På grund av pandemin har individer i allt större utsträckning arbetat från det egna hemmet. Detta har resulterat i att förutsättningarna gällande hur arbete ser ut har förändrats och gränserna mellan arbetsliv och privatliv har blivit allt otydligare. Som en konsekvens av de otydliga gränserna mellan arbetsliv och privatliv påverkas livspusslet för många familjer. En del kämpar med att få gränserna att se ut som om de gick till arbetsplatsen och andra blandar friskt sin tid mellan arbetsliv och privatliv. Syftet med rapporten är att undersöka hur individer har förvaltat och hanterat sin tid i samband med hemarbete.  Den teoretiska referensramen behandlade en rad olika teorier, vissa mer etablerade och andra som utvecklade variationer på redan befästa teorier som berör balansen mellan arbetslivet och det privata livet. Balansen förklaras med hjälp av work life balance och även konflikter som kan uppstå mellan arbetsliv och privatliv. Vidare behandlade vi hemarbetets förutsättningar genom att ta upp digitalisering och flexibilitet i arbetslivet. Men även olika former av gränsdragningar kopplade till segregering och integrerings-strategier. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod och åtta personer som hade barn mellan åtta månader och tolv år. Våra intervjupersoner är bosatta i Mellansverige och hade arbetat administrativt i hemmet under delar av pandemin. Intervjupersonernas berättelser analyserades med hjälp av de teorier vi valt att ha som utgångspunkt. Syftet med studien besvarade vi med hjälp av tre frågeställningar. Studiens slutsats visar att våra intervjupersoner i många fall har ett tillitsbaserat ledarskap och hög flexibilitet i sitt arbete. De begränsningar som intervjupersonerna behöver förhålla sig till är barnomsorgen/skola och möten via teams. Alla intervju-personer utförde mer eller mindre någon vardagssyssla under arbetsdagen för att underlätta sin vardag på den privata tiden. Trots att intervjupersonerna har arbetat minst lika mycket som tidigare och många gånger mer, upplever de ändå att de har mer tid över till det privata livet, vilket vi kan koppla till frihetskänslan och makten att äga och planera sin tid själv. Valet flera av de intervjupersonerna har gjort med sin tid, är att de i flera fall minskat tiden på barnomsorgen för att få en mindre stressig vardag för sina barn.

The purpose of this essay is "How is time allocated in a family in between women and men who live in a relationship?" We conducted a qualitative interview study to answer the purpose of the study. The study was conducted based on semi-structured interviews with four couples consisting of a woman and a man living in a relationship. All couples live and work in Värmland and have at least one child living at home under 12 years of age. Three of the couples have children from previous relationships and two of them also have joint children, while the third couple is expecting their first newborn. The last couple has no children since previous relationships and two children in common. The results of our study indicate that even disposition of time in a family constellation requires that both the woman and the man have a consensus on how their joint time should be distributed. Structure, awareness, commitment and presence have been central to the couples in the study who have an even distribution of time and live equally. The couples have their own experiences of living in a relationship where time has not been evenly distributed and today strive together not to fall into stereotypical gender roles that contribute to an uneven distribution. What unites the couples who do not dispose of time evenly is characterized by gender norms and acts to some extent by traditional forms of action. The term third shift largely describes the basic aspects of how couples dispose of their time, the term aims to shed light on the time that is not perceived as measurable like the first and second shifts. One of our conclusions is that when the third shift is largely or completely attributed to one in the couple, the time is not divided evenly, this then only one is responsible for initiative and emotional presence.