställning och roll är central för ovanstående och detta belystes av samtliga intervjupersoner samt något upplystes av tidigare forskning. / ABSTRACTThe aim of this study was to display the feelings of adult siblings of people with disabilities and experience of growing up with a sibling with disabilities. The aim was also to shed light on the responsibility for these siblings in different periods of life. In this study, interviews have taken place with three adult siblings of people with disabilities. These siblings of people with disabilities explain how they remember their childhood and how they look on it now as adults. It also outlines the responsibility in different periods of life. To analyze the empirical material Thomas Scheff's theory of shame, pride and social bonds and life course have been applied. The results are that the memories from childhood are mostly positive. It shows the strong family bonds because of the sibling with a disability. The responsibility showed to be varying depending on the stage they had been in life. There was however no doubt that all would take care of the siblings with disability if the need arose when the parents no longer are able to. The mother's attitude and role is central on the subject above, and all respondents highlighted this and that is something that previous research shed light on.

During adolescence, self-systems and individual perceptions of the self are changing and heavily influenced by family relationships, which are generally the first and longest lasting connections individuals experience. Thus, to understand youth development, it is imperative to investigate the family context, wherein parent-youth relationships and sibling relationships impact one another. The current study examines the effect of a close sibling relationship on youth self-esteem above and beyond the effect of the mother-youth relationship. A cross-sectional study was employed on a sample of 434 families in the US, which all consisted of one mother and at least a pair of siblings. All three members of the family participating filled in an online survey. The target youth were between the 5th to 7th grades. Hierarchical multiple regression analyses find sibling warmth as a significant predictor for youth self-perception, but not for youth self-criticism. The present study shows the importance of considering not only the mother-youth relationship when analyzing youth self-system development, but also the sibling relationship. / Under adolescensen förändras självsystemet, eller individens uppfattning om det egna jaget, och är kraftigt influerat av individens familjerelationer. Dessa relationer är generellt de mest varaktiga relationer som en individ upplever. För att förstå ungdomsutveckling är det därför nödvändigt att undersöka familjekontexten, i vilken relationerna mellan förälder-ungdom och mellan syskon påverkar varandra. Denna studie undersöker effekten av en nära syskonrelation på ungdomars självkänsla utöver och bortom effekten från ungdomars föräldrarelation. Studien är en tvärsnittsstudie av 434 familjer i USA bestående av minst en mor och ett syskonpar. Dessa tre familjemedlemmar deltog alla i en webbaserad undersökning. Denna studies fokus är de av ungdomarna som vid undersökningens tidpunkt gick i årskurs 5 till 7. Med hierarkisk multipel regressionsanalys visas att en varm syskonrelation är en signifikant prediktor för ungdomars självuppfattning, men inte för ungdomars självkritik. Denna studie visar på vikten av att inte endast beakta relationen mellan mor och ungdom när ungdomars självsystem analyseras, utan även syskonrelationen.