Antalet asylansökningar ökade markant under år 2015 vilket ledde till stora påfrestningar på såväl asylsystemet som de centrala samhällsfunktionerna. Till följd av flyktingströmmen infördes lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (TUtlL). Denna lag medförde att flertalet av utlänningslagens (2005:716) paragrafer begränsades till EU-rättens och internationella konventioners miniminivå. Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en alternativt skyddsbehövande i Sverige får därmed numera endast beviljas i de ärenden då ett avslag skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande.    I MIG 2018:20 uttalade migrationsöverdomstolen att ett avslag gällande uppehållstillstånd till följd av anknytning till ett barn som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd med status alternativt skyddsbehövande strider mot artikel 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 3, 9 och 10 Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Syftet med uppsatsen är att utreda om det föreligger någon skillnad mellan rätten till uppehållstillstånd i Sverige för föräldrar som åberopar anknytning till sitt minderåriga eller myndiga barn, samt när ett myndigt eller minderårigt barn ansöker om anknytning till sin förälder. Uppsatsen avgränsar sig till att utreda situationer då anknytningspersonen i Sverige är alternativt skyddsbehövande. Genom att konstatera skillnader eller likheter i de ovan nämnda anknytningssituationerna önskar vi sedan påvisa huruvida MIG 2018:20 kan komma att ha inverkningar utanför dess kärnområde eller med hänsyn till internationella åtaganden. Vidare syftar uppsatsen till att ur ett rättssäkerhetsperspektiv av professor Aleksander Peczenik redogöra för om TUtlL, gällande bestämmelserna om rätten till familjeåterförening, uppfyller kraven på en rättssäker tillämpning och i fall MIG 2018:20 kommer förbättra eller försämra rättssäkerheten. För att uppnå syftet kommer relevant gällande rätt i Sverige, EU och internationellt att studeras, speciellt ovan nämnda artiklar och artikel 16.3 Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Utöver dessa kommer även vilka kriterier en individ behöver uppfylla för att anses vara alternativt skyddsbehövande och principen om non-refoulement att studeras. Vi har i uppsatsen kommit fram till att rättstillämpningen mellan anknytningssituationerna påvisar stora rättsliga skillnader främst på grund av ålder, men även till följd av att det saknas relevant och analyseringsbar praxis. Det har således endast varit möjligt att konstatera att MIG 2018:20 kommer leda till en förbättring av rättssäkerheten gällande minderåriga barn då målet ökat BarnK:s status i svensk rätt. För att rättstillämpningen ej ska strida mot internationella åtaganden bör BarnK användas gällande omyndiga barn. Det är även möjligt att konstatera att de senaste årens tillämpning av bestämmelserna om rätten till familjeåterförening inte uppfyller kraven för en rättssäker tillämpning.

No description available.

The aim of our study was to investigate HVB-home staff's perceptions of the temporary asylum law's impact on unaccompanied minors’ motivation for integration into Swedish society. On 24 November 2015, the government presented a temporary law to reduce the number of asylum seekers. The temporary law was intended to apply for three years and meant that Sweden went from having generous asylum legislation to following the EU's line for a minimum level for receiving asylum seekers. All asylum-seeking groups, such as refugees and people in need of protection, would receive temporary residence permits, except that there were exceptions for quota refugees who could obtain permanent residence permits. In the study, we used a qualitative method and conducted semi-structured interviews with five staff who had previously worked with unaccompanied children. Results from both interviews and previous research show that there are several factors that affect the mood of unaccompanied children and their integration into Swedish society. The study showed that previous psychological trauma, long waiting times for information about residence permits, loneliness and lack of meaningful activity had a negative impact on unaccompanied children's mood and motivation for integration.

This study examines how the new temporary law (SFS 2016:752) guarantees the child’s right to mental health; focusing on the asylum-seeking unaccompanied minor. This subject is examined since the Swedish law that regulates migration got reduced to the minimum standards that can be found in the EU and in international conventions when Sweden received 163 000 asylum seekers during 2015. 35 400 of them were unaccompanied minors. This leads to the question if the new regulations jeopardize the child’s right to mental health. To answer that, this study’s theoretical ground that will be used is legal positivism. By practicing a legal-judicial method and law-based sociological method the study follows three questions; 1. What is Sweden bound to guarantee according to the Convention on the Right’s of the child, associated with the mental health of children and the provisions of the temporary law? 2. Does the temporary law constitute grounds for existential uncertainty, and is it thereby violating the child’s right to mental health? 3. What does the situation look like, related to the mental health of asylum-seeking unaccompanied minors? In relation to the Convention on the Right’s of the Child this temporary law, and the impact of it, is examined. In the discussion it is clear that not only article 24 (the child’s right to health) is fundamental to the question of mental health, but several other articles. The result of this study has shown that the temporary law clearly violates the asylum-seeking unaccompanied child’s right to mental health.