Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Syftet var att utvärdera instrumentet Min Förmåga genom att undersöka 1) interbedömarreliabilitet och 2) konvergent validitet. Min Förmåga utarbetades för att möjliggöra enklare bedömningar av Aktiviteter i Dagligt Liv (ADL) på inneliggande patienter i psykiatrin. Delarna i instrumentet som undersöktes innehåller fasta svarsalternativ och motiveringar i fritext. Deltagarna var 36 patienter med psykossjukdomar. Varje patient bedömdes först av två olika skötare med Min Förmåga och därefter med de liknande instrumenten Functional Independence Measure (FIM) och Global Assessment of Functioning (GAF). De fasta svarsalternativen analyserades med Cohens kappa för interbedömarreliabilitet och överensstämmelsen av motiveringarna analyserades kvalitativt. För konvergent validitet undersöktes korrelationen mellan Min Förmåga och FIM och GAF med Spearmans r. Resultatet visade hög interbedömarreliabilitet och hög konvergent validitet för de fasta svarsalternativen, samt hög grad av överensstämmelse mellan motiveringarna i fritext. En möjlig orsak till den höga interbedömarreliabiliteten kan vara att det endast fanns två fasta svarsalternativ, vilket tidigare forskning har visat kan leda till en överskattning av interbedömarreliabiliteten. Att FIM och GAF liknade Min Förmåga och administrerades under samma tidsperiod kan vara en orsak till den höga konvergenta validiteten. Då detta var en preliminär undersökning och antalet deltagare var bristfälligt bör fler utvärderingar av Min Förmåga göras i framtiden.

Bakgrund: Människor runtom i världen lever längre än någonsin och den äldre populationen vill gärna kunna bo kvar hemma. För att möta detta krav har en ny intervention utvecklats inom vården kallad ”hemrehabilitering”. Interventionen består av ett multiprofessionellt team som utför åtgärder med klienten i hemmet. Det saknas beskrivningar av specifika åtgärder i befintlig litteratur. Denna studie ämnar belysa arbetsterapeutiska åtgärder för äldre och deras prioriterade fokusområden inom hemrehabilitering. Syfte: Syftet var att beskriva kunskapsläget om arbetsterapeutiska åtgärder inom hemrehabilitering för äldre personer över 65 år. Metod: Studiens design var en scoping review som analyserade kvantitativa och kvalitativa artiklar som behandlar åtgärder och dess fokus inom hemrehabilitering. Resultat: Arbetsterapeuter implementerar åtgärder baserat på klientens behov och förutsättningar. Den vanligaste åtgärden är hjälpmedel och miljöanpassningar. Fokusområden inom hemrehabilitering är främst på ADL-aktiviteter som förflyttningar, egenvård och hushållssysslor. Slutsats: Flera olika åtgärder implementeras inom hemrehabilitering för olika fokusområden men ytterligare forskning krävs för att belysa arbetsterapeutens roll och syftet med hemrehabilitering. Implikationer: Arbetsterapeuten har en större roll än bara åtgärder.  Hemrehabiliteringens innehåll är fortfarande otydligt och behöver utvecklas för att ta vara på arbetsterapeutens kompetens och möta klientens behov och önskemål. / Background: People across the globe live to be older than ever and the aging population enjoys staying at home. To meet this demand a new intervention has emerged called “reablement”. The intervention consists of a multiprofessional team that provides care in the elderly’s home. Descriptions of specific interventions within reablement are missing in current literature. This study aims to shed light on occupational therapy interventions as well as the areas of focus for the intervention. Aim: The aim of this study was to describe the field of knowledge around occupational therapy interventions in reablement for people over 65. Method: A scoping review analyzing quantitive and qualitive research on the content of occupational therapy interventions in reablement and their focus. Results: Occupational therapists implement different interventions depending on the clients’ needs. The most common being technological aids and environmental adaptations. Areas of focus are primarily within ADL-activities such as mobility, personal care and chores. Conclusions: Several occupational therapy interventions are implemented in reablement for different areas of focus. More research is needed to shed further light on the occupational therapists role and the aim of reablement. Implications: Occupational therapists do more than provide interventions. The content of reablement remains unclear and needs to expand to fully utilize the occupational therapist and to meet the clients needs and wishes.

The overarching theme of this thesis is the prevention of progressive-type disability. Unlike catastrophic disability, progressive disability is gradual and more common in older adults. Because progressive disability can take years to develop, it is often conceptualized as a continuum, from less to more disabled. Disability prevention, by definition, is designed to identify people who are as yet nondisabled but at high risk for future functional decline by identifying an early functional state associated with increased risk of subsequent disability (Fried & Guralnik, 1997). This thesis sought to address two challenges associated with identifying an early functional state of disability. The first challenge relates to instrument calibration. Traditional instruments (based on self-report) used for assessing disability, scales of activities of daily living (ADL) and instrumental activities of daily living (IADL), were originally developed to describe levels of functional status in institutionalized older adults. Thus, these instruments poorly discriminate, as well as underestimate disability in the early stages of development. Poor discrimination refers to tasks or activities (i.e., scale items) that prove unresponsive to changes in a particular person’s ability level. Performance measures on the other hand, such as walk time or grip strength, have proven to be quite responsive to early declines in functional status. Despite the popularity of performance measures used to assess health status in epidemiology or gerontological research, evidence suggests that they measure a somewhat different construct than self-reported activities of daily living. ADLs have a long history of use in the medical community, yet it has been proposed that the relative standing of ADLs, in relation to communitydwelling older adults, could be enhanced by improving construct validities that are at least equivalent to those of physical performance measures. Item response theory (IRT) methodology can be used to improve the structure of ADL scales so that they are more sensitive in detecting the early stages of functional decline within relatively high functioning older adults; a stage that has been shown to be more responsive to clinical interventions aimed at prevention of overt disability or frailty. IRT can improve ADL scales in multiple ways: by confirming an underlying uni-dimensional continuum of disability, establishing interval level measurement or item hierarchies, and increasing scale precision. As part of this thesis I conducted a systematic review of functional status scales, applied to community-dwelling older adults, which employed IRT procedures. The review was useful in that it draws attention to areas of functional assessment that can be improved upon, most notably, the topic of establishing interval level data and construct under-representation. Using data from the Cardiovascular Health Study, I was able to show that a common hierarchy of functional decline was observed for a diverse set of conditions and diseases that are prevalent among community-dwelling older adults. Such an indicator could be used to identify hierarchical declines relating to severity in diverse patient populations. Improvements in validity of functional status scales can also lead to the use of ADL-IADLs as potential determinates of disability, rather than simply acting as outcome measures of disability. Again using data from the Cardiovascular Health Study, I examined the predictive power of IADL (mobility-type) items on later disability. Self reported difficulty in 2 or 3 of the most difficult IADL items increased the odds of being disabled eight years later by a factor of 3.5. The odds of being disabled fell to 1.9 for those reporting difficulty with one item. The second challenge of this thesis relates to defining determinants of functional decline that manifest themselves at the earliest stages of the disablement process. As previously stated physical performance measures have been shown to be sensitive to early stages of functional decline. However, can other measures, potentially spanning multiple domains, be used to identify those at high risk for future disability? In particular I was interested in whether psychosocial and cognitive variables could be used to detect changes in functional status at the preclinical stages of the disablement process. With regard to the Cardiovascular Health Study, I was able to show that, for subjects within the normal range of cognitive functioning, performance in the lowest quartile of the Digit Symbol Substitution Test resulted in a 2.2 increase in the odds of being disabled. Performance on this measure, as well as selfreported mobility noted above, could detect decrements in functional status as much as 8 years prior. With the use of the Lothian Birth Cohort sample I explicitly investigated the psychosocial domain. I found that the level of depressive symptoms increased the odds of being disabled by 56%. Again, these symptoms were assessed as much as eight years prior to self-reported disability. The general findings of this thesis indicate that refinements in ADL-IADL measures can aid in the detection of disability at the pre-clinical level, and that cognitive function and intra-individual factors play a pivotal role in speeding up or slowing down the disablement process.

Introduction With an increasing knowledge of the health benefits from physical activity (PA) the interest in objectively measuring PA in free living environment has increased. ActiGraph is the most commonly used accelerometer to objectively measure PA, while ActivPAL is considered gold standard when it comes to measuring sedentary behavior. Aims The aim of this study was to investigate if ActivPAL could be used to measure Moderate to Vigorous Physical Activity (MVPA) instead of ActiGraph. Methods Data from 79 overweight office workers carrying the ActivPAL and ActiGraph device simultaneously were analyzed. All activities with a cadence of 90 steps per minute (spm) or more lasting for at least 30 seconds from one day from ActivPAL data was extracted and compared to the corresponding activity from ActiGraph. An activity was classified as MVPA by using the cut points of 100 spm for ActivPAL and 3208 activity-counts per minute (cpm) for ActiGraph using vector magnitude (VM). Results A correlation of r=0.326 (p<0.001) was seen between ActiGraph and ActivPAL with a Cohen’s kappa of K=0.14, a percentage agreement of 60.7%, a sensitivity of 61.5% with ActiGraph as denominator and a positive predictive value (PPV) of 84.3% for ActivPAL. Neither age nor BMI affected the association between the estimates by these devices. There was no correlation for time spent in MVPA between devices. Conclusion Cadence from ActivPAL cannot replace ActiGraph to measure MVPA in a free living environment in overweight adults.

Det blir allt svårare för personer med funktionsnedsättning att beviljas statlig assistansersättning.Arbetsterapeuten är en del av processen vid ansökan av rätten till assistansersättning, och utför ADL-bedömningar till grund för ADL-intyg. Syftet med studien var att kartlägga arbetsterapeuters arbete med ADL-bedömning och tillhörande intygsskrivning för assistansersättning, inom barn- och ungdomshabiliteringen. Kvantitativ metod användes och data samlades in via en webb-enkät samt analyserades i SPSS. Enkäten besvarades av 40 arbetsterapeuter. Alla arbetsterapeuter i studien använde ADL-taxonomin vid bedömning, och det vanligaste sättet att utföra bedömningen var via observation i barnets hemmiljö. Majoriteten av arbetsterapeuterna i studien upplever sig kunna möta det krav som ställs på dem som intygsutfärdare, men mer tid och rutiner efterfrågas till uppdraget.I resultatet syns genomgående att uppdraget kring ADL-bedömningar och tillhörande intygsskrivning utförs olika över landet och beroende av arbetsterapeut. Det finns behov av vidare forskning inom området och studier av kvalitativ karaktär skulle passa, för att gå djupare in på uppdragets komplexitet.

<p>I Sverige beräknas att cirka 400 000-700 000 människor har drabbats av diagnosen</p><p>Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL). År 2020 beräknas KOL orsaka vart tredje</p><p>dödsfall i världen. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vad det innebär</p><p>att leva med KOL i det dagliga livet, med fokus på social och fysisk aktivitet. Metod:</p><p>Studien baserades på vetenskapliga artiklar, funna i databasen PubMed. Efter</p><p>värdering kvarstod fem kvantitativa och sju kvalitativa. Texterna analyserades med</p><p>innehållsanalys och resulterade i tre kategorier och åtta underkategorier. Resultat:</p><p>Trötthet och andnöd var något som individer med KOL upplevde dagligen. Det</p><p>påverkade deras vardag så att de inte orkade med vardagssysslor eller att umgås med</p><p>familj och vänner. Detta gjorde att individerna kände sig beroende av andra för att</p><p>klara sin vardag men även upplevelse av att vara bunden till hemmet. Diskussion: Det</p><p>fanns likheter med andra kroniska sjukdomar vad gäller att trötthet och andnöd</p><p>påverkade förmågan till fysisk och social aktivitet. Familj och vänner hade en stor</p><p>delaktighet i individernas tillvaro, detta genom att vara närvarande och ge stöd till den</p><p>drabbade. Som sjuksköterska är det viktigt att lyssna, både på individen men KOL</p><p>men och på dess anhöriga.</p>

<p>Sittandet och vila har betydelse för äldre rullstolsburna personers möjlighet att vara delaktiga i de dagliga aktiviteterna. Arbetsterapeutens roll är bl.a. att främja aktivitetsutförandet för rullstolsanvändaren och sittandet är en viktig förutsättning för detta. Arbetsterapeuten på ett särskilt boende har oftast stora arbetsområden, och har inte möjlighet att vara med de boende dagligen. Det är omvårdnadspersonalen som stödjer de boende i vardagen. Omvårdnadspersonalens perspektiv på betydelsen av sittande och vila påverkar den rullstolsburne personens möjlighet att få vara delaktig i utförandet av dagliga aktiviteter.</p><p>Studiens syfte var att belysa hur omvårdnadspersonalen, på särskilt boende, beskriver sittandets och vilans betydelse för den äldre rullstolsburne personens möjlighet till aktivitet och delaktighet. En kvalitativ intervjustudie gjordes där urvalet var ändamålsenligt. Nio omvårdnadspersonal intervjuades och en kvalitativ innehållsanalys användes. Resultatet redovisades i fyra huvud- och sju underliggande kategorier. Huvudkategorierna belyste: 1. Omvårdnadspersonalens beskrivning av hur de upplever sittandets problematik, och dess lösningar, 2. Omvårdnadspersonalens roll, samt påverkansfaktorer vid aktivitetsutförande i rullstol, 3. Vilans betydelse under dagen och 4. Den egna kunskapen och synen på arbetsterapeuten som kunskapsförmedlare.</p><p>Respondenterna beskrev att de upplevde att en bra sittställning i rullstolen samt möjlighet till vila och sträcka ut kroppen under dagen, var viktiga faktorer för den rullstolsburne personens aktivitetsförmåga och välmående. Detta var något som omvårdnadspersonalen diskuterade och eftersträvade dagligen. Respondenterna upplevde dels att de kunde tillfredsställa vilobehovet, dels att de inte kunde det p.g.a. att tidsbrist och inrutade rutiner ibland hindrade detta. Kunskap om vila och sittande var något som respondenterna upplevde att de hade, trots att få utbildningsmöjligheter erbjöds.</p>

No description available.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Reumatoid artrit (RA) är en av de stora folksjukdomarna runt om i världen. Personer med RA har betydande svårigheter med aktiviteter i det dagliga livet (ADL). <strong>Syfte:</strong> Syftet med litteraturstudien var att belysa hur personer med RA upplever att deras ADL påverkas på grund av sjukdomen. <strong>Metod:</strong> Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie och utgick från tio vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat:</strong> Analysen av de vetenskapliga artiklarna resulterade i fem kategorier vilka var <em>begränsningar i vardagen, förlust av kontroll, ovisshet inför framtiden, otillräcklighet inför andra </em>samt <em>saknad efter ett tidigare aktivt liv.</em> RA hade en stor negativ inverkan på personernas ADL och att inte kunna utföra denna på egen hand påverkade deras känslor och sociala liv. <strong>Slutsats:</strong> Sjuksköterskor bör ha kunskap om RA samt de begränsningar och upplevelser som sjukdomen medför för att kunna ge den hjälp och det stöd som personerna med RA är i behov av.</p>