Bakgrund: Fotbollsspelare löper hög risk att drabbas av skada. Det finns tendens att återvända för tidigt till fullt fotbollsutövande innan skadan är helt läkt och utan att en adekvat rehabilitering har utförts. Utförs rehabilitering med hjälp av en fysioterapeut som besitter god kunskap inom området kan skadans läkningsprocess stimuleras. Fysioterapeutiska insatser under hela skadeförloppet kan ge fotbollsspelare bättre förutsättningar till en lyckad rehabilitering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadade fotbollsspelares uppfattning om fysioterapi och fysioterapeutiska insatser under en rehabiliteringsperiod. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie för kartläggning av populationen fotbollsspelare i division I i Norrland. Retrospektiv data samlades in med egenkonstruerad webbenkät som skickades ut till 130 personer varav 62 besvarade den. Bortfall gjorde att 57 personer inkluderades i studien. Insamlad data analyserades deskriptivt. Resultat: Majoriteten av deltagarna använde fysioterapi under en rehabiliteringsperiod. Fotbollsspelarna uppgav att tillgång till en annan yrkesgrupp var den vanligaste orsaken till utebliven fysioterapi. Deltagarna framhävde även att fysioterapeutens övervägande uppgifter var manuella behandlingar och upprättning av rehabiliteringsprogram. 13,6 % uppgav att fysioterapeutiska insatser förekom i både akuta och subakuta skedet. Konklusion: Resultatet av studien visar att fotbollsspelares värdering och användning av fysioterapi är hög. Fysioterapeutens närvaro under hela skadeförloppet behöver utvecklas för att ge fotbollsspelare bättre förutsättningar att återgå till full fotbollsaktivitet och förhindra återfall av tidigare skada. Studien ger en indikation på fotbollsspelares uppfattning avseende fysioterapi och fysioterapeutiska insatser. Fler studier bör göras som inkluderar fler fotbollsspelare för att på det viset kartlägga en större population.

<p>Idrottsskador har konstaterats vara både fysiskt och psykiskt fenomen, och under de senaste åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig. Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare samt att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra detta med de aktuella spelarnas skadefrekvens. Informanterna var 20 manliga elithandbollsspelare (19-32 år) i elitserien i Sverige, under säsongen 06/07, fördelat på två klubbar. Urvalet som gjordes var ett strategiskt urval, baserat på klubbarnas geografiska lokalisering. Mätinstrumenten som användes var SCAT och CSAI-2 som analyserades genom korrelationstest samt F-test. Vid CSAI-2 användes en ”test-retest” design för att öka studiens reliabilitet. Resultaten visade inget signifikant samband mellan stress och idrottsskador. Ingen signifikans visades heller mellan grundanspänning samt situationsspecifik anspänning och idrottsskador. I diskussionen kopplades resultaten samman med studiens teoretiska ramverk. Förslag ges för framtida forskning att undersöka spelarnas copingresurser samt kontextuella faktorer kring klubbarna.</p><p>Nyckelord: Anspänning, coping, idrottsskada, stress.</p>

Idrottsskador har konstaterats vara både fysiskt och psykiskt fenomen, och under de senaste åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig. Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare samt att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra detta med de aktuella spelarnas skadefrekvens. Informanterna var 20 manliga elithandbollsspelare (19-32 år) i elitserien i Sverige, under säsongen 06/07, fördelat på två klubbar. Urvalet som gjordes var ett strategiskt urval, baserat på klubbarnas geografiska lokalisering. Mätinstrumenten som användes var SCAT och CSAI-2 som analyserades genom korrelationstest samt F-test. Vid CSAI-2 användes en ”test-retest” design för att öka studiens reliabilitet. Resultaten visade inget signifikant samband mellan stress och idrottsskador. Ingen signifikans visades heller mellan grundanspänning samt situationsspecifik anspänning och idrottsskador. I diskussionen kopplades resultaten samman med studiens teoretiska ramverk. Förslag ges för framtida forskning att undersöka spelarnas copingresurser samt kontextuella faktorer kring klubbarna. Nyckelord: Anspänning, coping, idrottsskada, stress.

Syftet med aktuell studie var att få en uppfattning om hur skadade idrottare använder sig av målsättningsarbete under rehabiliteringen, samt vad de har för upplevelser av a) det sociala stödet och, b) självförtroendet. Till grund för studien formades tre stycken frågeställningar: (1) hur har de skadade idrottarna använt sig av målsättningsarbete, (2) hur ser idrottarnas sociala stöd ut samt (3) hur upplever idrottarna sitt självförtroende. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer på sju stycken deltagare. Deltagarna var två kvinnor och fem män i åldrarna 17 till 33 (M=24.6), från olika idrotter och olika nivåer. Intervjuerna dokumenterades med hjälp av bandspelare för att sedan analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att självförtroendet påverkades negativt vid skada samt att stödet från familjen och vännerna ansåg viktigast under rehabiliteringen. I aktuell studie framkom det också att det sociala stödet i stor utsträckning hade förändrats under rehabiliteringen. I diskussionen sammankopplas studiens resultat med föreskrivna teoretiska referensramar.

<p>Syftet var att undersöka vilka psykologiska och emotionella reaktioner som förekom i samband med idrottsskada. Vad som gjorde att en ung idrottsflicka kommer tillbaka till idrotten och vad som får henne att följa rehabiliteringsplanen efter en allvarligt idrottsskada.</p><p><em>”Cognitive appraisal model”</em> (Wiese-Bjornstal et al. 1998) har använts som teoretisk model för en djupintervjustudie med fyra 17-18 års elitidrottsflickor i lagbollspelen fotboll och handboll. Deltagarna intervjuades 3 gånger. För att mäta deltagarnas uppfattning om idrottsliga identitet användes <em>(AIMS) Athletic Identity Measurement Scale</em> och för att mäta deltagarnas sinnesstämning användes <em>(POMS) Profile of Mood States</em>. Resultatet visade teman som arg, smärta, frustration, uttråkad, deprimerad och rädd vilka påverkades av kognitioner, stressande livshändelser som skola och övergången från junior till seniorspelare. De uppvisade hög idrottslig identitet och två av deltagarna hade höga värden på sinnesstämningstestet.</p>

Syftet var att undersöka vilka psykologiska och emotionella reaktioner som förekom i samband med idrottsskada. Vad som gjorde att en ung idrottsflicka kommer tillbaka till idrotten och vad som får henne att följa rehabiliteringsplanen efter en allvarligt idrottsskada. ”Cognitive appraisal model” (Wiese-Bjornstal et al. 1998) har använts som teoretisk model för en djupintervjustudie med fyra 17-18 års elitidrottsflickor i lagbollspelen fotboll och handboll. Deltagarna intervjuades 3 gånger. För att mäta deltagarnas uppfattning om idrottsliga identitet användes (AIMS) Athletic Identity Measurement Scale och för att mäta deltagarnas sinnesstämning användes (POMS) Profile of Mood States. Resultatet visade teman som arg, smärta, frustration, uttråkad, deprimerad och rädd vilka påverkades av kognitioner, stressande livshändelser som skola och övergången från junior till seniorspelare. De uppvisade hög idrottslig identitet och två av deltagarna hade höga värden på sinnesstämningstestet.

Syftet med undersökningen var att studera huruvida psykologiska faktorer påverkar skaderisken för elitfotbollsspelande damer. Detta inkluderade också att undersöka sambandet mellan dagliga stressorer och uppkomsten av idrottsskador. Totalt deltog 42 kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 16-25 år. Via en prospektiv design inkluderades en förmätning med hjälp av enkäterna LESCA, SSP, Fotball Worry Scale samt Brief COPE. I tretton veckor fyllde sedan deltagarna i enkäten Daily Hassle Scale. Med hjälp av sjukgymnast inrapporterades skadorna under motiverande tid. Resultatet visade på att skadade spelare är mer fysiskt aggressionsbenägna än spelare som inte skadade sig. Vidare visade resultatet att icke skadade spelare är mer oroliga för att utsättas för en skada eller fysisk smärta. Dessutom upplevde skadade spelare händelser som mer negativa än icke skadade spelare. Implikationer för skadereducering för damer samt förslag på framtida forskning ges.

The purpose of this paper is to contribute to better understanding of the importance of social support for physically active individuals' experiences of training residence following an injury. The physical activity's impact on public health is well known. Increased physical activity also increases the risk of suffering an injury related to physical activity. The importance of social support for those individuals who suffer an injury related to physical activity is where increased knowledge is needed. Four interviews to were conducted using a thematic interview guide with the following themes: The experience of the training break, two sides of social support, several ways of dealing with the experience, the design of the support, Varied support providers relationship changes.  The most important property of the individual who gave support was an experience similar to that of the injured individuals underwent. That, combined with the close relationship with the individual who gave support was seen as crucial to the experience of the social support role for the injured individual. The Conclusion was that social support is important for the experience of a break from exercise due to an injury related to physical activity.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka beachvolleybollspelares upplevelse i samband med axelskada och vad som kan påverka tillbakagången till beachvolleyboll efter en axelskada. Design: En kvalitativ ansats har använts där djupintervjuer ligger till grund för studien. Urval: Fem medverkande som spelar eller har spelat beachvolleyboll på elitnivå deltog i studien. Samtliga har drabbats av axelskada där skadan hindrat dem från att träna/tävla på tilltänk nivå under minst 28 dagar. Resultat: Fynden av denna studie indikerar att den egna drivkraften hos individen, tillsammans med en tydlig målsättning och stöd från omgivningen är tre orsaker som bidrar till att öka chanserna att komma tillbaka till beachvolleyboll efter axelskada. Några av de medverkande tyckte att det var mentalt starkare och även tekniskt bättre efter rehabiliteringen.

Det positiva sambandet mellan stress och idrottsskador är väl dokumenterat i litteraturen. Ett ökat antal psykologiska skadeförebyggande interventioner visar att det är möjligt att förebygga idrottsskador genom kognitiv beteendeträning. Användandet av biofeedback tillsammans med kognitiv beteendeträning i skadeförebyggande syfte är dock en relativt outforskad interventionsstrategi (Johnson, 2007). Syftet med studien var att undersöka om det genom interventionsbaserad kognitiv beteendeträning i kombination med biofeedbackanvändning gick att minska antalet idrottsskador för fotbollsspelare. Deltagare ifrån fyra idrottsgymnasier (16-19 år) delades in i en experimentgrupp (n=13) och en kontrollgrupp (n=14). Deltagarna fick fylla i tre enkäter (SAS, LESCA och ACSI-28) vid en förmätning. Ett MANOVA test att visade de två grupperna inte skilde sig signifikant vid förmätningen. Experimentgruppen genomgick en 9-veckors interventionsperiod bestående av 7 sessioner innehållande: somatisk avslappning, dagbok för kritiska händelser, tankestopp, emotions/problem fokuserad coping, målsättning och biofeedbackträning. Ett Mann- Whitney U test visade en tendens till signifikant skillnad mellan kontroll och experimentgrupp U (n1 = 13, n2 = 14) = 51.00, p &lt; .054, där experimentgruppen drabbades av färre idrottsskador jämfört med kontrollgruppen. Resultatet ifrån studien diskuteras främst ur ett psykologiskt perspektiv och förslag på framtida forskning inom området ges. / The positive relationship between stress and sport injury is well documented in the literature. An increasing number of prevention intervention studies shows that it is possible to prevent sport injuries through cognitive-behavioral training. However, the use of biofeedback combined with a cognitive-behavioral approach for injury prevention is a relatively unexplored methodology (Johnson, 2007). The purpose of this study was to investigate if it is possible to combine biofeedback and cognitive-behavioral training to reduce numbers of sport injuries for soccer players. Participants from four sports high schools (16-19 years old) where divided into one experiment (n=13) and one control group (n=14). Participants were asked to complete three questionnaires (SAS, LESCA and ACSI-28) in a baseline measure. A MANOVA test showed that the two groups did not differ significantly based on the questionnaires at the baseline measure. The experiment group participated in a 9 week intervention period consisting of 7 sessions including: somatic relaxation, critical incident diary, thought stopping, emotions/problem focused coping, goal setting and biofeedback training. A Mann-Whitney U test showed a tendency to a significant difference between the control and experiment group U (n1 = 13, n2 = 14) = 51.00, p &lt; .054, where the experiment group sustained fewer sport injuries compared to the control group. The result of the study is discussed foremost from a psychological perspective and proposals for future research are given.