It is essential for individuals’ well-being and relationships that they have the ability to consciously experience, express and respond to their own and others’ affects. The validity of a new conception of affect consciousness (AC), incorporating consciousness of both own and others’ affects, was investigated in this thesis. The clinical usefulness of the new conception was explored and an interview (affect consciousness interview – self/other; ACI-S/O) intended to capture this new definition was validated. In study I the interrater reliability and the concurrent validity of the ACI-S/O were assessed and found to be acceptable. There were significant differences in all variables of ACI-S/O between the four groups that participated in the study. Joy and interest had the highest ratings in all groups and guilt and shame had the lowest. By means of a factor analysis, two factors, labeled “general affect consciousness” and “consciousness about shame and guilt,” were obtained. General affect consciousness was related to different aspects of relational and emotional problems and possibly protection against them. In study II the clinical implications of AC were further explored in relation to eating disorders (ED). The level of AC in the ED group was compared with a comparable non-clinical group. The relation between AC and aspects of ED pathology were explored, as well as whether AC should be seen as a state or trait in patients diagnosed with ED. ACI-S/O was not significantly related to ED pathology or general psychological distress. There were no significant differences in AC between the different sub-diagnoses of ED but there were between the ED group and the non-clinical group. Significant pre-post correlations for both factors of ACI-S/O were found, indicating that AC could be seen as a stable dimension that might be important for ED pathology but is unrelated to ED symptoms. In study III the relationship between AC and self-reported attachment style (ASQ) was explored in a non-clinical group and three patient groups. There were significant correlations between all scores on ACI- S/O and the ASQ, with the exception of consciousness about guilt. Multiple regression analyses showed that AC, and especially others’ affects, contributed significantly to the ASQ subscales. AC and in particular own joy and others’ guilt and anger seem to be of importance for attachment style. In study IV the importance of AC for the treatment process was explored. Patients’ AC before therapy was significantly correlated with patients’ positive feelings towards their therapists but not with their alliance ratings. Patients’ warm and positive feelings were related to pre-therapy AC, whereas negative feelings were related to low alliance ratings in the previous sessions. / Det är viktigt för människans relationer och välbefinnande att ha en förmåga att medvetet uppleva, uttrycka egna samt svara på andras affekter. I denna avhandling studerades användbarheten av en ny definition av Affektmedvetenhet (AM), omfattande medvetande om egna och andras affekter samt validiteten i en intervju (affektmedvetenhetsintervjun-själv/andra; AMI-S/A) som avser att fånga den nya definitionen. I studie I undersöktes interbedömarreliabilitet och den samtidiga validiteten hos AMI-S/A. De befanns vara godtagbara. Det fanns signifikanta skillnader på alla delsskalor i AMI-S/A mellan de fyra grupper som deltog i studien. Affekterna glädje och intresse hade de högsta skattningarna i alla grupper och skuld och skam hade de lägsta. En faktoranalys genomfördes där två faktorer föll ut. De beskrevs som "Generell affektmedvetenhet" och "Medvetenhet om skam och skuld". Generell affektmedvetenhet visade sig vara relaterad till olika aspekter av relationella och känslomässiga problem och antogs skydda mot dessa. I studie II genomfördes vidare undersökning av den kliniska betydelsen av AM för ätstörningar. Nivån av AM hos patienter med ätstörningar jämfördes med en demografiskt jämförbar icke-klinisk grupp. Förhållandet mellan AM och ätstörningspatologi undersöktes. Någon signifikant relation mellan AMI-S/A och ätstörningssymtom eller allmän psykisk ohälsa hos ätstörningspatienterna hittades inte. Det fanns heller inga signifikanta skillnader i AM mellan olika undergrupper av ätstörning men däremot mellan hela ätstörningsgruppen och den icke-kliniska gruppen. Frågan om AM kan betraktas mer som ett drag eller tillstånd hos patienter med ätstörning utforskades. Det fanns signifikanta korrelationer mellan före och eftermätning på båda faktorerna på AMI-S/A. Resultaten tyder på att AM kan ses som en stabil dimension i sig själv som tycks vara viktig för ätstörningar, men som inte har samband med ätstörningssymtom. I studie III undersöktes förhållandet mellan AM och självrapporterad anknytningsstil (ASQ) i en icke-klinisk grupp och tre patientgrupper. Det fanns signifikanta korrelationer mellan alla skattningar på AMI-S/A och ASQ, med undantag av medvetenhet om skuld. Regressionsanalyser visade att AM, och speciellt medvetenhet om andras affekter, bidrog signifikant till anknytningsstilen. AM och i synnerhet egen glädje och andras skuld och ilska verkar vara av betydelse för anknytningsstil. I studie IV undersöktes betydelse av AM för behandlingsprocessen i olika former av samtalsbehandling. Patienternas AM före behandlingen var signifikant korrelerad med deras positiva känslor gentemot sina terapeuter vid det tredje samtalet, men inte med deras alliansskattning vid detta samtal. Patienternas negativa känslor var inte relaterade till deras AM före behandlingen men däremot till låg alliansskattning vid de tidigare samtalen.

The phenomena of self-awareness and self-observation are thought by many to be uniquely human qualities, and questions about how they develop have engaged philosophers and spiritual thinkers throughout history. More recently these issues have come to interest psychologists, psychotherapists, and researchers of diverse clinical psychology orientations as well. This dissertation explored conceptual issues and empirical measurement methods related to self-awareness and self-observation capacities. The four studies approached this from different angles: Study I used mainly qualitative methods to study post-treatment processes related to continuing clinical improvement after termination of long-term psychotherapeutic treatments. The main finding was that self-analysis seemed to be related to continued improvement after ending of therapy, but contrary to our hypothesis there was no difference between psychotherapy and the more intensive psychoanalysis in this regard. Study II tested the measurement of mindfulness by self report in a sample of experienced Buddhist meditators. The findings confirmed relationships between mindfulness and psychological well-being, but raised doubt about the instruments’ sensitivity to change. Study III compared different methods for measuring theoretically related concepts of self-observation: mindfulness, mentalization, and affect consciousness. This study showed surprisingly little common variance between affect consciousness and mentalization/mindfulness. Finally, the results of Study IV showed that in patients diagnosed with clinical depression, mentalization about depressive symptoms predicted aspects of the initial psychotherapy process better than mentalization about attachment. Taken together, these studies show the complexity of the phenomenon of self-observation and the corresponding complexity of research on it. The relationships between variables related to self-observation, their measurements, and their relationships to the psychotherapy process seem more complex than would be expected from current theories. A model for types of self-observation in the process of change in psychotherapy is tentatively proposed. / Förmågan till självmedvetande och självobservation brukar sägas vara unik för människan, och frågor om hur den uppstår och utvecklas har engagerat filosofer och andliga tänkare genom historien. Under de senaste årtiondena har detta även kommit att intressera psykologer, psykoterapeuter och forskare inom olika kliniska psykologiinriktningar. I denna avhandling utforskades konceptuella frågor och empiriska mätmetoder relaterade till självobservationsförmåga. De fyra studierna tog sig an detta från olika utgångspunkter: I Studie I användes främst kvalitativ metod för att undersöka processer relaterade till fortsatt klinisk förbättring efter avslutning av längre psykoterapeutisk behandling. Beskrivningar av självanalys var relaterade till fortsatt förbättring efter avslutad terapi, men i kontrast till vår hypotes syntes ingen skillnad mellan psykoterapi och den mer intensiva psykoanalysen ur denna aspekt. I Studie II prövades mätning av medveten närvaro (mindfulness) genom självrapport på ett urval erfarna Buddhistiska meditatörer. Resultaten bekräftade samband mellan medveten närvaro och psykologiskt välmående, men visade på osäkerhet kring instrumentens känslighet för förändring. I Studie III jämfördes olika metoder för mätning av teoretiskt relaterade självobservationsbegrepp: medveten närvaro, mentalisering och affektmedvetenhet. Resultaten visade på förvånansvärt liten gemensam varians mellan affektmedvetenhet och mentalisering/medveten närvaro. Slutligen visade resultaten i Studie IV att hos patienter diagnostiserade med klinisk depression predicerade mentalisering om depressiva symptom aspekter av den initiala psykoterapiprocessen bättre än det vanliga måttet på mentalisering utifrån anknytningsintervju. Sammantaget visar dessa studier på komplexiteten i fenomenet självobservationsförmåga och dess utforskande. Relationerna mellan variabler relaterade till självobservation, mätning av dem och samband med psykoterapiprocessen tycks mer komplexa än förväntat utifrån nuvarande teorier. En tentativ modell för samband mellan typer av självobservation i den psykoterapeutiska förändringsprocessen presenteras.

Föreliggande studie är en utvärdering av behandlingsmetoden Affektskola inom ramen för vuxenpsykiatrin. Syftet är att undersöka vilka effekter Affektskola har med avseende på psykisk ohälsa och affektmedvetenhet samt hur bestående dessa effekter är. Deltagarna är 13 patienter inom den psykiatriska öppenvården med varierande problematik, inkluderandes förstämningssyndrom, ADHD samt personlighetsstörningar. Mätningar med mätinstrumenten TAS-20, HADS samt KASAM-29 genomfördes vid fyra tillfällen; Affektskolas start, Affektskolans avslut samt åtta respektive sexton veckor efter avslut. Utöver detta distribuerades vid sista mättillfället ett kompletterande frågeformulär gällande subjektiv upplevelse av effekterna av Affektskolan. Resultaten tyder på tendenser till en ökad affektmedvetenhet samt en minskad psykisk ohälsa och att dessa effekter består och ökar över tid. Deltagarna rapporterar en måttlig grad av subjektivt upplevd förändring gällande känslor respektive psykisk hälsa samt att de i måttlig till stor grad tillskrev Affektskola dessa förändringar. Sammantaget indikerar studien att Affektskola har en positiv effekt på affektmedvetenhet och psykisk ohälsa. / The present study is an evaluation of the treatment method Affect School in the context of adult psychiatry. The aim is to examine the effects of the Affect School on mental ill-health and affect consciousness, and how stable these effects are. The participants consist of 13 patients in psychiatric outpatient care with varying disorders, including mood disorders, ADHD and personality disorders. Assessments with the instruments TAS-20, HADS and KASAM-29 were performed on four occasions; before the start and by the completion of the Affect School and eight and sixteen weeks after completion. At the end of the study, an additional questionnaire regarding subjective experiences of the effect of the Affect School was distributed. The results indicate trends of increased affect consciousness as well as reduced mental ill-health and that these effects are stable and increases over time. Participants report a moderate degree of subjectively perceived change regarding emotions and mental health, and that they attributed Affect School these changes in a moderate to large extent. Overall, the study indicates that the Affect School has a positive effect on affect consciousness and mental health.

Affektmedvetenhet avser förmågan att vara medveten om, tolerera och uttrycka affekter. Affektskola är en gruppintervention och avser att öka individers affektmedvetenhet samt förmågan att uppleva och uttrycka affekter. Forskning avseende affektskola har gjorts på kliniska grupper men få studier har utförts på en icke-klinisk population. Psykologstudenter kan argumenteras gynnas av en hög affektmedvetenhet och känsla av sammanhang (KASAM) i sin kommande profession. Även hög KASAM kan ses som fördelaktigt då det korrelerar med psykisk hälsa. Studien syftade att undersöka effekterna av genomförd modifierad version av affektskola med frågeställningen om affektskola leder till ökad affektmedvetenhet och KASAM. 33 psykologstudenter vid Linnéuniversitetet fick förfrågan om deltagande. Deltagarna fyllde i självskattningsformulär (KASAM-29, TAS-20, Affektfobitestet) före affektskolans start, efter affektskolan avslutats samt en månad efter affektskolan avslutats. Resultatet visade på nästintill oförändrade medelvärden mellan mättillfällena och att interventionen affektskola inte ledde till någon mätbar förändring. Resultatet talar för att affektmedvetenhet och KASAM är stabila egenskaper. Korrelationsanalyser visade däremot på medelstarka korrelationer mellan affektmedvetenhet och KASAM. Framtida studier bör vidare undersöka detta samband för att ge en djupare förståelse för dess förhållande till psykisk ohälsa. / Affect consciousness is the ability to be aware of, tolerate and express affects. Affect-school is a group intervention that aims to increase individuals' affect consciousness and ability to experience and express affects. Studies on affect-school have been made on clinical groups but only a few on nonclinical populations. Psychology students are arguable favoured by high levels of affect consciousness in their future profession. High levels of sense of coherence (SOC) is also favorable as SOC correlates with mental health. The purpose of the study was to explore the effects of a modified version of affect-school with the research question if affect-school leads to increased levels of affect consciousness and SOC. 33 psychology students at Linnéaus University were asked to participate. The contestants completed questionnaires (KASAM-29, TAS-20, Affektfobitestet) before the affect-school begun, after the affect-school was terminated and one month after the affect-school was terminated. The results showed almost no changes of the mean values between the different times of measurement which indicates that the intervention did not lead to any changes. The results suggest that affect consciousness and SOC are stable traits. However, correlation analysis indicated moderate correlations between affect consciousness and SOC. This correlation should be further investigated in future studies to provide a deeper understanding of the constructs and their relationship to mental health.