Former studies show that the break-up from prostitution can be seen as a process with several stages which the person has to go through and that there are several factors which can affect the break-up. The aim of this study is to create an understanding for and illustrate how a break-up from prostitution can look like. We have interviewed three ex-prostitutes about their own break-up and three social workers who work with helping individuals to exit prostitution. We have analyzed the material through the theory of exit process by Helen Fuch Ebaugh (1988) and through former studies. All the ex-prostitutes and the social workers in our study described the break-up from prostitution as a process. All our respondents agreed on that there are several different factors affecting a break-up from prostitution, whereof close relationships and the own motivation to make a change are the most significant ones. Formal support from professionals is also considered having an impact on the exit process as well as during the period after the break-up. In summary, the break-up process from prostitution is very complex, can be emotionally exhausting and may vary to a great extent between individuals.

Syftet med denna uppsats var att ge en bild av kunskapsläget kring våld i nära relationer och då specifikt det våld som drabbar kvinnor i relationer med män. I fokus för uppsatsen hamnade forskningsfrågorna varför kvinnor stannar i parrelationer där våld förekommer och vad som möjliggör för kvinnor att lämna en relation där våld förekommer. Studier baserade på kvalitativa intervjuer med respondenter som har erfarenhet av våld i nära relation analyserades. Som utgångspunkt för att tolka resultaten, antogs tre olika teoretiska perspektiv vilka var följande: normaliseringsprocessen, uppbrottsprocessen och ett intersektionellt perspektiv. Genom en kvalitativ innehållsanalys, utröntes de tre olika teman: resurser, kultur, samt makt och normalisering. Faktorerna som påverkar våldsutsatta kvinnors beslut att stanna i eller lämna en våldsam relation, visade sig bland annat kunna vara resurser i form av utbildning, ekonomi, materiellt och emotionellt stöd från samhällets instanser, frivilligorganisationer samt stöd från nära vänner och familj. Kulturella övertygelser och känslomässig förbindelse till förövaren visade sig också vara påverkande faktorer. Slutsatser som kunde dras från denna uppsats var att stödet som erbjuds kvinnorna är en grundförutsättning, samt det viktiga arbetet att informera om det stöd som finns och vart den utsatta kan vända sig. Det går sedan inte att påskynda kvinnans process att lämna, utan det måste vara kvinnas eget beslut då kvinnan är redo. / The purpose of this essay was to provide an image of the state of knowledge regarding violence in intimate relationships and specifically the violence that affects women in relationships with men. The essay focused on the research questions why women stay in couple relationships where violence occurs and what makes it possible for women to leave a relationship where violence occurs. Studies based on qualitative interviews who have experience of violence in a close relationship were analyzed.  As a starting point for interpreting the results, three different perspectives were adopted which were the following: the normalization process, the break- up process and an intersectional perspective. Through a qualitative content analysis, the three different themes of resources, culture and power and normalization were found. The factors that influence the abused women´s decision to stay in or leave a violent relationship were found to be, among other things, resources in the form of education, finances, material and emotional support from both society´s bodies, voluntary organizations as well as support from close friends and family. Cultural beliefs and emotional connection to the perpetrator were also found to be influencing factors. Conclusions that could be drawn from this essay were that the support offered to women is a basic prerequisite, as well as the important work of informing about the support that is available and where the vulnerable can turn. It is then not possible to speed up the woman´s process of leaving, it must be the woman´s own decision when the woman is ready.

According to a National Board Report (Hermansson, Lindgren and Tengström 2011) women staying at shelters feel much worse than the general population. These women are also in need of great efforts and support from various social assistance instances. Many women who have previously stayed at the shelters get an opportunity for a fresh start. The women who choose to remain in the process usually goes through a turbulent time during the first period, often with a lot of differnet emotions involved. It is not unusual that a lot of decisions have to be made in order to cut the ties with their old life (aa). This study investigates women’s experience from women's shelters and how that experiencee has contributed to their change of life. Semistructured interviews have been completed with eight different women, all of them with experience from women's shelters. This has been done in order to investigate the questions of the study which is to try to understand and interpret the women's experiences from the time at the women's shelters and how that has helped them to manage their situation. The theoretical point of departure is Aaron Antonovsky´s theory "Sense of Coherence" (SOC). The result from the study has been categorised in three different subjects: Women's background and experiences of women's shelters, the structure of women's shelters and women's expectations and desires from women's shelters. / Enligt Socialstyrelsens rapport (Hermansson, Lindgren och Tengström 2011) mår kvinnor som vistas på kvinnojourer mycket sämre än allmänbefolkningen och dessa kvinnor är i behov av stora insatser och stöd från samhällets olika hjälporgan. Många kvinnor som tidigare har bott på kvinnojourer får en möjlighet till nystart i livet med stöd av en organisation som endast arbetar för kvinnans skull. En del av kvinnorna väljer att gå tillbaka till sina gamla liv men de kvinnorna som väljer att stanna kvar går oftast igenom en turbulent tid den första perioden, ofta är det många olika känslor inblandade, det får också kämpa sig igenom flertalet olika beslut för att kapa banden med sina gamla liv (a.a). Denna studie handlar om kvinnors upplevelser om hur kvinnojourer har bidragit till att deras livssituation har förändrats. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta stycken kvinnor som bott på kvinnojourer tidigare. Detta för att kunna besvara studiens frågeställningar med syftet att försöka förstå samt tolka kvinnornas upplevelser av tiden på kvinnojouren och vad det har inneburit för kvinnorna i den uppbrottsprocess som lett kvinnorna till kvinnojouren. Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är KASAM (känslan av sammanhang), vilket även används som analysredskap. Studiens resultat har kategoriserats i tre olika teman: Kvinnors bakgrund och upplevelser av kvinnojourer, Strukturen på kvinnojourerna och Kvinnors förväntningar och önskningar av kvinnojourer

Valet att skriva poesi kändes som det rätta för att återge en sjuttonårig process. Ett avslut på en dramatisk relation och hur jag skulle sätta ord på upplevelsen, för att skapa en kontext av min historia, utan att bli alltför värderande. Med respekt ville jag återge min upplevelse, både det fula och det fina utifrån alla synvinklar. En frigörelse från starka emotionella band, som förändrat mig grundligt, och förhoppningsvis till det bättre. Med denna diktsamling skulle jag lämna min historia bakom mig och släppa taget om den barkbåten och fortsätta min stig i livet utan att se tillbaka med förebråelse mot mig själv. På ett sätt är det en kärlekssaga till mig själv och den resa jag har gjort, liksom många andra jämte mig som har lämnat en destruktiv kärleksrelation.

Utgångspunkten inför studien är att våld i nära relationer inte sällan benämns som mäns våld mot kvinnor och syftar till att det är ett fenomen som främst förekommer inom heterosexuella relationer, där mannen framförallt ses som förövaren. Vi ser att våld i samkönade relationer därigenom riskerar att inte bli lika uppmärksammat. Från litteraturen går det att utläsa att det kan påverka tillgången till stöd och hjälp för personer som lever i våldsamma samkönade relationer. Vidare ser vi även att hbtq-personer, världen över, många gånger lever utan samma rättigheter som heterosexuella. Studien har som syfte att undersöka hur våld i samkönade relationer, uppbrott och bemötande kan uppfattas och beskrivas från personer som levt i en våldsam samkönad relation. Studiens material har samlats in från offentligt publicerade, personliga, berättelser på sociala forum, både internationellt och nationellt. Studiens resultat visade att våldet i en samkönad relation kan beskrivas på liknande sätt som våld i nära relation. Däremot framgick det i resultatet att målgruppen kan stå inför en specifik utsatthet till följd av samhällets struktur och normer. Denna aspekt återfanns i våldets olika uttryck, uppbrott och bemötande. Det är en aspekt som vanligtvis inte återfinns i våld i nära, heterosexuella, relationer. Ett annat resultat från studien var att hjälp- och serviceorganisationer inte ansetts vara behjälpliga och anpassade att bemöta målgruppen. Däremot framkom det att individuella professionella har ansetts behjälpliga i uppbrottet och tiden efteråt. Det återfanns även ett märkbart fenomen inom resultatet där män som är utsatta av våld tenderar stå utanför samhällets skyddssystem. Det framgick att mäns utsatthet, i sig, osynliggörs genom samhällets förutfattade meningar kring maskulinitet och mannens roll i samhället. Slutsatser från studien är att våld i samkönade relationer till stor del liknar det våld som återfinns i våld i nära relationer, men att det finns aspekter som skiljer sig. Dessa aspekter utgörs av hbtq-personers generella, och karaktäristiska, utsatthet i samhället och kan leda till att personerna blir dubbelt isolerade. Slutligen har vi även kunnat dra en slutsats om att heteronormen i ett samhälle kan bidra till att fenomenet blir obelyst. / Our prior view is that violence in close relationships is not often referred as men's violence against women and aims to be a phenomenon which mainly occurs in heterosexual relationships, where the man is the perpetrator. Therefore, violence in same sex relationships risks not being as well known. Based on the literature this may affect access to support and help for people living in violent same sex relationships. Furthermore, we also see that LGBTQ-people often live without same rights as heterosexuals. The aim of this study was to investigate how break-up and response regarding violence in same sex relationships can be perceived and described from people who have lived in a violent same sex relationship. The materials of the study have been collected from publicly published, personal, stories on social forums, both internationally and nationally. The results of the study show that violence in a same sex relationship can be expressed similarly as violence in a close relationship. However, the results showed that the target group can face a specific vulnerability as a result of the structure and norms of society. This aspect was found in various expressions, break-up and response of violence. It is an aspect usually not found in violence in close, heterosexual, relationships. Another result was that aid and service organizations were not considered helpful nor adapted to meet the target group. However, it emerged that individual professionals were considered helpful in the break-up and afterwards. There was also a noticeable phenomenon where men who were subjected to violence tend to be outside the social protection system. It appears that men's vulnerability is invisible through society's preconceived notions of masculinity and man's role in society. Conclusions drawn in the study are that violence in same sex relationships is similar to the violence found in close relationships, though there are aspects that differ. These aspects constitutes from LGBTQ-peoples general vulnerability in society and how it risks causing them to become doubly isolated. Finally, we have been able to conclude that the heteronorm can contribute to the phenomenon going unresolved.