Sammanfattning    Bakgrund. Diabetes mellitus är en folksjukdom. Det finns flera olika typer av diabetes, typ 1 och typ 2 är de vanligaste formerna, cirka 85–90 procent av de som har diabetes har typ-2 diabetes. Diabetes är en kronisk sjukdom som kräver livslång behandling. Livsstilsförändringar är en viktig del i behandlingen och sjuksköterskan har en stödjande och betydelsefull roll. Teoretisk referensram Litteraturstudien utgår från personcentrerad vård. Patienten är en person som har vilja, förmåga och behov. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskeledd intervention vid livsstilsförändringar hos personer med typ-2 diabetes.    Metod Metoden som använts var en litteraturstudie. Elva vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansatts valdes ut. Resultat Tre kategorier identifierades i analysprocessen: Möte på personens nivå, Stöd från gruppen och Telefonkontakt. Intervention på personens nivå var en betydande faktor för att lyckas med livsstilsförändring. Gruppbaserad undervisning gav deltagarna en känsla av stöd från andra och ett utbyte av erfarenheter. Telefonbaserad intervention är enkel att implementera i vården, kostnadseffektiv och kan pågå under längre tid. Slutsats Kontinuerlig långsiktig kontakt med sjukvården på personens nivå underlättar och bibehåller livsstilsförändringar. Interventioner via telefon och i grupp ses som kostnadseffektivt.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom.Behandlingen kännetecknas av tre väsentliga delar; kost, motion och insulininjektioner. Diabetes typ 1 behöver hanteras dagligenoch föräldrar är en stor del i sitt barnsbehandling. Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter som föräldrar till barn med diabetes typ 1 har. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sju vetenskapliga artiklar som sökts fram i databaserna Cinahl och PsycINFO. Analysen skedde utifrån Evans (2002). Resultat: För många föräldrar så innebär sjukdomenen chock. Känslor av upprördhet, maktlöshet, trötthet och stress uppstår. Föräldrarna uttryckte ett behov av emotionellt stöd från sjukvården vilket skulle hjälpa dem att känna en större trygghet. För flera familjer var det även svårt att få tid till vardagliga saker som exempelvis matlagning. Slutsats: Vården handlar inte enbart om patienter. Lika viktiga är föräldrarna. För sjuksköterskan gäller det att ha kunskapen att bemöta föräldrar med barn som har sjukdomen diabetes typ 1. Den här studien visar på erfarenheter som många föräldrar har. Sjuksköterskan måste ha kunskapen atti rätt situation ge rätt form av stöd.

Bakgrund: Varje år får cirka 7 000-8 000 barn och ungdomar i Sverige diabetes typ 1. Ungdomstiden kan ses som en kritisk period för både hälsa och välbefinnande. Under ungdomstiden är det mycket som sker, både fysiskt och psykiskt. När en ungdom får en sjukdom som diabetes typ 1, kan mycket komma att förändras i ungdomarnas vardag. Diabetes typ 1 innebär ett stort ansvarstagande vilket leder till att ungdomarna introduceras för nya rutiner och vanor i vardagen. Syfte: Syftet med den föreliggande studien var att belysa ungdomars upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 1. Metod: Metoden var en litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats har granskats och resultatet analyserats. Analysmetoden som användes var inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem kategorier: Positiva upplevelser av en sjukdom, negativa upplevelser av en sjukdom, förändringar i det dagliga livet, stöd och inflytande från omgivningen och känsla av att vara annorlunda. Till kategorin förändringar i det dagliga livet framkom även två underkategorier i form av acceptans och ansvarstagande samt injicering. Resultatet visade att ungdomarna upplevde sjukdomen på olika sätt, både positivt och negativt. Några ungdomar kände att sjukdomen givit dem erfarenheter av olika slag, samtidigt som andra ungdomar kände att de aldrig kunde slappna av och en känsla av hopplöshet avspeglades vid tanken av att leva med sjukdomen resten av livet. Slutsats: Den föreliggande studien visar att en sjukdom som diabetes typ 1 kan innebära både lidande och välbefinnande. Sjukdomen är en både en utmaning och en lärdom för ungdomarna. Den föreliggande studien kan bidra med ökad förståelse av ungdomarnas upplevelse av att leva med diabetes typ 1, vilket är viktigt för en kommande roll som sjuksköterska.

ABSTRAKT Titel: Föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes Bakgrund: Typ 1 diabetes är en sjukdom som främst barn och unga får, som kräver livslång behandling. För barnens föräldrar innebär detta en omställning i det dagliga livet och i deras föräldraskap. Föräldrarna kan ha behov av stöttning från sjuksköterskan och diabetesteamet. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes. Metod: En litteraturstudie är genomförd. Databassökning genomfördes i CINAHL, SCOPUS och PubMed. Resultaten från åtta kvalitativa studier granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre kategorier: Att bli en förälder till ett barn med typ 1 diabetes, att ställas inför utmaningar i vardagen och att få/inte få stöd från omgivningen. Konklusion: Föräldrar till ett barn med typ 1 diabetes kan uppleva att deras roll som förälder förändras efter att barnet fått sin diagnos. Familjecentrerad omvårdnad innefattar föräldradeltagande, vilket genom lyhördhet av sjuksköterskan kan stärka föräldrarnas förmåga att utföra omsorg för sina barn med typ 1 diabetes. / ABSTRACT Title: Parents' experiences of living with a child with type 1 diabetes Background: Type 1 diabetes is a disease that mainly affects children and adolescents, it requires a lifelong treatment. This means a change in daily life and in the parenthood for the parents. The parents may have a need for support from the nurse and the diabetes team. Aim: To illuminate parents' experiences of living with a child with type 1 diabetes. Method: A literature study was conducted. Database search was performed in CINAHL, SCOPUS and PubMed. The results of eight qualitative studies were reviewed, analyzed and compiled. Result: The result was compiled into three categories: Becoming a parent to a child with type 1 diabetes, facing challenges in everyday life and to receive/not receive support from the environment. Conclusion: Parents of a child with type 1 diabetes may experience a change in their role as a parent after the child has received the diagnosis. Family-focused care includes parental involvement which can, if the nurse if being responsive, enchance their ability to perform care of their child with type 1 diabetes.

Över en halv miljon barn i världen har Diabetes typ 1 och Sverige är näst efter Finland det land med högst frekvens av antal insjuknande barn och ungdomar. Trots att i huvudsak  ett  specialiserat  diabetesteam  ansvarar  för  behandlingen  av  barn  och ungdomar med Diabetes typ 1 kan även allmänsjuksköterskan träffa dessa patienter och deras familjer. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva hur vardagen påverkas för familjen som helhet utifrån varje enskild familjemedlems upplevelse när det finns ett barn eller en ungdom med Diabetes typ 1 i familjen. En ökad förståelse för sjukdomens inverkan på det dagliga livet kan hjälpa sjukvårdspersonal att veta hur de ska bemöta barnen, ungdomarna och deras familjer. Litteraturstudien bygger på en sammanställning av tidigare forskning om barns, ungdomars, föräldrars och syskons upplevelser av hur det är att leva med sjukdomen eller i en familj där ett barn eller en ungdom har sjukdomen. Resultatet visade att hela familjens vardag i hög grad påverkades av att ha ett barn eller en ungdom med Diabetes typ 1. Sjukdomen innebar bland  annat  många  begränsningar,  avbrott  i  vardagen,  stor  oro  och  rädsla  samt förändrade relationer både i och utanför familjen. Sjuksköterskan spelar en viktig roll i att hjälpa barnen och ungdomarna genom att bland annat stärka deras självförtroende, men även familjen som helhet som också är i behov av stöd och hjälp från hälso- och sjukvården.

Bakgrund: Barn kan sakna förståelse för hur diabetes typ-1 påverkar deras kroppar och de kan uppleva sin kropp som främmande. Personer som lever med diabetes bör ta ett stort ansvar över sin egenvård, men även hälso- och sjukvården har ett ansvar att ge personerna de rätta verktygen som de behöver. Sjuksköterskans roll är att ge stöd till patienter och undervisa dem med syftet att främja hälsa. Egenvård är en stor utmaning för barnen på grund av smärta och rädsla och barnen behöver därför stöd från vårdpersonalen när det gäller att lära sig att utföra egenvård.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att stödja barn till egenvård vid diabetes typ-1. Metod: Studien genomfördes som en empirisk intervjustudie i kvalitativt syfte med Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet av sjuksköterskornas erfarenheter av att stödja barn till egenvård mynnade ut i fyra kategorier: att anpassa undervisningen, att främja delaktighet, att underlätta till självständighet och att uppmuntra barnen. Resultatet visade att sjuksköterskorna skulle anpassa undervisningen utefter barnets ålder, mognadsgrad och utveckling. Sjuksköterskorna skulle främja delaktigheten genom att rikta sig till barnen och underlätta självständigheten genom att barnen själva fick göra de moment som sjukdomen kräver. Resultatet visade även att sjuksköterskorna skulle uppmuntra barnen när de hade klarat av ett moment och ge dem belöningar i form av presenter. Slutsats: För att stödja barn med diabetes typ-1 till egenvård bör sjuksköterskorna besitta olika förmågor, som att kunna anpassa undervisningen, var pedagogisk och uppmuntra barnen i olika situationer. Studiens resultat kan öka kunskapen om sjuksköterskors erfarenheter av att stödja barn till egenvård vid diabetes typ-1. Resultatet kan även öka medvetenheten och utgöra en grund för sjuksköterskors sätt att stödja barn till egenvård.     Nyckelord: Barn, diabetes typ-1, egenvård, sjuksköterska, stöd.

Background: Type 2 diabetes is one of the most common diseases in Sweden. Living with type 2 diabetes affects the person’s daily life and life situation. Treatment of type 2 diabetes consists of the patients making lifestyle changes and self-care. Nurses have expressed a need for knowledge regarding how to support and educate patients with type 2 diabetes, in their self-care. Aim: To describe adult’s experiences of living with type 2 diabetes. Method: A qualitative literature study with descriptive approach. Results: The analysis resulted in two themes. The themes were loss of control over daily life, regain stability and hope in life. The persons experienced lack of knowledge about their disease, furthermore, they felt anxiety and anger. The persons experienced that they had difficulties adjusting their diet. After a certain period of illness, the people accepted and managed the disease and got support both from their families and from health care professionals. Conclusion: The care and education that patients with diabetes type 2 are offered need to be more individualized. This can ensure and help the patients with type 2 diabetes perform adequate self-care by their own preconditions, to maintain health and well-being.

ABSTRACT Background: A prerequisite for diabetes complications to be prevented or at least delayed is that the person with type 2-diabetes has a well-controlled blood sugar. Self-monitoring blood glucose is part of self-management, therefore it is important to find out how this is experienced by people with type 2-diabetes so that the diabetes-nurse can provide the support the person needs. Purpose: The aim of this study was to describe experiences of self-monitoring blood glucose for persons with type 2-diabetes. Method: The study was performed with descriptive qualitative method. To gain access to the material, semi-structured interviews were conducted in two focus groups. A group of women (67-87 years) and a group of men (40-80 years). Qualitative content analysis was used to analyze the transcribed material. Results: After processing and analysis, the categories emotions and knowledge and support emerged. The parent theme was identified as "knowing but not doing". To the category of emotions was found the subcategories of shame and bad conscience, fear of high and low values, discomfort and disgust, confirmation and control, and affinity with others. To the category of knowledge and support, three subcategories were identified, self-monitoring blood glucose and technology, as well as support, help and education. Conclusion: In summary, it can be said that people with type 2 diabetes experiences and experiences of measuring their blood sugar show that it is associated with both positive and negative emotions and a need for continuous support from the diabetes nurse. The results of the study are supported by previous research in the field. Keywords: self-monitoring blood glucose, self-measuring blood glucose, type 2-diabetes, self-management / SAMMANFATTNING Bakgrund: En förutsättning för att diabeteskomplikationer ska kunna förhindras eller i alla fall fördröjas, är att personen med typ 2-diabetes har ett välkontrollerat blodsocker. Blodsockermätning är en del av egenvården, därför är det betydelsefullt att ta reda på hur detta moment upplevs av personer med typ 2-diabetes så att diabetessjuksköterskan kan ge det stöd personen behöver. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser och erfarenheter av att mäta blodsocker för personer med typ 2-diabetes. Metod: Studien utfördes med beskrivande kvalitativ metod. För att få tillgång till materialet genomfördes halvstrukturerade intervjuer i två fokusgrupper. En grupp med kvinnor (67-87 år) och en grupp med män (40-80 år). Kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av det transkriberade materialet. Resultat: Efter bearbetning och analys framträdde kategorierna känslor samt kunskap och stöd. Det överordnade temat identifierades som ”att veta men inte göra”. Till kategorin känslor hittades subkategorierna skam och dåligt samvete, rädsla för höga och låga värden, obehag, olust och äckel, bekräftelse och kontroll samt samhörighet med andra. Till kategorin kunskap och stöd identifierades de tre subkategorierna samsyn, blodsockermätning och teknik samt stöd, hjälp och utbildning. Slutsats: I studien framkom att både upplevelser och erfarenheter av att mäta blodsockret påverkar om personer med typ 2-diabetes genomför mätningar i den utsträckning som rekommenderas. Därför är det betydelsefullt att diabetessjuksköterskan arbetar personcentrerat för att kunna ge det stöd till egenvård som personen vill ha.   Nyckelord: Blodsockermätning, typ 2-diabetes, egenvård

PTPN22 encodes the lymphoid tyrosine phosphatase Lyp that can dephosphorylate Lck, ZAP-70 and Fyn to attenuate TCR signaling. A single-nucleotide polymorphism (C1858T) causes a substitution from arginine (R) to tryptophan (W) at 620 residue (R620W). Lyp-620W has been confirmed as a susceptible allele in multiple autoimmune diseases, including type 1 diabetes (T1D). Several independent studies proposed that the disease-associated allele is a gain-of-function variant. However, a recent report found that in human cells and a knockin mouse containing the R620W homolog that Ptpn22 protein degradation is accelerated, indicating Lyp-620W is a loss-of-function variant. Whether Lyp R620W is a gain- or loss-of-function variant remains controversial. To resolve this issue, we generated two lines (P2 and P4) of nonobese diabetic (NOD) mice in which Ptpn22 can be inducibly silenced by RNAi. We found long term silencing of Ptpn22 increased spleen cellularity and regulatory T (Treg) cell numbers, replicating the effect of gene deletion reported in the knockout (KO) B6 mice. Notably, Ptpn22 silencing also increased the reactivity and apoptotic behavior of B lymphocytes, which is consistent with the reduced reactivity and apoptosis of human B cells carrying the alleged gain-of-function PTPN22 allele. Furthermore, loss of Ptpn22 protected P2 KD mice from spontaneous and Cyclophosphamide (CY) induced diabetes. Our data support the notion that Lyp-620W is a gain-of-function variant. Moreover, Lyp may be a valuable target for the treatment of autoimmune diseases. / PTPN22 kodiert die lymphoid tyrosine phosphatase Lyp, die Lck, ZAP-70 und Fyn dephosphorilieren kann, um T Zell Rezeptor Signale zu vermindern. Ein Polymorphismus (C1858T) verursacht einen Aminosäurenaustausch auf Position 620 von Arginin zu Tryptophan (R620W). Lyp-620W erhöht das Risiko einer Vielfalt von Autoimmunerkrankungen, darunter auch Diabetes Typ 1 (T1D). Mehrere Studien haben belegt, dass dieses Krankheitsallel die Funktion von Lyp verstärkt. Eine neuere Studie hat andererseits gezeigt, dass die R620W Variante schneller degradiert wird, was bedeuten würde, dass das C1858T Allel einen Funktionsverlust verursachen könnte. Ob Lyp R620W die Funktion dieser Phosphatase erhöht oder mindert bleibt demnach bis jetzt ungewiss. Um diese Frage zu klären haben wir zwei transgene Mauslinien (P2 und P4) im diabetischen Hintergrund der NOD Maus generiert, in denen Ptpn22 auf induzierbare Weise durch RNAi gehemmt werden kann. Unsere Ergebnisse zeigen, dass die langfristige Hemmung von Ptpn22 zu einer Zunahme der Milzzellularität und der Anzahl regulatorischer T Zellen führt, was dem Phänotyp des Ptpn22 knockout im B6 Hintergrund entspricht. Bemerkenswert ist, dass die Hemmung von Ptpn22 auch zu einer Zunahme der Reaktivität und des apoptotischen Verhaltens von B Lymphozyten führt, also dem entgegengesetzten Phänotypen, der in menschlichen B Zellen beobachtet wurde, die das Krankheitsallel exprimierten. Zusätzlich konnte die Ptpn22 Inhibierung NOD Mäuse vor spontanem und Cyclophosphamid-induziertem Diabetes schützen. Unsere Daten unterstützen also die Hypothese, dass Lyp-620W eine stärkere Aktivität vorweist. Dies würde auch bedeuten, dass Ptpn22 möglicherweise zu therapeutischen Zwecken inhibiert werden könnte, um Autoimmunerkrankungen zu bekämpfen.

Type 1 diabetes is an autoimmune disease that leads to the destruction of insulin-producing pancreatic beta cells and consequently to hyperglycemia. In the last 60 years, the prevalence of type 1 diabetes has been increasing constantly and is predicted to continue rising. About 80% of the disease risk is attributable to the genetic variation. Thanks to genome wide association studies the number of known disease-associated polymorphisms climbed from five to 53 in the last 10 years. As these studies reveal possible candidate genes but not underlying mechanisms we strove to take the next step and explore the association of two genes suggested by these studies with type 1 diabetes. As a method of choice we decided to use lentiviral RNAi in non obese diabetic (NOD) mice, a widely-used model for type 1 diabetes, introducing a shRNA directed against the target message into the genome of this mouse strain via a lentivirus. This allowed us to study the partial loss-of-function of the target gene within the context of diabetes, directly seeing its effect on autoimmune mechanisms. In this thesis we examined two different genes in this manner, Ctla4 and Clec16a. A type 1 diabetes associated polymorphism in the CTLA4 gene had been found to alter the splicing ratio of its variants soluble CTLA-4 (sCTLA-4) and full length CTLA-4, the associated allele producing less sCTLA-4 than the protective allele. We mimicked this effect by specifically targeting the sCtla4 mRNA via lentiviral RNAi in the NOD model. As a result we could confirm the reduction of sCTLA-4 to accelerate type 1 diabetes development. Furthermore we could show a function of sCTLA-4 in regulatory T cells, more specifically at least partly in their ability to modulate costimulation by antigen presenting cells. The second candidate gene, Clec16a was targeted with the shRNA in a way that was designed to knock down most splice variants. As the gene function and the effect of the associated SUMMARY 10 polymorphism was unknown, we reasoned this method to be feasible to investigate its role in type 1 diabetes. The knockdown of Clec16a in NOD mice resulted in an almost complete protection from diabetes development that could be attributed to T cells dysfunction. However, as expression patterns and a study of the Drospophila orthologue suggested a possible role of CLEC16A in antigen presentation we also examined antigen presenting cells in the thymus and periphery. Although we did not detect any effect of the knockdown on peripheral antigen presenting cells, thymic epithelial cells were clearly affected by the loss of CLEC16A, rendering them more activated and shifting the ratio of cortical to medullary epithelial cells in favor of cortical cells. We therefore suggest a role of CLEC16A in the selection of T cells, that needs, however, to be further investigated. In this thesis we provided a feasible and fast method to study function of genes and even of single splice variants within the NOD mouse model. We demonstrate its usefulness on two candidate genes associated with type 1 diabetes by confirming and unraveling the cause of their connection to the disease. / Typ 1 Diabetes ist eine Autoimmunerkrankung, bei der es zur Zerstörung von pankreatischen beta-Zellen und daraus folgend zu einer Hyperglykämie kommt. In den letzten 60 Jahren stieg die Diabetes Prävalenz stetig an und Studien sagen voraus, dass sich dieser Trend in Zukunft noch stärker fortsetzen wird. Man geht davon aus, dass ca. 80% des Erkrankungsrisikos für autoimmunen Diabetes genetischer Natur sind. Dank Genom-weiter Assoziationsstudien wurde dieser Beitrag gerade in den letzten zehn Jahren immer weiter aufgeklärt und bis heute wurden 53 mit Typ 1 Diabetes assozierte Polymorphismen identifiziert. Da diese Studien es nur leisten können, mögliche Kandidatengene aufzuzeigen, allerdings keine Aussagen über die zugrunde liegenden Krankheitsmechanismen machen können, haben wir es uns zum Ziel gesetzt diesen nächsten Schritt zu gehen und zwei der durch diese Studien vorgeschlagenen Gene auf ihre Rolle in der Typ 1 Diabetes Ätiologie zu untersuchen. Unsere Methode der Wahl war die lentivirale RNA Interferenz im Mausmodell der nonobese diabetic mouse (NOD). Via lentiviralen Vektoren wird die Information für eine shRNA, die an die mRNA des Zielgenes bindet, in das Empfängergenom integriert. Die daraus folgende Herabregulierung der Ziel-mRNA erlaubt es uns den Effekt dieser fehlenden Geninformation auf die Immunregulation zu analysieren. Auf diese Weise wurden in dieser Thesis zwei Kandidatengene untersucht, Ctla4 und Clec16a. Der mit Typ 1 Diabetes assoziierte Polymorphismus im CTLA4 Gen verursacht eine Verschiebung im Splice Verhältnis der beiden Isoformen im Menschen, soluble CTLA-4 (sCTLA-4) und full length CTLA-4, zu Gunsten der full length Variante. Im NOD Mausmodell konnte diese Verschiebung durch eine Einführung einer gegen sCtla4 gerichteten shRNA nachgeahmt werden. In Folge dessen konnten wir bestätigen, dass eine eduzierung der sCTLA-4 Variante die Typ 1 Diabetes Entwicklung beschleunigt. Zudem ZUSAMMENFASSUNG 12 konnten wir eine Rolle von sCTLA-4 in der Funktion von regulatorischen T Zellen, genauer in deren Fähigkeit die Kostimulation durch Antigen präsentierenden Zellen zu modulieren, zeigen. Bei dem zweiten Gen, das in dieser Thesis untersucht wurde handelte sich um Clec16a. Es wurde von einer shRNA herunterreguliert, die den Großteil der Varianten abdeckt, da die Funktion des Genes, sowie die Auswirkungen des assoziierten Polymorphismus unbekannt waren. Der Knockdown von Clec16a in der NOD Maus verursachte einen fast vollständigen Schutz vor Diabetes, der im weiteren Verlauf den T Zellen zugerechnet werden konnte. Allerdings hatten das Expressionsmuster, sowie eine Studie am Drosophila Ortholog ema eine Rolle von CLEC16A in Antigen präsentierenden Zellen impliziert. Folglich untersuchten wir die Möglichkeit, dass diese Zellgruppe in der Peripherie oder im Thymus durch den CLEC16A Mangel beeinträchtigt sein könnten. Tatsächlich wies die Zellgruppe, die im Thymus für die Selektion von T Zellen zuständig ist einen erhöhten Aktivierungsstatus auf, was auf eine modifizierte T Zell Selektion hindeuten könnte. Mit dieser Arbeit konnten wir eine praktikable und schnelle Methode, für die funktionelle Analyse von Genen und sogar einzelnen Splice Varianten, aufzeigen. Wir konnten ihren Nutzen weiterhin an zwei mit Typ 1 Diabetes assoziierten Kandidatengenen unter Beweis stellen, indem wir so die Assoziation bestätigen und Licht auf die zugrunde liegenden Mechanismen werfen konnten.