Patienter med venösa bensår finns både inom öppen- och slutenvården och det är främst patienter över 65 år som drabbas. Eftersom andelen äldre hela tiden ökar är det viktigt att omvårdnaden av venösa bensår uppmärksammas för att förbättra vården av dessa patienter. Patienter beskriver smärta som det mest dominerande problemet. Smärtan kan leda till att patienterna får svårare att röra sig och detta i sin tur kan leda till social isolering. För att ge rätt behandling, är det viktigt att sjuksköterskorna har ett fungerande samarbete med patientansvarig läkare. Det är läkaren som har ansvar för att ställa rätt diagnos, ordination, bedömning av smärta och rätt smärtlindring. Sjuksköterskorna har ansvaret för att behandla såret enligt ordination, identifiera och eventuellt behandla läkningshämmande faktorer, följa upp och dokumentera sårets status kontinuerligt och vid behov kontakta patientansvarig läkare. Sjuksköterskorna har också ansvar för att omhänderta patienten utifrån helhetsperspektivet samt stimulera till motivation och delaktighet i behandlingen. Syftet med uppsatsen är att belysa vilka faktorer patienter och sjuksköterskor upplever vara av betydelse vid omvårdnaden av venösa bensår. Metoden som använts är en litteraturstudie där vi använt oss av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Artiklarna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultatet presenteras utifrån de faktorer som patienter och sjuksköterskor upplever ha betydelse vid omvårdnaden av venösa bensår med hjälp av fyra kategorier: Kompetensens betydelse vid omvårdnaden, Betydelsen av att kunna motivera/bli motiverad, Vårdrelationens betydelse vid omvårdnaden och Frustration vid omvårdnaden.Resultatet diskuteras och det framkommer att för att kunna vårda dessa patienter på bästa sätt krävs det kunskap och utbildning om sår och diverse behandlingsmetoder. För att förbättra sjuksköterskornas arbete måste sårbehandlingens ansvarsområden definieras tydligare. Riktlinjer är ett viktigt stöd i en optimal organisation för sårbehandling, då det underlättar för sjuksköterskorna att motivera och stötta patienterna i deras behandling. / Program: Fristående kurs

Sår har i alla tider varit fruktade då de kan leda till infektioner, amputation och i värsta fall döden. Svårläkta venösa bensår beror oftast på venös insufficiens och drabbar främst personer över 65 år och risken ökar med stigande ålder. Dessa sår är vanliga inom äldrevården idag. Sårläkningsprocessen kan vara lång och orsakar patienten stort lidande. Det är viktigt som sjuksköterska att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv för att förstå hur personen upplever sin hälsa, ohälsa och sjukdom. Samt vilka erfarenheter och upplevelser patienten ger uttryck för och genom detta kunna stödja och stärka patientens livskraft. Syftet är att belysa patientens upplevelse av att leva med svårläkta venösa bensår. Vi har valt att göra en litteraturöversikt och utgår från Fribergs modell för att sammanställa tidigare empirisk forskning inom området. Sex av tio artiklar är hittade i databasen CINHAL, resterande fyra är hittade via manuella sökningar. Åtta av artiklarna är kvalitativa och två är kvantitativa. Resultatet visar att smärta, förändrad självbild samt sjuksköterskans betydelse för patienten i samband med svårläkta venösa bensår är delar som påverkar det dagliga livet tillika livskvaliteten hos patienten. I diskussionen belyses de tre dimensionerna av lidande enligt Katie Erikssons lidandeteori. Lidandet vävs vidare samman med valda delar av resultatet för att förankra och fördjupa teoretisk kunskap med framtida praktiskt arbete.

<p>Venösa bensår är ett stort hälsoproblem och medför en stor kostnad för</p><p>samhället. Trots att mycket forskning har gjorts inom området</p><p>behandlingar av venösa bensår, appliceras inte detta tillräckligt i vården.</p><p>Patienter som lever med venösa bensår upplever oftast en försämrad</p><p>livskvalitet. Syftet med litteraturstudien var att ur ett</p><p>omvårdnadsperspektiv belysa effekterna av kompressionsbehandlingar</p><p>och hudtransplantationer vid venösa bensår. Resultatet var en bearbetning</p><p>av 18 vetenskapliga artiklar som sammanställdes utifrån olika</p><p>problemområden. Resultatet visade att patientens följsamhet påverkar</p><p>graden av sårläkning. Vid långvarig sårläkning upplevde patienten en</p><p>försämrad livskvalitet men om behandlingen var bekväm och enkel att</p><p>använda ökade följsamheten och därmed sårläkningen avsevärt. Patienten</p><p>upplevde smärtan som den svåraste faktorn, vid behandling med</p><p>hudtransplantation reducerades smärtan avsevärt och patienten fick en</p><p>större frihet. Majoriteten av kompressionsbehandlingarna visade goda</p><p>resultat vid sårläkning men behandlingarna var långdragna vilket</p><p>minskade följsamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan har ett väl</p><p>utvecklat holistiskt synsätt och goda, aktuella kunskaper inom området</p><p>för att kunna ge patienten rätt vård. Många sjuksköterskor kände sig dock</p><p>osäkra och deras kunskaper var inte tillräckligt evidensbaserade. Fortsatt</p><p>forskning rekommenderas över sjuksköterskans kompetens och dess</p><p>inverkan på sårläkning vid venösa bensår samt utveckling av</p><p>sjuksköterskeutbildningen inom ämnet sårvård rekommenderas så de</p><p>nyutexaminerade sjuksköterskorna har en god grund i ämnet</p><p>sårbehandling.</p>

Venösa bensår är ett stort hälsoproblem och medför en stor kostnad för samhället. Trots att mycket forskning har gjorts inom området behandlingar av venösa bensår, appliceras inte detta tillräckligt i vården. Patienter som lever med venösa bensår upplever oftast en försämrad livskvalitet. Syftet med litteraturstudien var att ur ett omvårdnadsperspektiv belysa effekterna av kompressionsbehandlingar och hudtransplantationer vid venösa bensår. Resultatet var en bearbetning av 18 vetenskapliga artiklar som sammanställdes utifrån olika problemområden. Resultatet visade att patientens följsamhet påverkar graden av sårläkning. Vid långvarig sårläkning upplevde patienten en försämrad livskvalitet men om behandlingen var bekväm och enkel att använda ökade följsamheten och därmed sårläkningen avsevärt. Patienten upplevde smärtan som den svåraste faktorn, vid behandling med hudtransplantation reducerades smärtan avsevärt och patienten fick en större frihet. Majoriteten av kompressionsbehandlingarna visade goda resultat vid sårläkning men behandlingarna var långdragna vilket minskade följsamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan har ett väl utvecklat holistiskt synsätt och goda, aktuella kunskaper inom området för att kunna ge patienten rätt vård. Många sjuksköterskor kände sig dock osäkra och deras kunskaper var inte tillräckligt evidensbaserade. Fortsatt forskning rekommenderas över sjuksköterskans kompetens och dess inverkan på sårläkning vid venösa bensår samt utveckling av sjuksköterskeutbildningen inom ämnet sårvård rekommenderas så de nyutexaminerade sjuksköterskorna har en god grund i ämnet sårbehandling.

Sammanfattning Bakgrund venösa bensår är en ofta förekommande diagnos i primärvården. Många patienter med venösa bensår får recidiv av sina sår. Det är viktigt att öka kunskapen om vilka omvårdnadsåtgärder distriktssköterskan har att tillgå för att minska risken för recidiv av venösa bensår. Lyckas distriktssköterskan i sitt förebyggande arbete förbättras patientens livskvalitet. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans förebyggande omvårdnadsåtgärder för recidiv av venösa bensår. Metoden har en beskrivande design och har genomförts som en systematisk litteraturstudie med systematisk och manuell litteratursökning i tidigare empiriska studier. Databaserna som genomsöktes var Cinahl och Pubmed. Litteraturstudien baseras på nio vetenskapliga artiklar. De kategorier som framkommer i resultatet var: information, råd, stöd vid egenvård och specifik omvårdnad. Slutsatsen i denna litteraturstudie är att det går att minska risken för recidiv av venösa bensår om patienten gör livsstilsförändringar, t.ex. att använda kompressionsstrumpor och att ha balans mellan aktivitet och vila med ben över hjärthöjd. För att klara detta behöver patienten information och råd från distriktssköterskan. Resultaten kan användas för att utforma en vård där distriktssköterskan försöker förebygga recidiv av venösa bensår.

I Sverige lider cirka 50 000 personer av svårläkta bensår varav venösa är de mest förekommande. Många lider i det tysta, i månader upp till flera år vilket påverkar deras livskvalitet. Svårläkta, venösa bensår avger ofta smärta, kraftig sekretion och lukt vilket orsakar patienterna ett stort lidande. Syftet med studien var att beskriva hur äldre patienter med svårläkta, venösa bensår upplever sin situation. Metoden för studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tre kvalitativa artiklar, två kvantitativa och en artikel som var både kvalitativ och kvantitativ lästes, granskades och sammanställdes med hjälp av en manifest innehållsanalys. Ur analysen framkom det tre kategorier: Patienternas fysiska och psykiska upplevelser av bensåren, Att leva med begränsningar, Att förlora hoppet samt att utveckla copingstrategier. I resultatet framkom det att patienternas psykiska välbefinnande påverkades av deras fysiska upplevelser av bensåren. Smärtan orsakade mycket lidande och begränsade deras aktiviteter och sociala kontakter. Självbilden och självuppfattning förändrades vilket minskade patienternas framtidshopp. De upplevde en förlorad kontroll vilket orsakade dem känslor av att vara fångade i sina egna kroppar. Resultatet kan öka sjuksköterskans medvetenhet för vikten av att förstå patienters upplevelser av att leva med svårläkta, venösa bensår.

<p>I Sverige lider cirka 50 000 personer av svårläkta bensår varav venösa är de mest förekommande. Många lider i det tysta, i månader upp till flera år vilket påverkar deras livskvalitet. Svårläkta, venösa bensår avger ofta smärta, kraftig sekretion och lukt vilket orsakar patienterna ett stort lidande. Syftet med studien var att beskriva hur äldre patienter med svårläkta, venösa bensår upplever sin situation. Metoden för studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tre kvalitativa artiklar, två kvantitativa och en artikel som var både kvalitativ och kvantitativ lästes, granskades och sammanställdes med hjälp av en manifest innehållsanalys. Ur analysen framkom det tre kategorier: <em>Patienternas fysiska och psykiska upplevelser av bensåren, Att leva med begränsningar, Att förlora hoppet </em>samt <em>att utveckla copingstrategier</em>. I resultatet framkom det att patienternas psykiska välbefinnande påverkades av deras fysiska upplevelser av bensåren. Smärtan orsakade mycket lidande och begränsade deras aktiviteter och sociala kontakter. Självbilden och självuppfattning förändrades vilket minskade patienternas framtidshopp. De upplevde en förlorad kontroll vilket orsakade dem känslor av att vara fångade i sina egna kroppar. Resultatet kan öka sjuksköterskans medvetenhet för vikten av att förstå patienters upplevelser av att leva med svårläkta, venösa bensår.</p><p> </p>

No description available.

Bakgrund: Den främsta orsaken till venösa bensår är venös insufficient. Trots att det finns evidensbaserade metoder för att behandla venösa bensår, fortsätter svårläkta sår vara ett ständigt dilemma inom öppenvården. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans roll för egenvård till patienter med venösa bensår inom öppenvården. Metod: Artikelsökningar utfördes i PubMed och Cinahl. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 13 vetenskapliga originalartiklar, både kvalitativa, kvantitativa och mixed method. Dessa har sammanställts till en litteraturöversikt. Resultat: Sjuksköterskans roll är viktigt för omvårdnadsarbetet för patienter med venösa bensår. Resultatet presenteras i två huvudkategorier, sjuksköterskan undervisande roll och sjuksköterskans stödjande roll som vardera består av tre subkategorier. Subkategorierna belyser kunskapens betydelse för egenvården, patientutbildning, sjuksköterskans attityd till patientutbildning, relation mellan sjuksköterska och patient, socialt stöd samt de patientfaktorer som påverkar egenvården. Diskussion: Trots att venösa bensår kan likna varandra, är människan bakom det venösa bensåret ändå ensam om sin unika upplevelse av sjukdomen. Eftersom att det finns ett tydligt samband mellan sköterskans och patientens relation för att en framgångsrik egenvård, bör omvårdnaden av patienter med venösa bensår ta sin utgångspunkt i patientens livsberättelse och inte i sårvården Slutsats: Sjuksköterskan kan främja egenvård vid venösa bensår med hjälp av utbildning och patientstöd. Sjuksköterskans stödjande funktion är ett viktigt fynd som kan generaliseras till allt omvårdnadsarbete. / <p>Godkännande datum: 2018-03-28</p>

Bakgrund: Venösa bensår är vanligt förekommande och kan orsaka problem för patienten. Såren är ofta smärtsamma, svårläkta och det kan även förekomma obehaglig lukt. Det finns flera olika förbandstyper att välja mellan vilket kan innebära en svårighet för sjuksköterskan att välja lämpligt förband till patienten och det aktuella såret. Att tillämpa evidensbaserad vård är därför viktigt och innebär att slå samman den senaste vetenskapliga forskningen med den kliniska erfarenheten. Silverförbandet används idag på venösa bensår och det finns studier som både visar att silver har bättre effekt än förband utan silver men även studier som visar det motsatta. Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns evidens för silverförbandets sårläkningseffekt för att behandla venösa bensår i jämförelse med annat förband utan silver. Metod: Metoden var en litteraturöversikt baserad på sju randomiserade kontrollerade studier (RCT) som jämförde silver med ett annat förband på venösa bensår. Studierna analyserades med hjälp av SBU:s (2017) beskrivning av evidensgradering enligt GRADE. Resultat: Efter samlad evidensgradering var det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att avgöra om det fanns evidens för silverförbandets sårläkningseffekt för att behandla venösa bensår i jämförelse med annat förband utan silver. Slutsats: Det vetenskapliga underlaget var otillräckligt för att avgöra om det fanns evidens för silverförbandets sårläkningseffekt för att behandla venösa bensår i jämförelse med annat förband utan silver. Fler studier med homogen design som undersöker detta område hade behövts för att säkerställa svaret och underlättat för sjuksköterskan vid val av förband. Det leder till en god evidensbaserad och säker vård. Rätt förband anpassat till den enskilda patienten och dess specifika sår kan förbättra sårläkningen och därmed minska lidandet och höja livskvalitén för patienten.