Denna uppsats undersöker processer av kulturarvisering och minnesskapande i tillblivelseprocessen av en nationell minnesvård beställd av staten. Med utgångspunkt i Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori undersöks om tillblivelseprocessen av Gravitational Ripples – minnesvården efter flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 – och dess placering i nationalstadsparken är del i ett försök att tillskriva tsunamikatastrofen som nationellt kulturarv. Kulturarvsprocesser undersöks med utgångspunkt från Laurajane Smiths definition av kulturarv som diskurs och hennes begrepp ”authorized heritage discourse” (AHD). Diskursanalyser utfördes på regerings- och myndighetsdokument från Socialdepartementet, Statens fastighetsverk och Statens konstråd. Undersökningen synliggör det narrativ om flodvågskatastrofen som privilegieras i diskursen. Kulturarvsprocesser kring minnet efter tsunamikatastrofen blir synliga då minnesvårdens diskurs delar tecken från AHD och den relativa lokalisering som kommer med placeringen i nationalstadsparken, Kungliga Djurgården. I studien av Gravitational Ripples tillblivelseprocess synliggörs ett försök att organisera minnet av flodvågskatastrofen som nationellt trauma och kulturarv. Men också hur diskursen om flodvågskatastrofen fixerad kring tecken om natur och nation utesluter andra betydelser och minnen av tsunamin 2004.

<p>Syftet med vår studie är att först ta reda på hur reseföretag har han-terat en katastrofsituation på en destination för att sedan kunna hitta strategier som ter sig lämpliga kring marknadsföringsarbetet för att locka tillbaka resenärer till den drabbade destinationen. Vi har valt att fokusera vår uppsats kring tsunamikatastrofen 2004 och hur olika reseföretag har gått till väga för att vinna tillbaka sina kunders förtroende.</p><p>Vi har i denna uppsats valt att använda oss utav en kvalitativ me-tod med en abduktiv och fenomenologisk ansats då vårt syfte är att undersöka fenomenet tsunamikatastrofen 2004 i Thailand och ta reda på hur reseföretag har hanterat katastrofsituationen. Den abduktiva ansatsen har varit central under arbetets gång då vi har kompletterat teorin allt eftersom empirin vuxit fram. Vår empiri består av fem stycken kvalitativa intervjuer med personer som har stor erfarenhet och kompetens inom det undersökta området.</p><p>Vi har utgått från en modell som förklarar hur återhämtnings-processen för en destination bör gå till och implementerat denna modell på reseföretag. De marknadsföringsfaktorer som vi under uppsatsens gång sett vara extra vitala är relationen med kunder samt relationen med media för att kunna återhämta sig efter en kris. För fullständig slutsatsdiskussion hänvisar vi till kapitel sju.</p> / <p>The aim of this study is primarily to explore how travel companies have managed certain crisis situation on a destination to be able to adopt appropriate strategies to be used when marketing such desti-nation with the purpose to reclaim their customers. We have cho-sen to focus this paper on the tsunami disaster in 2004 and how different travel companies handled that situation when trying to regain their customers confidence.</p><p>We have chosen to use a qualitative method with an abductive and a phenomenological approach as our aim with this study is to investigate the phenomena of the tsunami disaster 2004 in Thail-and and in which way travel companies handled this situation. The abductive approach has been fundamental when working with this paper as it made it possible for us to update the papers theory as the empirics has grown. Our empiric approach includes five qual-itative interviews with people who have a lot of experience compe-tence within the area we chosen to investigate.</p><p>We have built this paper upon a model that explains how the reco-very period at a crisis destination should be handled and used this model on travel agencies. The marketing strategies that we have found fundamental during this period and essential for travel agen-cies to be aware of are those relating to the customers and media in order to recover from a crisis in the best possible way. We would like to refer the reader to chapter seven for our complete version of conclusions.</p>

Syftet med vår studie är att först ta reda på hur reseföretag har han-terat en katastrofsituation på en destination för att sedan kunna hitta strategier som ter sig lämpliga kring marknadsföringsarbetet för att locka tillbaka resenärer till den drabbade destinationen. Vi har valt att fokusera vår uppsats kring tsunamikatastrofen 2004 och hur olika reseföretag har gått till väga för att vinna tillbaka sina kunders förtroende. Vi har i denna uppsats valt att använda oss utav en kvalitativ me-tod med en abduktiv och fenomenologisk ansats då vårt syfte är att undersöka fenomenet tsunamikatastrofen 2004 i Thailand och ta reda på hur reseföretag har hanterat katastrofsituationen. Den abduktiva ansatsen har varit central under arbetets gång då vi har kompletterat teorin allt eftersom empirin vuxit fram. Vår empiri består av fem stycken kvalitativa intervjuer med personer som har stor erfarenhet och kompetens inom det undersökta området. Vi har utgått från en modell som förklarar hur återhämtnings-processen för en destination bör gå till och implementerat denna modell på reseföretag. De marknadsföringsfaktorer som vi under uppsatsens gång sett vara extra vitala är relationen med kunder samt relationen med media för att kunna återhämta sig efter en kris. För fullständig slutsatsdiskussion hänvisar vi till kapitel sju. / The aim of this study is primarily to explore how travel companies have managed certain crisis situation on a destination to be able to adopt appropriate strategies to be used when marketing such desti-nation with the purpose to reclaim their customers. We have cho-sen to focus this paper on the tsunami disaster in 2004 and how different travel companies handled that situation when trying to regain their customers confidence. We have chosen to use a qualitative method with an abductive and a phenomenological approach as our aim with this study is to investigate the phenomena of the tsunami disaster 2004 in Thail-and and in which way travel companies handled this situation. The abductive approach has been fundamental when working with this paper as it made it possible for us to update the papers theory as the empirics has grown. Our empiric approach includes five qual-itative interviews with people who have a lot of experience compe-tence within the area we chosen to investigate. We have built this paper upon a model that explains how the reco-very period at a crisis destination should be handled and used this model on travel agencies. The marketing strategies that we have found fundamental during this period and essential for travel agen-cies to be aware of are those relating to the customers and media in order to recover from a crisis in the best possible way. We would like to refer the reader to chapter seven for our complete version of conclusions.

It has now passed a few months since the events in Soth East Asia during Christmas 2004. The purpose of our essay is to analyze factors that may influence the Government’s managment of catastrophes. In connection with the Tsunami disaster in South east Asia, the Swedish contingency system was the center of attraction. The criticism against the Government have not eluded many people. Not to mention the fact that the Government didn’t act rapidly and appropriately. The theoretical starting-point of this essay is therefore to present an ideal picture, in other words, to present a picture of how the Government should have acted according to a rational model of explanation. Then the analysis cross over to a closer study of different perspectives as explanations of why the Government did not act according to this ideal picture. These explanations originate from institutional perspectives. Also, Sweden has a pronounced system of public administration, which is characterised by dualism, at which this become a part of our operationalisation. Then the empirical material and our analysis result in several conclusions. To sum up, we can establish that the Swedish managment of catastrophes is good, but some problems with co-ordination surfaced in connection with the Tsunami catastrophe. Also, there was a lack of clear-cut control and distinct dispersion of responsibility.