No description available.

I massmedia beskrivs det att barnmorskor flyr förlossningsvården på grund av för hög arbetsbelastning och försämrad arbetsmiljö. Det saknas kunskap inom området för barnmorskors arbetsmiljö på förlossningsavdelningen. Syftet för studien var att beskriva barnmorskans upplevelse av sin arbetsmiljö inom svensk förlossningsvård. Metoden är en integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafl (2005). Sökningarna utfördes i Cinahl, Pub Med och Medline. Sex artiklar med kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades i dataanalys. Resultatet visade på två teman; Psykosociala arbetsmiljöns påverkan på barnmorskan och Fysiska arbetsmiljöns påverkan på barnmorskan med tillhörande subteman; ledarskap och kollegialt stöd är av betydelse för barnmorskans arbetsmiljö, reflektionens betydelse för lärandemiljön, tydlighet och kommunikation är av betydelse för att främja samarbete, personalbrist minskar avlastning och ökar stress, tidsbrist påverkar arbetet negativt och skapar stress, bristande möjlighet att tillgodose egna behov skapar stress, rutiner och riktlinjer strukturerar arbetssätt. Det framkom i studien att det var viktigt för barnmorskorna med ett ökat kollegialt stöd, tydliga rutiner och riktlinjer, lägre arbetsbelastning och ökat antal barnmorskor för att minska stress och förbättra arbetsmiljön. Att chefen är en bra ledare och stöttar sina medarbetare, har en rak och tydlig kommunikation till medarbetarna bidrog till en bättre arbetsmiljö. Studien bidrar med kunskap kring barnmorskans upplevelse av arbetsmiljön inom förlossningsvården.

Bakgrund: Ett barn som drabbas av ett hjärtstopp är något av det mest traumatiska en barnsjuksköterska kan ställas inför på barnakutmottagningen. Brist på teamsamarbete är en starkt bidragande faktor till ökad stress hos akutpersonalen. Vid ett hjärtstopp krävs effektivt teamsamarbete mellan olika professioner och att teamets kompetenser kompletterar varandra. Det är barnsjuksköterskans ansvar att tillgodose omvårdnadsbehovet hos barnet och dess familj.   Syfte: var att utforska barnsjuksköterskans upplevelser av teamsamarbete vid hjärtstopp hos barn på barnakutmottagning.  Metodbeskrivning: En kvalitativ metod valdes för att utföra denna studie. Genom ett strategiskt urval intervjuades tio sjuksköterskor som arbetar på barnakutmottagning. Analysen genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: Barnsjuksköterskans upplevelse av teamsamarbete identifierades som att involvera föräldrarna, uppleva trygghet genom erfarenhet, hantera utmanande situationer, föra en dialog genom ord och handlingar samt att finnas där för varandra. För att uppnå en väl fungerande teamsamverkan menade barnsjuksköterskorna att övning, förberedelse, samarbete, tydligt ledarskap och rollfördelning var viktiga aspekter.  Slutsatser: För att få samskapande omvårdnad och genom interaktioner skapa teamsamarbete utmärkte sig två begrepp genom hela studien vilka var trygghet och kommunikation. / Background: A child suffering from a cardiac arrest is one of the most traumatic things a paediatric nurse can face at the paediatric emergency department. Lack of teamwork is a strong contributing factor to increased stress among emergency personnel. In the event of a cardiac arrest, effective team collaboration between different professions is required and the team´s competencies complement each other. It is the paediatric nurse´s responsibility to meet the child´s and their family´s need for care.  Aim: Was to explore paediatric nurse´s experiences of teamwork in cardiac arrest on children in paediatric emergency departments.  Method: A qualitative method was chosen for this study. Through a strategic selection, ten nurses working at the paediatric emergency department were interviewed. The analysis was made with the help of qualitative content analysis with an inductive approach.  Result: The paediatric nurse´s experience of teamwork was identified as involving the parents, feeling safety through experience, managing challenging situations, conducting a dialogue through words and actions and being there for each other. In order to achieve a well-functioning team collaboration, the paediatric nurses believed that training, preparation, cooperation, leadership, and division of roles were important aspects.  Conclusion: In order to receive co-creative nursing and through interactions create team collaboration, two concepts stood out throughout the study, which were safety and communication.

This study focuses on agile systems development teams which work remotely during the COVID pandemic. Purpose: To identify the missing topics in informal communication and the relationship between them and team collaboration. Method: Survey is used to collect nominal data, ordinal data and qualitative data of text. 101 people participated in the survey. Analysis: An independent T-test, Spearman's rank correlation and content analysis are conducted. Result: There is a lack of discussion topics on personal information (e.g. a deeper insight into a person’s private life), social conversations (e.g. greetings and questions about weekend plans), support (e.g. giving tips and asking for help) and complaints (e.g. frustration regarding work) when they are teleworking during the COVID pandemic. Conversational topics on personal information, social conversations, support and complaints have a weak positive association with teamwork. Topics on personal information and social conversations are more strongly associated with teamwork than topics on support and complaints. The most striking results are the lack of social conversations in the age group between 30 and 39 years and those whose years of experience are between one and three years. Discussion and Conclusion: It is possible that the magnitude of topic shortages changes depending on the age and years of experience of team members, which may be a factor in how well team collaboration works. It may also become a factor determining the quality of team collaboration that causes teams to take proactive steps to increase the amount of informal communication. This study proposes to increase the amount of topics of personal information and social conversations and take serious measures to increase the amount of social conversations if the team is based on many team members whose age is between 30 and 39 years and whose years of experience are between one and three years.

Bakgrund: Demenssjukdom är en av de stora folksjukdomarna. I Sverige lever cirka 160 000 människor med en demensdiagnos. Årligen drabbas ungefär 24 000 människor av en demenssjukdom och nästan samma antal avlider. För att personer med demenssjukdom ska ha en så bra livskvalitet som möjligt ska vården ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med induktiv ansats. Semistrukturerad intervju med totalt 8 sjuksköterskor från södra Sverige. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Elo och Kyngäs (2007). Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i tre kategorier och innehållande sju underkategorier. Den första kategori är Vikten av att anpassa vård och bemötande efter personen med underkategorier: Att se hela patienten och Att vara lugn och bekräftande i bemötandet. Den andra kategori är Vikten av teamsamarbete med underkategorier: Att arbete i team och Att inkludera anhöriga i arbetet. Den tredje kategori är Strävan efter personcentrerad vårdmiljö med underkategorier: Vikten av den fysiska vårdmiljön, tidsbrist och kunskapsbrist. Slutsats: Studien visar att sjukhusmiljön inte är anpassat till personer med demenssjukdom. Olika strategier användes för att kunna ge personcentrerad vård, anpassa vård och bemötande. Hierarki , tidsbrist och kunskapsbrist utpekas som hinder till personcentrerad vård. / Background: Dementia is one of the major public diseases. There are about 160,000 people with dementia diagnosis in Sweden. Yearly about 24,000 people are affected by dementia and almost the same number die. For people with dementia to have a good quality of life, care must be provided with a person-centered approach. Aim: The purpose of this study is to describe nurses ́ experience of providing person-centered care to people with dementia in in-patient care. Method: Qualitative descriptive design with semi structured interviews. A total of eight registered nurses were interviewed. The data was analyzed through Elo och Kyngäs (2017). Result: The analysis of the interviews resulted in three categories and seven subcategories. The first category is The importance of adapting care and treatment to the person with subcategories: Seeing the whole patient and being calm and affirming in the treatment. The second category is The importance of teamwork with subcategories: To work in a team and To include relatives in the work. The third category is the Striving for a person-centered care environment with subcategories: The importance of the physical care environment, lack of time and lack of knowledge. Conclusion: The hospital environment is not suited for people with dementia. Different strategies were used to provide person-centered care. Hierarchy, lack of time and knowledge are pointed out as obstacles to person-centered care.