Youth’s perceptions of international development and its related themes are being shaped through the messages relayed in the marketing of volunteer sending organizations. This research explores how one voluntourism sending organization, ME to WE, packages and portrays themes of international development and contributes to Heron’s “helping imperative” (2007), which is a desire to go abroad and make change by asserting one’s own values of development. It uses qualitative content analysis from ME to WE’s online youth trip pages and explores how the organization uses a discourse that focuses on the notion of “doing” development, selling adventure, the allure of the proximity to poverty, and leadership and social justice training. The research situates the findings in the scholarly debates on international volunteering and voluntourism and draws heavily on postcolonial analysis. It examines how ME to WE uses a rhetoric that promotes sustainable development, partnerships, building leaders, and global citizenship, however upon deeper analysis this promotion is superficial in that the themes in the discourse point to a lack of critical reflexivity in meaningful, thick conceptions of global citizenship education, an overwhelming support for egoistic motivations over altruism in youth going abroad, a consumer-first, consumption-based mentality, and a reinforcing of unequal power structures between the Global North and Global South, reverting back towards charity as opposed to solidarity.

On July 8th, 1980, Raymond Carver wrote an impassioned letter to his editor, Gordon Lish, begging him to cancel the publication of what would soon become Carver’s minimalist masterpiece, What We Talk About When We Talk About Love. Carver argues in his letter that Lish’s heavily-edited versions of his original stories were bound to cause Carver's death. Despite his anxieties, Carver’s authorial demise didn’t come until 2009, 21 years following his physical death, when the unedited versions of the What We Talk About stories appeared in a posthumous collection called Beginners. Beginners excises Lish’s excisions, exposing a Raymond Carver at odds with his minimalist identity. The “restored” text also displaces Carver as the sole author of his work. We learn from Carver’s effacement that any cultural construction of an author is an erroneous effigy. Beginners exemplifies how textual restorations deflate cultural myths as they work with original texts to enrich our understanding

No description available.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera huruvida tre svenska varumärken i klädbranschen lyckats skapa en uppfattning hos kunderna som överensstämmer med företagens mål. Vidare vill författarna undersöka om det råder några skillnader i hur varumärkena uppfattas mellan kvinnor och män. De utvalda varumärkena är J.Lindeberg, Acne Jeans och We.</p><p>Uppsatsen bygger på en enkätundersökning av 300 personer åldrarna 18-30 år, bosatta i Stockholm. Respondenterna har fått ange vilka känslor de förknippar med respektive varumärke. Representanter från de utvalda företagen har sedan fått uppge vilka känslor de vill att varumärket associeras med.</p><p>Författarna har med hjälp av ett antal teorier som berör varumärkesforskning analyserat resultatet av undersökningen. Samtliga undersökningsobjekt har lyckats skapa en mycket god märkeskännedom. I övrigt förknippas de varumärkena med olika känslor och Acne Jeans och We är de märken som lyckats bäst med att skapa en positiv bild av sitt varumärke i förhållande till vad företagen vill uppnå. Acne Jeans har även i störst utsträckning skapat en samstämmig uppfattning könen emellan. J.Lindeberg har inte lyckats skapa en lika positiv bild av varumärket, speciellt inte hos de kvinnliga konsumenterna.</p>

Antisense oligonucleotide therapy is one of the most promising strategies for treatment of myotonic dystrophy type 1 (DM1), type 2 (DM2) and Duchene muscular dystrophy (DMD). These three diseases have nuclear retained mRNA, suitable for antisense therapy targeting. The delivery of oligonucleotides to their desired target has long been an obstacle in antisense therapy with a large number of delivery reagents or methods having adverse side effects. Promising work published detailing the successful delivery of various chemically modified oligonucleotides (CMOs) naked, via gymnosis, led to us investigating a number of these CMOs: deoxyribonucleic acids (DNA), Peptide nucleic acids (PNAs), 2’OMethyl (2’OMe), and Phosphorodiamidate morpholino (PMO) oligonucleotides. In DM1 expanded CUG repeat (CUGexp) mRNAs aggregate in the nucleus forming “foci”. Testing the CMOs effectiveness at disrupting nuclear foci in a cell based assay, using high content imaging to visualise the number, size and intensity of foci we initially discovered that PNA and 2’OMe, were seemingly taken up via gymnosis by DM1 cells, and removed nuclear foci at nanomolar concentrations. However further experimentation using live cell imaging indicated that although all CMOs could enter the cell, in all disease models tested, via gymnosis, the CMOs could not penetrate the nuclear membrane. In depth analysis led us to identify an artefact of the in-situ process used to identify these foci, explaining earlier positive results. As the target mRNA is trapped within the nuclear compartment we investigated several transfection reagents for their ability to deliver 2’OMe oligonucleotides to the nucleus using live cell fluorescent imaging and a modified northern blot based method. It was established that polyethylenimine could successfully deliver 2’OMe oligonucleotides to the cell, with a high abundance of the oligonucleotide residing within the nuclear compartment. It was observed that PEI degrades the expanded nuclear retained repeat in the DMPK transcript of a DM1 patient cell line alone, without the addition of an antisense agent, in a concentration dependent manner.

Das Endoplasmatische Reticulum (ER) bildet ein ausgedehntes Netzwerk aus Membran-tubuli und abgeflachten Zisternen in der eukaryontischen Zelle. In dieser Arbeit wurde unter Verwendung eines Extraktes der Eier von Xenopus laevis ein in vitro System zur Bildung der polygonalen Membrannetzwerke des ER entwickelt. In diesem System wurde zum ersten Mal eine Mikrotubuliunabhängige Bildung der Membrannetzwerke des ER demonstriert und damit die Existenz Mikrotubuli-unabhängiger Mechanismen für ihre Bildung. Die Membrantubuli entstehen durch die Fusion kleiner Membranvesikel miteinander. Diese Fusion allein, die unabhängig von Cytosol ist, ist jedoch nicht ausreichend, da durch die Fusion in Abwesenheit von Cytosol lediglich große, kugelförmige Membranvesikel entstehen. Vielmehr ist eine unbekannte cytosolische Aktivität notwendig, damit die Fusion zur Bildung von Membrantubuli und Netzwerken führt. Mit dem in vitro System wurde die Voraussetzung für die Identifizierung dieser Mikrotubuli-unabhängigen, cytosolischen Aktivität geschaffen. Das Verhalten des ER in vitro ähnelt dem des ER in Zellen. Werden Zellen mit Calcium-Ionophoren behandelt, so deassembliert das ER, während in vitro die Bildung des ER durch hohe Konzentrationen von Ca2+ verhindert wird. In der Mitose deassembliert das ER in Abhängigkeit vom Zelltyp zu einem unterschiedlichen Ausmaß. Analog wird das ER in vitro zu einem unterschiedlichem Ausmaß gebildet, abhängig von der Art, in der die zugegebenen mitotischen Cytosole hergestellt wurden. Die Kernhülle hat Ähnlichkeit mit den abgeflachten Zisternen des ER und des Golgi-Apparates. In dieser Arbeit wurde die Bildung des Zellkerns in einem zellfreien System etabliert, das den für die ER-Bildung eingesetzten Extrakt verwendet. Einzelne Phasen bei der Bildung der Kernhülle wurden in einem vereinfachten Kernbildungssystem untersucht. Dabei wurde ein neuer Schritt in diesem Prozeß entdeckt: Das Abflachen von Chromatin-gebundenen Membranvesikeln auf der Oberfläche des Chromatins. Die hierfür verantwortliche Aktivität befindet sich in der cytosolischen Fraktion. Ohne Cytosol binden die Kernmembranvesikel an das Chromatin und fusionieren miteinander, die resultierenden großen Membranvesikel bleiben jedoch kugelförmig, flachen nicht ab und können keine Kernhülle bilden. Die Identifizierung der cytosolischen Faktoren, die an dem Abflachen der Membranen bei der Bildung der Kernhülle und der Bildung der Membrantubuli des ER beteiligt sind, sollte Hinweise auf die zugrunde liegenden Mechanismen geben und zeigen, ob verwandte Mechanismen an der Bildung ähnlicher Membranstrukturen in der eukaryontischen Zelle beteiligt sind.

In a society focused on the individual, how is community formed? As individuals predisposed to the built-in barrier of our body, our skin, how do we mediate between the self and the external? During this mediation on the barriers between our body, ourselves, and the outside world, how is consciousness simultaneously conflicted and built upon? What does it mean to be alive, to be a complex individual surrounded by a multitude of complex individuals? Can we, as a society, learn to focus balance the community and the individual? ONLY WE CAN PULL attempts to answer these questions through a series of first-person singular “I” poems, first-person plural “we” poems, and a range of second- and third-person poems interspersed throughout. The poems in this collection show language as a transformative force, able to shape consciousness, depending on the lens and distance through which one views a person, experience, or moment. In the hopes, ONLY WE CAN PULL is a sample-sized collage foregrounding the multiple, fragile paths that lead to the deceptively simple four-letter word “life.”

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera huruvida tre svenska varumärken i klädbranschen lyckats skapa en uppfattning hos kunderna som överensstämmer med företagens mål. Vidare vill författarna undersöka om det råder några skillnader i hur varumärkena uppfattas mellan kvinnor och män. De utvalda varumärkena är J.Lindeberg, Acne Jeans och We. Uppsatsen bygger på en enkätundersökning av 300 personer åldrarna 18-30 år, bosatta i Stockholm. Respondenterna har fått ange vilka känslor de förknippar med respektive varumärke. Representanter från de utvalda företagen har sedan fått uppge vilka känslor de vill att varumärket associeras med. Författarna har med hjälp av ett antal teorier som berör varumärkesforskning analyserat resultatet av undersökningen. Samtliga undersökningsobjekt har lyckats skapa en mycket god märkeskännedom. I övrigt förknippas de varumärkena med olika känslor och Acne Jeans och We är de märken som lyckats bäst med att skapa en positiv bild av sitt varumärke i förhållande till vad företagen vill uppnå. Acne Jeans har även i störst utsträckning skapat en samstämmig uppfattning könen emellan. J.Lindeberg har inte lyckats skapa en lika positiv bild av varumärket, speciellt inte hos de kvinnliga konsumenterna.

Syftet med uppsatsen är att med diskursanalys undersöka hur det dalgliga talet om invandrare ser ut på diskussionsforumet Passagen.se underkategorin svenska samhället. Dessutom vill vi ta reda på hur invandrare konstrueras som problem och hur det är legitimt att tala om invandrare på forumet.Tidigare forskning inom ämnet har gjorts med diskursanalys på talet om invandrare i media, intervjuer och dagligt tal, men främst i andra länder och inte på internet. Vid diskursanalys går teori och metod hand i hand, vilket innebär att de begrepp som vi presenterar i teorin använder vi till stor del i analysmetoden. I analysen fann vi en mängd diskurser i talet om invandrare, vilket resulterade i en dominerande kritisk inställning och en underrepresenterad liberal inställning till invandrare. Invandrare konstrueras som problem genom att ’de’ begår brott, luras, hotar vår kultur, konspirerar mot oss, är kostsamma och på det hela taget är alltför många. På Passagen.se underkategorin svenska samhället är det legitimt att tala kritisk om invandrare. I det kritiska talet om invandrare fann vi ett undvikande av att använda begreppet ’invandrare’ där det istället byts ut mot ”utisar”, ”kulturberikare” och ”MENA-folk”(eufemism för människor från Mellanöstern och Nordafrika). / The purpose of this essay is to use discourse analysis to investigate the everyday speech concerning 'immigrants' on the forum Passagen.se, subcategory Swedish society. In addition, we intend to discover in what way 'immigrants' is depicted as a problem and how legitimate talk about 'immigrants' is devised. Earlier scientific studies on the subject with discourse analysis as a tool has been performed by analysing various media, interviews and everyday speech, but mostly in other countries than Sweden and not on the internet. In discourse analysis, therory and method is intimately connected, which means that the concepts we present in the Theory section will be used in our Method of analysis. The result of our discourse analysis showed a great number of discourses, concerning immigrants, most of them sceptic, but also a few liberal ones. 'Immigrants' is depicted as a problem in the way that 'they' are said to commit crime, deceive, threaten 'our' culture, conspire against 'us', are way too costly and on the whole simply are way too many. On Passagen.se, subcategory Swedish society it is ligitimate to talk about 'immigrants' critically, as long as one does not actually use the word 'immigrants,' but different kinds of euphemisms.