<p>När Sovjetunionen anföll Finland 1939 bad Finland Sverige om hjälp. Sveriges regering beslutade att vara icke krigförande d.v.s. inte hjälpa Finland med reguljära styrkor för att hålla Sverige utanför kriget så länge det gick. En svensk frivilligrörelse skapades och totalt värvades drygt 8000 man. Idag åker över tusen svenska frivilliga om året på internationella uppdrag runtom i världen, för att som det har varit hittills, bevara fred. I framtiden kommer vi förmodligen få se svenskar som genomför fredsframtvingande uppdrag. Vad är det som får svenskar att frivilligt åka till krigszoner och riskera sitt liv? Är det någon skillnad på de drivkrafter som fick folk att anmäla sig frivilliga till finska vinterkriget och de som åker på moderna internationella insatser, eller är drivkraften till internationellt deltagande tidlösa?</p><p> </p><p>Syftet med denna uppsats är att jämföra drivkrafter till frivillighet. Att undersöka vilka likheter och skillnader i drivkrafter som finns till en modern insats (Bosnienbataljonerna är bra exempel på nya tidens FN-missioner) och till en historisk insats. Följande tre frågställningar svarar uppsatsen på:</p><p> </p><p>1. Vilka drivkrafter låg bakom de svenska frivilligas deltagande under finska vinterkriget?</p><p>2. Vilka drivkrafter ligger bakom deltagandet till BA01-BA04?</p><p>3. Vilka likheter och skillnader ligger bakom drivkraften till deltagandet i finska vinterkriget och moderna internationella insatser?</p><p> </p><p>Författaren använder sig av deduktiv metod och ett hermeneutiskt vetenskapligt förhållningssätt. Dispositionen i denna uppsats utgörs i huvudsak av tre delar, en del som beskriver Svenska Finlandsfrivilligas enkätundersökning och de svar på drivkrafter som den ger. Därefter sker en fördjupad kvalitativ textanalys om finska vinterkriget och drivkrafterna för de svenska frivilliga. Slutligen genomförs en beskrivande del av Bosnienbataljonerna, med fokus på de bakomliggande drivkrafterna. Jämförelsen av data sker sedan med hjälp av ett antal motivationsparametrar.</p><p> </p><p>De slutsatser som framkom var att den största <em>likheten</em> syns i motivationsparametern ”Behov av uppskattning”. De största<em> skillnaderna</em> har varit i motivationsparametrarna: ”Behov av trygghet”, ”Behov av prestation”, ”Behov av meningsfullhet” och ”Behov av utveckling”. Andelen som angav motivationsparameter ”Behov av trygghet” var större i fallet Finland och resterande tre var större i fallet Bosnien.</p>

När Sovjetunionen anföll Finland 1939 bad Finland Sverige om hjälp. Sveriges regering beslutade att vara icke krigförande d.v.s. inte hjälpa Finland med reguljära styrkor för att hålla Sverige utanför kriget så länge det gick. En svensk frivilligrörelse skapades och totalt värvades drygt 8000 man. Idag åker över tusen svenska frivilliga om året på internationella uppdrag runtom i världen, för att som det har varit hittills, bevara fred. I framtiden kommer vi förmodligen få se svenskar som genomför fredsframtvingande uppdrag. Vad är det som får svenskar att frivilligt åka till krigszoner och riskera sitt liv? Är det någon skillnad på de drivkrafter som fick folk att anmäla sig frivilliga till finska vinterkriget och de som åker på moderna internationella insatser, eller är drivkraften till internationellt deltagande tidlösa?   Syftet med denna uppsats är att jämföra drivkrafter till frivillighet. Att undersöka vilka likheter och skillnader i drivkrafter som finns till en modern insats (Bosnienbataljonerna är bra exempel på nya tidens FN-missioner) och till en historisk insats. Följande tre frågställningar svarar uppsatsen på:   1. Vilka drivkrafter låg bakom de svenska frivilligas deltagande under finska vinterkriget? 2. Vilka drivkrafter ligger bakom deltagandet till BA01-BA04? 3. Vilka likheter och skillnader ligger bakom drivkraften till deltagandet i finska vinterkriget och moderna internationella insatser?   Författaren använder sig av deduktiv metod och ett hermeneutiskt vetenskapligt förhållningssätt. Dispositionen i denna uppsats utgörs i huvudsak av tre delar, en del som beskriver Svenska Finlandsfrivilligas enkätundersökning och de svar på drivkrafter som den ger. Därefter sker en fördjupad kvalitativ textanalys om finska vinterkriget och drivkrafterna för de svenska frivilliga. Slutligen genomförs en beskrivande del av Bosnienbataljonerna, med fokus på de bakomliggande drivkrafterna. Jämförelsen av data sker sedan med hjälp av ett antal motivationsparametrar.   De slutsatser som framkom var att den största likheten syns i motivationsparametern ”Behov av uppskattning”. De största skillnaderna har varit i motivationsparametrarna: ”Behov av trygghet”, ”Behov av prestation”, ”Behov av meningsfullhet” och ”Behov av utveckling”. Andelen som angav motivationsparameter ”Behov av trygghet” var större i fallet Finland och resterande tre var större i fallet Bosnien.

Under andra världskriget genomfördes tidernas största barnförflyttning mellan Finland och Sverige med upp emot 70 000 barn. Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur mobiliseringen kring krigsbarnsverksamheten såg ut lokalt i Halmstad kommun och vid det privata filantropiska barnhemmet Knästorpshemmet utanför Lund. Utifrån frågor kring verksamheternas ekonomi och marknadsföring och de aktivas motiv har jag studerat källmaterial från de båda verksamheterna som har bestått av bland annat brev och protokoll. Jag har använt mig av en kvalitativ textanalys och har använt mig av teorier som en förklaringsmodell. Till den sociala rörelse som Finlandshjälpen blev har jag använt mig av Ron Eyermans teori om moralisk performans inom sociala rörelser. Jag har även använt mig av en genusteori inom frivilligt politiskt deltagande och deltagande faktorer inom frivillig aktivet från Nancy Burns m.fl. för att studera hur könsfördelningen såg ut inom verksamheterna och om deltagande faktorerna kunde spela en roll i aktiviteten. Undersökningens huvudresultat är att de olika verksamheterna hade olika ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheterna. Knästorp var beroende av influtna bidrag, medan Halmstad hade tillgång till de kommunala pengarna. Deras marknadsföring skedde genom samma kanaler men de använde sig inte av samma argument för att vädja om bidrag hos allmänheten.

When Maria-Pia Boëthius book Heder och samvete was published in 1991, it came to shake the notion that Sweden had been fully neutral during the Second World War. Boëthius was the first to argue that this was not at all the case, which opened up for this study. Using a historiographical frame of reference, this study examined how research between the years 1958 and 1991 described and portrayed Sweden during the Second World War in general and the Winter War in particular. Had those descriptions of Sweden during the Finnish Winter War changed over time? The investigation revealed that the five researchers in this study tended to show tracks of contemporary History Research. The investigation also showed that many descriptions were reused without change over time. The Neutrality issue was constantly occurring in those research works, but not always precise in concrete actions where Sweden behaved in one way or the other. The Foreign Minister of that time, Rickard Sandler, came to symbolize both the Finnish-friendly and the failed policy. Swedish public opinion was described as generally positive towards Finland, although passive at first. Why the opinion swung to a Finnish benefit was not in any research works justified.

During the winter war of 1939-1940 the Soviet Union entered Finland on multiple locations across the nation’s vast boarder. Finland did not expect this range of attack and had massed its strengths to the country’s southernmost areas, which called for innovative measures taken by the scattered units across northern Finland. At Suomussalmi a remarkable event thus came to occur, where the Finns annihilated two soviet divisions through what is frequently described as the non-linear method of motti-tactics. Swarming is another non-linear form of warfare that is described to enable a smaller party to defeat a larger adversary through system-collapse. Scholars does however conclude that the practice of swarming is ahead of theoretical development, and that there are many cases of swarming that are yet to be discovered. The study observes clear similarities between the two types of warfare, and therefore aim to understand the Finnish successes along the Raate-road, which played a significant part in the battle for Suomussalmi, through Sean Edwards swarming theory on a brigade-level. The study concludes that key swarming variables were prominent in the Finnish warfare, which in turn indicate the presence of swarming warfare along the Raate-road. The study does thereby contribute to the scholarly debate on how the Finns achieved their brigade-level victories during the winter war with a new perspective. The results do however not reject previous explanations, and further research is required to single out the most prominent method.

I samband med vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen 1939 uppnådde de finska förbandenstora framgångar på taktisk nivå, framförallt vid striderna på det norra frontavsnittet.Terrängen vid fronten norr om Ladoga karakteriserades av en begränsad infrastruktur innehållandeett fåtal vägar. Striderna genomfördes också under svåra klimatförhållanden medmycket låga dygnstemperaturer och rikligt med snö.Syftet med uppsatsen är att med utgångspunkt i den teoretiska modellen om de sex grundläggandeförmågorna, ledning, underrättelser och information, verkan, skydd, rörlighet och uthållighet,identifiera orsakerna till de stora finska framgångarna på taktisk nivå i ovan nämndaterräng. Detta har gjorts genom att genomföra två fallstudier av den finska 9:e divisionen ochdess agerande vid två olika krigsskådeplatser. Studierna omfattar tidpunkten då 9:e divisionenpåbörjade sin verksamhet mot den längs Raatevägen framryckande sovjetiska 44:e divisionenden 11 december 1939 intill krigsslutet den 13 mars 1940.Analysen visar att det finska agerandet var präglat av en balans mellan de olika förmågorna. Desovjetiska förbanden hade också svårt att påverka de finska förmågorna utifrån sitt agerande.Avslutningsvis diskuteras resultatet av den genomförda analysen gentemot de inledande frågeställningarna.Ett antal slutsatser dras och ett antal nya frågeställningar förs fram. / In the Winter War between Finland and the Soviet Union in 1939 Finnish units achieved greatsuccess on a tactical level in the battles in northern Finland. The terrain at the front north ofthe lake Ladoga was characterized by a limited infrastructure with very few roads. The combatat the northern front was very difficult to conduct because of the extremely unfavourableclimatic conditions, with very low temperatures and overabundant snow.The main purpose of this essay is to identify the causes behind the great Finnish success on atactical level in a terrain with bad infrastructure. This essay will examine the following threequestions:• Which capacities were especially important for the Finnish success?• How did the Soviet capacities influence the results Finland achieved in the battles?• The six capacities interact with each other. How did Finnish action demonstrate this?The method for this study has been to use the dynamic model of the six capacities describedin Swedish military doctrines: command and control, mobility, protection, effect, intelligenceand staying power. This dynamic model has been used to analyse two case studies of the actionof the Finnish 9th Division. The study begins when the 9th Division begins to take actionagainst the advancing Soviet 44th Division on the Raateroad in December 1939 to the end ofthe war in March 1940. The results of this analysis will be discussed in the conclusion of thisessay. Some conclusions from the analysis and some new research questions will also be presented.The study shows that Finnish action was characterised by a balance between the differentcapacities. The 9th Division was very successful in its action against the capacities of the differentSoviet divisions. Moreover, the Soviet units encountered difficulties reacting againstthe Finnish capacities. Numerous examples of how the Finnish capacities interacted with eachother appear in the analysis / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Den svenska något begränsade artilleri-förmågan skall kunna verka effektivt i alla konfliktnivåer och detta skapar behov av erfarenhetsinhämtning av tidigare konflikter. Finska vinterkriget har i denna uppsats behandlats för att utvärdera en konflikt av nationell karaktär liknande den svenska försvarsmakten skulle kunna ställas inför. Undersökningen behandlade två områden; ”Mannerheim-linjen” och ”Norr om Ladoga” på grund av dess olika karaktär och på så sätt behov av finsk taktikanpassning. Analysen genom kvalitativ litteraturstudie genomfördes med utgångspunkt i teorin krigföringens principer. Analysen skulle sedan mynna ut i ett antal principer som verkade framgångsfrämjande för artilleriets användande. En jämförelse gjordes senare mellan resultatet av studien och svenska artilleriets tänkta principfokus idag. Resultatet av undersökningen visar att principerna måste vägas mot varandra för att vara framgångsfrämjande, dock framträdde principer som stridsekonomi, samordning, mål och målsättningar samt god anda som viktiga dels som enskilda principer men även för att kunna möjliggöra andra principers uppfyllande.

In asymmetric warfare the focus is often about irregular warfare and little about regular warfare. This study focuses on asymmetric regular warfare and Arreguín-Tofts theory about how the weak win wars. His theory has a hypothesis that in asymmetric wars, with direct methods, the strong actor would win directly and decisive over the weak actor. The purpose of this study is to examine if combat engineering can provide the weak defensive actor with time. The study uses case study of the Swedish definition of combat engineering, to examine if it did occur during the Winter War. And if combat engineering did, had it any effect on the results of the Winter War. The overwhelming purpose of this study is to contribute to a discourse about combat support. Also illustrate that combat engineering is not always an established determinant, despite its effect in the results of war. The findings of the study are that combat engineering did occur during the Winter War. Combat engineering did provide the Finnish soldier with protection against artillery fire and delayed the attack of the Soviets tanks during the winter war.

The focus of contemporary warfare studies has mainly been on the art of maneuver warfare. However, research has shown that attrition could be a plausible alternative when one part is unable to achieve a decisive victory. To survey the feasibility of deterrence by attrition, this thesis will apply a theory of guerilla warfare on the asymmetrical conflict of the winter war between Finland and the Soviet Union (1939-1940), to explore if the relativity of casualties between the nations could be explained by implementing aspects of guerilla warfare. Robert Taber compiles three guerilla warfare strategists in his book The war of the flea. In this thesis, these three theories are developed and adjusted to exclude revolutionary aspects, thereby focusing on the tactical dimension of guerilla warfare. This study concludes that the finnish tactics attained many of the indicators of guerilla warfare, and that the usage of guerilla warfare had impacted the number of casualties. It is however problematic to draw any conclusion about achieving deterrence by utilizing attrition, as the potential cost of the operation and willingness to accept it is in the eyes of the opponent.

<p>Att verka med ett militärt förband i subarktisk miljö är krävande då det alltid finns en naturlig fiende närvarande – den ständiga kylan. Det finns mycket skrivet om ledarskap, subarktisk miljö och Finska vinterkriget men jag har inte funnit något om ledarskapets betydelse i subarktisk miljö. Syftet med denna uppsats är att undersöka om utvecklande ledarskap är en applicerbar ledarstil i subarktisk miljö. Denna uppsats bygger på kvalitativ text analys med en analys av subarktisk miljö, utvecklande ledarskap samt om Finska vinterkriget 1939-1940. Resultatet i denna uppsats visar att utvecklande ledarskap är en bra ledarstil i subarktisk miljö, en miljö som kan beskrivas som en extrem miljö. Dock så skiftar de olika delarnas betydelse i utvecklande ledarskap beroende på vilket uppdrag som gruppen har samt i vilken situation som gruppen befinner sig i vid ett specifikt tillfälle.</p> / <p>To work with a military unit in the subarctic environment is demanding, and then there is always a natural enemy of the moment - the constant cold. There's a lot written about leadership, subarctic environment and the Finnish Winter War, but I have not seen anything on the leadership role in the subarctic environment. The purpose of this paper is to examine whether developing leadership is a leadership style in applicable subarctic environment. This essay is based on qualitative text analysis with an analysis of the subarctic environment, developing leadership and the Finnish Winter War of 1939-1940. The results in this paper show that developing leadership is a good leadership style in the subarctic environment, one environment that can be described as an extreme environment. However, as the shifting importance of different parts developing leadership, depending on the mission that the team has and in what situation the group is in at a specific time.</p>