Flera olika behandlingsmetoder för autism finns utvecklade, även om bäst stöd finns för intensiv beteendeterapi (IBT). Variationen i behandlingseffekt inom IBT är dock stor. I Sverige används IBT på förskolor, sannolikt med varierande framgång. 22 förskolor med 24 barn som fått IBT i två år undersöktes retrospektivt med telefonenkäter, och flera faktorer undersöktes för samband med barnens förbättring i adaptiv förmåga under samma period. Integration av träningen i förskolans verksamhet samt tränarens tilltro till metoden samvarierade med behandlingsutfall. Många av tränarna var skeptiska till IBT och metoden i Sverige skiljer sig markant från de publicerade studier från vilka evidensen för IBT kommer. Studiens retrospektiva design innebär att de funna sambanden inte går att tolka kausalt. / Several methods of treatment for autism has been developed and there is good evidence for the use of intensive behavioral therapy (also called applied behavior analysis, ABA). However, the variation in treatment gains are consistently large. Behavioral therapy for children with autism is used in swedish kindergartens, likely with variation in both fidelity and level of success. In this study, 22 kindergartens with 24 children with autism who had received behavioral therapy was investigated retrospectively using a telephone survey. Several factors was analysed for hypothesised covariation with treatment gains measured with an adaptive behavior scale. Level of integration of the treatment in the kindergarten and therapist's allegiance to the treatment was positively correlated to treatment gains. The retrospective design of the study makes causal conclusions of findings impossible. Additional findings was a generally low allegiance to the treatment and a large discrepancy between swedish behavioral therapy and the efficacy studies for ABA for children with autism.

Many knowledge-intensive organizations are experiencing difficulties retaining talented graduate recruits, as young engineers tend to change jobs frequently at the expense of employers’ seeking to keep their competitive edge. The current study examined the predictive strength of numerous work related employee attitudes for turnover intentions and behaviors. A survey based on well-established measures was distributed to employees of two technically oriented companies. The investigation identified opportunities for mental work and stimulation, possibilities to discern one’s own work performance, feelings of being locked-in, and job offers as predictors of employee turnover intentions and behaviors. The results indicated that young engineers act different than other occupational groups with regards to turnover, highlighting a need for between-groups comparisons.

Syftet med denna studie är att belysa psykoterapeuters erfarenheter av psykoterapi med äldre patienter. Kvalitativa intervjuer har gjorts med fem äldre legitimerade psykoterapeuter. I intervjuerna låg fokus på följande frågeställningar, förekommer specifika drag hos en äldre patient, hur ser den  psykoterapeutiska processen ut med äldre patienter och har psykoterapeutens egen ålder och livserfarenhet betydelse för psykoterapi med äldre patienter. Resultatet visar att åldras är ett nytt livsskede i en människas liv, som innebär förluster, sorger men också utveckling och fördjupad självkännedom. En tid av försoning och integritet. Hur en äldre patient handskas med sitt åldrande behöver sättas i relation till tidigare erfarenheter i livet. I studien beskrivs de äldre patienterna som motiverade, modiga och självreflekterande. De existentiella frågeställningarna får ett större utrymme i psykoterapier med äldre patienter, medan det också tydligt framkommer att hos den äldre finns ett behov att ha kontakt med det som hon haft tidigare och prata om konkreta praktiska saker som tillhör vardagen. För att äldre patienter ska få tillgång till psykoterapi behövs flexibilitet både när det gäller den yttre ramen och terapeutens förhållningssätt. Hänsyn behöver tas till den äldre patientens både fysiska och mentala kapacitet. Överföringar och motöverföringar beskrivs som mera otydliga och subtila med äldre patienter. Något som tyder på, att terapierna har en mera stödjande karaktär. Det framkommer att terapeutens ålder och livserfarenhet har betydelse och underlättar arbetet med äldre patienter. Att arbeta med äldre patienter beskrivs som berikande och i termer av ett ömsesidigt givande och tagande mellan terapeut och patient.

Uppsatsen behandlar hur man som psykoterapeut praktiskt kan använda sig av kroppen i terapirummet, som ett komplement till det språkliga i det terapeutiska arbetet. Syftet med studien är att ta reda på hur psykodynamiska psykoterapeuter som också är sjukgymnaster använder sig av sin yrkesbakgrund i terapisituationen. Den använda metoden är kvalitativ.  Fyra legitimerade psykoterapeuter med bakgrund som sjukgymnaster intervjuades och resultatet visar: De upplever kroppen som en tillgång. Den skapar möjligheter till kontakt med känslor som tidigare har varit svåra att både känna och verbalisera. Genom att jobba med kroppen skapas en här- och nu-upplevelse som man kan utforska och reflektera över. De tycker att de får mycket information från kroppen, information som det inte alltid är lätt att veta hur man skall förhålla sig till. Samtliga uttrycker också en respekt för kroppens uttryck som måste hanteras försiktig.

Syftet med denna studie var att genom intervjuer beskriva olika betingelser som motiverar män att söka hjälp för sitt våldsutövande i nära relationer samt beskriva olika betingelser som är avgörande för om man fullföljer den planerade behandlingen eller inte. Den tredje frågeställning var om de här beskrivningarna kunde ge idéer om vilka behandlingsinslag som bidrar till att män fullföljer behandlingen som syftar till att man slutar använda våld. Tre män intervjuades tre gånger under sin behandling, det vill säga i början, i mitten och i slutet av behandlingen. Intervjuerna genomfördes under sammanlagt sex månader. Intervjuerna följde en intervjuguide och var halvstrukturerade. Gemensamt för alla tre män som är avgörande för att de söker hjälp och fullföljer sin behandling är när de upplevde att deras våldshandlingar fick allvarliga konsekvenser både för sig själva och för sin omgivning. En annan avgörande motiverande faktor för dessa män var att de upplevde att gruppledarna för behandlingsgruppen gav utrymme för allas berättelser. Männen uttrycker att de får ett utrymme för att själva reflektera över den situation som de befinner sig i utan en alltför styrande, kontrollerande attityd från gruppledarna. Detta förhållningssätt från gruppledarna verkar stärka männens motivation till att fortsätta behandlingen och därmed göra förändringen möjligt.  Mötet med de andra deltagarna är en central motivationsfaktor för att genomföra behandlingen. Känslan att man inte är ensam, att man delar med sig av sina egna erfarenheter, att man känner igen sig, att se värre konsekvenser för andra deltagare är viktiga faktorer i förändringsarbetet. Motivationen verkar vara motorn eller drivkraften i själva förändringsarbetet. Denna undersökning pekar i riktning att motivationen verkligen är en dynamisk och föränderlig process som påverkas av många olika komponenter, inte minst i relation till andra människor.

Studien undersöker hur psykoterapeuter påverkas av sitt arbete med traumatiserade patienter. Sju psykoterapeuter på tre traumamottagningar har i denna studie varit föremål för kvalitativa intervjuer. I mötet med det otänkbara exponeras psykoterapeuterna för närgångna berättelser som ofta är mycket detaljerade beskrivningar om mänsklig grymhet, råhet och ondska. Variationer i arbetsuppgifter på traumamottagningen, egen handledning och egen existentiell bearbetning är några exempel på hur psykoterapeuterna hanterar det material de exponeras för i patienternas berättelser. I intervjuerna framkom att det kliniska arbetet påverkade det egna livet utanför arbetet. Trötthet, känsla av ensamhet och att inte orka med det sociala livet utanför arbetet är några exempel som psykoterapeuterna lyfte fram. Den främsta slutsats som kan dras av studien är att psykoterapeutiskt arbete med komplext trauma påverkar psykoterapeuterna både i arbetet och i det egna livet.

Det positiva sambandet mellan stress och idrottsskador är väl dokumenterat i litteraturen. Ett ökat antal psykologiska skadeförebyggande interventioner visar att det är möjligt att förebygga idrottsskador genom kognitiv beteendeträning. Användandet av biofeedback tillsammans med kognitiv beteendeträning i skadeförebyggande syfte är dock en relativt outforskad interventionsstrategi (Johnson, 2007). Syftet med studien var att undersöka om det genom interventionsbaserad kognitiv beteendeträning i kombination med biofeedbackanvändning gick att minska antalet idrottsskador för fotbollsspelare. Deltagare ifrån fyra idrottsgymnasier (16-19 år) delades in i en experimentgrupp (n=13) och en kontrollgrupp (n=14). Deltagarna fick fylla i tre enkäter (SAS, LESCA och ACSI-28) vid en förmätning. Ett MANOVA test att visade de två grupperna inte skilde sig signifikant vid förmätningen. Experimentgruppen genomgick en 9-veckors interventionsperiod bestående av 7 sessioner innehållande: somatisk avslappning, dagbok för kritiska händelser, tankestopp, emotions/problem fokuserad coping, målsättning och biofeedbackträning. Ett Mann- Whitney U test visade en tendens till signifikant skillnad mellan kontroll och experimentgrupp U (n1 = 13, n2 = 14) = 51.00, p < .054, där experimentgruppen drabbades av färre idrottsskador jämfört med kontrollgruppen. Resultatet ifrån studien diskuteras främst ur ett psykologiskt perspektiv och förslag på framtida forskning inom området ges. / The positive relationship between stress and sport injury is well documented in the literature. An increasing number of prevention intervention studies shows that it is possible to prevent sport injuries through cognitive-behavioral training. However, the use of biofeedback combined with a cognitive-behavioral approach for injury prevention is a relatively unexplored methodology (Johnson, 2007). The purpose of this study was to investigate if it is possible to combine biofeedback and cognitive-behavioral training to reduce numbers of sport injuries for soccer players. Participants from four sports high schools (16-19 years old) where divided into one experiment (n=13) and one control group (n=14). Participants were asked to complete three questionnaires (SAS, LESCA and ACSI-28) in a baseline measure. A MANOVA test showed that the two groups did not differ significantly based on the questionnaires at the baseline measure. The experiment group participated in a 9 week intervention period consisting of 7 sessions including: somatic relaxation, critical incident diary, thought stopping, emotions/problem focused coping, goal setting and biofeedback training. A Mann-Whitney U test showed a tendency to a significant difference between the control and experiment group U (n1 = 13, n2 = 14) = 51.00, p < .054, where the experiment group sustained fewer sport injuries compared to the control group. The result of the study is discussed foremost from a psychological perspective and proposals for future research are given.

Depression är ett tilltagande internationellt samhällsproblem, som ger upphov till stora kostnader. Parallellt med detta sker en kraftig befolkningstillväxt i Sverige. Tidigare forskning gällande urbanisering och psykisk ohälsa visar på en stor heterogenitet gällande riskfaktorer och fynd, som varierar från nation till nation. Denna studie syftar till att undersöka sambandet mellan depressionsdiagnoser och befolkningstäthet i Sveriges tre största län avseende befolkningsmängd – Skåne, Stockholm och Västra Götaland - mellan år 2011-2017. Frågeställningen undersöktes genom tillgängliga registerdata, där korrelationsanalyser genomfördes mellan frekvens av depressionsdiagnoser och befolkningstäthet på lokal och kommunal nivå, samt medelålder och medelinkomst på kommunal nivå. Ingen signifikant korrelation kunde påvisas mellan diagnosfrekvens och lokal befolkningstäthet år 2015. Mellan åren 2011-2017 förekom vissa signifikanta korrelationer mellan diagnosfrekvens och de övriga undersökta variablerna, men variationen i dessa fynd var så pass stor att inga definitiva slutsatser kan dras utifrån materialet.

Environmental intolerance (EI) is a condition characterized by low tolerance to environmental stimuli at levels that would not affect most people. EI is an ill-defined condition from which sufferers experience highly individual multisystem symptoms following exposure from specific environmental sources. Subgroups of EI are typically distinguished by the source that cause negative effects. In this study, intolerance attributed to noise and odors was investigated. Most research on EI is conducted using cross sectional approaches and among the instruments used to quantify EI is the Noise Sensitivity Scale (NSS-11) and the Chemical Sensitivity Scale for Sensory Hyperreactivity (CSS-SHR). To fully understand EI, more longitudinal research is needed. The aim of this study was to establish how a recently developed smartphone app, intended for longitudinal research, compares to the NSS-11 and CSS-SHR with regards to its ability to detect EI. 12 participants (mean age 29 years, SD=10.7 years) filled out the NSS-11/CSS-SHR following a period of two weeks using the app. It was hypothesized that individuals scoring high/low on the NSS-11/CSS-SHR would also express high/low levels of EI as measured by reports in the app on the variables discomfort rating, number of unique symptoms reported and number of reports. Although analyses revealed effects in the direction of the hypothesis for all variables, Independent samples t-test analyses yielded no significant associations. Either there are in fact no differences, but speculatively, the lack of significant associations can also be attributed any the following: (1) the groups were to similar (2) the sample was too small (3) the participants used avoidance as coping strategies.

Rapporter har visat på ökad sjukskrivningsgrad bland akademiker samt att studenter generellt känner sig stressade. Syftet med denna studie var undersöka sambandet mellan stress kopplat till akademiska studier och de psykologiska behoven autonomi, kompetens och tillhörighet, utifrån Self-determination teorin. Studien genomfördes på 142 universitetsstudenter. För att mäta psykologiska behov användes Basic Psychological Need Satisfaction in General Scale (BPNS-G) och för att mäta stress användes delar av The Perception of Academic Stress Scale (PAS). Resultatet visar på signifikanta korrelationer mellan de psykologiska behoven och stress. Signifikanta skillnader mellan kön erhölls i samtliga stressfaktorer samt total stress. Kvinnor skattade sig lägre än män, vilket står i motsats till tidigare rapporter. Skillnaden i kön kan förklaras genom att stressen som universitetsstudenten upplever kommer från andra källor än den akademiska världen. / Studies have shown on an increasing of sick leave among academics and that students feel stressed in general. The purpose of this study was to investigate the relationship between stress connected to academic studies and the psychological needs from Self-determination theory. The study was made with 142 university students. For measuring the psychological needs Basic Psychological Need Satisfaction in General (BPNS-G) was used and for measuring stress parts of The Perception of Academic Stress Scale (PAS) were used. Results show a significant correlation between the psychological need and stress. Significant differences emerged between the sexes in all factors of stress and total stress. Women rated lower than men, which is on the contrary to previous reports. The difference between genders may be explained with that the stress experienced by the university student origin from sources outside the academic world.