Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som främst drabbar barn och ungdomar. Sjukdomen innebär total insulinbrist och behandling sker främst genom egenvård i form av blodsockerkontroller och administrering av insulin. Sjuksköterskan spelar en stor roll i diabetesvården och genom motivation, kost- och motionsrådgivning samt undervisning ges bättre förutsättningar för egenvården.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1 samt att beskriva hur vald litteratur presenterar undersökningsgrupperna i studierna. Metod:En deskriptiv litteraturstudie. Tolv artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats har analyserats och delats upp i teman och subteman.   Huvudresultat: Många tonåringar beskrev en svårighet i att acceptera sin diabetes. De upplevde en känsla av att vara annorlunda som innebar att de undvek att sköta sin diabetes offentligt. Känslan att vara annorlunda försvann när tonåringarna umgicks med personer som också hade diabetes. Många tonåringar upplevde även en känsla av oro, främst för hypoglykemi. Gällande egenvården upplevde många tonåringar en önskan om självständighet som togs över av osäkerhet och okunskap i egenvård. Tonåringarna hade också en önskan om en personlig kontakt med sitt diabetesteam inom vuxenvården.  Slutsats: Tonåringar uttrycker ett behov av en personlig relation i vården samt en förståelse för sjukdomen i vardagen. Genom en ökad förståelse kan sjuksköterskan möta tonåringarnas behov och genom detta få en bättre vårdrelation. En god vårdrelation kan innebära att tonåringar med trygghet kan uttrycka sina behov på ett bättre sätt. Tryggheten kan också innebära att tonåringen har en större acceptans för sjukdomen samt vågar vara mer öppen med sin sjukdom.

Typ 2 diabetes är en sjukdom som ökar med stora kostnader för samhället som följd. Sjukdomen kräver en förmåga till daglig egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och därmed minska riskerna för komplikationer. Sjuksköterskan har en betydande uppgift att guida patienter i hur de kan öka förmågan till egenvård. Syftet med studien var att beskriva faktorer som stödjer egenvården med utgångspunkt från patientens upplevelser. Metoden var en litteraturöversikt. I resultatet identifierades fem separata faktorer som patienter med typ 2 diabetes upplever stödjer förmågan till egenvård. De fem faktorerna var att skaffa kunskap, empowerment, motivation, patient-sjuksköterske relationen, och patientens sociala relationer utanför vården. Det identifierades också en sammanlänkande faktor som var delaktighet i egenvården. Delaktighet identifierades som en övergripande faktor som var betydande för en optimal förmåga till egenvård. Slutsatsen blev att resultatet kan användas av sjuksköterskor i arbetet med patienter med typ 2 diabetes för att fokusera på de faktorer som patienter upplever som stödjande faktorer till förmågan till egenvård.

Im Rahmen der EFSD Studie erfolgt die Aufzeichnung von Blutzuckerdaten und Interpretation. Dabei erfolgte die Unterteilung in vier Therapiegruppen: Patienten mit reiner Insulintherapie, mit OAD-Therapie, mit einer Kombination aus Insulin und OAD-Therapie sowie mit einer diätetischen Therapie. Unterschieden wurde innerhalb der Therapiegruppen zwischen Dialysezeiten und dialysefreier Zeit. Die definierten Hypoglykämieintervalle (Hypoglykämie 51 bis 70 mg/dl, schwere Hypoglykämie ≤ 50 mg/dl) wurden in den verschiedenen Gruppen und Zeiten ausgewertet. Insgesamt kam es während der Gesamtaufzeichnungszeit zu einem prozentual geringen zeitlichen Auftreten von Hypoglykämien sowohl während der Dialysezeit als auch während der dialysefreien Zeit. Die Therapiegruppen unterschieden sich deutlich in ihrer Gruppengröße. Durch die entsprechenden Vorerkrankungen besteht bereits ein deutlich erhöhtes Hypoglykämierisiko und damit erhöhtes Mortalitätsrisiko bei der untersuchten Patientenkohorte. Im Vergleich aller vier unterschiedenen Therapiegruppen ergab sich keine statistische Signifikanz bezüglich eines erhöhten Hypoglykämierisikos bei einer Therapiegruppe. Weder zeigte sich eine Signifikanz während der Dialyse noch in der dialysefreien Zeit. Auch in der Auswertung der HbA1c-Werte besteht eine breite Verteilung, sodass keine zuverlässige Aussage über eine Hypoglykämieneigung abgeleitet werden kann. / In the EFSD Studie blood glucose was was recorded and evaluated. Therefore, four groups were defined: stand-alone insulin therapy, therapy with oral-antidiabetic drugs, combined insulin and OAD therapy and dietetic therapy. Within these four groups, the time during dialysis and off-dialysis was observed. The times of defined intervals of hypoglycaemia (light hypoglycaemia 51 – 70 mg/dl and severe hypoglycaemia <50 mg/dl) were recorded and evaluated. Within the whole measuring time, hypoglycaemia occurred only in a very low percentage during dialysis and off-dialysis time. The groups clearly differed in size. Because of pre-existing conditions, the risk for hypoglycaemia and the mortality risk was increased. The comparison within these four groups showed no statistically significant difference regarding hypoglycaemic episodes. This includes dialysis and off-dialysis time. The evaluation of Hba1c showed a wide range, so a risk for hypoglycaemia was not evaluable.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som leder till komplikationer i olika delar av kroppen. Egenvård genom kostförändringar minskar risken för komplikationer. Följsamheten av kostråd brister dock ibland. En viktig uppgift för sjuksköterskan är att främja egenvården hos patienter med typ 2-diabetes. Syfte: Syftet med denna studie var att identifiera faktorer som har samband med patienters följsamhet av kostråd vid typ 2-diabetes. Metod: Litteraturstudie utformade enligt Polit och Becks sökstrategi. Artiklarna identifierades från PubMed med kvalitativ och kvantitativ ansats. Kvalitets- och resultatanalys genomfördes. De granskade artiklarnas resultat granskades och delades in i relevanta teman. Resultat: 11 artiklar motsvarade uppsatsens syfte. I resultatanalysen identifierades fem teman: (1) familj och närstående, (2) sociala och kulturella aktiviteter, (3) kunskap och information, (4) attityder och beteende, och (5) sociodemografiska aspekter. Information och kunskap om typ 2-diabetes och kost hos patienter och deras familj, ekonomisk situation, stress, stöd från familj, hälsokunskap och motivation för att skapa förändring är några exempel på faktorer som identifierades ha samband till följsamhet av kostråd. Slutsats: Genom att känna till och ta hänsyn till faktorer relaterade till egenvård kan sjukvårdspersonalen erbjuda omvårdnad baserad på vetenskaplig information och vårdetiska principer. / Background: Type 2-diabetes is a chronic disease with a range of associated complications. Self-care, in the form of dietary regulation, has shown to help make the disease more manageable. However, compliance with dietary recommendations is often lacking. An important responsibility of the nurse is to support and encourage self-care in diabetic patients. Aim: This study aims to identify factors associated with patients' adherence to dietary advice in type 2-diabetes. Method: This literature study uses the method described by Polit and Beck. Articles of both quantitative and qualitative methodology were extracted from PubMed. Content was reviewed and compiled under relevant thematics. Results: Eleven articles met the study inclusion criteria. Five categories were identified: (1) family and nearest of kin, (2) social and cultural activities, (3) knowledge and information, (4) attitudes and behavior and (5) sociodemographics. Patient and family knowledge about type 2-diabetes and diet, financial situation, stress, family support, knowledge and being motivated to change are examples of the factors identified found to be related to compliance with dietary advice. Conclusions: Awareness of factors related to self-care motivation and compliance, can help health care professionals practice nursing, based on scientific evidence and health ethics.

Sammanfattning Bakgrund: Typ 2 diabetes är en av den vanligaste folksjukdomarna och är utbredd världen över hos personer i alla åldersgrupper. Ökningen av typ 2 diabetes kan kopplas till fysisk inaktivitet, övervikt samt osund kosthållning. Vid typ 2 diabetes förekommer det svårighet för kroppen att reglera samt hålla blodsockernivåerna låga. Med hjälp av livsstilsförändringar kan patienterna dock förbättra sitt tillstånd. Med hjälp av kunskap om patienters upplevelse av livsstilsförändringar skapas en djupare förståelse och möjliga behandlingsstrategier för tillståndet.  Syfte: Beskriva patienters erfarenheter av livsstilsförändringar vid typ 2 diabetes. Metod: Den beskrivande litteraturstudie genomfördes utifrån tio vetenskapliga studier. Varav sex stycken med kvalitativ ansats, tre med kvantitativ ansats samt en mixad studie. Resultat: Denna litteraturstudie baseras på resultatet av tio vetenskapliga artiklar, utifrån dessa skapades tre teman. Resultatet från studien påvisar att patienter upplevde livsstilsförändringar som utmanade och hade behov av olika faktorer som stöd, kunskap, information samt motivation. Dessa faktorer kan bidra till att underlätta för patienter vid livsstilsförändringar. Slutsats: Sjuksköterskans bemötande samt förmåga att vara lyhörda inför patientens behov är av stor vikt. För att kunna utveckla vården och bidra till en mer effektiv egenvård så krävs strategier gällande förmedlingen av kunskap. Kontinuerligt stöd från närstående samt hälso- och sjukvården är väsentligt för att patienten ska lyckas med sina livsstilsförändringar och förhoppningsvis se en förbättring i sin diabetessjukdom.

No description available.

Typ 2-diabetes är en allvarlig sjukdom som kan leda till en rad komplikationer och i förlängningen förtida död. Viktigaste åtgärd för att undvika komplikationer är god blodglukoskontroll som kan uppnås med god egenvård, vid behov kombinerat med farmakologisk behandling. Egenvården ställer dock höga krav på individen i form av beslutsamhet, kunskap och praktiska färdigheter. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja och utbilda patienten i egenvård genom ett personcentrerat förhållningssätt. Hälsolitteracitet bedömer patientens förmåga att ta emot, förstå och använda sig av information som är riktad till att förbättra och bevara sin egna hälsa. Syftet var att beskriva hur hälsolitteracitet påverkar egenvården hos personer med typ 2-diabetes. Syftet besvarades genom att utföra en litteraturöversikt. Hälsolitteracitet kan eventuellt påverka egenvården vid typ 2-diabetes både direkt och indirekt, resultatet är dock tvetydigt då inga entydiga direkta samband funnits. Tydligast påverkan på egenvården har kunnat ses då hälsolitteracitet verkat indirekt via självförmåga. Konsensus saknas för hur hälsolitteracitet definieras och bedöms. Ytterligare forskning behövs kring begreppet hälsolitteracitet och dess eventuella effekt på egenvården vid typ 2-diabetes.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som ofta uppkommer i barndomen. I Sverige lever 8000 barn med sjukdomen. När ett barn diagnostiseras med diabetes typ 1 innebär det en stor förändring i livet för hela familjen. Sjuksköterskan utgör en viktig roll i hanteringen av sjukdomen.     Syfte: Syftet är att belysa föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med diabetes typ 1.    Metod: En litteraturöversikt över åtta kvalitativa artiklar som har granskats och analyserats.     Resultat: Resultatet presenteras som tre teman: Förändring, ovisshet och kontroll. Dessa delas in i sju underteman: Att acceptera den nya verkligheten, förändrade familjerelationer, föräldrarnas upplevelser av oro, att vara i ständig beredskap, föräldrarnas behov av stöd, föräldrarnas kontrollbehov och barnets utveckling av autonomi.     Slutsats: Att vara förälder till ett barn med diabetes typ 1 upplevs som en överväldigande situation. Det kommer med känslor av oro, sorg och att ständigt behöva vara i beredskap. Sjuksköterskan kan utgöra ett viktigt stöd för familjen.

Bakgrund: En revisors oberoende är ett viktigt och debatterat ämne, speciellt i skuggan av de skandaler som kantat 90- och 2000-talet. Revisorns uppgift är att granska ett företags finansiella information och ge ett utlåtande om upprättandet av dessa är i rang med lagar och standarder. En av de fyra grundpelarna för upprättandet av redovisning är going concern postulatet. Detta postulat innebär att ett företags redovisning upprättas på en going concern basis, det vill säga att det förutsätts fortleva en överskådlig tid. En av revisorns uppgift är att granska hur företaget tillämpat denna princip och se om det är ett rimligt antagande att företaget kan överleva 12 månader framåt. I denna utvärderingsprocess kan det uppkomma två sorters fel, typ I och typ II. Den första innebär att ett företag får en going concern och inte går i konkurs de efterföljande 12 månaderna, den andra innebär att företag går i konkurs utan att ha fått en going concern i sin senaste årsredovisning. Tidigare forskning har visat att en revisors benägenhet att utfärda eller inte utfärda en going concern är beroende av bland annat revisorns oberoende. Problem: Vilka variabler påverkar om ett typ I eller ett typ II fel görs? Syfte: Vi vill koppla resultatet från vår undersökning av typ-fel till variabler från vilka dessa fel kan ha uppkommit. Dessa variabler, vilka vi kallar för förklaringsvariabler, kan tydliggöra problematiken bakom revisorns krav att använda going concern-principen praktiskt. Vi jämför felen mot varandra för att undersöka om sannolikheten för något fel är större eller mindre beroende på variablerna. För att uppfylla detta syfte kommer vi att: Ø Söka efter företag med typ I respektive typ II fel Ø Undersöka vilka variabler som påverkar om en anmärkning ges genom att studera tidigare forskning Ø Se om det finns någon skillnad i resultaten felen emellan Metod: Vi har använt oss av en kvantitativ metod baserad på insamling av data från 14 586 årsredovisningar med årsbokslut under 2008. Vi har gjort ett kvoturval av företag bestående av sex städer från tre olika delar av Sverige; Norrland, Svealand och Götaland. Vi fick fram 139 företag som fått ett typ I fel och 79 företag med typ II fel. De variabler vi undersökt är; storlek på revisionsbyrå, ersättningsnivå, storlek på klient, rådgivningstjänster och auktoriserade och godkända revisorer. Resultat: Vi har kunnat visa att Big 4 byråerna står för en mindre andel av de fel som görs, vi har även visat att de auktoriserade revisorerna står för ett större antal av felen som görs.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisksjukdom som ökar på grund av förändrade kostvanor och minskad fysisk aktivitet. Det är en sjukdom som ställer stora krav på individen eftersom det är viktigt med välfungerande egenvård för att må bra. Att drabbas av en kronisk sjukdom upplevs oftast negativt samtidigt som det är viktigt att få ett namn på sjukdomen. Det finns studier som tyder på att kvinnor verkar må psykiskt sämre och har sämre reglerad diabetes än män. För att kunna stödja kvinnorna i egenvården behövs kunskap om hur de upplever det att leva med diabetes. Syfte: Undersöka kvinnors upplevese av att leva med typ 2 diabetes Metod: Litteraturstudie som bygger på nio kvalitativa artiklar Resultat: Fyra teman hittades; besvikelse och svek, kluvenhet, skuld och skam samt oro för framtiden Diskussion: Det är svårt att vara kvinna och leva med diabetes typ 2. Sjukdomen kräver daglig egenvård och kombinerat med andra roller som kvinnan har i sitt dagliga liv kan kraven upplevas som stressande för en del av kvinnorna. Många kvinnor med diabetes typ två upplevde att de var i behov av bättre stöd och information för att kunna leva med sin sjukdom Slutsats: Vårdpersonal behöver mer utbildning och ha med ett genusperspektiv för att förstå kvinnornas behov. Diabetesutbildningen behöver utvecklas till att omfatta hela familjen, men samtidigt måste den vara individanpassad.