Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 3 uppsatser.

Sammanfattning Introduktion: Hepatit C är en inflammation av levern orsakad av hepatit C-viruset. Runt 71 miljoner människor världen över är drabbade av den kroniska formen. Effektiva läkemedel finns för att bota sjukdomen, men dessa är dyra och således behövs ett vaccin. Problemet med viruset är den stora variationen av genotyper och subtyper, vilket försvårar vaccinutvecklingen eftersom vaccinet framför allt kommer vara effektivt för en viss grupp smittade. En rad prekliniska studier har gjorts på olika djurslag, där fokus oftast ligger på att generera både antikroppar och att framkalla effektiva T-celler. Tyvärr har dock ingen större framgång gällande vaccinutvecklingen setts till ännu.  Syfte: Litteraturstudiens syfte gick ut på att analysera olika hepatit C-vacciners effekter med avsikten att försöka få en insikt i hur dessa kommer att tillverkas i framtiden för att de ska ge en fullgod effekt hos människor och förhindra smittspridning.   Material och metod: Databasen PubMed användes för att hitta fem olika vetenskapliga artiklar att analysera. Sökorden som användes för att hitta samtliga av dessa studier var ”vaccines hepatitis c”. Endast prekliniska studier valdes ut för analys.  Resultat: Över lag sågs kraftiga responser från immunförsvarets sida till följd av stimulering med olika typer av vacciner. Responserna förmedlades av antikroppar samt cytotoxiska T-celler och T-hjälparceller, ofta genom en produktion av interferon gamma respektive tumörnekrosfaktor alfa. I processen skapades även minnesceller som snabbt kunde reagera vid återexponering av samma antigen.   Slutsats: Fler prekliniska experiment kommer att behöva genomföras innan vaccinen kan ta sig vidare till klinisk fas. Exakt när i framtiden ett vaccin kommer hittas, och om det kommer hittas, är svårt att förutspå. Under tiden finns antivirala läkemedel att tillgå i brist på en mer effektiv lösning. / ABSTRACT Background: Hepatitis C is an inflammation of the liver caused by the hepatitis C virus. Around 71 million people worldwide are affected by the chronic form of the infection. Effective drugs are available to cure the disease, but these are expensive and thus a vaccine is needed. The problem with the virus is the wide variety of genotypes and subtypes, which complicates vaccine development since the vaccine will be especially effective for a particular group of infected individuals. A number of preclinical studies have been conducted on different animal species, where the focus is usually on generating both antibodies and producing efficient T lymphocytes. Unfortunately, no major success regarding vaccine development has yet been seen.  Aim: The purpose of this literature study was to analyze the effects of various hepatitis C vaccines with the intention of trying to gain an insight into how these will be manufactured in the future in order to generate an adequate effect in humans and prevent the spread of infection. Materials and methods: The database PubMed was used to find five different scientific articles to analyze. The keywords used to find each of these studies were "vaccines hepatitis c". Only preclinical studies were selected for evaluation. Results: Overall, strong responses were seen from the immune system as a result of stimulation with different types of vaccines. Responses were mediated by antibodies as well as cytotoxic T cells and T helper cells, often through the production of interferon gamma and tumor necrosis factor alpha. In the process, memory cells were also generated that could react rapidly upon re-exposure of the same antigen. Conclusion: More preclinical experiments will need to be carried out before the vaccines can move forward to clinical trials. Exactly when in the future a vaccine will be found, and if it will be found, is difficult to predict. Meanwhile, antiviral drugs are available in the absence of a more effective solution.

Fluorescerande protein kan användas som reportrar i genetiska kretsar för att identifiera framgångsrikt modifierade celler. Med hjälp av syntetisk biologi kan genetiska kretsar, som är en sammansättning gener som kodar för protein, skapas. Genetiska kretsar möjliggör modifiering av celler och har haft stor framgång, vid immunterapi av cancer. Chimeric antigen receptor (CAR) T-celler är en genetisk krets där T-celler modifieras till att eliminera tumörceller baserat på en utvald ytmarkör. Med hjälp av fluorescerande proteiner kan olika komponenter i genetiska kretsar märkas in och därmed tydligt följas vid modifieringen av celler, ofta används Blue fluorescent protein (BFP) eller Green fluorescent protein (GFP). För att utveckla mer komplexa genetiska kretsar med flera komponenter krävs fler fluorescerande proteiner som kan kombineras med BFP och GFP, såsom sådana i det röda spektrumet. I denna studie undersöktes rödfluorescerade proteinerna E2Crimson, TagRFP657, mNeptune2.5, mKelly2, mKate2, mCardinal och Katushka2S. Med hjälp av klonade vektorer för respektive protein kan lentivirus produceras för att transducera Jurkat celler. Flödescytometri användes för att identifiera proteinernas fluorescensintensitet i det röda spektrumet, samt deras läckage i BFP och GFP spektrat. Proteinerna med högst fluorescensintensitet i det röda spektrumet samt minst läckage i BFP och GFP spektrat var E2Crimson samt mCardinal. E2Crimson har enligt tidigare studie låg toxicitet och god ljusstyrka samt hade i denna studie högst fluorescensintensitet i det röda spektrumet. E2Crimson anses därför vara optimal att kombinera med BFP och GFP i genetiska kretsar med flera komponenter. / Fluorescent protein can be used as reporters in genetic circuits to identify successfully modified cells. Using synthetic biology, genetic circuits, which are an assembly of genes that code for protein, can be created. Genetic circuits enable the modification of cells and have had great success in immunotherapy of cancer. Chimeric antigen receptor (CAR) T cells are a genetic circuit which modifies T cells to eliminate tumor cells based on a selected surface marker. With the help of the fluorescent protein, various components of genetic circuits can be marked and thus followed during the modification of cells, Blue fluorescent protein (BFP) or Green fluorescent protein (GFP) are often used as reporters. When developing complex genetic circuits with multiple components more fluorescent proteins that can combine with BFP and GFP are required, such as those in the red spectrum. In this study, the far-red fluorescent proteins E2Crimson, TagRFP657, mNeptune2.5, mKelly2, mKate2, mCardinal and Katushka2S were included. Using cloned vectors for each protein, lentiviruses can be produced to transduce Jurkat cells. Flow cytometry was used to identify the proteins fluorescence intensity in the red spectrum, as well as their leakage in the BFP and GFP spectra. The proteins with the highest fluorescence intensity in the red spectrum and the least leakage in the BFP and GFP spectra were E2Crimson and mCardinal. E2Crimson has according to other studies low toxicity and good brightness and in this study E2Crimson showed the highest fluorescence intensity in the red spectrum. E2Crimson is therefore considered optimal to combine with BFP and GFP in multicomponent genetic circuits.

Studien utvärderar egenskaper hos mesenkymala stromaceller (MSC) i passage 2 och 3. I ett samarbete mellan Cellcolabs och Karolinska Institutet (KI) genomfördes projektet med Katarina Le Blancs forskargrupp. Genom att studera membranmarkörer från tre friska MSC-donatorer, tillsammans med deras förmåga att differentiera till osteoblaster, adipocyter och kondrocyter, samt deras förmåga att inhibera profileringen av CD8+ och CD4+ T-lymfocyter, och slutligen deras möjlighet att öka uttrycket av Indoleamine 2,3-dioxygenase 1 (IDO1) och interleukin 6 (IL6), kunde en jämförelse mellan passage 2 och 3 göras. I korta drag kunde enbart en tydlig skillnad göras mellan de två passagerna. Skillnaden sågs i förmågan att differentiera till osteoblaster, där passage 3 inte kunde prestera på samma nivå som passage 2. Utöver detta var resultaten för de två typerna jämförbara och antydde inte till några större förändringar mellan passage 2 och 3. För att stärka tillförlitligheten av resultatet bör dock fler MSC-donatorer jämföras. / The study evaluates the characteristics and consistency of mesenchymal stromal cells (MSCs) in two different passages, specifically 2 and 3. In a collaboration between Cellcolabs and Karolinska Institutet (KI), the project was conducted with Katarina Le Blanc’s research group. Through studying the surface expression on cells from three distinct MSC donors, along with their differentiation ability into osteoblasts, adipocytes and chondrocytes, their capability to suppress the proliferation of CD8+ and CD4+ T lymphocytes, and finally their possibility to increase the expression of indoleamine 2,3-dioxygenase 1 (IDO1) and interleukin 6 (IL6), a comparison between passage 2 and 3 could be done. It was seen that a clear distinction could be made between the two passages while looking at their ability to differentiate into osteoblasts. The remaining results showed comparable outcomes between passage 2 and 3, suggesting minor changes with the increased passage number. However, to strengthen the reliability of the outcome, more MSC donors should be compared.