Alla börsnoterade företag inom den Europeiska Unionen måste sedan år 2005 följa den gemensamma redovisningsstandarden IFRS vid upprättande av företagets finansiella rapporter. Problem uppstår om dessa företag följer reglerna i IFRS i olika grad vilket innebär att den finansiella informationen som lämnas inte är fullständig. För en investerare innebär detta att det kan vara svårt att kontrollera hur beräkningar och bedömningar utförts om inte all information som ska finnas med är inkluderad. Tidigare studier visar att det finns en skillnad i hur mycket information som generellt lämnas i upplysningar i noterna till de finansiella rapporterna mellan länder, och att skiljaktigheten beror på bland annat kulturella skillnader. Tidigare forskning har endast undersökt upplysningar i stort och ej fokuserat på specifika områden som är svårtolkade i IFRS. Problemet vi undersöker är därför om redovisningen av förvaltningsfastigheter till verkligt värde skiljer sig i hur mycket information som lämnas genom att undersöka i hur stor grad kraven på upplysningar följs av företag i olika länder. För en investerare som ska fatta välgrundade beslut är de finansiella rapporterna det största verktyget att använda för att tillgå information, vilket innebär att det ur en investerares synvinkel är viktigt att kraven som ställs enligt redovisningsstandarden uppfylls.   I vår studie har vi undersökt alla företag som har förvaltningsfastigheter som sitt största tillgångsslag och är börsnoterade i ett land som är medlem i EU, vilket blev femtiosex företag fördelat på elva länder. Undersökningen visade att det finns en skillnad mellan länderna i hur stor grad de krav som ställs på lämnande av upplysningar följs. För att förklara denna skillnad ställde vi sexton kulturvariabler mot den skala vi skapat i hur väl upplysningar lämnas. Resultatet visade att graden av lämnade upplysningar korrelerade med kulturvariablerna maskulinitet och rättssäkerhet. Djupare analys i form av linjär regressionsanalys och multipel regressionsanalys visade att både maskulinitet och rättssäkerhet hade ett signifikant samband med upplysningar var för sig, men i kombination med varandra var det endast maskulinitet som var signifikant på grund av multikollinearitet.   Vår slutsats är därmed att det finns en skillnad mellan länder i hur väl de krav på upplysningar som ställs enligt IFRS vid redovisning av förvaltningsfastigheter till verkligt värde följs. Denna skillnad kan delvis förklaras av olikheter i ländernas nivå av främst maskulinitet.

Denna kvantitativa studie undersöker i vilken utsträckning svenska börsnoterade företag följer upplysningskraven om immateriella tillgångar fastställda av IAS 38. Dessutom analyseras sambanden mellan omfattningen av upplysningar och sju företagsspecifika faktorer som enligt tidigare forskning driver omfattningen av upplysningar. Upplysningar betraktas som ett sätt för företag att minska informationsasymmetrin som uppstår när kapitalmarknaden inte har relevant och fullständig information om vad beloppen i de finansiella rapporterna baseras på. Sambanden mellan variablerna analyserades med hjälp av regressionsanalys där omfattningen av upplysningar om immateriella tillgångar var den beroende variabeln och de sju företagsspecifika faktorerna var de oberoende variablerna. Resultaten visade att företagen i genomsnitt har hög nivå av standardefterlevnad och dessutom har utvecklat sin externa redovisning sedan införandet av IFRS. Vidare visade studien att företag som har stor andel goodwill och företag som nyligen har skaffat immateriella tillgångar är benägna att lämna mer upplysningar.

För att kommunicera med intressenter använder sig företag bland annat utav finansiella rapporter. Rådande lag reglerar stora delar av hur dessa rapporter ser ut, men samtidigt lämnas utrymme för företagen att själva avgöra hur omfattande rapporterna skall vara. Variationen i omfattningen av information i företagens rapporter väcker således intresset att undersöka varför företagen väljer att redovisa olika mycket information. En del forskare menar att det finns ett samband mellan mängden utgiven information och företagens kapitalkostnad. Beaktande av tidigare forskning blir syftet med studien att identifiera sambandet mellan avkastningskravet på eget kapital och upplysningsnivån i årsredovisningar samt delårsrapporter hos industriföretag noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Vidare skall studien även ge en inblick i huruvida informationskällan påverkar sambandet, det vill säga om det finns eventuella skillnader mellan hur upplysningsnivåerna i årsredovisningar respektive delårsrapporter påverkar kapitalkostnaden. Studien avgränsas till perioden 1 januari 2015 till den 31 december 2015. Vidare avgränsas studien även till industriföretag noterade på OMX Nasdaq Stockholm. Studien omfattar 64 stycken företag, vilket inneburit att 128 stycken rapporter har använts. Samtliga rapporter har bedömts utifrån ett egenkonstruerat upplysningsindex. Vid de statistiska testerna för sambandet har variablerna Upplysningsnivå, Sidor samt Marknadsvärde testats gentemot Kapitalkostnad i korrelations- respektive regressionsanalyser. Ett negativt samband mellan upplysningsnivå och kapitalkostnad har uppvisats bland de utvalda företagen. Ett statistiskt signifikant samband mellan variablernas påverkan på kapitalkostnaden kunde inte fastslås. Det gick inte heller att se någon betydande skillnad mellan årsredovisningarnas påverkan på kapitalkostnaden jämfört med kvartalsrapporterna. / This paper examines if the level of voluntary disclosure in financial reports affects the cost of equity capital for industrial companies listed on Nasdaq OMX Stockholm. Furthermore, the paper aims to answer if there's a difference in how annual reports and more timely reports affect the cost of equity capital for the companies. We use a quantitative approach where we analyze the selected companies and their financial reports in correlation and regression tests. The study includes 64 companies whose reports are assessed by a self-constructed disclosure index. Our results indicate that voluntary disclosures in annual and more timely reports are associated with our proxy for companies cost of capital. Although our correlation tests show us that there is a negative association between the voluntary disclosures and our proxy for cost of capital, our regression models can’t identify any association. Furthermore, we can’t find a statistically significant difference in association between the voluntary disclosures in the annual reports or in the more timely reports and the proxy for cost of capital.The study is written in Swedish.

<p>Vid ett möte i Lissabon år 2000 bestämdes att det fanns behov av att öka jämförbarheten mellan företags årsredovisningar i olika länder. Detta skulle åstadkommas genom att företag inom EU skulle bli tvungna att följa samma redovisningsstandarder vid upprättande av sina årsredovisningar. Som följd av detta blev IFRS/IAS(International Financial Reporting Standards/International Accounting Standards) år 2005 tvingande för alla börsnoterade</p><p>företag i Sverige. I denna uppsats har vi valt att studera en del i denna standard nämligen IAS 24, Upplysningar om närstående.</p><p>Med en närstående relation menas en part som, direkt eller indirekt, har betydande eller bestämmande inflytande över ett företag. Med detta menas att parten kan påverka ett företags finansiella och operativa strategier. Det är därför viktigt att företagen upplyser om dessa relationer eftersom att de kan påverka verksamheten och därför anser vi att det är ett intressant ämne.</p><p>Problemställningen i denna uppsats är:</p><p>”Hur tillämpar svenska börsnoterade koncernbolag den internationella redovisningsstandarden IAS 24, Upplysningar om närstående?”</p><p>Vårt syfte med uppsatsen har varit att med hjälp av en kvantitativ materialstudie studera om företagen på OMX Stockholm Large Cap. tillämpar IAS 24. Detta har vi gjort genom att granska företagens årsredovisningar och den information som finns i dessa vilket gör att vi intagit ett intressentperspektiv.</p><p>För att undersöka detta har vi använt oss av en positivistisk kunskapssyn och en kvantittiv undersökningsmetod. Utifrån IAS 24 och redovisningens föreställningsram, har vi utformat en undersökningsmall som operationaliserade de upplysningskarv som rekommendationen utgörs av. Med hjälp av undersökningsmallen kodades informationen, rörande närstående, i årsredovisningarna om till sifferdata för att på ett överskådligt sätt kunna se mönster i hur</p><p>företagen tillämpade IAS 24.</p><p>Resultatet av vår studie var att företagen i stort sätt uppfyller de krav som IAS 24, Upplysningar om närstående, ställer. Det fanns dock skillnader i hur standardens olika upplysningskrav uppfylldes. Upplysningar om vilka närståenderelationer som fanns och ersättningen till ledande befattningshavare redovisas på tillfredställande sätt medan upplysningskraven gällande transaktioner med närstående visade ett fåtal brister.</p><p>Redovisningens föreställningsram innehåller ett flertal kvalitativa egenskaper så som begriplighet, relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet m.fl. Med utgångspunkt i dessa krav anser vi att det finns brister i hur företagen väljer att presentera sin information gällande upplysningar om närstående. Dessa presenteras ofta på ett icke standardiserat sätt och det kan ifrågasättas om företagens årsredovisningar uppfyller redovisningens grundläggande principer, det vill säga de kvalitativa egenskaperna. Mer eller mindre alla företag visar samma brister gällande placering och utformning av information gällande upplysningar om närstående vilket får oss att anta att de kvalitativa egenskaperna inte är viktiga vid presentation av denna typ av information.</p>

<p>Efter införandet av de internationella redovisningsstandarderna år 2005 vars syfte är att tillfredställa behovet av jämförbarhet och harmonisering bland företag, har många förändringar skett. Förändringarna innebär att den nya redovisningspraxisen har blivit obligatorisk för de svenska företagen att följa. I och med att företag bedriver utlandshandel bidrar detta till valutarisk, något som företag måste handskas med. Ett behov av att hantera dessa risker står i fokus bland företagens verksamheter och är även något som uppmärksammas bland företag, de finansiella rapporternas användare samt investerare. För att kunna minimera/eliminera valutakursrisker är finansiella instrument de främsta redskapen. De standarder som berör detta ämnesområde är IAS 39 och IFRS 7. IAS 39 beskriver hur riskerna hanteras, medan IFRS 7 redogör för de upplysningar företag skall lämna i sina finansiella rapporter. Eftersom företag har olika policys vid riskhanteringsredovisning, bidrar detta till en problematik gällande upplysningskraven.</p><p>I och med att företagens olika sätt kring upplysningskraven skiljer sig åt vid riskhanteringsredovisning, har det varit av största intresse att erhålla information om huruvida företagen följer dessa upplysningskrav, och i vilken omfattning dess redovisning skiljer sig från standarden IFRS 7. Syftet har således varit att undersöka i vilken utsträckning företagen väljer att redovisa upplysningskraven som finns reglerade i standarden gällande säkringsredovisning av valutarisker och känslighetsanalys.</p><p>Metodiken inom denna studie har varit den kvantitativa, där granskning av företags årsredovisningar från Large Cap listan på OMX Stockholmsbörsen har utförts. Sekundära källor utgörs av respektive företags årsredovisningar, diverse vetenskapliga artiklar samt studentlitteratur. Tillvägagångssättet har varit en jämförelse mellan utvalda punkter i respektive standarder, med dess tillämpning i årsredovisningarna.</p><p>Teoridelen stöds av tidigare forskning inom ämnesområdet upplysningar, samt lagar och regelverk kring upplysningar av säkringsredovisning och känslighetsanalys.</p><p>Det visade sig att företag inte följer standarder fullt ut, på så sätt att vissa föredrar att delvis rätta sig efter dem förordnade standarderna, medan andra väljer att tillämpa dessa till en högre grad. Avslutningsvis kan författarna även konstatera att upplysningar om säkringsredovisning följs i större utsträckning än de om känslighetsanalys.</p>

<p>Sedan 
de
 internationella 
redovisningsstandarderna 
infördes 
2005 
har 
redovisningen 
av 
inkomstskatt 
blivit 
mer 
transparent. 
Företagens 
omgivning 
ställer 
allt 
högre 
krav 
på 
att 
intressenterna 
skall 
förses 
med 
upplysningar 
gällande 
vad 
som 
påverkar 
deras 
inkomstskatt. 
Thomas 
Andersson, 
partner 
på 
Deloitte 
och 
verksam 
på 
avdelningen 
Corporate
 and 
International 
Tax 
Services, 
märker 
i 
sitt 
arbete 
att 
klienterna 
har 
ett 
större 
intresse 
för 
effektiv 
skatt.
 Betydelsen 
av 
att 
främst 
ägare 
och 
investerare 
skall 
få 
fullständig 
och 
användbar 
information
 om 
företagens 
effektiva 
skatt
 har
 gjort 
att
 författarna 
fått 
i 
uppdrag 
av 
Thomas 
Andersson 
att 
undersöka
 hur 
Sveriges 
största 
koncerner 
redovisar 
sin 
effektiva 
skatt.</p><p>Författarna har 
formulerat 
följande 
forskningsfrågor 
för 
denna 
studie: 
Hur 
redovisar 
Sveriges 
största 
koncerner 
sin 
effektiva 
skatt? 
Finns 
det 
några
 samband
 mellan
 den
 effektiva 
skattens 
storlek 
och 
antalet 
uppfyllda 
undersökningspunkter? Syftet
 med 
denna 
studie 
är 
att 
identifiera 
hur 
Sveriges 
största 
koncerner 
redovisar 
sin 
effektiva 
skatt 
samt 
att 
urskilja 
vilka
 skillnader 
som 
finns 
mellan 
koncernernas 
redovisning. 
Utifrån 
studiens 
resultat
 skall
 författarna 
undersöka 
om 
det 
finns 
några
 samband
 mellan 
koncernernas 
effektiva 
skatt 
och 
antalet 
uppfyllda 
undersökningspunkter
 för
 att 
kunna 
ge 
en
 förklaring 
till 
varför 
koncernerna 
redovisar 
som 
de 
gör.</p><p>Ansatsen 
för 
studien 
är 
kvantitativ, 
designen 
är 
komparativ 
och 
angreppssättet 
författarna
 valt 
är 
en 
innehållsanalys. 
I 
urvalet 
finns
 alla 
koncerner 
på 
Stockholmsbörsens 
Large 
Cap‐lista 
representerade,
 med 
undantag 
för 
fyra 
koncerner 
som 
inte 
uppfyllde 
urvalsvillkoren.
Med
 en 
av 
författarna 
utarbetad
 kodningsmanual 
som 
grund 
har 
koncernernas 
årsredovisningar 
granskats. 
Resultatet 
har 
sammanställts 
och 
analyserats 
utifrån 
den 
teoretiska 
referensramen
 samt 
genom
 statistisk
 analys 
i 
form 
av 
Kruskal‐Wallis 
test 
samt
 Mann‐Whitneys
 test.</p><p>Resultatet 
av 
studien 
visar 
att 
koncernerna 
på 
Large 
Cap‐listan 
redovisar 
på 
ett 
likartat 
sätt.
 Dock 
identifieras 
signifikanta 
skillnader 
mellan 
olika 
grupper 
av 
koncerner. 
Författarna 
drar
 slutsatsen 
att 
koncernerna 
har 
gjort 
en 
liknande 
tolkning 
av 
IASB:s 
föreställningsram 
och
 regelverk
 samt
 att 
skillnaderna 
mellan 
grupperna 
kan
 förklaras 
av 
agentteorin 
och 
företagsledningens
 benägenhet 
att 
sprida
 information.</p>

<p>Under våren 2006 publicerades de första årsredovisningar i vilka IFRS-regelverket för första gången varit tvunget att tillämpas fullt ut. När branschens sakkunniga började gå igenom dessa årsredovisningar framkom det att flertalet bolag ej lämnat alla de upplysningar som krävs enligt IFRS 3 – standarden som behandlar rörelseförvärv. I detta examensarbete har vi försökt att ta reda på vilka anledningar som ligger bakom dessa utelämnade upplysningar. Utifrån delvis egna antaganden tog vi fram en modell med sex möjliga anledningar till att bolagen ej efterlevt upplysningskraven. Dessa anledningar är okunskap/feltolkningar, konkurrensskäl, ovilja, underskattad tidsåtgång, höga kostnader samt det befintliga sanktionssystemet. Efter intervjuer med representanter från nio stycken svenska börsbolag har vi utifrån vår modell analyserat svaren och kommit fram till att okunskap om och feltolkningar av upplysningskraven har varit en relativt betydande orsak, att konkurrensskäl inte varit direkt avgörande men att det finns en viss ovilja bland bolagen att följa reglerna - de har svårt att se behoven av dem. Ingen av respondenterna sa rakt ut att underskattad tidsåtgång, höga kostnader, eller sanktionssystemet skulle ha haft betydelse i, men dessa tre anledningar kan ändå anses ha haft viss betydelse för efterlevnaden av upplysningskraven.</p>

Under våren 2006 publicerades de första årsredovisningar i vilka IFRS-regelverket för första gången varit tvunget att tillämpas fullt ut. När branschens sakkunniga började gå igenom dessa årsredovisningar framkom det att flertalet bolag ej lämnat alla de upplysningar som krävs enligt IFRS 3 – standarden som behandlar rörelseförvärv. I detta examensarbete har vi försökt att ta reda på vilka anledningar som ligger bakom dessa utelämnade upplysningar. Utifrån delvis egna antaganden tog vi fram en modell med sex möjliga anledningar till att bolagen ej efterlevt upplysningskraven. Dessa anledningar är okunskap/feltolkningar, konkurrensskäl, ovilja, underskattad tidsåtgång, höga kostnader samt det befintliga sanktionssystemet. Efter intervjuer med representanter från nio stycken svenska börsbolag har vi utifrån vår modell analyserat svaren och kommit fram till att okunskap om och feltolkningar av upplysningskraven har varit en relativt betydande orsak, att konkurrensskäl inte varit direkt avgörande men att det finns en viss ovilja bland bolagen att följa reglerna - de har svårt att se behoven av dem. Ingen av respondenterna sa rakt ut att underskattad tidsåtgång, höga kostnader, eller sanktionssystemet skulle ha haft betydelse i, men dessa tre anledningar kan ändå anses ha haft viss betydelse för efterlevnaden av upplysningskraven.

Vid ett möte i Lissabon år 2000 bestämdes att det fanns behov av att öka jämförbarheten mellan företags årsredovisningar i olika länder. Detta skulle åstadkommas genom att företag inom EU skulle bli tvungna att följa samma redovisningsstandarder vid upprättande av sina årsredovisningar. Som följd av detta blev IFRS/IAS(International Financial Reporting Standards/International Accounting Standards) år 2005 tvingande för alla börsnoterade företag i Sverige. I denna uppsats har vi valt att studera en del i denna standard nämligen IAS 24, Upplysningar om närstående. Med en närstående relation menas en part som, direkt eller indirekt, har betydande eller bestämmande inflytande över ett företag. Med detta menas att parten kan påverka ett företags finansiella och operativa strategier. Det är därför viktigt att företagen upplyser om dessa relationer eftersom att de kan påverka verksamheten och därför anser vi att det är ett intressant ämne. Problemställningen i denna uppsats är: ”Hur tillämpar svenska börsnoterade koncernbolag den internationella redovisningsstandarden IAS 24, Upplysningar om närstående?” Vårt syfte med uppsatsen har varit att med hjälp av en kvantitativ materialstudie studera om företagen på OMX Stockholm Large Cap. tillämpar IAS 24. Detta har vi gjort genom att granska företagens årsredovisningar och den information som finns i dessa vilket gör att vi intagit ett intressentperspektiv. För att undersöka detta har vi använt oss av en positivistisk kunskapssyn och en kvantittiv undersökningsmetod. Utifrån IAS 24 och redovisningens föreställningsram, har vi utformat en undersökningsmall som operationaliserade de upplysningskarv som rekommendationen utgörs av. Med hjälp av undersökningsmallen kodades informationen, rörande närstående, i årsredovisningarna om till sifferdata för att på ett överskådligt sätt kunna se mönster i hur företagen tillämpade IAS 24. Resultatet av vår studie var att företagen i stort sätt uppfyller de krav som IAS 24, Upplysningar om närstående, ställer. Det fanns dock skillnader i hur standardens olika upplysningskrav uppfylldes. Upplysningar om vilka närståenderelationer som fanns och ersättningen till ledande befattningshavare redovisas på tillfredställande sätt medan upplysningskraven gällande transaktioner med närstående visade ett fåtal brister. Redovisningens föreställningsram innehåller ett flertal kvalitativa egenskaper så som begriplighet, relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet m.fl. Med utgångspunkt i dessa krav anser vi att det finns brister i hur företagen väljer att presentera sin information gällande upplysningar om närstående. Dessa presenteras ofta på ett icke standardiserat sätt och det kan ifrågasättas om företagens årsredovisningar uppfyller redovisningens grundläggande principer, det vill säga de kvalitativa egenskaperna. Mer eller mindre alla företag visar samma brister gällande placering och utformning av information gällande upplysningar om närstående vilket får oss att anta att de kvalitativa egenskaperna inte är viktiga vid presentation av denna typ av information.

Sedan de internationella redovisningsstandarderna infördes 2005 har redovisningen av inkomstskatt blivit mer transparent. Företagens omgivning ställer allt högre krav på att intressenterna skall förses med upplysningar gällande vad som påverkar deras inkomstskatt. Thomas Andersson, partner på Deloitte och verksam på avdelningen Corporate and International Tax Services, märker i sitt arbete att klienterna har ett större intresse för effektiv skatt. Betydelsen av att främst ägare och investerare skall få fullständig och användbar information om företagens effektiva skatt har gjort att författarna fått i uppdrag av Thomas Andersson att undersöka hur Sveriges största koncerner redovisar sin effektiva skatt. Författarna har formulerat följande forskningsfrågor för denna studie: Hur redovisar Sveriges största koncerner sin effektiva skatt? Finns det några samband mellan den effektiva skattens storlek och antalet uppfyllda undersökningspunkter? Syftet med denna studie är att identifiera hur Sveriges största koncerner redovisar sin effektiva skatt samt att urskilja vilka skillnader som finns mellan koncernernas redovisning. Utifrån studiens resultat skall författarna undersöka om det finns några samband mellan koncernernas effektiva skatt och antalet uppfyllda undersökningspunkter för att kunna ge en förklaring till varför koncernerna redovisar som de gör. Ansatsen för studien är kvantitativ, designen är komparativ och angreppssättet författarna valt är en innehållsanalys. I urvalet finns alla koncerner på Stockholmsbörsens Large Cap‐lista representerade, med undantag för fyra koncerner som inte uppfyllde urvalsvillkoren. Med en av författarna utarbetad kodningsmanual som grund har koncernernas årsredovisningar granskats. Resultatet har sammanställts och analyserats utifrån den teoretiska referensramen samt genom statistisk analys i form av Kruskal‐Wallis test samt Mann‐Whitneys test. Resultatet av studien visar att koncernerna på Large Cap‐listan redovisar på ett likartat sätt. Dock identifieras signifikanta skillnader mellan olika grupper av koncerner. Författarna drar slutsatsen att koncernerna har gjort en liknande tolkning av IASB:s föreställningsram och regelverk samt att skillnaderna mellan grupperna kan förklaras av agentteorin och företagsledningens benägenhet att sprida information.