Dissertation--Uppsala universitet, 2009. / Bibliogr. p. 359-387. Résumé en anglais et en français.

I detta examensarbete undersöks hur bilden av det litterära nittitalet och två av dess författare, Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf, växer fram i svenska litteraturhistorier för gymnasieskolan under 1900-talet. Speciellt fokuseras på vilken betydelse de två författarna anses ha haft för den litterära strömningen. Dessutom diskuteras hur kanonbildningen har sett ut. De läromedel som studerats i examensarbetet är kronologiskt disponerade litteraturhistorier skrivna för studieförberedande gymnasieprogram. Den tidsmässiga avgränsningen är 1894 till omkring 1990. Ett flertal av periodens mest använda litteraturhistorier finns representerade i undersökningen. De aktuella avsnitten i litteraturhistorierna presenteras. Jämförelser mellan dem görs för att klargöra hur utvecklingen av bilden av nittitalet och de två författarna har sett ut. Vad gäller nittitalet fokuserar de tidiga litteraturhistorierna på brytningen med åttitalismens naturalism, samt på att nittitalisterna förespråkar fantasin, livsglädjen och skönheten. Mot senare tid läggs fokus alltmer på de nationalistiska, provinsiella och traditionella motiven i diktningen. Redan från början framstår Heidenstam som strömningens frontfigur och teoretiker, medan Lagerlöfs betydelse för strömningen sällan klargörs. Båda författarna har, med något undantag, under hela den undersökta perioden en självklar plats i gymnasieskolans litterära kanon.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2008.

Akademisk avhandling--Filosofie doktorsexamen--Uppsala, 1993. / Résumé en anglais.

Akademisk avhandling--Litteraturvetenskapliga institutionen--Stockholm, 1992. / Résumé en anglais. Bibliogr. p. 281-293. Index.

Avhandling--Filosofie doktorsexamen--Stockholm, 1994. / Résumé en allemand. Notes bibliogr. p. 381-404. Index.

Thesis (doctoral)--Uppsala universitet, 1993. / Abstract and summary in English. Includes bibliographical references (p. 221-228) and index.

Syftet med arbetet är att utforska hur jag uppfattar texten och musiken utan några övriga instruktioner och sedan följa processen i att skapa mina egna interpretationer utifrån instruktioner jag lägger till själv. De frågeställningar som används för att undersöka detta är: Vilka tankar och känslor väcker det hos mig när jag studerar in en notbild helt utan instruktioner? Vilka insikter kan jag få om olika sätt att följa de instruktioner som tonsättaren anger genom att ta bort dem helt? Vad fyller tonsättarens instruktioner för funktion för mig som musiker och hur kan jag förhålla mig till dem respektfullt men samtidigt fritt? Metoden som används är att två romanser av Ture Rangström har valts ut och alla instruktioner som har med tempo, karaktär, artikulation och dynamik att göra har suddats ut. Därefter studerar jag in romanserna för att sedan föra in mina egna instruktioner och skapa min egen interpretation. Genom att följa min process genom den loggbok jag fört under tidens gång resonerar jag sedan kring frågeställningarna och gör en kort jämförelse av min egen tolkning och tonsättarens instruktioner i originalnoterna. Detta gör jag för att väcka medvetenhet kring hur jag gör mina konstnärliga val genom det landa i att kunna göra de valen på ett mer självsäkert sätt. Mina resultat pekar på att det som tonsättaren ger oss musiker med sina instruktioner är en utgångspunkt för interpretationen, snarare än en absolut sanning om hur något ska låta. Genom att utföra instruktionerna till punkt och pricka har jag inte framfört en interpretation, den måste jag bidra med själv genom att umgås och arbeta med musiken, analysera den, reflektera över vilka val jag vill göra samt prova mig fram genom min klingande praktik.

Bengt Lidforss (1868–1913) was professor of botany between 1910 and 1913. But after the turn of the century he also emerged as a charismatic leader within the Swedish working-class movement. He became one of its foremost publicists. In the social democratic newspaper Arbetet in Malmö he wrote about natural sciences but also about political, philosophical and literary issues. As a literary critic Lidforss was the keenest protector of the Scanian literary school, and his struggle for Ola Hansson and Vilhelm Ekelund has made its mark in Swedish literary history, as have his contributions in favour of Gustaf Fröding and August Strindberg, culminating in the polemic articles during the Strindberg Feud (1910–11). Skönhetsdyrkare och socialdemokrat. Studier i Bengt Lidforss litteraturkritiska gärning (Worshipper of Beauty And Social Democrat. Studies in Bengt Lidforss’ Achievement As A Literary Critic) emphasises the paradoxic combination of Lidforss’ fundamentally socialist views and a strong belief in art. To him art was not isolated from society but quite the contrary; a significant factor in the changing of society. The new socialistic human being should be ennobled by arts instead of emasculated by religion. With the help of Pierre Bourdieu’s concept of “field”, it is shown how Lidforss, by attacking leading middle-class newspapers and publicists, created for himself and Arbetet a constantly stronger position within the field of journalism. Within the field of literary criticism he attacked the middle-class critics, and thus participated in associating Strindberg and Fröding as well as the young Scanian writers with the working-class movement. Lidforss’ literary taste was seen as an alternative to middle-class taste and the worshipping of beauty thereby became fashionable among socialists. The fact that one finds sympathies not only for symbolism but also for decadent descriptions with Lidforss the socialist, has to do with the fact that the descriptions of the discomfort of the heroes revealed the disadvantages of the capitalist society. Nevertheless Lidforss’ issued warnings against programmatic pessimism, since he was of the opinion that literature should strengthen people in their struggle. When it came to the plight of the human being under capitalism he was a pessimist, but he believed the stronger in a future socialist society. The terms for the artists would be more tolerable in such a society, he prophesied. He admitted that revolutionary poetry could be useful but was of the opinion that the quality of art would lessen if it consciously served politics. The revolutionary poetry he praised in his reviews was poetry he found genuine and coming from the heart. He did not favour pronounced tendencies, but he liked to use poetry in a political context. / Bengt Lidforss (1868–1913) var botaniker, men också publicist och socialist. Skandalomsusad och färgstark har han porträtterats av ett stort antal skönlitterära författare, allt ifrån August Strindberg till Inger Alfvén. Hans mångsidiga medarbetarskap i Arbetet hjälpte tidningen fram till en uppmärksammad position. I denna bok skildras hans kamp för en ledande position också inom det litterära fältet. Lidforss var en skönhetsdyrkare av stora mått men samtidigt socialdemokrat. Detta ledde till att han stred på många kulturella arenor – inte bara mot kritiker, författare, och Svenska Akademien, utan också mot inflytelserika män inom kyrka och politik. Skönhetsdyrkare och socialdemokrat ger oss oväntade svar på vad dessa bataljer handlade om och vi får möta Lidforss samtida giganter som Fredrik Böök, Vilhelm Ekelund, Albert Engström, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, August Strindberg med flera.