Dagens redovisningsstandard, IAS 38, ger oklara direktiv om hur företag bör kategorisera sina immateriella tillgångar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur företag inom tre olika branscher klassificerar sina immateriella tillgångar och hur jämförbarheten påverkas av att det inte finns några riktlinjer kring detta. Vi gör detta genom att studera årsredovisningar och skicka ut enkäter till berörda företag. Resultatet av vår studie visar att bristen på riktlinjer inom klassificeringen av immateriella tillgångar leder till att företagens klassificeringar inte uppfyller de kriterier som anges i teorin. De skillnader vi identifierar leder till att det uppstår svårigheter i att jämföra företagens innehav av immateriella tillgångar. I våra slutsatser anser vi att tydligare riktlinjer inom detta område kan bidra till att dessa problem reduceras.

Varumärken får en allt större betydelse för företag världen över. På senare år har det blivit allt viktigare för företag och organisationer att utmärka sig genom detta i konkurrensen med andra. Samtidigt som värdet av varumärken ökar blir det allt viktigare att kunna bestämma detta på ett tillförlitligt sätt. Syftet med uppsatsen är att se på vilka sätt ett varumärke kan värderas vid överlåtelser. Det är dessutom att undersöka om varumärket kan värderas tillförlitlig då det är internt upparbetat. Till sist har vi som målsättning att ta reda på om internt upparbetade varumärken kan aktiveras i balansräkningen och om detta är lämpligt. Genom intervjuer med nyckelpersoner inom varumärkesvärdering sammanvävda med ett teoretiskt efterforskningsarbete har resultaten kommit fram. Ett abduktivt arbetssätt tillsammans med en kvalitativ undersökningsmetod har möjligtgjort för författarna att uppnå det utforskande syfte uppsatsen utgått ifrån. Företag värderas idag mångdubbelt mer än värdet av det egna kapitalet i företaget. Huvuddelen av värdet kan hänföras till immateriella tillgångar, såsom varumärken. Trots detta får idag inte värdet av det egenupparbetade varumärket erkännas i någon extern redovisningsinformation. För förvärvade varumärken framkommer att det finns olika sätt att göra värderingen på. Respondenterna har olika uppfattningar kring om detta värde borde ingå i balansräkningen eller ej. Idag finns det värderingsmetoder att tillgå men dessa skapar inkonsekventa och otillförlitliga resultat. Ett internt upparbetat varumärke får idag inte aktiveras i en balansräkning. Idag ser vi inte heller att det lämpligen kan göras på ett tillförlitligt sätt. Det har dock visat sig under uppsatsens gång att framtiden kan komma att ändra på detta, förmodligen ganska snart.

Immateriella tillgångar har blivit allt vanligare att investera i, och detta har lett till en stor uppmärksamhet kring deras redovisning och värdering. År 2005 infördes i Sverige IFRS/IAS, internationell redovisningsstandard. Dessa regler är tänkta att förändra redovisningen till det bättre med mål att ge en så korrekt och verklighetsnära bild som möjligt. Det som denna uppsats tar upp är redovisning av bioteknikföretags immateriella tillgångar och vilken finansiell påverkan redovisningsreglerna har genom att räkna ut företagens lönsamhet. Uppsatsen är inriktad på att forska kring immateriella tillgångar och lönsamhet i fyra bioteknikföretag, nämligen Medivir, Q-Med, Karo Bio och BioGaia där en fallstudie har utförts. De lönsamhetsmått som uppsatsen inriktats mot är räntabilitet per eget kapital, räntabilitet på totalt kapital och vinstmarginal. Det resultat undersökningen ger är att Q-Med och BioGaia som har större andelar immateriella tillgångar redovisade i procent av de totala tillgångarna, visar en positiv lönsamhet. Medivir och Karo Bio som däremot har lägre andelar eller inga immateriella tillgångar redovisade i procent av totala tillgångar, visar en negativ lönsamhet.

I dagens mer globaliserade värld blir problemet med olika redovisningsmetoder ett allt större problem för investerare och finansiärer. För att motverka detta har IASB introducerat nya internationella redovisningsrekommendationer. För den Europeiska unionen, i och med det även Sverige, gäller från och med 1 januari år 2005 dessa standarder, IAS/IFRS, för samtliga börsnoterade bolag. Denna studie kommer att inrikta sig på de redovisningsrekommendationer som gäller redovisning av immateriella tillgångar och goodwill, IAS 38, IFRS 3, samt även IAS 36 gällande nedskrivning. Vi har valt att studera följande problem ”Hur har de skärpta reglerna gällande redovisningen av immateriella tillgångar och goodwill påverkat dessa poster?”. Syftet med denna studie är att se i vilken grad goodwillposterna förändrats under de senaste åren, i och med införandet av de nya redovisningsstandarderna i enlighet med IAS/IFRS. Vi vill även studera i vilken mån den slopade avskrivningen har påverkat goodwill. Detta kommer att genomföras med en kvantitativ studie baserad på 30 börsnoterade bolag på den svenska aktiemarknaden. Då detta är en studie på redan vedertagna rekommendationer var det för oss en självklarhet att studien genomfördes med en deduktiv ansats och en positivistisk kunskapssyn. Det teoretiska ramverk som presenteras baseras på de internationella redovisningsstandarderna angående immateriella tillgångar och goodwill, samt ett urval av redovisningsprinciper, bland annat försiktighetsprincipen och principen om en rättvisande bild. Efter att ha studerat vårt empiriska material blev resultatet att det går att se en tendens till att goodwill minskat under den studerade perioden, men att det inte går att utläsa till vilken grad och hur det kommer att utveckla sig i framtiden. Gällande förändringen i värdeminskning visar vårt material att efter ändringen av metod redovisade bolagen en betydligt mindre värdeminskning jämfört med tidigare år.

Immateriella tillgångar har traditionellt värderats till anskaffningsvärde i de nordiska länderna. Genom implementeringen av IFRS är det nu möjligt att värdera de immateriella tillgångarna enligt omvärderingsmetoden. Trots möjligheten är det få bolag som har omvärderat sina immateriella tillgångar, något som eventuellt skulle kunna förklaras av försiktighetsprincipen. Problemformuleringen lyder: ”Skiljer sig attityden till omvärderingsmetoden mellan stora traditionella bolag noterade på Large Cap och små tillväxt bolag noterade på First North samt kan det hänföras till bolagens redovisningsprincip?” För att besvara problemformuleringen har stora traditionella bolag noterade på Large Cap jämförts med små tillväxtbolag som är noterade på First North. Den ekonomiskt ansvarige på respektive bolag har kontaktats via E-mail för att svara på om de har värderat de immateriella tillgångarna till anskaffningvärde och varför. Svaren är kopplade till försiktighetsprincipen eller matchningsprincipen. Bolagen på Large Cap måste följa IFRS medan det är valfritt för bolagen på First North. Resultatet visar att endast 1 % av bolagen på Large Cap och 3 % av bolagen på First North har omvärderat sina immateriella tillgångar enligt omvärderingsmetoden. 50 % av bolagen på First North som ännu inte omfattas av IFRS vill omvärdera sina immateriella tillgångar. Det kan kopplas till matchningsprincipen, medan svaren från bolagen på Large Cap kan kopplas till försiktighetsprincipen. Slutsatsen blir att de små tillväxtbolagen noterade på First North är mer styrda av matcningsprincipen och har en mer positiv inställning till omvärderingsmetoden.

När ett företag vänder sig till en kreditgivare för att få lånefinansiering av en managementberoende tillgång, är det viktigt att driften (management) av tillgången fungerar bra. Det är värdefullt för att kreditgivaren ska ha tillit till att tillgången kan generera den avkastning som krävs för att kunna betala tillbaka lånet. En definition av begreppet managementberoende tillgång kan hjälpa till att bättre förstå en typ av lånefinansieringsprocess som tidigare forskning inte studerat. Begreppet management beroende tillgång är dock svårt att finna i litteraturen. Det finns däremot studier som tar upp hur betydelsefullt sambandet är mellan en tillgång och ett väl fungerande management. En managementberoende tillgång är i denna studie ett hotell som ligger på en plats där det inte finns någon aktiv marknad. Det innebär att hotellets avkastningsvärde till stor del indikerar hur mycket fastigheten är värd. För att hotellet ska ge en god avkastning krävs det att det på ett tillfredsställande sätt leds, styrs och utvecklas via management. Uppsatsens syften handlar om att ur ett företags perspektiv ta reda på hur en managementberoende tillgång kan förstås, vilken betydelse en sådan tillgång har för lånefinansiering och till vilken grad relationer har en roll vid finansiering av en managementberoende tillgång. Studien har inslag av både deduktivt och induktivt angreppssätt. Definiering av begreppet managementberoende tillgång, har till stor del baserats på teori och tidigare forskning och har i och med det ett deduktivt angreppssätt. Resterande del av uppsatsens problemställning har delvis ett deduktivt angreppssätt eftersom den till viss del bygger på tidigare forskning kring traditionellt händelseförlopp vid lånefinansiering. Det induktiva inslaget framkommer i studiens fallstudie med hjälp av fyra kvalitativa intervjuer om hur lånefinansieringsprocessen av en managementberoende tillgång kan se ut och vilken roll relationer har i processen. Managementberoende tillgång definieras i den här studien som: ”En resurs som ett företag har fullständig kontroll över, som är i behov av att företagets ledning, styrning och utveckling sköts på ett för resursen tillfredsställande vis för ökad effektivitet och för att integrera ekonomiska fördelar i framtiden.” Slutsatserna om lånefinansieringsprocessen av en managementberoende tillgång, samt vilken roll relationer har vid processen illustreras i en utifrån studien utvecklad modell. I modellen visas faktorer som påverkar processen och hur relationer och förtroende påverkar den. Faktorerna är; tidigare kontakt mellan företagaren och kreditgivaren, managements färdigheter, tillgångens historik, tillgångens geografiska läge, kreditgivarens principer och finansiell kris. Huvudsaklig slutsats om relationer och förtroende är att kreditgivaren måste ha tillit till att management fungerar för att kunna ge företaget framtida avkastning. När det som nu, råder finansiell kris, är det oavsett managements färdigheter svårt att bilda nya relationer till kreditgivare, eftersom de prioriterar de befintliga kunderna. Modellen och definitionen av managementberoende tillgång är till för att bättre förstå en lånefinansieringsprocess som är komplicerad och svår att förstå sig på.

No description available.

Abstract Artists – the invisible assets; a qualitative study about the view on music rights and artist brands as intangible assets within music companies. This paper is a study of what view representatives from Swedish music companies have on activating music rights and artist brands as intangible assets. Throughout the paper, a discussion is held regarding what the representatives think about activating these intangible assets. From this, we have identified and analyzed possible pros and cons to such activation. Our interest to this question was brought to us when we realized that most music companies in Sweden have intangible assets without activating them. This is, even though these are their main source of income. To examine this question we have carried out a qualitative study with an abductive research approach. Our primary data has been collected through personal interviews and secondary data has been collected through scientific articles, literature and annual reports from music companies. The study resulted in personal views regarding intangible assets of three representatives from music companies. Also, the view of a chartered accountant was collected. Central aspects of their views have been analyzed with background in account theory relevant to us, such as accounting principles, account characteristics and users of annual reports. Lastly, as a respond to our aim, a discussion is held concerning if and what pros and cons there are to activating music rights and artist brands as intangible assets. One of our findings is that the conditions for Swedish music companies to activate intangible assets could be better. Also, the conditions for valuation of music rights and artist brands need to be improved. If the relevance in the balance sheets of the music companies is to be kept, these companies need to be given the possibility to re-examine the value of music rights and artist brands annually.  This is a requirement if the annual reports are to live up to the claim of true and fair view.

Denna kvantitativa studie undersöker i vilken utsträckning svenska börsnoterade företag följer upplysningskraven om immateriella tillgångar fastställda av IAS 38. Dessutom analyseras sambanden mellan omfattningen av upplysningar och sju företagsspecifika faktorer som enligt tidigare forskning driver omfattningen av upplysningar. Upplysningar betraktas som ett sätt för företag att minska informationsasymmetrin som uppstår när kapitalmarknaden inte har relevant och fullständig information om vad beloppen i de finansiella rapporterna baseras på. Sambanden mellan variablerna analyserades med hjälp av regressionsanalys där omfattningen av upplysningar om immateriella tillgångar var den beroende variabeln och de sju företagsspecifika faktorerna var de oberoende variablerna. Resultaten visade att företagen i genomsnitt har hög nivå av standardefterlevnad och dessutom har utvecklat sin externa redovisning sedan införandet av IFRS. Vidare visade studien att företag som har stor andel goodwill och företag som nyligen har skaffat immateriella tillgångar är benägna att lämna mer upplysningar.

Bakgrund och problemdiskussion: De allsvenska klubbarna har i dagsläget möjlighet att redovisa sina externa spelarförvärv på två olika sätt. Antingen genom att kostnadsföra dem direkt i resultaträkningen eller genom att aktivera dem som en immateriell tillgång i balansräkningen. Valet av metod kan ge ekonomiska konsekvenser och jämförbarheten mellan klubbarnas årsredovisningar kan påverkas. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka motiv som spelar in när klubbarna väljer metod för redovisning av sina spelarförvärv. Metod: Uppsatsen bygger på ett kvalitativt tillvägagångssätt. Vi har använt oss av primärdata i form av intervjuer med allsvenska klubbar samt Svenska Fotbollsförbundet och sekundärdata i form av klubbarnas årsredovisningar. Resultat: Klubbarna har olika motiv till sina val. Flera av klubbarna som aktiverar framförde att de valt att aktivera för att det ger en mer rättvisande bild genom att kostnaden fördelas över nyttjandeperioden. Ett motiv som framfördes för att inte använda aktivering var att det är förenat med framtida osäkerhet. En annan faktor som angetts ha påverkat valet av metod var förhållandet mellan klubben och dess riskkapitalbolag. Klubbarna har inte angett att de har valt metod med hänsyn till att uppfylla elitlicensens krav på positivt eget kapital. Enligt SvFF finns det två metoder att redovisa spelarförvärv för att det vid elitlicensens införande fanns ett önskemål från klubbarna att behålla båda metoderna för att kunna redovisa spelarförvärven på det sätt som bäst passar dem för att ge en rättvisande bild av det ekonomiska läget.