Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) is one of the most prevalent chronic disorders in childhood. The measurement of health-related quality of life (HRQOL) can compliment ADHD behavior rating scales and provide a more comprehensive understanding of the impact of ADHD and its treatment on the child's overall daily functioning and well-being. The purpose of the current study was to assess HRQOL from the perspective of pediatric patient self-report and parent proxy-report and family impact from the perspective of parents in children with ADHD ages 5 to 18 years being seen at a Pediatric Psychiatric Clinic utilizing the PedsQL(TM) 4.0 Generic Core Scales and Family Impact Module. For all PedsQL(TM) 4.0 Generic Core Scales, pediatric patients with ADHD and their parents reported statistically significant worse HRQOL than healthy children, with large effect sizes across all domains. More impaired generic HRQOL was significantly correlated with more severe ADHD symptoms as measured by the NICHQ Vanderbilt Total ADHD Symptom Score for parent proxy-report but not child self-report. More impaired family functioning was significantly correlated with more severe ADHD symptoms. Intraclass Correlations (ICC) between pediatric patient self-report and parent proxy-report across the PedsQL(TM) 4.0 Generic Core Scales were in the poor to fair agreement range. These findings have implications for future research and clinical practice with pediatric patients with ADHD and co-morbid psychiatric conditions and their families. Given the large effect sizes reported between the present sample and healthy children across all HRQOL domains, it is important that interventions designed for children with ADHD and co-morbid psychiatric conditions not only address psychosocial difficulties, but also the physical impairments that may result from medications and/or co-morbid psychiatric diagnoses such as anxiety or depression. Given our finding that greater ADHD symptomatology was significantly associated with greater negative family impact, interventions for this population should focus on mitigating the negative impact of ADHD and co-morbid psychiatric conditions on families, particularly related to the areas of parental worry, family relationships, and daily family activities.

The Wechsler Intelligence Scale for Children – Third Edition (WISC-III; Wechsler, 1991) and the Children’s Memory Scale (CMS; Cohen, 1997) are frequently used measures of children’s cognitive ability and memory, respectively. They are often used together to assess a child’s strengths and weaknesses to individualize recommendations for assisting them in the educational setting. However, research suggests that there may be some overlap in the abilities assessed by these instruments, making complete administration of both somewhat redundant. Furthermore, previous studies have been equivocal with regard to the assessment of children with Attention- Deficit/ Hyperactivity Disorder (ADHD) on the WISC-III. Support for the applicability of the four-factor structure of the WISC-III has been questioned, particularly in terms of its utility in the diagnosis of ADHD based on the Freedom from Distractibility Index (FFD). A combined confirmatory factor analysis was conducted on the WISC-III and CMS to determine whether a combination of their subtests could be used in lieu of complete administration of each test. The combined WISC-III/ CMS standardization sample was obtained from the Psychological Corporation for use in the confirmatory factor analyses. One-, six-, and seven-factor models were initially proposed for the analyses. Results of the combined confirmatory factor analyses indicated that all three models failed to fit the data as well as a new five-factor model that was created during modification of the six-factor model. Once the five-factor model was specified as the most appropriate model, a clinical sample from a research study was analyzed on the model to find out whether there were age and gender performance differences and also to determine how accurately the new factors differentiated between clinical and nonclinical subsamples. Results indicated that males and females performed significantly differently on the Processing Speed factor but there were no age differences. There were significant differences between the ADHD and no diagnosis groups on three factors: Verbal Comprehension, Working Memory, and Processing Speed; there were no differences on the factors between ADHD subtypes. Together, the five factors were able to correctly classify 66% of children with ADHD. Implications of these results are discussed and suggestions for future research are provided.

<p>Attention-Deficit Hyperactivity Disorder, (ADHD), is an established childhood psychiatric disorder, and it is the present diagnosis for children with major difficulties in the core symptoms; impulsiveness, attention and hyperactivity. The disorder is known to persist into adulthood and create major problems in coping with everyday life. With ADHD follows a vast variety of other conditions, which burdens the ADHD individuals even more. The major cause for the disorder is in heritage but also other possible explanations will be discussed. The main treatment for ADHD is psycho stimulants, such as methylphenidate and amphetamine. ADHD is associated with substance abuse and several articles in this essay will provide support for that. Is substance abuse in ADHD individuals a form of self-medication in order to ameliorate the symptoms or is the increased risk for substance abuse due to the stimulant medications? In this essay, I will describe what ADHD is, present what are its known causes, summarize the treatments available for ADHD, and discuss the relationships between ADHD and substance abuse.</p>

<p>Jag har valt att närmare studera vad klassläraren kan göra för att underlätta inlärningen hos elever med diagnoserna ADHD eller DAMP. Mina frågeställningar gick ut på vad man kan göra för dessa elever när det gäller undervisning, klassrumsmiljö och underlätta samspelet med elever utan dessa diagnoser. Dessutom var jag intresserad av hur förändringarna i undervisning och klassrumsmiljö påverkar övriga elever. Därför har jag studerat litteratur om detta och gjort intervjuer med dels två speciallärare och dels två klasslärare. Sedan har jag sammanställt intervjuerna och jämfört dem med varandra och med litteraturen. Min slutsats blir att när det gäller klassrumsmiljön är det få förändringar som man gör och att dessa inte har någon negativ inverkan på elever utan diagnos. När det gäller förändringar i undervisningen är det fler förändringar som man vidtar, men det verkar inte heller ha någon negativ påverkan på elever utan diagnos. Samspelet mellan eleverna kan underlättas om man får berätta för kamraterna och deras föräldrar om funktionsnedsättningen och att man arbetar med samhörigheten i gruppen. Att en vuxen finns med på rasten för att kontrollera orsaker till ev konflikter är också lämpligt.</p>

<p>Jag har studerat hur man hjälper de elever som har DAMP/ADHD till en bättre chans att lyckas med skolan. Jag har både undersökt vad som står om detta i litteraturen och så har jag varit på två skolor och intervjuat två specialpedagoger och en lärare om hur de arbetar med dessa barn. Resultatet blev väldigt olika på de två skolorna. På den ena skolan gjorde specialpedagogerna allt för att eleverna skulle klara sig så bra som möjligt, medan de elever som hade svårigheter och som gick på den andra skolan knappt fick någon hjälp alls och fick vara i helklass hela dagarna. Jag har också studerat diagnosernas roll, om de är avgörande för om eleverna ska få hjälp eller inte. På skolan där specialpedagogerna gjorde allt för att eleverna skulle lyckas så behövdes ingen diagnos, på den andra skolan så verkade det inte som om eleverna fick mycket hjälp oavsett om de hade diagnos eller inte. Att det var så olika resultat på de olika skolorna kan bero på att specialpedagogen där eleverna inte fick så mycket hjälp var klassföreståndare för en klass, medan specialpedagogen på den andra skolan kunde ägna all sin energi åt de elever som hade svårigheter.</p>

No description available.

<p>Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn med koncentrationssvårigheter. Är pedagogernas bemötande annorlunda om de arbetar på en traditionell förskola kontra en Montessoriförskola? Jag har även valt att undersöka om pedagogerna anser sig ha adekvat utbildning och kunskap för att hjälpa och stötta dessa barn.Undersökningen är av kvalitativ karaktär och baserad på intervjuer med fyra pedagoger på en traditionell förskola och fyra pedagoger på en Montessoriförskola. Frågorna är ställda för att rent konkret få reda på hur de går tillväga i sina verksamheter. Intervjusvaren har jag sammanställt och jämfört med litteraturen som belyser ämnet.Resultatet i undersökningen visar att det finns både likheter och skillnader i pedagogernas bemötande av barn med koncentrationssvårigheter. Likheter som består i att pedagogerna har ett gemensamt förhållningssätt, en tydlig struktur med tydliga ramar och rutiner och att de tillrättalägga verksamheten för barn med koncentrationssvårigheter. En skillnad är miljöns betydelse. Det är endast Montessoriförskolans pedagoger som nämner att det är viktigt att anpassa miljön för att underlätta och hjälpa barn med koncentrationssvårigheter. Alla åtta intervjuade pedagoger anser att de har en bra utbildning för att bemöta barn med koncentrationssvårigheter, men att de behöver kontinuerlig kompetensutveckling.</p><p> </p><p> </p>

Bakgrund: Uppfattningen har länge varit att Attention-deficit/hyperactivity disorder, ADHD, är en diagnos som växer bort och inte kvarstår in i vuxenlivet och därav har forskning runt ADHD, fram till det senaste decenniet, nästan uteslutande bedrivits runt barn. Då symtomyttringen ter sig annorlunda hos vuxna än hos barn saknas kunskap och förståelse bland annat inom vården och om hur dessa vuxna ska vårdas och bemötas. För att vårda vuxna med ADHD på ett medmänskligt sätt behövs kunskap om hur de upplever sin hälsa mätt som livskvalitet.  Syfte: Studien syftar till att beskriva hur vuxnas livskvalitet påverkas av ADHD. Metod: Litteraturstudie med kvalitativa och kvantitativa artiklar som underlag. Materialet har analyserats med WHO:s definition av livskvalitet med dess sex olika domäner som utgångspunkt. Resultat: Livskvaliteten hos vuxna med ADHD påverkades negativt inom samtliga domäner. Positiva aspekter framkom under domänen psykiskt välbefinnande och grad av oberoende. Vuxna som diagnostiserats i tidig ålder har högre livskvalitet än de som får diagnosen senare i livet. Slutsats: Vuxna med diagnosen har en generellt lägre livskvalitet jämfört med om de varit utan diagnosen. Tidig diagnostisering och kontinuerligt stöd är faktorer som kan öka livskvaliteten för vuxna med ADHD. / Background: Previous perceptions of the ADHD-diagnosis are that children grow out of it; therefore research about ADHD, until the last decade, has been conducted almost exclusively around children. Since symptoms appear differently in adults and children there’s a lacking in knowledge and understanding from amongst other the care system in how these adults should be treated and cared for. Caring for adults with ADHD in the most humane manner possible requires knowledge in how they perceive their health measured in quality of life. Aim: The aim of this study is to describe how adult’s quality of life is affected by ADHD. Method: A literature review based on both qualitative and quantitative studies. The collected data is analyzed using WHOs’ definition of quality of life with its six domains as a foundation. Results: The quality of life in adults with ADHD was negatively affected by their diagnosis in all the six domains. Positive aspects of the diagnosis where found under the domains Psychological well-being and Level of independence. Adults diagnosed at an early age generally have a higher quality of life than those who are diagnosed later in life. Conclusion: Adults with ADHD-diagnosis have a generally lower quality of life than those without the diagnosis. Early diagnosis and continuous support are factors that can increase the quality of life for adults with ADHD. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium juni 2015</p>

Syftet med studien är att undersöka hur några verksamma lärare i ämnet idrott och hälsa i årskurs 4-6 arbetar med elever med ADHD i idrottsundervisningen. Fokus ligger på hur dessa lärare strukturerar upp regelgenomgångar, hur de arbetar för att eleverna ska följa reglerna under aktivitetens gång samt vilka svårigheter och möjligheter lärarna ser i arbetet med elever med ADHD. Uppsatsen ger en inblick i diagnosen ADHD och erkända undervisningsstrategier för elever med ADHD. Undersökningen utgår från en kvalitativ ansats med inriktning mot semistrukturerade intervjuer eftersom utgångspunkten i studien är lärares erfarenheter. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna strukturerar upp regelgenomgångarna genom att samla eleverna i en ring, använda sig av korta instruktioner med en regel i taget, tillämpa strategin förklara-visa samt repetera reglerna. Under aktivitetens gång klargör resultatet att respondenterna är delaktiga observatörer och ger kontinuerlig feedback för att eleverna ska följa överenskomna regler. När det gäller svårigheter och möjligheter pekar resultatet främst på att dessa elever har bristande impulskontroll vilket kan leda till svårigheter att hantera nederlag, till exempel vid tävlingar. Många respondenter är överens om att dessa elever gör att man utvecklas som lärare. När man väl har byggt upp en relation med eleverna kan man se dem blomstra i idrottsundervisningen på ett mer självsäkert sätt gentemot andra teoretiska ämnen.

The most common neuropsychiatric diagnose among children and adolescents in Swedish schools today is Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Many of these pupils are in need of special support and it is therefore important that special teachers and special educational needs coordinators (SENCO:s) have the competence required to meet their needs. The purpose of this essay was to study special teacher and SENCO students’ knowledge and attitudes regarding ADHD. This was done using a norm critical and gender perspective. Furthermore, the aim was to examine what kind of knowledge and pedagogical strategies that were transferred to the students during their university education. The study was carried out with a quantitative approach were the respondents (N=183) was asked to answer a questionnaire containing 31 questions about ADHD, gender and learning. Those selected for the study were all students attending their last semester of their university education. The response rate was 55,2 %. The result implies that the special teacher and SENCO students experience a lack of knowledge about ADHD and also that the university programs did not give the students enough education about ADHD. This was, according to the students, a shortfall which could lead to consequences in their future professions when it comes to give support to pupils in need of special support but also in the support of other teachers A majority of the respondents thought that differences exists between girls and boys when it comes to how the symptom of ADHD appears. The special teacher and SENCO students often seemed to believe that girls shows more inattentive symptoms compered to boys who more often shows symptoms of hyperactivity. However, they did not believe that the need for special support differ between girls and boys. The respondents did not support the idea that pupils with ADHD should be placed in special teaching groups; instead a majority advocated an inclusive perspective on learning. The students in general did not think that an ADHD-diagnose have a negative effect on the pupils’ learning process. Somewhat contradictory, they thought that diagnosed pupils often are in need of special support and that ADHD has a negative effect for the individual identification process. The students’ answers suggest that more education about ADHD is at need. This is important in several aspects. To be able to challenge the medical discourse in Swedish schools, knowledge about ADHD is crucial. The knowledge and awareness about ADHD also contributes to discover and challenge institutionalized norms and gender stereotypes. From a pedagogical view this is important since it makes it possible for future special teachers and SENCO:s to work against categorization, exclusion and stigmatization of pupils diagnosed with ADHD.