The police profession has long been judged as an emotionally strenuous work with both physical and mental consequences. The police culture is characterized by an understanding that police officers need to control their emotions, and if you lack control, you are seen as an inappropriate police officer who does not fit into the police role. Previous research has focused on police officers in external service, of which police investigators have not received enough attention. In this study, the investigators' emotional work is examined through 9 semi-structured interviews with active investigators within the police to investigate how the investigators relate to the emotional work in the profession, what the challenges come with this and how they handle it. The analysis method is based on thematic analysis in accordance with Braun and Clarke (2006) where we were able to identify three themes: The investigating profession, Challenges with the profession and Support and Coping. The results show that the investigative profession largely consists of being professional and having an objective approach and that professionalism is achieved through emotional work. The results also show that this is not an easy task and may seem easier in theory than in practice as emotional work is hard work where coping becomes an important part. The most prominent use of coping strategies is the collegial support. Our study contributes with knowledge about how common emotional work is in occupations, what consequences follow and how it affects employees.

En viktig del i en brottsutredning, kanske den allra viktigaste, är förhör med misstänkta, målsäganden och vittnen (Christiansson & Granhag, 2004). Detta examensarbete undersöker hur civila och polisiära utredare går tillväga när de förhör personer misstänkta för brott. Vidare syften var att uppmärksamma hur utredare är utbildade i utredning samt jämföra likheter och skillnader i hur civila och polisiära utredare genomför förhör. Resultatet bygger på åtta semistrukturerade intervjuer, fem med civila utredare och tre med polisiära utredare. Resultatet visar att civila utredare använder sig av PEACE-modellen/kognitiv intervju när de förhör personer misstänka för brott medan de polisiära utredarnas strategi är att de låter den hörde berätta fritt och ställer därefter ett antal öppna, icke-ledande frågor. Vidare visar resultatet att de förhörstekniker som används av de civila utredarna (PEACE-modellen/kognitiv intervju) är grundade i omfattande vetenskaplig forskning. Slutligen visar resultatet att det finns både likheter och skillnader i hur civila och polisiära utredare utför förhör med misstänkta samt att det i Norrbotten finns ett visst intresse för att ha en övergripande förhörsteknik i Sverige.

Civila utredare är en yrkesgrupp som i Sverige har fördubblats i antalet anställda sedan 2011. Det verkar finnas betydande utmaningar för att socionomer som civila utredare skall ses som fullt integrerade medlemmar inom polismyndigheten. Detta på grund av att socionomer arbetar som en minoritet inom ett yrke dominerat av poliser. Syftet med vår studie var att undersöka socionomers upplevelser av att arbeta som civila utredare inom polismyndigheten. Denna kvalitativa studie grundade sig på fem intervjuer med socionomer som arbetar som civila utredare inom polismyndigheten. Resultatet av intervjuerna har sedan granskats och bearbetats med hjälp av Grounded theory som är en analysmetod inom kvalitativ forskning som syftar till att förstå och beskriva mänskliga fenomen (Olsson & Sörensen 2007). Resultatet visade på att det inom polismyndigheten finns ett fungerande samarbete genom att det inte görs någon skillnad på om den anställda är socionom eller polis. Däremot har det visat sig finnas faktorer som har en negativ påverkan på samarbetet. Arbetet som civil utredare upplevs som ett fritt arbete men med lagar och regler som styr samtidigt som det finns en önskan om utökade befogenheter för att de civila utredarna ska kunna arbeta mer självständigt. Socionomers kompetens har visat sig vara värdefull inom polismyndigheten. Detta därför att intervjupersonerna upplever att deras arbetssätt skiljer sig åt gentemot hur poliserna arbetar och att socionomerna därmed kompletterar poliserna på ett effektivt sätt. Det finns tydliga löneskillnader mellan socionomer som civila utredare och de polisiära utredarna vilket uppfattas som problematiskt och är en faktor till de motsättningar som finns mellan professionerna. Att socionomer som civila utredarna tjänar mer än de polisära utredarna är något som enligt Christoffersen (2017) grundar sig på skillnaderna mellan de två utbildningarna. Däremot framkom det även att det egentligen inte är socionomerna som har hög lön utan att det snarare är poliserna som har väldigt låg lön.

Previous research shows that the Swedish Police Authority have had problems with employeeretention and tensions between police and civilian employees. One reported way for organizations to attract new applicants and keep their current ones is to work on their organizational identity. However, there is a gap in research concerning how Swedish police’s civilian and police investigators identify with the organization and how they perceive eachother. Thus, this case study aims to examine how these two kinds of investigators at Polisregion Mitt perceive and construct identities and how they identify with the organization. The study applies a theoretical framework of Social Identity Theory adapted to a constitutive view on communication. It examines how the investigators construct individual, social and organizational identities through language. Also, how the organization affects the constructions and if there are any similarities or differences between the two groups. Data was collected through interviews and analysed with discursive psychology andthematic analysis. The results show that the investigators mostly identify with the organization at some levels, e.g. to their units and lower level management. The investigators do not identify with the organization to a great extent. The cause seems to be deficient communication from highlevel management. Contrary to previous research there seemingly is no tension between the groups. Still all participants construct some problems between the two groups, but they are said to be caused by the organization or management.

Both implementation and sexual crime are two complex fields, and within the Consent Act (samtyckeslagen), the consent part made sexual crimes even more complicated. This examination’s purpose is to investigate and analyze whether street-level bureaucrats, such as investigators, prosecutors, and lawyers experienced a change in their work since the Consent Act came into force and then, based on the personal governing characteristic, investigate what conditions they feel they have, to be able to implement the law. The essay examines this by doing semi-structured conversational interviews with all the professional groups. The study shows that the street-level bureaucrats have experienced a change in their work since the Consent Act came into force, where the most significant change is that a greater number of people report the crime and that more cases are assessed where there is a possible crime. Furthermore, there are both opportunities and challenges in all subcategories (knowledge, resource, method, influence, and ability to act) for one of the professional groups, if not several, in implementing the law. Both in the context of their work, such as the fact that the lawyers and the investigator believe that they lack knowledge and that the prosecutor has sufficient knowledge through the work, but also conditions that lie outside of their work, such as what role the plaintiff and suspect may have in the work of street-level bureaucrats.