Denna text vill ge en inblick i vad romansinterpretation är, och vilken roll man som pianist spelar i tolkningen av både text och musik. Den musikaliska utgångspunkten är sångcykeln ”Hjärtats sånger” av Gunnar de Frumerie, med texter av Pär Lagerkvist. För att kunna belysa så många sidor som möjligt av arbetet som romanspianist studerade jag in alla sex sånger med två sångare som har helt olika rösttyper: Åsa Lansfors Lindblom, en lyrisk sopran som främst sjunger romansrepertoar och Nils Gustén, en bas som utbildar sig till operasångare. Varje sång i sångcykeln beskrivs dels utifrån mina personliga tolkningar av texten och musiken, dels utifrån de diskussioner jag haft tillsammans med sångarna i övningsrummen. I flera fall är utgångspunkterna för tolkningarna liknande i de båda processerna, medan det i några av sångerna ges exempel på hur olika interpreter kan ha helt skilda undertexter till samma sång. I dessa fall har jag funnit att jag som pianist kan känna mig bekväm i att arbeta med tolkningen utifrån båda undertexter, att mitt egna spel och min tolkning kan anpassas till den rådande situationen och den musikaliska helhet som gäller i ögonblicket. Genomgången av arbetet med sångerna ger också, genom exempel på dialoger från repetitionsarbetet, en inblick i den process som i vanliga fall sker bakom stängda dörrar. Detta visar att det i arbetet med romansinterpretation krävs en kommunikation mellan sångare och pianist och att båda parter är lika viktiga för slutresultatet. I diskussionsdelen lyfter jag fram olika element i repetitionsarbetet som jag funnit särskilt viktiga i romansinterpretation. Eftersom sångare och pianist är jämbördiga gäller det att ge och ta från varandra, att ha en god kommunikation och att hitta en balans mellan att vara lyhörd och att våga ta plats. För att kunna gå in på djupet i tolkningen av romanser lyfter jag även fram vikten av trygghet i repetitionsrummet, att ge arbetsprocessen gott om tid och hur central texten är i arbetet. Jag jämför även de olika tolkningarna och reflekterar över hur sångarnas rösttyper påverkar arbetet med musiken, samt hur olika tonarter påverkar upplevelsen av text och musik. / <p><em><strong>Inspelning: Hjärtats sånger</strong>  (Åsa Lansfors Lindblom, sopran, Nils Gustén, bas, Amanda Elvin, piano)</em></p><p><em>Spår: </em>1-2 När du sluter mina ögon</p><p>3-4 Det blir vackert där du går</p><p>5-6 Saliga väntan</p><p>7-8 Ur djupet av min själ</p><p>9-10 Du är min Afrodite</p><p>11-12 Som en våg</p><p>Bilaga: 1 CD</p>

Detta arbete handlar om att använda olika musikaliska verktyg för ackompanjera bättre på akustisk gitarr. Under arbetets gång har jag tagit del av olika kompverktyg och arrangerat ett medley för gitarr och sång där jag använder mig av dessa olika verktyg. Resultatet blev ett varierat och svängigt ackompanjemang som inte tar över sången. Arbetet bygger på mina anteckningar av processen att arrangera detta medley och att jobba fram ett passande ackompanjemang till varje låt. Tack vare detta arbete har jag fått erfarenhet kring vilka kompverktyg som är mest användbara samt hur man kan använda denna kunskap för att förbättra undervisningen av rytmgitarr.

I mitt arbete "Att gestalta en text i ett ackompanjemang" har jag valt att utifrån Fredmans epistel no 6 "Hör klockorna med ängsligt dån..." av C.M Bellman fördjupa mig i hur jag som instrumentalist kan lyfta fram en text i ett ackompanjemang och på så sätt bidra till ett kammarmusikaliskt samarbete mellan sångare och instrumentalist, där båda samverkar för att berätta sångens handling. Arbetet består av en överblick över C.M Bellmans liv och verk, en historisk bakgrund till "Hör klockorna med ängsligt dån..." samt en redogörelse för hur jag utifrån dessa två har arrangerat en gitarrstämma som enligt mig understryker vistextens handling. I min slutreflektion för jag ett resonemang kring orden samspel och samverkan samt på vilket sätt jag har utgått ifrån dessa när jag har arrangerat "Hör klockorna med ängsligt dån..." Min slutsats är att det kanske inte alltid är nödvändigt att som instrumentalist arrangera ett ackompanjemang ”ord-för-ord” såsom jag har gjort. Djupast sett handlar det snarare om en grundinställning hos instrumentalisten att vilja sätta sig in i en text och aktivt fundera kring sin egen berättarroll.

In this work I am exploring piano chord techniques and exploring to which degree I can execute them on guitar. If not, the task is to explore if it’s possible to play something with similar effect. By exploring performances by great guitarists as well as pianist, you develop a knowledge of what works on both instruments. Devices like triads, quartal harmony, shells and skeleton voicings can be used to achieve piano-like harmony when used in different combinations that’s discussed in this work. / <p>Spelade endast egenskrivna kompositioner. Namnen på låtarna som framfördes är: "Pim Pim", "Until Spring Comes", "Mangrove", "Gränsland", "Arising" och "Komposition 1". </p><p>Medverkande musiker:</p><p>Katarina Kochetova - piano</p><p>Joakim Milder - tenorsaxofon</p><p>Markus Isberg - trummor</p><p>Olle Lannér Risenfors - kontrabas</p>