Bakgrund: Demenssjukdom beror på kognitiv svikt i hjärnan, är kronisk och en av de mest snabbväxande sjukdomarna i Sverige. Problem: Utifrån patienters och närståendes perspektiv uppstår olika hinder när patienter med demenssjukdom vårdas på sjukhus. Dessa patienter har kognitiva och beteendemässiga symtom som kan förvärras i samband med sjukhusvård då dessa patienter hamnar i en obekant miljö och deras behov inte blir tillgodosedda. Det ställs högre krav på sjukvården då dessa patienter har ett större vårdbehov än andra. Syfte: Att beskriva vad som påverkar sjuksköterskors upplevelser i vårdandet av patienter med demenssjukdom på sjukhus. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultat: Det framkom två huvudteman (hämmande- och främjande aspekter i vårdandet) och sju subteman (brist på tid, fysiska miljön, brist på kommunikation och förståelse, brist på kunskap och utbildning, att bekräfta patienten genom beröring och närvaro, att vårda patienten genom engagemang samt att skapa förtroende i en vårdrelation) för att beskriva sjuksköterskors upplevelser i vårdandet av patienter med demenssjukdom på sjukhus. Slutsats: Att öka kunskaper om demenssjukdomar hos sjuksköterskor, anpassa sjukhusmiljön för dessa patienter, ägna mer tid till dem samt förbättra kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter kan bidra till bättre vård. Nyckelord: kognitiv funktionsnedsättning, kommunikation, sjukhusmiljö, sjuksköterskors upplevelser, vårdande.

Bakgrund: Den ökande migrationen i världen leder till att större krav ställs på sjuksköterskor i vårdandet av immigrerade patienter. Sjuksköterskors vårdande av immigrerade patienter innebär att de kommer i kontakt med olika språk och kulturer. I mötet med dessa patienter uppstår språkbarriärer och kulturskillnader, vilket innebär att sjuksköterskan behöver ha en förmåga att ge en transkulturell omvårdnad. Sjuksköterskans upplevelser av att vårda dessa patienter är ett angeläget område att undersöka. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda immigrerade patienter. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes, som baserades på tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom det två teman: utmaningar i kommunikationen och kulturens inflytande i vårdandet. Sjuksköterskorna upplevde utmaningar i vårdandet av immigrerade patienter som innebar kommunikationssvårigheter och kulturella skillnader. Det framkom även att sjuksköterskorna beskrev behov av mer kunskap och erfarenhet i transkulturell omvårdnad. Slutsatser: Kommunikationssvårigheter och kulturrelaterade företeelser upplevdes av sjuksköterskorna som hinder i vårdandet av immigrerade patienter. Sjuksköterskorna uttryckte behov av mer kunskap och erfarenhet som en grund för ökad kompetens och färdighet i att vårda immigrerade patienter.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande och allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem. Var fjärde kvinna kommer någon gång under sin livstid att utsättas för våld i en nära relation. Mäns våld mot kvinnor omfattar all sorts våld i ett nuvarande eller före detta partnerskap. Med detta menas fysisk, psykisk samt sexuell skada, ofta förekommer en kombination av olika former. Våldsutsatta kvinnor söker sig ofta till vården på grund av andra problem än våldet de utsätts för. Sjuksköterskor har därför en stor sannolikhet att möta denna patientgrupp då dessa kvinnor söker vård i större utsträckning än icke utsatta kvinnor. Sjuksköterskan bär ett viktigt ansvar i att identifiera och screena kvinnor för våld för att möjliggöra god och säker vård i ett så tidigt skede som möjligt.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att screena kvinnor för våld i nära relationer.  Metod: Litteraturöversikten utgår från 10 vetenskapliga studier varav sex är kvalitativa och fyra är kvantitativa.  Resultat: Resultatet baseras på fem framtagna kategorier: Tidsbrist och förväntningar på ökad produktivitet, Brist på sjuksköterskekompetens, Organisatoriska hinder äventyrar patientsäkerheten, Sjuksköterskans upplevelse av att lyfta ämnet våld och Sjuksköterskans ansvar vid screening. Sjuksköterskor anser sig inte ha tillräcklig kunskap, tid eller tydliga riktlinjer på organisationsnivå för att hantera screening av våld i den mån det finns behov av.  Slutsats: Resultatet som framkommer i denna litteraturöversikt visar att sjuksköterskor som upplever osäkerhet kring våldshantering har behov av utökad utbildning och information vad gäller våld i nära relationer. Strukturella svårigheter på organisationsnivå bidrar till utmaningar i sjuksköterskans arbete då det inte alltid finns tillräckligt med förutsättningar och resurser. Sjuksköterskans egna förhållningssätt och attityd skapar hinder i vårdandet av våldsutsatta kvinnor. Med en ökad medvetenhet och större förståelse kan sjuksköterskan bemästra begränsningarna som finns vad gäller att ta ansvar och våga ställa frågan om våld. / Background: Domestic violence is a widespread and serious public health issue. Every fourth woman will be subjected to domestic violence at some point in her life. Men's violence against women encompasses all forms of violence in a current or former partnership. The violence can be physical, mental or sexual, often a combination of different forms. Women exposed to violence often seek care due to problems other than the violence to which they are exposed. Nurses are therefore very likely to meet this group of patients as these women seek care to a greater extent than non-exposed women. The nurse has an important responsibility in identifying and screening women for violence in order to enable good and safe care at the earliest possible stage.  Aim: The aim is to describe nurses experience of screening women for domestic violence  Method: The literature review is based on 10 scientific studies, of which six are qualitative and four are quantitative.  Results: The results are based on five developed categories: Lack of time and expectations of increased productivity, Lack of nursing knowledge, Organizational shortcomings jeopardazie the safety of patients, The nurse's experience of raising the violence subject and The nurse’s responsibility in screening. Nurses do not consider themselves to have sufficient knowledge, time or clear guidelines at an organizational level to handle screening of violence to the necessary extent.  Conclusion: The results that emerge in this literature review show that nurses who experience uncertainty about violence management need increased education and information regarding domestic violence. Structural difficulties at the organizational level contribute to challenges in the nurse's work as there are not always sufficient conditions and resources. The nurse's own approach and attitude creates obstacles in the care of abused women. With an increased awareness and greater understanding, the nurse can master the limitations that exist in terms of taking responsibility and daring to ask the question of violence.