RoboRally is a board game where the goal is to drive a smallrobot from a start position to a goal across a dynamic boardwith different types of obstacles. The robots in this gamearen’t real robots, they are small plastic figures which aremoved by hand during the game. Our vision is to researcha solution for implementing the game with real robots. Inorder to do this, precise positioning is key. The purposeof this project was therefore to create a local positioningsystem that allows a robot to find its position in a definedspace and change it on a user command with good precision.The built positioning system is based on the time offlight technique using infrared light and ultrasound. Thesystem uses two transmitters and one receiver to calculatetwo planar distances which can be converted to a coordinatewithin the board.To assess the system performance in a RoboRally applicationa small robot was built and multiple tests conducted.The first result was that a one-dimensional distancecalculation using the time of flight technique achieveda mean error of 3,2 mm for distances shorter than 1 m. Thenext result was that the positioning system achieved a 90x 70 cm rectangle field of view with an accuracy between1 and 6 cm within this area. The last result was that therobot was able to move a specified distance with a precisionof ± 1 mm and then verify its position successfully at a rateof 97 %.The final conclusion of the project is that the positioningsystem is accurate enough for a RoboRally applicationbut needs improvements on its field of view. / RoboRally är ett brädspel som går ut på att köra en robot från en startpunkt till ett mål över en dynamisk spelplan med olika typer av hinder. Robotarna i detta spel är inte riktiga robotar, det är små figurer av plast som flyttas för hand under spelets gång. Vårt mål är att undersöka en lösning för att implementera spelet med riktiga robotar. För att lyckas med detta så är det viktigt med noggrann positionering. Syftet med detta projekt var att skapa ett positioneringssystem som gör att en robot kan hitta sin egen position inom en yta och ändra den på kommando med god precision. Positioneringssystemet som tagits fram är baserat på time of flight teknik med hjälp av infrarött ljus och ultraljud. Systemet använder två sändare och en mottagare för att räkna ut två avstånd som sedan kan omvandlas till en koordinat på spelplanen. För att bedömma systemets prestanda i RoboRally sammanhang så har en liten robot byggts och flera tester utförts. Det första resultatet är att en endimensionell avståndsberäkning med time of flight tekniken kunde uppnå ett medelfel på 3,2 mm för avstånd kortare än 1 m. Nästa resultat var att positionssystemet uppnådde ett 90 x 70 cm rektangulärt synfält med en noggrannhet mellan 1 och 6 cm inom detta område. Det sista resultatet var att roboten kan förflytta sig en bestämd sträcka med en noggrannhet på ± 1 mm och sedan verifiera sin position korrekt 97 % avförsöken. Projektets slutsats är att positionssystemet har tillräckligtbra noggrannhet för att kunna användas för RoboRally men att det behöver förbättrat synfält.

En ultraljudstransducer är ett välkänt instrument inom medicintekniska industrin. Det finns flera olika typer av transducers med varierande egenskaper. Ett gemensamt mål med dessa transducers är diagnostisering, behandling samt uppföljning av behandlingen. Projektet gick ut på att utforska gränserna för hur små en transducer kan skapas samt hur dessa presterar. Dessutom är projektet en fortsättning på ett tidigare exjobb som utfördes våren 2021. Syftet är att expandera på förra arbetets omfång där det lämnade samt att förbättra de befintliga resultaten. Transducern i fråga har en simpel modell med ett hölje, piezoelektrik kristall, backing layer samt matching layer. I rapporten ingår konstruktionsprocessen och testning av den konstruerade transducern samt analysering av påverkan av olika backing layers med varierande järnpulver/lim-förhållanden. Resultatet visar att det är fullt möjligt att producera en miniatyr transducer med syfte att kunna sända ut signaler samt registrera reflekterande ekon. Det som huvudsakligen begränsar storleken på transducern är brist på alternativ av verktyg och instrument för hantering av beståndsdelar i minimal storlek med hög precision. Resultatet visar även att backing layer med högre koncentration av järnpulver gav reducerade pulser i olika grader för samtliga signaler. / An ultrasound transducer is a well-known device within the medical industry. There are numerous types of transducers with varying traits. One common goal with transducers is diagnosing, treatment as well as monitoring of said treatment. The purpose of the project was to explore the boundaries for how small a transducer can be manufactured as well as how it performs. The transducer in question has a case containing a piezoelectric crystal, as well as a backing layer and a matching layer. Furthermore, this project is a continuation of a previous job done in spring of 2021. The purpose is to expand where the last project left off as well as improving the existent results. The report includes processes regarding construction and tests of the constructed transducer in question as well as analysis of the effect of different backing layers with varying iron powder/glue-relationships. The result demonstrates high possibility to producea miniature transducer with the purpose of emitting signals as well as registering returning echoes. The main limiting factor of the transducers size is the lack of options for tools and instruments for handling components with minimal size using high precision. The results further show that backing layers containing higher concentration of iron powder gave reduced pulses to different extents for all signals.

Ett foster har inte samma blodflöde och resistans mot förändringar i sin miljö som en vuxen människa har och kan vid små temperaturförändringar orsakas skada i till exempel den utvecklande hjärnan. Vid ultraljudsundersökning finns bevisat en viss värmeökning, men det råder ovisshet kring hur stor denna skulle kunna bli under en längre tids exponering av ultraljud. Syftet med detta arbete var att undersöka värmeutvecklingen vid obstetriskt ultraljud genom att utforma en 3D-modell i mjukvarumiljön COMSOL Multiphysics version 6.0. En modell kan bidra med kunskap för att besluta kring om riskerna med temperaturökning hos foster till följd av ultraljud behöver studeras vidare. Resultaten av framtagen modellering visade på en mycket liten uppvärmningseffekt. Slutsatsen drogs att om modellen i 3D ska kunna göra trovärdiga beräkningar i programmet krävs en mer avancerad dator än vanligt, med betydligt större minneskapacitet. Vidare utveckling av modell i COMSOL bör göras i 2D, alternativt med en mer avancerad dator, för att få tillförlitliga resultat. / A fetus does not have the same blood perfusion and resistance to changes in its environment as an adult and small changes in temperature can cause irreversible damage for example to the fetal brain. Ultrasound examinations are proven to cause some heat gain but there are uncertainties regarding the amount of heat gain during a longer time of ultrasound exposure. The purpose of this study was to analyse the heat development during obstetric ultrasound by designing a 3D-model in the software environment COMSOL Multiphysics version 6.0. A model could contribute to knowledge in making an informed decision whether the risks of heating in a fetus because of ultrasound are necessary to study further. The results of the developed model showed a very small heating effect. The conclusion was made that if the model in 3D is to be able to make correct calculations in the programme it is required to use a more advanced computer than usual, with significantly greater memory capacity. Further development of a model in COMSOL should be made in 2D, or with a more advanced computer, to get reliable results.

Efterfrågan på litiumjonbatterier (LiB) har ökat genom åren i takt med att kortlivade elektriska apparater och elfordon har blivit alltmer populära. Det är av stort intresse att återvinna dessa batterier när de har blivit uttjänta, men återvinningskapaciteten för LiB är väldigt undermåttlig. Dessutom är de nuvarande återvinningsmetoderna som finns tillgängliga inte särskilt miljövänliga. Denna rapport undersöker en miljövänlig potentiell återvinningsprocess för litiumjonbatterier föreslagen av Dr. Kai Zhang och Dr. Xiong Xiao. Processen är en kontinuerlig, sluten, hydrometallurgisk process som använder ultraljudsassisterad lakning med organiska syror, tillsammans med en ny värmeväxlingsmetod för att förbättra processens energieffektivitet. Syftet med projektet är att ge en bakgrund till återvinning av litiumjonbatterier, samt att utvärdera den nuvarande marknaden för återvinning av litiumjonbatterier för att identifiera behovet av nya återvinningsprocesser. Vidare var syftet också att undersöka möjligheten att omvandla lågtempererad spillvärme som genereras från processen till energi med en reaktiv vätska. Den reaktiva vätskan bestod av N2O4 somdeltog i reversibla reaktioner. Ekonomin för processen utvärderades genom att uppskatta energiförbrukningen och förbrukningen av kemikalier samt svart massa. Återvinning av lågtempererad spillvärme uppnåddes med den reaktiva vätskan som presterade bättre än när den jämfördes med en identisk men icke-reaktiv vätska. Dock identifierades flera områden som behöver förbättras för ytterligare optimering. Det konstaterades att processen inte skulle vara lönsam om försäljning av återvunna metaller var den enda intäktskällan. En återvinningsavgift föreslogs för att göra vinst. Det finns flera osäkerheter kring processens genomförbarhet och ytterligare forskning och experimentell testning krävs. / The demand for lithium-ion batteries (LiB) have increased over the years, as short-lived electric devices and electric vehicles are becoming more popular. It is of great interest to recycle these batteries when they have reached their end of life, however the recycling capacity of LiB is seriously lacking. Also, the current recycling methods available are not particularly environmentally friendly. This report examines a potential environmentally friendly lithium-ion battery recycling process proposed by Dr. Kai Zhang and Dr. Xiong Xiao. The process is a continuous closed-loop hydrometallurgical process that utilizes ultrasonic assisted leaching with organic acids, along with a novel heat exchange method to improve the energy efficiency of the process. The aim of the project is to give a background to lithium-ion battery recycling, along with evaluating the current lithium-ion battery recycling market, to identify the need of new lithium-ion battery recycling processes. Furthermore, the aim was also to investigate the possibility in converting low-temperature waste heat generated from the process into power by utilizing a reactive fluid. The reactive fluid consisted of N2O4 involved in reversible reactions. The power consumption and consumption of chemicals and black mass of the process was estimated, and from this the economics of the process was evaluated. Low-temperature waste heat recovery was achieved with the reactive fluid, which performed better than when compared to an identical but frozen fluid. However, several areas in need of improvement were identified for further optimization. The process was concluded to not be profitable if only sales from recycled metals were to be the sole source of revenue. Charging a recycling fee was proposed to make profit. There are several uncertainties concerning the feasibility of the process and further research and experimental testing is required.

Knowledge about biomechanical properties of veins is of importance for understanding the physiologyof the venous system. Specifically for this thesis there is a motivation based on an idea of how to usebiomechanics of the vein in the development of new non-invasive measurement techniques for assessingthe pressure in the brain. The cross sectional area of veins is known to depend on pressure changes insidethe vessel. There are many ways of provoking these pressure changes, like changing posture or creating apositive airway pressure. The hypothesis is that the positive airway pressure will increase the intrathoracic pressure and in turnincrease the pressure in the internal jugular veins by the same magnitude. The cross sectional area will from a pressure change subsequently change with respect to the biomechanical properties of the vessel walls. A first aim in this study was to determine how the cross sectional area of the internal jugular veins is altered due to changes in airway pressure. A second aim was to develop and evaluate a model where the biomechanical properties of the internal jugular veins is described, based on the relationship between pressure and area of the vein. Ultrasound measurements were performed on one healthy adult man to study the effect on the cross sectional area at different pressure provocations. Measurements on the subject was performed at four different head up tilt angles, causing a pressure decrease in the internal jugular vein. A controlled Valsalva method was performed to give the positive airway pressure giving corresponding pressure increases. With an increased airway pressure the effect on cross sectional area changes was about 23% of the effect dueto hydrostatic pressure changes, at a tilt angle from 0° to 8°. At a tilt angle from 8° to 16° the effect was about 35%. Thus the venous pressure seems to be increased due to an increased airway pressure, but not tothe same magnitude. The theoretical model was developed and subsequently evaluated using existing head down tilt magneticresonance imaging data on nine healthy volunteers. An expression for how radius of the vessel depends on pressure changes was derived and evaluated. This expression included individual biomechanical properties that were estimated on group level for the nine subjects. The resulting equation could beused to give an approximate prediction of the increase in radius to a change in venous pressure. In conclusion, the hypothesis suggesting that a positive airway pressure would give an equally increased venous pressure could not be confirmed, and this knowledge should be considered when trying to assess thepressure in the brain with this technique. The derived biomechanical model was promising for predictionof cross sectional area with respect to a change in venous pressure. / Att ha kännedom om biomekaniska egenskaper hos vener är viktigt för att kunna förstå fysiologin hos vensystemet. I den här rapporten finns det i synnerhet ett intresse av detta baserat på en idé för hur veners biomekanik kan användas för att utveckla en ny icke-invasiv mätteknik för att uppskatta trycket i hjärnan. Det är känt att tvärsnittsnittarean av vener beror på tryckförändringar inne i kärlet. Att provocera fram dessatryckförändringar går att göra på många sätt, till exempel genom en förändrad kroppsposition eller genomatt sätta ett positivt tryck på luftvägarna. Hypotesen är att ett positivt luftvägstryck kommer att höja det intratorakala trycket, vilket i sin turkommer att höja trycket inne i de interna jugularvenerna lika mycket. Tvärsnittsarean kommer därmed att ändras enligt biomekaniska egenkaper hos kärlväggen. Ett första syftet i det här arbetet var att bestämma hur tvärsnittsarean av de internal jugularvenerna varierar enligt förändringar i luftvägstryck. Det andra syftet var att utveckla en modell som beskriver de biomekaniska egenskaperna hos de interna jugularvenerna. Detta baserat på relationen mellan tryck och area hos venen. För att studera effekten på tvärsnittsarea för olika tryckprovokationer, genomfördes ultraljudsmätningar på en frisk och vuxen man. Mätningarna på subjektet genomfördes med överkroppen positionerad i fyra olika positiva vinklar relativt horisontalplanet, vilket leder till ett minskat tryck i jugularvenerna. En kontrollerad Valsalvametod användes för att skapa det positiva luftvägstrycket som då ska ge en motsvarande tryckökning. Vid en tiltvinkel på 8° var effekten på areaförändringarna som en följd av ökat luftvägstryck ca 23% av effekten som en följd av de hydrostatiska tryckförändringarna. Vid en tiltvinkel på 16° var effekten ca 35%. Det verkar som att ventrycket ökar med ökat luftvägstryck, men inte med samma storleksordning som det pålagda trycket. Den teoretiska modellen utvecklades och utvärderades sedemera med hjälp av befintligt MRI-data för nio friska och frivilliga subjekt, där överkropparna var positionerade i nedåt tilt. Modellen bestod av ettuttryck för hur radien av ett kärl beror på tryckförändringar inne i det. Modellen innehåller individspecifika egenskaper men utvärderingen gjordes på gruppnivå för de nio subjekten. Det resulterande uttrycket kunde användas för att ge en approximativ förutsägelse om hur radie förändras till följd av en variation i ventryck. Som slutsats så kunde hypotesen som föreslog att ett positivt luftvägstryck skulle ge en lika stor ökning av ventryck inte bekräftas. Om denna teknik ska användas för att försöka bestämma trycket i hjärna så måste hänsyn tas till dessa resultat. Den utvecklade biomekaniska modellen verkar lovande för att kunna förutsäga tvärsnittsarea utifrån ventrycksförändringar.

<p>Denna rapport är resultatet av ett examensarbete, på 20 högskolepoäng, som har utförts på Scania CV AB, Tekniskt centrum, Södertälje. Examensarbetet behandlar Side Blind Spot Detection och har resulterat i ett prototypsystem som detekterar objekt i döda vinklarna på sidorna av en lastbil. Systemet är ett aktivt säkerhetssystem som syftar till att förhindra olyckor och ge ökad trafiksäkerhet på vägarna. </p><p>Examensarbetet har varit tvådelat för att uppnå detta mål. Denna rapport behandlar främst val av sensorteknik för att upptäcka objekt i de döda vinklarna på sidan av en lastbil. Den behandlar också hårdvara till användargränssnittet samt installation av användargränssnittet och sensorerna i en lastbil. Den andra delen av examensarbetet har bestått av utformning av användargränssnittet och programmering av systemet. Detta kan läsas i rapporten "Side Blind Spot Detection - System och användargränssnitt" författad av Jenny Hedenberg och Hanna Torell, Chalmers Tekniska högskola, 2005. </p><p>I rapporten har sex olika sensortekniker studerats och utvärderats. De sex sensorteknikerna är ultraljud, passiv IR, lidar (aktiv IR), kamera, IR kamera och radar. Resultatet av utvärderingen visade att radar är den mest lämpade sensortekniken för den här typen av applikationer och det är därför radar används som sensor i prototypsystemet. </p><p>Systemet har tre olika lägen beroende på hur mycket information föraren önskar få när ett objekt befinner sig i döda vinkeln vilket styrs av en systemknapp. Föraren får informationen från användargränssnittet som består av två LED- displayer som är placerade i dörrkarmarna på vardera sida. Förutom att visa varningarna visuellt i LED-displayen används också ljud vid varning. Resultatet blev som förväntat och visar de funktioner som användargränssnittet har på ett bra sätt. Vad gäller resultatet av hela prototypsystemet så visar det att radar är ett bra val för denna applikation för att den klarar av de krav som ställs. Tester av systemet visar dock att den införskaffade radarn har begränsningar som försvårar filtreringen. Detta leder till att systemet inte är helt tillförlitligt eftersom systemet ibland missar objekt och ibland felvarnar för objekt som inte finns eller för objekt som inte är relevanta.</p>

Denna rapport är resultatet av ett examensarbete, på 20 högskolepoäng, som har utförts på Scania CV AB, Tekniskt centrum, Södertälje. Examensarbetet behandlar Side Blind Spot Detection och har resulterat i ett prototypsystem som detekterar objekt i döda vinklarna på sidorna av en lastbil. Systemet är ett aktivt säkerhetssystem som syftar till att förhindra olyckor och ge ökad trafiksäkerhet på vägarna. Examensarbetet har varit tvådelat för att uppnå detta mål. Denna rapport behandlar främst val av sensorteknik för att upptäcka objekt i de döda vinklarna på sidan av en lastbil. Den behandlar också hårdvara till användargränssnittet samt installation av användargränssnittet och sensorerna i en lastbil. Den andra delen av examensarbetet har bestått av utformning av användargränssnittet och programmering av systemet. Detta kan läsas i rapporten "Side Blind Spot Detection - System och användargränssnitt" författad av Jenny Hedenberg och Hanna Torell, Chalmers Tekniska högskola, 2005. I rapporten har sex olika sensortekniker studerats och utvärderats. De sex sensorteknikerna är ultraljud, passiv IR, lidar (aktiv IR), kamera, IR kamera och radar. Resultatet av utvärderingen visade att radar är den mest lämpade sensortekniken för den här typen av applikationer och det är därför radar används som sensor i prototypsystemet. Systemet har tre olika lägen beroende på hur mycket information föraren önskar få när ett objekt befinner sig i döda vinkeln vilket styrs av en systemknapp. Föraren får informationen från användargränssnittet som består av två LED- displayer som är placerade i dörrkarmarna på vardera sida. Förutom att visa varningarna visuellt i LED-displayen används också ljud vid varning. Resultatet blev som förväntat och visar de funktioner som användargränssnittet har på ett bra sätt. Vad gäller resultatet av hela prototypsystemet så visar det att radar är ett bra val för denna applikation för att den klarar av de krav som ställs. Tester av systemet visar dock att den införskaffade radarn har begränsningar som försvårar filtreringen. Detta leder till att systemet inte är helt tillförlitligt eftersom systemet ibland missar objekt och ibland felvarnar för objekt som inte finns eller för objekt som inte är relevanta.

I Sverige utförs dagligen observationer av snöns djup och utbredning under snösäsongen.Observationerna används till exempel för att årsvis avgöra maximalt snödjup, snötäckets första ochsista dag samt antal dygn med snötäcke på olika platser. Traditionellt utförs snödjupsmätningarmanuellt med en enkel mätpinne, men med ny teknik kommer nya möjligheter. Med enultraljudssnömätare kan automatiserade snödjupsmätningar utföras med bättre upplösning i bådetiden och rummet vilket därmed ger bättre uppfattning av snöns tillväxt, hopsjunkning samtsmältning och innebär att alla signifikanta förändringar i snötäcket garanterat kommer observeras. I denna utvärdering har en jämförelse gjorts av manuella och automatiska snödjupsmätningarutförda parallellt på samma plats men med olika frekvens. Instrumentet som utvärderats är enSR50A Sonic Ranging Sensor uppmonterad vid Institutionen för geovetenskapers mätstation vidUppsala universitet. Vid mätstationen görs även manuella snödjupsmätningar en gång per dag. Deautomatiska snödjupsmätningarna genomförs varje minut och medelvärdesbildas över ett 10minuters intervall. Utvärderingen visar att de båda metodernas mätresultat stämmer mycket väl överrens förutomen mer eller mindre systematisk skillnad. I medeltal ger Sonic Ranging Sensorn 1,6 cm större snödjup,något som till största del kommer av en osäkerhet vid kalibreringen av instrumentet. Resultaten visartydligt på en bättre upplösning hos de automatiska mätningarna men att de manuella mätningarnaändå fått med de stora förändringarna av snötäcket vad gäller tillväxt, minskning samt max‐ ochmindjup. Rådata från Sonic Ranging Sensorn visade på större och mindre fluktuationer som berodde påosäkra mätningar. Kvaliteten på mätningarna har avgjorts antingen med instrumentets inbyggdakvalitetsnummer eller utifrån max‐ och minvärden på snödjupet tagna under varje 10 minutersintervall. De faktorer som försämrade kvaliteten i mätningarna var först och främst snöfall, men ävenregndroppar eller snö som drev på grund av vinden gav försämrad kvalitet. Instrumentets känslighetför temperaturdifferensen i skiktet precis ovanför snöytan har också utvärderats vilket visade att detemperaturmätningar som görs i nuläget på 1,5 m höjd ger tillräckligt bra mätresultat. Det skildeendast 0,14 cm i medeltal om temperaturdifferensen togs med i beräkningarna av snödjupet. Förutom en systematisk skillnad visade sig drivbildning inom mätområdet vara den faktor som gavstörst skillnad mellan manuella och automatiska snödjupsmätningar. För att avgöra hurrepresentativa snödjupsmätningarna vid mätstationen är i jämförelse med närområdet och därmedockså eliminera påverkan av drivbildning genomfördes ytterligare manuella mätningar av snödjupetpå ett homogent fält i närheten. Resultaten visar att de manuella mätningarna vid mätstationen gerett för området representativt snödjup. / During the snow season, daily observations of snow depth and distribution are performed all aroundSweden. The observations are for example used to yearly determine maximum snow depth, first andlast day of snow coverage and number of days with snow coverage in different areas. Manual snowdepth measurements are traditionally performed with a simple measurement stick but with newtechnology new possibilities arise. With an ultrasonic snow depth sensor, automatic snow depthmeasurements can be performed with much better resolution in both time and space, thus give amore detailed picture of the growth, compaction and melting of the snow coverage. There is also norisk to miss out on any important changes in the snow coverage. In this evaluation, a comparison has been made between manual and automatic snow depthmeasurements performed parallel on the same place but with different frequency. The instrumentthat has been evaluated is a SR50A Sonic Ranging Sensor mounted at a measuring station near theDepartment of Earth Sciences, Uppsala University. At the measuring station manual snow depthmeasurements are made once a day. The automatic snow depth measurements are made everyminute and an average is taken over a 10 minute interval. The evaluation shows that the measuring results of both techniques follow each other very wellexcept for a more or less systematic difference. The Sonic Ranging Sensor gives in average 1.6 cmlarger snow depth which mostly is due to in uncertainty in the calibration of the instrument. Theresults clearly show a better resolution in the automatic snow depth measurements, although themanual measurements still show all significant changes of the snow coverage when it comes togrowth, compaction, maximum and minimum depth. Raw data from the Sonic Ranging Sensor showed some large amplitude and small amplitudefluctuations that were implemented by uncertainty in the measurements. The quality of themeasurements have been determined either with the built in quality number of the instrument orfrom maximum and minimum snow depth measurements during each 10 minute interval. The factorsthat reduced the quality of the measurements was mainly snow fall, but also rain drops or driftingsnow reduced the quality. The sensitivity of the instrument due to the temperature difference in thelayer just above the snow surface was also evaluated, showing that the temperature measurementsthat currently are performed at 1.5 m height give good enough measuring results. The difference wasonly 0.14 cm in average if the temperature difference was taken into account when calculating thesnow depth. Except for a systematic difference, drifting snow inside the measuring area was the factor givinglargest difference between manual and automatic snow depth measurements. To determine howrepresentative the snow coverage at the measuring station is compared to the local area, extramanual measurements were performed at a field near the station. The result shows that themeasuring station has a representative snow depth.

Pneumoni är globalt sett den största orsaken till sjukdom och mortalitet bland barn under fem år, med 920 000 dödsfall under 2015. I Sverige är pneumoni den största orsaken till sjukdom bland barn, med ett hastigt insjuknande med allmänpåverkan, feber, frossa och andningsproblem. I dagsläget ställs diagnos med hjälp av kliniska symtom och lungröntgen, vilket utsätter barnen för joniserande strålning. Med ultraljud är det möjligt att undersöka lungorna på ett sätt som är harmlöst mot kroppens vävnader. Syftet med denna studie var att ta reda på om ultraljud kan ersätta konventionell lungröntgen för att diagnostisera barn med misstänkt pneumoni. Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt där 13 kvantitativa vetenskapliga artiklar granskades. Ultraljud är en tillförlitlig metod som har högre sensitivitet och specificitet när det gäller att detektera pneumoni än vad lungröntgen har. Ultraljud är även bättre på att detektera små förändringar i lungorna och pleurautgjutningar jämfört med lungröntgen. Ultraljud kan användas för att diagnostisera barn med pneumoni. Att införa den som en alternativ undersökningsmetod till lungröntgen när det kommer till att diagnostisera pneumoni skulle leda till minskade stråldoser för de barn som söker vård med misstänkt pneumoni. / Pneumonia is globally the largest cause of disease and mortality among children under the age of five years, with 920,000 deaths in 2015. In Sweden, pneumonia is the major cause of childhood disease, with a rapid onset of malaise, fever, chills and respiratory problems. It’s currently diagnosed with the help of clinical signs and chest x-ray, which exposes the children to ionizing radiation. With ultrasound it is possible to examine the lungs in a way that’s not harmful to the body tissues. The purpose of this study was to determine whether ultrasound can replace conventional chest x-ray to diagnose children with suspected pneumonia. The study was conducted as a general literature review where 13 quantitative scientific articles were examined. Ultrasound is a reliable method that has higher sensitivity and specificity when it comes to detecting pneumonia compared to chest x-ray. Ultrasound is also better at detecting small consolidations in the lungs and the presence of pleural effusion compared to chest x-ray. Ultrasound can be used to diagnose children with suspected pneumonia. Introducing it as an alternative method of examination to chest x-ray when it comes to diagnosing pneumonia would lead to reduced radiation doses for those seeking pediatric care with suspected pneumonia.

Genom att generera mer information om hälsenan i form av dess elasticitet kan förhoppningsvis fler slutsater nås gällande diagnostik och behandling. Elastografi med hjälp av ultraljud skulle kunna vara en metod för att bidra med denna information. För att utföra detta anpassades en mjukvara utifrån ett grundläggande basprogram för elastografimätningar, utvecklat av företaget Verasonics, för att kunna utföra elastografi av hälsenan genom programmering i matlab. Tidigare undersökningsmetoder för elastografi är utvecklade för större organ, varför anpassningen innebar att använda metoder som även ger tillförlitlig information för mindre organ. För att göra detta anpassades först mjukvaran för en mindre fantom med liknande djup som hälsenan. När det konstaterats att skjuvningsvågor genererats på rätt avstånd kunde sedan mätningar göras på hälsenan. Genom att bestämma hastigheten av de genererade skjuvningsvågorna kunde sedan skjuvmodulen, följt av elasticitetsmodulen, beräknas för vävnaden. Denna bestämdes först genom grupphastigheten av skjuvningsvågorna, vilket är den metod som används vid större organ, följt av fashastigheten av skjuvningsvågorna vilket tar hänsyn till vågens dispersion. Detta gav då hälsenans elasticitetsmodul enligt grupphastighet samt fashastighet som sedan kunde jämföras. Slutligen gick det att konstatera att elasticitetsmodulen kommer att variera beroende på vilken typ av hastighet denna härleds från. Detta indikerar då på att sjuvningsvågen interagerar med organets gränsyta vilket orsakar dispersion. / Generating more information about the achilles tendon, such as its elasticity, will hopefully lead to more conclusions and results within both diagnostics as well as treatment. Elastography by ultrasound could be a method to contribute with this information. To do so, a basic software,provided and developed by the company Verasonics for elastography was specialized to fit the achilles tendon by programing in matlab. Earlier methods to perform elastography are developed for larger organs, hence the adjustment will include methods that acquire trustworthy information from smaller organs. To do so the adjustment of the software was first made to work on a smaller phantom with similar symmetry as the achilles tendon. When it was confirmed that shear waves were generated at the correct distance this enabled further measurements on the achilles tendon. By deciding the speed of the generated shear waves the shear modulus, followed by the elastic modulus, could then be estimated for the tissue. This was first decided by the group velocity of the shear waves, as the usual method done on larger organs, followed by the phase velocity that also takes dispersion in mind. The result could then be used to obtain the elastic modulus of the achilles tendon based on group and phase velocity for further comparison.The conclusion was then that the elastic modulus will depend on what kind of velocity it is derived from. This indicates that the shear wave interacts with the organ's boundaries which causes dispersion.