Varje år insjuknar 800 barn i den kroniska sjukdomen diabetes typ 1. Forskning visar att incidensen stiger för varje år. När ett syskon insjuknar i diabetes typ 1 påverkas hela familjen. Diabetessjukdomen ställer höga krav på både föräldrarna, det sjuka syskonet och de friska barnen i familjen. Vid insjuknande läggs fokus på det sjuka syskonet och föräldrarna, vilket innebär att de friska barnen hamnar i skymundan och deras behov sätts åt sidan. Syftet med denna studie är att beskriva hur barn kan påverkas av att leva tillsammans med ett syskon som fått diagnosen diabetes typ 1. En litteraturstudie valdes som metod, för att sammanställa aktuell forskning inom området. Resultatet baseras på åtta artiklar som analyserades enligt Axelsson (2012, ss. 212-214). Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman och nio underteman vilka beskriver hur de friska barnen påverkas ur både ett föräldra- och barnperspektiv. Resultatet visar att de friska barnen upplever att relationen med föräldrarna och det sjuka syskonet har förändrats, de känner även ett ökat ansvar inom familjen, kopplat till diabetessjukdomen. Fokus läggs på det sjuka syskonet och barnen känner att de får stå tillbaka och kommer därmed i andra hand. Diabetesbehandlingen som innefattar blodsockerkontroller, injektioner, kostrestriktioner samt krav på en ökad fysisk aktivitet leder till förändrade rutiner, där de friska barnen tvingas anpassa sig till. Barnens tillvaro präglas även av oro och rädsla över hur diabetessjukdomen påverkar det sjuka syskonet. Barnen har en rädsla över hur deras syskon påverkas av de smärtsamma procedurer som hör till diabetesbehandlingen samt uttrycker en rädsla över att själva insjukna i diabetes. De friska barnens mående påverkas beroende på hur mycket kunskap och information de har fått angående vad diabetessjukdomen innebär. I diskussionen behandlas studiens metodval samt att studiens författare har valt att diskutera de mest framträdande fynden i resultaten. Där ges även förslag på hur sjuksköterskan skall bemöta dessa barn på bästa sätt för att främja en god vård samt förslag på utökad forskning inom området.

Bakgrund: Diabetes är en metabol sjukdom och ett ökande problem världen över. Diabetes typ 1 innebär ett kroniskt tillstånd av insulinberoende och kan medföra snabba svängningar av blodsockret och stora svårigheter för att hålla en jämn blodsockernivå. Tidigare studier visar på bristande självhantering och bristande emotionellt bemötande i vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Till litteraturstudien valdes tio kvalitativa studier ut som kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Analysen visade på fyra kategorier; Viktigt att kunna hantera sin diabetes, Vardagslivet är komplicerat, Stödet från omgivningen varierar samt Många funderingar inför framtiden. Konklusion: Att leva med diabetes typ 1 innebär många påfrestningar och höga krav på självhantering där drabbade upplever rädsla och oro för hypoglykemi och långtidskomplikationer. Mer personcentrerad vård och emotionellt stöd behövs från vårdpersonal, i att bemöta personer med diabetes typ 1.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige och drabbar många unga vuxna. Diabetes typ 1 innebär att kroppen har brist på insulin och behandlingen av sjukdomen är alltid insulin. För den drabbade krävs ansvar för att kunna hantera sjukdomen så optimalt som möjligt. Unga vuxna upplever ofta att egenvården vid diabetes typ 1 ger begränsningar i det vardagligalivet. Därför är det viktigt att som vårdpersonal ge stöd till dessa unga vuxna.                                                                                                                Syfte: Belysa unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1.                                                                                                          Metod: En litteraturstudie av tio kvalitativa artiklar som analyserats i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys.                                                                                               Resultat: I studiens resultat framkommer det tydligt att unga vuxna som lever med diabetes typ 1 upplever diabetessjukdomen som en begränsning i livet. Diabetes typ 1 kan även leda till känslor av oro och osäkerhet. Resultatet belyser även att stödet från vården är betydelsefullt för unga vuxna med diabetes typ 1. Unga vuxna önskar mer emotionellt och individuellt stöd, både från vården och utanför vården. Personer med diabetes typ 1 kan genom kunskap, ansvar och stöd från andra hantera sjukdomen så optimalt som möjligt.                                                                                                                  Slutsatser: Resultatet i studien visar på att diabetes typ 1 ger begränsningar i livet för den unga vuxna.  Det framkom också att vården har en central roll i att stödja den unga vuxna individen som lever med diabetes typ 1. Genom kunskap, eget ansvar och professionellt stöd kan den unga vuxna individen hantera diabetessjukdomen på bästa sätt. Även från andra som lever med sjukdomen kan betydelsefullt stöd fås.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en snabbt växande sjukdom i dagens samhälle. Vid diabetes är egenvård viktigt och ett stort ansvar ligger på individen. Att ha en hälsosam livsstil kan göra mycket för att minska risken för komplikationer och för att skapa balans i sitt dagliga liv. Empowerment vid diabetes kan vara viktigt för att känna sig trygg och för att känna kontroll över sin sjukdom. Syfte: Att beskriva empowerment och egenvårdsförmåga hos personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 12 vetenskapliga studier med kvantitativ ansats. Dataanalys genomfördes enligt Fribergs trestegsmodell. Resultat: Ett positivt samband kunde ses mellan empowerment och egenvårds-förmåga hos personer med DMT2. Kunskap och utbildning har visats vara viktigt för att skapa trygghet. Hög känsla av empowerment och god egenvårdsförmåga har visat sig ha en reducerande effekt på HbA1c-värdet. Slutsats: Utbildning i empowerment kan tillämpas för att främja personer med DMT2 egenvårdsförmåga. Det är betydelsefullt att vårdpersonal har god kunskap kring empowerment för att kunna ge råd och stöd till personer med diabetes, och för att kunna skapa en god vårdrelation.

Background: Type 1 diabetes mainly affects children and the disease is shifting towards younger ages. To suffer from diabetes may involve lifestyle changes, which can be stressful for both the child and the parents. Parents must take great responsibility for the child’s treatment and are therefore in need of support from the surroundings and the nurse to deal with the situation. A good support can mean that parents can integrate diabetes in their daily life, as well as increase the feeling of hope. Aim: To describe parents’ perceived need of support when their child is living with type 1 diabetes. Method: Eleven qualitative articles formed the basis of the literature review and these were analyzed using a qualitative content analysis. The search was conducted in the databases CINAHL, MEDLINE and PubMed. Results: Four themes emerged during the analysis that responded to the parents’ perceived need of support. These were the desire to be understood, not to be judged and accused, the desire for confirmation and to feel security and trust. Conclusion: The need for support was great both from the social surroundings and the diabetes team. The nurse should work from a person-centered approach in order to meet the parents’ individual needs of support. / Bakgrund: Diabetes typ 1 drabbar främst barn och sjukdomen förskjuts alltmer mot yngre åldrar. Att drabbas av diabetes kan innebära livsstilsförändringar, vilket kan vara påfrestande för både barnet och föräldrarna. Föräldrarna får ta ett stort ansvar för barnets behandling och är därför i behov av stöd från omgivningen och sjuksköterskan för att hantera situationen. Ett bra stöd kan även medföra att föräldrarna kan integrera diabetes i deras och barnets vardag, samt öka känslan av hopp. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevda behov av stöd när deras barn lever med diabetes typ 1. Metod: Elva kvalitativa artiklar utgjorde grunden för litteraturöversikten och dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Sökningen utfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE och PubMed. Resultat: Fyra teman framkom under analysen som svarade på föräldrars upplevda behov av stöd. Dessa var önskan om att bli förstådd, att inte bli dömd och anklagad, önskan om bekräftelse samt att känna trygghet och tillit. Konklusion: Behovet av stöd var stort både från den sociala omgivningen och diabetesteamet. Sjuksköterskan bör arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt för att tillgodose föräldrarnas individuella behov av stöd.

Bakgrund: Cirka tre till fyra procent av Sveriges befolkning har diabetes typ 2 och antalet personer som insjuknar från diabetes typ 2 ökar ständigt. Diabetes typ 2 är en kronisk ämnesomsättningsstörning som kan leda till svåra komplikationer. Det är viktigt för personer som lever med typ 2 diabetes att de får en god information kring hur dem ska utföra sin egenvård, för att kunna minska riskerna för utveckling av komplikationer som diabetes typ 2 kan ge. Inom diabetesegenvården är livsstilsförändringar viktiga. Bra kost och fysisk aktivitet kan förebygga och förhindra senare komplikationer, vilket är viktigt för denna persongrupp att eftersträva. Vårdpersonal ska också sträva efter att ge ett gott stöd, kunskap och information till personer med diabetes typ 2 för att de ska kunna hantera sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med typ 2 diabetes. Metod: Studien som gjordes var en litteraturstudie med en kvalitativ metod, med 10 artiklar som grund för resultatet. Innehållsanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultat framkom det att vuxna personer som lever med typ 2 diabetes har blandade känslor med upplevelser av oro och rädsla, trötthet, förändrad personlighet, upplevelse av att hantera sin egenvård och känslan att vilja leva. Personerna upplevde rädsla och oro om dem ska få olika komplikationer som blindhet, njurproblem och hjärtsvikt. Övertygelsen att de kommer dö av sjukdomen var stor. Personerna upplevde förändrad personlighet och hade svårigheter att hantera sin egenvård samt trötthet i samband med detta. Personerna upplevde även en känsla av att de ville leva längre, därför hade de viljan att hantera sin egenvård och minska försämring av sjukdomen.  Slutsats: Studiens resultat framhävde att personerna med typ 2 diabetes upplevde att de hade brist på kunskap och information om hantering av sin egenvård. Brist på kunskap och information påverkade personernas upplevelser kring sjukdomen och hantering av egenvård, vilket gjorde att en del upplevde att typ 2 diabetes är en fruktansvärd sjukdom. Med en bättre förståelse om personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 blir det lättare för sjuksköterskan att erbjuda dem en säker och god vård.

ABSTRAKT Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är ett globalt hälsoproblem som kan leda till svåra komplikationer och förtidig död. Egenvården spelar en förebyggande roll men upplevs av drabbade personer som krävande. Tidigare studier visar på vikten av att vårdpersonalen ser varje person i ett sammanhang och uppmärksammar hens förutsättningar för god egenvård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: Resultaten av åtta kvalitativa studier analyserades, sammanställdes och presenterades sedan i kategorier enligt Fribergs metod. Resultat: Litteraturstudien visade att de första stegen till egenvård skedde redan vid diagnostillfället. Den drabbade personen var sedan tvungen att anpassa sitt liv efter egenvårdens krav. Vissa motiverades till förbättrad egenvård av en önskan att bibehålla sitt välbefinnande. Det visade sig även att det fanns ett stort behov av stöd från omgivningen. Konklusion: Genom att bjuda in till lärande, arbeta mot ökad delaktighet och, tillsammans med den drabbade personen, sätta specifika mål kan sjuksköterskan stödja egenvården vid DM2.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som består av höga glukosnivåer i blodet. Att drabbas av diabetes typ 2 innebär förändring i individens liv. Livsstilsförändringar såsom att öka motion och genomföra kostförändringar kan komplettera eller ersätta medicinska behandlingar hos diabetiker. Det är viktigt att patienter tar ansvar för sin egen vård för att kunna undvika framtida komplikationer. Sjukdomen kan skapa lidande hos patienten, en förändrad livsstil kan förbättra patientens sjukdomstillstånd och bidra till en god hälsa och välbefinnande. Kroppen har en stor betydelse för människan och genom kroppen har vi tillgång till världen. Vid livsstilsförändringar framstår kroppen främmande, jämfört med en kropp som tidigare var bekant för diabetiker. Sjuksköterskans roll är att ha patientens livsvärld i fokus, att informera och motivera patienten samt skapa en god vårdrelation. Syfte med denna studie är att belysa patienters upplevelse i samband med livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Litteraturstudien bygger på 10 vetenskapliga artiklar. Data har analyserat med hjälp av Axelssons (2012, s. 212-214) modell för litteraturstudier. I resultatet framkommer tre teman som består av: Att utkämpa kamp för att uppnå mening, Att varsebli kroppen och Att bli bekräftad av vården. I samband med att livsstilsförändringar blev aktuellt för patienten, uppstod också rädsla och oro inför sena komplikationer och förtidig död vilket ledde till att de tog sjukdomen på allvar. En del patienter upplevde mening och sammanhang i samband med livsstilsförändringar där de insåg att de kan få ett hälsosammare liv. Det framkommer även att patienterna är i behov av information och bekräftelse från vården för att genomföra livsstilsförändringar.

Bakgrund: Diabetes typ II ökar i alla delar av världen. Ökningen beror på att människor framförallt i västvärlden har valt att leva med en alltmer bekväm livsstil. Sjukdomen har inget bot utan behandlas med livsstilsförändringar. Att förändra sin livsstil görs inte över en dag utan bör genomföras dagligen med kostförändringar och fysisk aktivitet. Diabetes typ II påverkar patientens fysiologiska kropp med t.ex. symtom och komplikationer, men även upplevelsen av att leva med sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienternas upplevelse leva med diabetes typ II. Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet av studien visade att patienter upplevde att det var svårt att integrera behandlingen d.v.s. tränings- och kostvanor i vardagen. För att lyckas hantera sjukdomen behövdes stöd både från hälso- och sjukvården och närstående. Dessutom upplevdes en känsla av att vara annorlunda och utanförskap bland människor, framförallt sina närstående. Slutsats: Studien visade att patienterna upplevde en svårighet i hanteringen av sjukdomen. Med hjälp av stöd, kunskap och inspiration av allmänsjuksköterskan så underlättades den dagliga kampen mot diabetes typ II.

Bakgrund: I Sverige utvecklar årligen cirka 700 barn och ungdomar typ 1 diabetes. Vanligtvis sker insjuknandet i 5-14 års ålder, med en topp kring puberteten. Sjukdomen kräver anpassning av rutiner och livsstil vilket gör att både den drabbade och dennes familj påverkas i stor utsträckning Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva barn och ungdomars erfarenheter av att leva med typ 1 diabetes. Metod: En kvalitativ litteraturstudie har genomförts där resultatet av 13 artiklar granskades och analyserades med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre kategorier och sammanlagt tio underkategorier. Kategorierna var: att känna sig annorlunda, att uppleva rädsla och obehag, att hantera och kontrollera sjukdomen. Slutsats: Att insjukna i typ 1 diabetes kan vara mödosamt på många sätt för barn och ungdomar och resultera i en känsla av att vara avvikande från det "normala". Behandlingen är krävande, vardagen måste ständigt planeras och oron över att drabbas av komplikationer är påtaglig. Trots att sjukdomen medför obehag och begränsningar blir den så småningom möjlig att hantera och leva med. Värdet av rätt sorts stöd från omgivningen är betydande. Sjuksköterskan har en viktig funktion att fylla, framförallt som stöd och utbildning i egenvård som är en betydelsefull komponent i behandlingen av sjukdomen.