I samhällsdiskussionen och forskningsfälten om våld i nära relationer omtalas barn oftast som den våldsutsatta av sina föräldrar, antingen genom direkt riktat våld eller att barn har bevittnat våld i hemmet. Ett problem som däremot inte lyfts fram om våld i nära relationer är barnets position som våldsutövare i familjen. Denna avsaknad återspeglas även i vår bakgrund genom att de lagar, insatser och statistik som vi redovisat, snarare fokuserar på vuxnas våldsanvändning. Syftet med denna litteraturstudie är därför att sammanställa och analysera den forskning som finns tillgänglig om barn som våldsutövare i familjen. Målsättningen är att vår studie ska bidra till nya perspektiv på och angreppssätt i praktiskt socialt arbete med barn som våldsutövare, likväl som i arbetet med våldsutsatta föräldrar och syskon. För att genomföra vår litteraturstudie har vi använt systematisk sökning efter forskning på området, för att sedan analysera 15 valda artiklar med hjälp av tematisk analys. Vi har identifierat totalt nio teman som är kopplade till familjedynamiska faktorer, och som antingen påverkar eller påverkas av barns våldsutövande i familjen.  Vårt resultat indikerar sammanfattningsvis att barn som lever under otrygga familjeförhållanden, med exempelvis frånvarande föräldrar, föräldrar med psykisk ohälsa, skilda föräldrar och föräldrar med sträng uppfostringsstil, har en förhöjd risk att använda våld mot sin familj. Dessa förhållanden påverkar barns känslomässiga tillstånd negativt som tenderar att uttryckas genom våld. Resultatet visar även att föräldrar och syskon som utsätts för våld av ett barn i familjen, kan drabbas av påtagliga konsekvenser i sin vardag och i sitt sätt att fungera som familj. Slutligen visar resultatet på att familjer med ett våldsutövande barn har svårt att söka och få hjälp av stödorgan i samhället. Orsaken beskrivs vara kopplad till den stigmatisering som finns om föräldrar, där barns våld anses bero på dåligt föräldraskap.

Denna litteraturstudie undersöker hur socialt arbete kan arbeta främjande mot våld. Studien bygger på en systematisk genomgång av befintlig forskning och inkluderar artiklar från peer-reviewed tidskrifter, publicerade mellan 2003 och 2023. Urvalet inkluderade studier som fokuserar på barn från födsel till 12 års ålder, och som identifierar faktorer som kan leda till ökad risk för våldshandlingar senare i livet. Riskfaktorerna som identifierats innefattar bland annat exponering- och utsatthet för våld (psykiskt, fysiskt eller sexuellt), bristande uppfostringsstrategier, trotsigt beteende hos barnet, och utmaningar i emotionell reglering. Forskningen visar att dessa faktorer ofta samverkar, vilket försvårar separeringen av deras individuella effekter. Studien visar att det kan vara effektivt att rikta våldsförebyggande insatser mot högrisk familjer då hemmamiljön spelar stoll roll i huruvida barn blir våldsamma eller ej. Studien understryker vikten av tidiga interventioner och betonar att socialarbetare spelar en central roll i implementeringen av dessa. Resultaten indikerar att anknytningen till föräldrarna och vilken typ av beteende som barn exponeras för under uppväxten spelar stor roll för utvecklingen av det egna beteendet. / This literature review examines how social work can promote violence prevention. The study is based on a systematic review of existing research and includes articles from peer-reviewed journals, published between 2003 and 2023. The selection criteria focused on studies that examine children from birth to 12 years old and identify factors that may lead to an increased risk of violent behavior later in life. The identified risk factors include exposure to and victimization by violence (psychological, physical, or sexual), inadequate parenting strategies, defiant behavior in the child, and challenges in emotional regulation. Research shows that these factors often interact, making it difficult to separate their individual effects. The study indicates that targeting violence prevention efforts at high-risk families can be effective, as the home environment plays a crucial role in whether children become violent or not. The study emphasizes the importance of early interventions and highlights the central role of social workers in implementing these measures. The results indicate that attachment to parents and the types of behaviors children are exposed to during upbringing play a significant role in the development of their own behavior.

I en sjöfartsfamilj kretsar mycket av vardagen kring de olika perioderna i sjöfararens yrke - hemmaperioder, bortaperioder och perioderna kring hemkomst och avresa. Det finns undersökningar på hur sjöfararen och dennes partner upplever dessa perioder men det saknas kunskap om hur det är att växa upp i en sjöfartsfamilj. Mot denna bakgrund var syftet med denna undersökning att undersöka hur unga vuxna, uppväxta i en sjöfartsfamilj med en periodvis bortavarande sjöfarare, upplevt perioderna när sjöfararen var hemma, borta och kring avresa eller hemkomst. En kvalitativ metod användes och åtta semistrukturerade intervjuer med åtta respondenter gjordes. Respondenternas upplevelser varierade men en övergripande känsla var att perioderna av lång sammansatt ledighet när sjöfararen var hemma övervägde nackdelarna med att bara ha en förälder under bortaperioderna. Under sjöfararens bortavaro upplevde alla respondenterna varierande grader av saknad, framförallt vid speciella tillfällen eller högtider, men för många var det en normalitet då de inte kände till något annat. / In a seafaring family a considerable part of everyday life revolves around the different periods of the seafarers working cycle - when the seafarer is home, away and the periods just before and after leaving or coming home. There are studies on how seafarers and their partners experience these periods, but very little on what it’s like to grow up in a seafaring family. Against that background, the purpose of this study was to examine how young adults, brought up in a seafaring family with an intermittently absent parent, have experienced the different periods connected to the seafarers working cycle. The study used a qualitative method and it comprised of eight semi structured interviews with eight respondents. The respondents’ experiences varied but the overall sentiment was that the seafarers long leave periods made up for the disadvantages of only having one parent while the seafarer was away. All respondents reported feeling varying degrees of sadness when the seafarer left and having feelings of longing around holidays and special occasions. Many respondents referred to it as a normality and that it was all they knew.

During adolescence, self-systems and individual perceptions of the self are changing and heavily influenced by family relationships, which are generally the first and longest lasting connections individuals experience. Thus, to understand youth development, it is imperative to investigate the family context, wherein parent-youth relationships and sibling relationships impact one another. The current study examines the effect of a close sibling relationship on youth self-esteem above and beyond the effect of the mother-youth relationship. A cross-sectional study was employed on a sample of 434 families in the US, which all consisted of one mother and at least a pair of siblings. All three members of the family participating filled in an online survey. The target youth were between the 5th to 7th grades. Hierarchical multiple regression analyses find sibling warmth as a significant predictor for youth self-perception, but not for youth self-criticism. The present study shows the importance of considering not only the mother-youth relationship when analyzing youth self-system development, but also the sibling relationship. / Under adolescensen förändras självsystemet, eller individens uppfattning om det egna jaget, och är kraftigt influerat av individens familjerelationer. Dessa relationer är generellt de mest varaktiga relationer som en individ upplever. För att förstå ungdomsutveckling är det därför nödvändigt att undersöka familjekontexten, i vilken relationerna mellan förälder-ungdom och mellan syskon påverkar varandra. Denna studie undersöker effekten av en nära syskonrelation på ungdomars självkänsla utöver och bortom effekten från ungdomars föräldrarelation. Studien är en tvärsnittsstudie av 434 familjer i USA bestående av minst en mor och ett syskonpar. Dessa tre familjemedlemmar deltog alla i en webbaserad undersökning. Denna studies fokus är de av ungdomarna som vid undersökningens tidpunkt gick i årskurs 5 till 7. Med hierarkisk multipel regressionsanalys visas att en varm syskonrelation är en signifikant prediktor för ungdomars självuppfattning, men inte för ungdomars självkritik. Denna studie visar på vikten av att inte endast beakta relationen mellan mor och ungdom när ungdomars självsystem analyseras, utan även syskonrelationen.