In nature, rock masses are not static, but constantly changing with erosion, metamorphosis, tectonics and more. Rocks that bend and buckle can be seen almost as nature's origami, being folded into new shapes and structures. During shortening of a sequence of sedimentary layers, they fold and/or thrust to accommodate the convergence. Folds initiate as kinks which may evolve into thrusts. These folds and thrusts form a wedge which grows in height and length with continued convergence. This study examines the sequence of formation of kinking in fold and thrust belts, specifically the development of forekinks from thrusting and the evolution of the wedge. This was done through geometric analysis of images taken of an analogue sandbox model, run in 2011, which consisted of horizontal layers shortened from one end to 25% bulk convergence above a rigid basement. In nature, such wedges are found as accretionary prisms in convergence zones and as fold and thrust belts on either side of an orogen. By simulating the creation of these wedges and kinks with controlled parameters, it is possible to gain an understanding of the mechanical processes involved in their creation, which allows for a better understanding of these processes in nature. This study is mainly based on measurements of separation created by kinking, dip of the kinks at different levels, and the dimensions of the wedge, in addition to other geometric features. The results showed clear trends for the evolution of these geometric features with progressive model shortening. Results show that, forekinks become inactive when a new kink develops in its foreland. The amount of separation within a kink is dependent on how soon a new kink is developed in front of it and the throw (vertical component) is generally larger than the heave (horizontal component). Dip of a forekink steepens as the forekink cumulatively rotates backwards by the creation of new forekinks in front of it. Evolution of the forekinks has a direct impact on wedge development. Wedge length is larger than height and as the shortened layers are compacted, the dimensions of the wedge increase at different rates. Generally the results of this study are in agreement with previous research conducted within the subject. If rock folding is nature’s origami, then the study of these processes can allow us to understand how fold and thrust belts develop, just as studying how a piece of paper folds, can show us how a napkin can transform into a swan. / I naturen är bergmassor inte statiska utan förändras ständigt av erosion, metamorfos, tektonik med mera. Berg som böjs och bänds kan nästan ses som naturens origami; veckandes till nya former och strukturer. Under förkortning av en sekvens sedimentära lager viker de sig och/eller förkastas för att tillgodose konvergensen. Ett veck i ett lager kan så småningom utvecklas till en förkastning. Dessa veck och förkastningar bildar en kil som växer både på höjden och längden med fortsatt konvergens. Denna studie undersöker veckbildning i bergskedjor, specifikt utvecklingen av framåtvända veck och kilens utveckling. Detta gjordes genom geometrisk analys av bilder tagna av ett försök utfört i en analog Sandbox-modell (gjort 2011) som bestod av horisontella lager förkortade från ena änden till 25% bulk-förkortning ovanför en fast bas. Kilar såsom de som ses i modellen hittas i naturen som accretionära prismor i konvergenszoner och på vardera sida om bergskedjor. Genom att simulera skapandet av dessa kilar och veck i en kontrollerad miljö är det möjligt att skapa sig en förståelse för de mekaniska processer som är involverade i dess skapande, vilket möjliggör en bättre förståelse av dessa processer i naturen. Denna studie är huvudsakligen baserad på mätning av separation skapad av veckning, veckens stupning vid olika djup och kilens dimensioner, tillsammans med andra geometriska egenskaper. Resultaten visade tydliga trender för utvecklingen av dessa geometriska egenskaper i samband med att modellen förkortades. Resultaten visar att framåtvända veck blir inaktiva när ett nytt veck utvecklas framför den. Mängden separation inom ett veck beror på hur snart det nya vecket utvecklas framför den och kast (vertikal komponent) är i allmänhet större än hiv (horisontell komponent). Stupning av ett veck blir brantare när vecket kumulativt roterar bakåt genom att det skapas nya veck framför den. Utvecklingen av vecken har en direkt inverkan på kilens utveckling. Kilen är längre än den är hög och då de förkortade lagren komprimeras växer kilens dimensioner i olika takt. Överlag överensstämmer resultaten av denna studie med tidigare forskning inom ämnet. Om veckandet av bergmassor är naturens origami, kan studerandet av dessa processer möjliggöra för oss att förstå hur bergskedjor utvecklas, precis som att studerandet av hur ett papper viker sig, kan visa oss hur en servett kan förvandlas till en svan.

BEGINNING MIDDLE AND is a project that takes a textile approach to explore repeated pattern and the ongoing. This paper, being a part of this project, is describing and discussing the potentiality of using notions such as softness, folds and ongoingness to widen the views on what a craft practice can be and do. This raises questions about the relevancy of ideas such as finished and the one piece, in a craft context. Based on the properties of a resist dyeing technique, the paper puts the fold in relation to pattern and modularity. It wants to discuss what a fold is and how ideas of folding and unfolding could engage with process based artistic work. Constantly shifting between perspectives and looking for overlaps, the text then touches upon paradoxes and dilemmas found when unfolding the systems and the unruliness that together form the work. Looking at acts of unfinishing, it tries to understand the fascination and the fear that is triggered by incompleteness. The beginning is a wish to enhance the complexity of my craft practice, and to expand the understanding of it. But realizing the difficulties in doing so, the reasoning eventually ends up at the challenging task to break free from your own habits, trying to find a new beginning.

Veckbildning i bitumenbaserade tätskiktmattor är ett problem som är känt i branschen. Problemet uppstår oftast på underlagstak av trä som är byggda under årets fuktigaste period, oktober-november, och vecken börjar då att bildas i slutet av våren i takt med den ökande solinstrålningen. Vecken bildas när underlagstaket torkar ut och krymper, det leder till att tätskiktets infästningspunkter skjuts ihop och ett materialöverskott av tätskiktsmatta bildas – ett tillräckligt stort materialöverskott visar sig i form av ett veck. Idag kan veckbildningen leda till att tätskiktsmattor måste bytas ut av estetiska skäl. Denna rapport utreder vilka faktorer som påverkar risken för veckbildning. Rörelser i både trä och tätskikt har studerats. Träets rörelser är direkt beroende av dess fuktkvot, när träet torkar ut krymper det också. För att utreda de faktorer som påverkar träets fuktighet har fuktberäknings-programmet WUFI använts. WUFI har nyttjats för att göra en parameterstudie där olika parametrar har jämförts, till exempel: platser i landet, inbyggnadsfuktkvoter, tidpunkter för inbyggnad etc. Till skillnad från de flesta andra material krymper bitumenbaserade tätskikt initialt till följd av uppvärmning från solen. Hur träet och tätskiktet påverkar varandra till följd av deras inbördes rörelser har utretts i form av en hypotes. Antagandet utgår från att tätskiktets mekaniska infästningspunkter i underlagstaket är en viktig del - ju kortare avstånd mellan infästningspunkterna, desto högre är risken för veckbildning. Beräkningar, utifrån antagandet, har gjorts för att kunna jämföra olika utföranden med varandra. Faktorer som leder till minskad risk för veckbildning är att minska fuktkvotsändringen och därmed fuktrörelserna genom att bygga tak med så låg inbyggnadsfuktkvot som möjligt, till exempel genom att bygga under våren/sommaren. Vid byggnation under höst/vinter kan fuktkvoten hållas nere med en avfuktare. Att använda takplywood i stället för råspont leder till minskade rörelser i underlagstaket. En annan åtgärd som skulle minska risken för veckbildning är att öka den maximalt tillåtna krympningen i tätskiktet. / Creasing in roofing membranes is a problem that is familiar in the industry. The issue usually occurs on wooden roof deckings constructed during the wettest period of the year, October-November. The creases then begin to form at the end of the spring due to the increasing solar radiation. When the roof decking dries out and shrinks, the creases start to form. The shrinking leads to the attachment points of the roofing membrane getting pushed together. That creates an excess of material - a sufficiently large surplus of material appears in the form of a crease. Today, the formation of creases can lead to roofing membranes having to get replaced for aesthetic reasons. This report investigates the factors that affect the risk of creasing. Both the movement in the wood and the roofing membrane have been examined. The wood's motions are directly dependent on its moisture content. When the wood is drying, it's also shrinking. The moisture calculation program WUFI has been used to investigate the factors that affect the wood's moisture. The investigation is in the form of a parameter study where different parameters have been compared, for example, places in the country, built-in moisture ratios, built-in times, and more. Unlike most other materials, bituminous roofing membranes initially shrink due to heating from the sun. How the wood and the roofing membrane affect each other as a result of their respective movements has been investigated in the form of a hypothesis. It assumes that the mechanical attachment points of the roofing membrane in the roof decking are of importance - the shorter the distance between the attachment points, the higher the risk of creases. Calculations, based on the assumption, have been made to compare different roofing components with each other. Factors that lead to a reduced risk of creasing are to reduce the moisture ratio change and thus the moisture movements by building roofs with as low a built-in moisture ratio as possible, for example, by constructing in the spring/summer. When constructing during autumn/winter, the moisture ratio can be kept down with a dehumidifier. Using roof plywood instead of tongued and grooved board leads to reduced movements in the roof decking. Another measure that would reduce the risk of creasing is to increase the maximum allowable shrinkage in the roofing membrane.