The aim of this study is to find out whether there is any difference to be found in the attention ability before and after physical activity. The method used in this study was made of an experimental design. The participants were chosen through a cluster sampling and thereafter divided into a control group and an experimental group. A total of 64 pupils from upper secondary school participated in the study, 25 of them in the experimental group and 39 of them in the control group. Since the measure was repeated, both in respect of time and the comparison between the groups, a mixed design was used. The attention ability was measured on both occasions with a revised 7-series-test that measures vigilance and selective attention. On the first occasion the participants were supposed to subtract 7 from 1000 and on the second occasion to subtract 7 from 995. The more subtractions the participant had time for within the given five minute time range, the higher attention ability the participant were considered to have. The attention ability was for the experimental group measured before and after a gym lesson, while for the control group their attention ability was measured before and after a theoretical lesson. The results showed that there were a significant difference between the two test occasions, and there were also a significant difference in between the test groups. While both of the groups improved their results in the second test occasion, the experimental group performed better than the control group did on both test occasions. The results did not indicate any interactional effect, which means that the test score achieved by the individual test person on test 1 and 2 did not depend on whether the person was a member of the control group or the experimental group. On the second occasion, which was the test conducted after the physical activity, the experimental group improved their results slightly more than the control group did. However, the results did not improve as much for it to be considered a significant difference. In conclusion, there was no difference found in the attention ability before or after physical activity.

Uppsatsen syfte var att undersöka effekten av koffeinintag på mental uthållighet. Hypotesen var att koffein skulle förbättra mental uthållighet på ett statistiskt signifikant vis. 34 individer rekryterades genom ett bekvämlighetsurval. SART (Sustained Attention to Response Task) användes för att mäta mental uthållighet före och efter intag av 180 mg koffein. Resultat på SART visade en signifikant minskning i antal fel gjorda, men inte i responstid. Det påvisades även en signifikant korrelation mellan ålder och responstid där äldre individer uppvisade en längre responstid före och efter koffeinintag. De förbättrade resultaten på SART efter koffeinintag är i linje med annan koffeinforskning och studien ger ytterligare stöd till att koffein förbättrar mental uthållighet. Metodologiska brister i form av en eventuell förväntanseffekt, intag av B-vitaminer i samband med koffeinintag, okontrollerade motivationsfaktorer, och eventuellt andra oidentifierade confounding variabler i undersökningen gör att vi inte med fullständig säkerhet kan tillskriva den signifikanta förbättringen i mental uthållighet till enbart koffein. / The purpose of this study was to examine the effects of caffeine on sustained attention. The working hypothesis was that caffeine would increase sustained attention in a significant way. 34 individuals were recruited by way of a convenience sample. SART (Sustained Attention to Response Task) was used to measure sustained attention before and after ingestion of 180 mg of caffeine. Results of SART showed a significant decrease in the number of errors made, but not in response time after caffeine ingestion. The study also showed a significant correlation between age and response time, in which older adults took a longer time to respond before and after caffeine ingestion. The improved results of SART after caffeine ingestion are in line with other caffeine studies and provide further support to the notion that caffeine improves sustained attention. Methodological shortcomings in shape of an eventual expectancy effect, intake of B vitamins in conjunction with caffeine intake, uncontrolled motivational factors and other eventual unidentified confounding variables makes it so that we can't ascribe the significant improvement in sustained attention to only caffeine with absolute certainty.

Med utgångspunkt i avtalslagens ålder med dess snäva och ofta svårtolkade bestämmelser, har det utifrån rättspraxis att utläsa, uppdagats ett behov av vedertagna rättsprinciper för att tolka avtal och i viss mån även fylla ut dem. Rättsprinciperna uttrycker sig i olika former varav lojalitetsplikten ligger till grund för en stor del av de underförstådda förpliktelserna som kan uppkomma i ett avtalsförhållande. Lojalitetspliktens innebörd i avtalsförhållanden är att tillvarata motpartens intressen såväl som sina egna. Syftet med denna princip är i synnerhet att skydda den eventuellt underställda parten i ett avtalsförhållande. Mot bakgrund av det tunt reglerade rättsområdet som avtalslagen tillhör, förekommer således utrymme för respektive part att agera otillbörligt och illojalt. Denna otillbörlighet kan till följd av de förevarande rättsprinciperna orättfärdigas. Följaktligen fyller lojalitetsplikten, jämte andra rättsprinciper, en väsentlig funktion för att upprätthålla rättvisa avtal och skydda avtalsparterna mot att utnyttjas. Det är emellertid viktigt att väga lojalitetsplikten mot att tillvarata sina egna intressen i ett avtalsförhållande. Tillvaratagandet av det egna intresset sker i enlighet med den så kallade vigilansprincipen. Denna princip upprätthålls genom ett aktsamt och omsorgsfullt beteende under kontraktets giltighet men även under ett prekontraktuellt förhållande. Vid oaktsamhet anses en part inte längre lika skyddsvärd som vid ett agerande i linje med vigilansprincipen. Principen antyder att part inte kan presumera en rättighet på grund av sin underlägsna ställning jämte motparten och kan därför anses utgöra en motpol till lojalitetsplikten. I Högsta domstolens prejudikat benämnt Omsättningsmålet, behandlas lojalitetsplikten i kommersiella avtalsförhållanden där Högsta domstolen fastställer att situationsbundna omständigheter ligger till grund för tillämpningen av lojalitetsplikten. Detta innebär en svårighet för fastställandet av lojalitetspliktens omfattning. Prejudikatet lämnar utrymme för diskussion om hur Högsta domstolens resonemang och avgörande kan komma att påverka affärskulturen och transaktionskostnaderna i samband med att kommersiella avtal sluts.