Syftet med studien var att förstå elitidrottares psykologiska upplevelser under slutskedet avrehabiliteringen samt vid återgången till idrotten. Deltagarna i studien rekryterades via etttillgänglighets- samt snöbollsurval. De rekryterade deltagarna var 19-27 år gamla (M= 21.14,SD= 2.58), tre kvinnor och fyra män deltog i studien. Datan från studien analyserades i linjemed Braun et al. (2016) riktlinjer för en tematisk analys där 2 kärnteman, 7 huvudteman samt8 subteman besvarat studiens två frågeställningar. Kärntemat slutskedet av fas 2, upplevelserunder slutskedet av rehabiliteringen resulterade i följande huvudteman: orosmoment införåtergången till idrotten, olika källor av socialt stöd under slutskedet av rehabilitering samt attden idrottsliga identiteten påverkades av skadan. Det andra kärntemat var fas 3, upplevelserav återgången till idrotten efter allvarlig idrottsskada där följande huvudteman identifierades:trygghet i skadans läkning, konkurrens vid återgången till idrotten bidrog till en ökad oro,motivation vid återgången till idrotten samt glädje av att komma tillbaka till idrotten. Dessapsykologiska upplevelser var centrala för samtliga deltagarna i studien och bidrog tillstudiens resultat.

<p>Syftet med studien var att undersöka hur manliga elitfotbollspelare (1) upplever stress under sin rehabilitering samt (2) vilka typer av strategier de använder sig av för att minska den upplevda stressen under sin rehabilitering. Elitfotbollspelarna (N=11) med en medelålder på 22 år besvarade en semistrukturerad intervjuguide gällande stress och coping under rehabilitering. Intervjuerna analyserades genom tematisk innehållsanalys. Resultatet visade att elitfotbollspelare upplever störst press och stress från sig själva och att det sociala nätverket är en viktig del för att handskas med upplevd stress. Resultatet visade även att positiv inställning är en viktig komponent för att få ett bra rehabiliteringsutfall. Resultatet från studien diskuterades i relation till relevant litteratur samt fyra utvalda teorier som tar upp de centrala begreppen i studien.</p> / <p>The purpose of this study was to examine how male elite soccer players (1) experience stress during their rehabilitation, and (2) what types of coping strategies they use to reduce the perceived stress during their rehabilitation. Elite soccer players (N = 11) with a mean age of 22 years responded to a constructed interview guide about current stress and coping during rehabilitationperiod. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. The results showed that elite soccer players are experiencing the greatest pressure from themselves and to the social network is an important part to deal with the resulting pressure. The results also showed that positive attitudes are an important part leading to adaptive rehabilitation outcome. Results of the study were discussed in relation to relevant literature, and four selected theories that address the key concepts in the study</p>

Syftet med studien var att undersöka hur manliga elitfotbollspelare (1) upplever stress under sin rehabilitering samt (2) vilka typer av strategier de använder sig av för att minska den upplevda stressen under sin rehabilitering. Elitfotbollspelarna (N=11) med en medelålder på 22 år besvarade en semistrukturerad intervjuguide gällande stress och coping under rehabilitering. Intervjuerna analyserades genom tematisk innehållsanalys. Resultatet visade att elitfotbollspelare upplever störst press och stress från sig själva och att det sociala nätverket är en viktig del för att handskas med upplevd stress. Resultatet visade även att positiv inställning är en viktig komponent för att få ett bra rehabiliteringsutfall. Resultatet från studien diskuterades i relation till relevant litteratur samt fyra utvalda teorier som tar upp de centrala begreppen i studien. / The purpose of this study was to examine how male elite soccer players (1) experience stress during their rehabilitation, and (2) what types of coping strategies they use to reduce the perceived stress during their rehabilitation. Elite soccer players (N = 11) with a mean age of 22 years responded to a constructed interview guide about current stress and coping during rehabilitationperiod. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. The results showed that elite soccer players are experiencing the greatest pressure from themselves and to the social network is an important part to deal with the resulting pressure. The results also showed that positive attitudes are an important part leading to adaptive rehabilitation outcome. Results of the study were discussed in relation to relevant literature, and four selected theories that address the key concepts in the study

Syftet med studien var att identifiera vilka primära strategier coacher använder sig av för att hjälpa en allvarligt skadad idrottare. Hur en skada upplevs och hanteras ur en coachs perspektiv är ett outforskat område. Podlog och Dionigis (2010) är en av få studier där man undersökt världselit coachers strategier. Författarna i föreliggande studie valde att använda sig av liknande tillvägagångsätt. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med coacher som hade aktiva idrottare på en lägre nivå än den högsta världseliten, samt hade erfarenheter av allvarligt skadade idrottare. Sju män och två kvinnor deltog i studien, både från individuella idrotter och lagidrotter. Det identifierades fem primära strategier: (1) målsättning, (2) socialt stöd, (3) förmedling till medicinsk personal, (4) anpassad träning och (5) individanpassat stöd. Dessa strategier kopplas i en diskussionsdel till självbestämmande teorins tre aspekter, målsättning och anpassad träning kopplades till kompetens, socialt stöd och förmedling till medicinsk personal kopplades till samhörighet, individanpassat stöd, förmedling till medicinsk personal samt målsättning till autonomi. Slutligen ges även förslag till framtida forskning, metodkritik samt implikationer. / The purpose of this study was to identify the primary strategies coaches use to help seriously injured athletes. How an injury is perceived and managed from a coach's perspective is an unexplored area. Podlog and Dionigi's (2010) is one of few studies that have investigated world elite coacher’s strategies. The authors of present study chose to use similar approaches. Nine semi-structured interviews were conducted with coaches active at a lower level compared to world elite, and experiences of severely injured athletes. Seven men and two women participated from both individual and team sports. Five primary strategies were identified: (1) goal setting, (2) social support, (3) intermediary to medical professionals, (4) adapted training and (5) personalized support. These strategies are addressed to the three aspects of the self-determination theory in the discussion part. Goal setting and adapted training were addressed to competence and adapted training linked to skills. Social support and intermediary to medical professionals were addressed to relatedness. Personalized support, intermediary to medical professionals and goals setting were addressed to autonomy. Finally suggestions for future research, methodology critique and implications are provided.

Bakgrund: Skador som är relaterade till idrott är ett stort problem i världen. Basket är en av de lagidrotter där flest idrottare skadar sig, de vanligaste skadorna inom basket är knäskador och därefter fotledsskador. En idrottsskada påverkar inte bara de fysiska funktionerna utan också de psykologiska och sociala. På ett Riksidrottsgymnasium (RIG) med inriktning basket så studerar elever för att få vara så nära elitbasket som möjligt och få träna på en hög nivå. I en studie som gjort på RIG visade de sig att många elever upplever en identitetskris och i samband med skada ifrågasatte många sin karriär som elitidrottare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva elevers upplevelse av rehabilitering efter idrottsskada på ett Riksidrottsgymnasium med inriktning basket. Metod: Material samlades in genom intervjuer med sex stycken elever på ett RIG. Intervjuerna var semistrukturerade och analyserades med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier, Frustration och osäkerhet över vilka konsekvenser skadan har gett, Vikten av att få stöd, Motivation till att fortsätta spela basket. Konklusion: I studien framkom det att stöd efter idrottsskada är av stor betydelse och att detta ges av personal, vänner och familj. Många elever upplever frustration över att inte kunna spela men också en osäkerhet angående deras framtida karriär inom idrotten. Motivation till att fortsätta spela trotts skadan är något alla elever har gemensamt.

Bakgrund: Skador på det främre korsbandet (anterior cruciate ligament, ACL) är vanligt och sker framför allt under idrottsutövning. Ungefär hälften av de som drabbas genomgår korsbandsrekonstruktion (ACLR). När det gäller rehabilitering efter ACLR finns en kunskapslucka i litteraturen  gällande hur denna skall struktureras, vad den ska innehålla, samt hur rehabiliteringen skall utvärderas innan återgång till idrott (return to sport, RTS) tillåts. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att studera rehabilitering av individer som genomgått ACLR, de tester som görs, samt hur vanligt det är att den studerade populationen kan återgå till idrott. Metod: Litteratursökning genomfördes i tre databaser (PubMed, MEDLINE, Sage Journals) i november 2023 enligt flexibel sökstrategi. 22 studier kvalitetsgranskades enligt SBUs granskningsmall och 17 inkluderades sedermera i litteraturöversikten. Resultat: Inför återgång till idrott förekom ett testbatteri, där bland annat enbenshopp ingick, i 11 av de granskade artiklarna. När det gäller att utvärdera muskelstyrka förekom olika isometriska och isokinetiska tester av quadriceps och hamstrings i 10 av de granskade artiklarna. Gällande enkäter användes International Knee Documentation Committe (IKDC) och ACL-return to sport after injury scale (ACL-RSI) respektive i 11 av de granskade artiklarna. Idrottare med goda hopptestresultat, limb symmetry index LSI ≥85%, samt LSI ≥85% för isokinetiskt styrketest, återvänder till idrott oftare än idrottare med sämre resultat (LSI &lt;85%). Få testdeltagare klarar RTS-tester 6 månader postoperativt, men desto fler klarar samma tester 12-24 månader postoperativt. Konklusion: Ytterligare studier behövs för att konkretisera ett vetenskapligt belagt rehabiliteringsprotokoll gällande såväl utformandet av träning som metodval när det gäller RTS-tester. / Background: Injuries to the anterior cruciate ligament (ACL) are common and occur most often during sports participation. Approximately half of those affected undergo anterior cruciate ligament reconstruction (ACLR). When it comes to rehabilitation there is a knowledge-gap in the literature regarding how it should be best structured, what it should contain, and how it should be evaluated before allowing the athlete to return to sport. Purpose: The purpose of this study was to study the rehabilitation of athletes who have undergone ACLR, the RTS tests that have been performed, and to what extent the athletes have returned to sport. Method: A scoping review of current literature (from 2019 and forward) was conducted. In November 2023 a literature search with a flexible search strategy was made, across three databases (PubMed, MEDLINE, Sage Journals). Twenty-two studies were checked for quality and subsequently 17 studies were included in the review. Result: Prior to the RTS phase the athletes undergo a series of tests. Single leg jumps performance was assessed in 11 of the included articles. Muscle strength tests of the hamstrings and the quadriceps, including isometric and isokinetic tests of the hamstrings and the quadriceps were conducted in 10 of the included articles. Surveys, most commonly International Knee Documentation Committee (IKDC) and ACL-return to sport after injury scale (ACL-RSI) were employed in 11 of the included articles. Athletes with good results (limb symmetry index, LSI ≥85%) in the jump tests, and LSI ≥85% in the isokinetic strength test, returned to sport more often than those athletes with poorer results (LSI &lt;85%). Few athletes passed all the RTS tests six months post-surgery, however a higher number achieved a passing grade on the tests 12-24 months post-surgery. Conclusion: Further studies are needed to verify the best scientifically based rehab-protocol following ACLR. Additionally, there is a need to identify a well-structured test-battery that can safely determine athlete’s readiness to return to sport post-ACLR.

The purpose was to investigate whether there was any change in psychological well-being during a 20 days period during rehabilitation from sport injuries. Also, one second purpose was to investigate the within-person relationship between affects, social support, adherence to rehabilitation and psychological well-being during rehabilitation. Data collection was conducted via contact with three physiotherapy clinics, where athletes who suffered a sports injury that needed rehabilitation of 30 days or more was asked to participate. In total 81 athletes decided to participate in the study. The athletes who decided to participate were, on three occasions at a 10 day intervals, asked to complete a questionnaire. The result showed that the psychological well-being changed between the three measurement occasions. Also, positive- as well as negative affects were the psychological factors that had the strongest relationship to psychological well-being. Based on the results of this study, further recommendations will be that physioterapists and significant others facilitates positive affective responses to improve the athletes psychological well-being during rehabilitation. / Studiens syfte var att undersöka om det fanns någon förändring i psykologiskt välbefinnande under en 20 dagars period under rehabilitering från en idrottsskada. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur affekter, socialt stöd samt följsamheten till rehabilitering, på inom-individnivå, var relaterade till psykologiskt välbefinnande under rehabilitering. Datainsamling skedde via kontakt med tre fysioterapeutkliniker där idrottare som drabbats av en idrottsskada som innebar rehabilitering på minst 30 dagar tillfrågades att delta. Totalt valde 81 av de tillfrågade idrottarna att delta i studien. De idrottare som valde att delta fick, vid tre tillfällen med 10 dagars intervall, fylla i ett frågeformulär. Resultatet visade att psykologiskt välbefinnande förändras över tid. Vidare visade resultatet att positiva- respektive negativa affekter var de psykologiska faktorerna som visade starkast samband till psykologiskt välbefinnande. Baserat på studiens resultat rekommenderas fysioterapeuter och andra viktiga personer i en skadad idrottares omgivning att främja positiva affekter för att öka psykologiskt välbefinnande hos skadade idrottare under en rehabiliteringsprocess.

Syftet med studien var att undersöka coacher och fysioterapeuters strategier för att hjälpa en skadad idrottare tillbaka till fullt idrottande. Ett underliggande syfte var att belysa samarbetet mellan coacher och fysioterapeuter under en idrottsskaderehabilitering. Tidigare forskning antyder att det sociala stödet och utbildning inom psykologiska strategier har positiv inverkan på en idrottares psykologiska välmående följt en skada. I studien genomfördes totalt sex semi-strukturerade intervjuer med tre coacher och tre fysioterapeuter med minst fem års erfarenhet av att coacha idrottsskadade utövare. Utifrån dessa intervjuer kunde fyra primära strategier urskiljas: (1) målsättning, (2) socialt stöd, (3) individanpassad rehabilitering och (4) individanpassat stöd. För det underliggande syftet kunde tre huvudkomponenter urskiljas: (1) kommunikation och etiska dilemman, (2) kunskap och (3) resurser. Konklusionen av denna studie är att de fyra primära strategierna kan användas i syfte av att göra rehabiliteringsprocessen i större grad självbestämmande för idrottare där coping fungerar som ett hjälpmedel att hantera motgångar i form av skador idrottare möter. Samarbetet mellan coacher och fysioterapeuter kunde ses ha en indirekt inverkan på en skadad idrottares rehabiliteringsprocess. Resurser påverkar hur kommunikationen och kunskapen ser ut runt idrottaren. Större resurser skapar en fördelaktig miljö i form av ett nära samarbete mellan coacher och fysioterapeuter med god kunskap kring coaching och rehabilitering vilket ger goda möjligheter för idrottaren att komma tillbaka till idrotten. / The purpose of this study was to identify strategies coaches and physiotherapists use to help an injured athlete back to full fitness. The purpose was also to highlight the cooperation between coaches and physiotherapists. Earlier research suggests social support and psychological strategies have a positive impact on an athlete’s psychological wellbeing after an injury and during the rehabilitation. It was conducted six semi structured interviews with three coaches and three physiotherapists. Findings suggest there are four primary strategies used: (1) goal setting, (2) social support, (3) individualised rehabilitation and (4) individualised support. Findings concerning the cooperation between coaches and physiotherapists had three key components: (1) communication and ethical dilemmas, (2) knowledge and (3) resources. This study suggest that the four primary strategies could be used in purpose of making sport injury rehabilitation more self-determined for the athlete, where copingstrategier works as a useful tool to help an injured athlete manage adversities. The cooperation between coaches and physiotherapists could by indirect means have an impact on an injured athletes rehabilitation process. Resources affect how the communication and knowledge appear surrounding the athlete. Greater resources lead to favourable conditions in the shape of close cooperation between coaches and physiotherapists with knowledge about coaching and rehabilitation which creates more opportunities for an athlete to get back to full fitness following a sports injury.

Introduktion: Idag klassificeras akuta skador generellt som allvarligare än överbelastningsskador då akuta skador ofta leder till längre tid borta från idrotten. Denna form av kategorisering av allvarlighetsgrad inom forskning har dock påvisats vara problematisk då det ofta exkluderar överbelastningsskador. Detta trots att dem med överbelastningsskador ofta lider av långa perioder med smärta, nedsatt funktion och försämrad prestation. Viktigt oavsett vilken skada en person har drabbats av är följsamhet till rehabilitering. Följsamhet till rehabilitering har visats vara beroende av ett flertal olika faktorer bland annat upplevelsen av skadan och smärta. Syfte: Undersöka ifall det finns signifikanta skillnader mellan följsamhet till rehabiliteringsträning, upplevelse av skadan och högst upplevd nivå av smärta beroende på om en idrottsskada uppstått akut eller av överbelastning. Deltagare: 51 personer besvarade enkäten varav 39 stycken (14 kvinnor och 25 män) inkluderades i studien. De inkluderade var mellan 16 och 35 år gamla, led av en idrottsskada samt hade ett rehabiliteringsprogram för att behandla skadan. Baserat på deltagarnas diagnos samt beskrivning av skadan grupperades dem antingen in i kategorin akuta skador eller överbelastningsskador. Metod: Ett frågeformulär baserat på två validerade enkäter, Rehabilitation Adherence Questionnaire och Cognitive Appraisal Health Scale samt skattning av högst upplevd smärta distribuerades till föreningar och på sociala medier. För att undersöka ifall det fanns signifikanta gruppskillnader mellan dem med akuta skador och överbelastningsskador genomfördes t-test och MANOVA. Resultat: Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna på någon av de undersökta variablerna. Kategorin hot närmade sig signifikansnivå (p=0,071) där dem med akuta skador värderade sin skada som mer hotfull än dem med överbelastningsskador. Konklusion: Endast beroende på om en skada uppstått akut eller på grund av överbelastning verkar inte vara avgörande för en persons följsamhet till rehabilitering, upplevelse av skada eller högst skattad nivå av smärta. / Introduction: Acute injuries are generally classified as more severe than overuse injuries due to the fact that they often lead to longer time away from sport. This type of classification of severity in research is not deemed appropriate since it often excludes people suffering from overuse injuries. People with overuse injuries usually stay in their sport but participates with pain, reduced function and performance. Purpose: The purpose of this study was to examine significant differences between adherence to rehabilitation, cognitive appraisal and perceived pain depending on if a sport injury has occurred acute or due to overuse.   Participants: 51 participants answered the questionnaire and 39 (14 women and 25 men) of these were included in the study. The participants were between 16 and 35 years old, suffered from a sport injury and had a rehabilitation program to treat their injury. Based on the diagnosis and description of the injury the participants were separated into two groups, either acute injury or overuse injury. Method: A questionnaire including two validated questionnaires, the Rehabilitation Adherence Questionnaire and Cognitive Appraisal Health Scale and an estimation of highest experienced pain were distributed among different sport teams and social media. To investigate if there were any significant differences between the two groups on the examined variables several t-tests and one ANOVA was completed. Results: No significant differences were found between the two groups on any of the examined variables. The category threat on the Cognitive Appraisal Health Scale were close to significance (p=0,071) and suggests that people who suffer from an acute injury found their injury to be more threatful. Conclusion: If a sport injury has occurred acute or because of overuse doesn't seem to be a singular determinant factor that affects adherence to rehabilitation, cognitive appraisal or perceived pain

Physical activity is an essential component of a healthy life, e.g. to prevent obesity, cardiovascular disease and premature death, of which sports can be an important part. Unfortunately, sports activities increase the risk of both overuse and acute injuries. Severe acute injuries may also lead to a permanent medical impairment (PMI), which may influence the ability to be physically active throughout life. However, sports injuries may be prevented, but a profound understanding of the injuries and how to prevent them is needed. This doctoral thesis examine acute sports injuries reported by licensed athletes of all ages and level of sports nationwide in Sweden, by using national insurance data. Approximately 80% of all the Sports Federations (SF) had their mandatory accident insurance in the insurance company Folksam, and since there is no national sports injury surveillance system in Sweden, this is a unique database, able to be used in epidemiological studies on acute injuries occurring in organized sports in Sweden. The main aim of this thesis was to identify high-risk sports for acute injuries, the most common and the most severe injuries, especially in large sports with numerous licensed athletes, many injuries and injuries resulting in PMI. Based on the results, there will be recommendations regarding sports and body locations where injury prevention efforts should be focused to gain the greatest prevention effect at a national level in Sweden. Another aim was to evaluate the effectiveness of a neuromuscular knee control training program (KCP) that has been implemented nationwide to reduce knee and cruciate ligament injuries, among football players in Sweden. After evaluating the validity and reliability of the information within the database based on international guidelines, acute injury data were examined and the results presented in four papers. These results showed that there is a need of injury prevention especially in motorcycle sports, team ball sports, and ice hockey. Particularly, knee injuries need to be prevented since they were both the most common injuries and leading to PMI. The severe head- and upper limb injuries also need attention. Sixty-nine percent of the PMI injured athletes, were younger than 25 years. The injury prevention training program, KCP can be considered partially implemented nationwide, since 21 out of 24 district SFs provided KCP educations. The incidence of knee and cruciate ligament injuries has decreased among football players in Sweden. A concerning aspect is that there is no national official policy regarding sports injury and injury prevention in Sweden, nor an official authority that has the explicit responsibility for these issues.