SAMMANFATTNING Bakgrund: Den mest förekommande cancersjukdomen hos kvinnor är bröstcancer. Cancer är en sjukdom som i flertalet fall begränsar livet för de drabbade. Sjukdomen kan vara utmanande på flera olika plan, vilket kan ha en negativ påverkan på livskvalitén. En minskning av fysisk aktivitet är vanligt under och efter behandling. Fysisk aktivitet vid rehabilitering kan utföras för varierande ändamål såsom minska trötthet eller stärka kroppen. Trots fördelarna och rekommendationerna om att utföra fysisk aktivitet visar tidigare forskning att kvinnor som överlevt bröstcancer inte uppnår rekommendationerna för detta.  Syfte: Syftet var att undersöka och beskriva hur fysisk aktivitet påverkar livskvalitén hos kvinnor med bröstcancer efter aktiv behandling.  Metod: Litteraturstudien innefattar tio vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Artiklarna granskades av en granskningsmall från SBU och resultatanalysen genomfördes med hjälp niostegsmodellen av Polit och Beck (2017). Resultat: Studiernas resultat delades in i tre kategorier, lågintensiv fysisk aktivitet, måttligt ansträngande fysisk aktivitet samt styrketräning. Lågintensiv fysisk aktivitet innefattar fem forskningsprojekt, två av dessa visar statistiskt signifikanta skillnader där kvinnorna i interventionsgruppen skattade sin livskvalité högre än i kontrollgruppen. Måttligt ansträngande fysisk aktivitet innefattar två forskningsprojekt, båda innehåller statistiskt signifikanta skillnader där interventionsgruppen skattade livskvalitén högre än kontrollgruppen. Styrketräning innefattar tre forskningsprojekt där två av dessa visar statistiskt signifikanta skillnader, interventionsgruppen skattade sin livskvalité högre än kvinnorna i kontrollgruppen. Slutsats: Statistiskt signifikant skillnad sågs inom flertal delskalor av livskvalité, vilket visar att fysisk aktivitet är en komponent för en förbättrad självskattad livskvalité hos kvinnor med bröstcancer efter avslutat aktiv behandling. Nyckelord: Fysisk aktivitet, livskvalité och bröstcancer. / ABSTRACT Background: Breast cancer is the most common cancer disease in women. Cancer limits the lives of those affected. The disease can be challenging on different levels, which in turn can negatively impact quality of life. Decreased physical activity is common during and after treatment. Physical activity during rehabilitation can be performed for various purposes like reducing fatigue or strengthening of the body. Despite benefits and recommendations of performing physical activity, previous research shows that women who have survived breast cancer do not reach the recommended activity goals.  Aim: The aim was to investigate and describe how physical activity affects the quality of life of women with breast cancer after active treatment. Method: The literature study included ten quantitative studies. The articles were reviewed by a review template from SBU and the results analysis was carried out using the nine-step model by Polit and Beck (2017). Result: The results of the studies were divided into three categories, low-intensity physical activity, moderately strenuous physical activity and strength training. Low-intensity physical activity includes five research projects, two of which show statistically significant differences where the women in the intervention group rated their quality of life higher than in the control group. Moderately strenuous physical activity includes two research projects, both of which contain statistically significant differences where the intervention group rated the quality of life higher than the control group. Strength training includes three research projects where two of these show statistically significant differences, the intervention group rated their quality of life higher than the women in the control group. Conclusion: A statistically significant difference was seen in several subscales of quality of life, which shows that physical activity is a component of an improved self-rated quality of life in women with breast cancer after completion of active treatment. Keyword: Physical activity, quality of life, breast cancer

Bakgrund: Depression ökar kraftigt världen över och är idag ett stort folkhälsoproblem som drabbar var femte svensk någon gång under individens livstid. Kostnaderna ökar för samhället. Vid tidig upptäckt kan medicinsk behandling ersättas med olika former av psykologisk behandling. Med sjuksköterskans hjälp kan individer som lider av depression få det stöd och den motivation som behövs för att utföra fysisk aktivitet. Vilket inte bara leder till bättre mående utan även ökar individens hälsa. Syfte: Att beskriva vad fysisk aktivitet har för inverkan på vuxna med depression, samt beskriva deras erfarenheter av fysisk aktivitet.  Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Studien baseras på tolv vetenskapliga artiklar, nio med kvantitativ ansats och tre med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes fram via Pubmed, Cinahl samt via en manuell sökning. Huvudresultat: Resultatet visar att fysisk aktivitet har många positiva effekter vid depression. Däremot har det framkommit att det är kontinuiteten av fysisk aktivitet som är det viktiga och inte vilken intensitet den utförs i. Genom att individen får stöd och motivation av sjuksköterskan att utföra egenvård och fysisk aktivitet kan klassiska symtom på depression såsom trötthet, utebliven glädje, ovilja att utföra vardagliga sysslor med flera minska.Slutsats: Fysisk aktivitet är bra för hälsan och förbättrar måendet för individer som drabbats av depression. Den fysiska aktiviteten leder till flertalet hälsofördelar. Sjuksköterskan spelar en viktig roll och besitter goda kunskaper i att motivera och stötta individen till ett friskare och mer aktivt liv. Nyckelord: Depression, fysisk aktivitet och vuxna

Background: Depression is a major social issue affecting 19% of Sweden’s population. The affected individuals can have a lowered mood, suicidal thoughts and concentration problems. Antidepressants and CBT are two different treatment methods. The definition of physical activity is any type of body movement that increases the body energy metabolism. The holistic perspective on health means seeing the individual with a holistic thinking that includes both the body and the soul. Dorothea Orem’s theory is a broad nursing theory that describes why and how individuals take care of themselves with the help of self-care. The nurse’s basic responsibility is to promote health, prevent illness, restore health and relieve suffering. Aim: The aim of this study was to describe the effect of physical activity in adults with depression.Method: A literature review which examined 12 quantitative articles. Searches for articles were made in databases CINAHL, PubMed och PsycINFO.Results: The result showed that physical activity decreased depression in the depressed individuals and could be seen as an effective treatment method, both individually and in combination with other treatments for depression. Physical activity with low, moderate and vigorous intensity reduced individuals' depression. Individuals felt that support from outside helped them find motivation to perform physical activity.Conclusion: The research showed that physical activity generated in a reduction of individuals' depression regardless of the intensity of physical activity. / Bakgrund: Depression är ett stort samhällsproblem som drabbar 19% av Sveriges befolkning. De drabbade individerna kan bland annat få en sänkt grundstämning, återkommande tankar på död och koncentrationsstörningar. Antidepressiva läkemedel och KBT är två olika behandlingsmetoder. Definitionen av fysisk aktivitet är alla typer av kroppsrörelser som ökar kroppens energiomsättning. Det holistiska perspektivet på hälsa innebär att se individen med ett helhetstänk som inkluderar både kroppen och själen. Dorothea Orem’s teori är en bred omvårdnadsteori som beskriver varför och hur individer tar hand om sig själva med hjälp av egenvård. Sjuksköterskans grundläggande ansvar är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av fysisk aktivitet för vuxna individer med depression. Metod: En litteraturstudie som undersökte 12 kvantitativa artiklar. Sökningar efter artiklar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Huvudresultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet minskade depression hos de deprimerade individerna och kunde ses som en effektiv behandlingsmetod, både enskilt och i kombination med andra behandlingar för depression. Fysisk aktivitet med låg, medel och hög intensitet minskade individers depression. Individer upplevde att stöd utifrån hjälpte dem att finna motivation till att utföra fysisk aktivitet.Slutsats: Forskningen visade att fysisk aktivitet genererade i en minskning av individers depression oavsett vilken intensitet den fysiska aktiviteten hade.

Många i vårt samhälle utsätts idag för långvarig stress som kan leda till ohälsa och sjukskrivningar. Det finns studier som visar att fysisk aktivitet och motion kan ha en skyddande effekt mot stress och stressreaktioner. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av fysisk aktivitet och kön på upplevd stress men också undersöka om det fanns interaktionseffekt mellan upplevd fysisk aktivitet och kön med avseende på upplevd stress, samt om det var någon skillnad i upplevd stress mellan kvinnor i olika yrken (lärare, omvårdnad och hälsa och sjukvård). Genom en kvasiexperimentell studie användes en enkät där deltagarna skattade fysisk aktivitet och upplevd stress. Undersökningen visade att kvinnor skattade högre på upplevd stress än män och att deltagare som hade en hög fysisk aktivitet skattade något lägre på upplevd stress. Resultatet på Anova mellanpersonsdesign visade däremot ingen signifikant skillnad mellan kön på upplevd stress eller att fysisk aktivitet påverkade upplevd stress. Vidare fanns ingen interaktion mellan upplevd fysisk aktivitet och kön med avseende på upplevd stress, och det var inga skillnader i upplevd stress för kvinnor i de olika yrkena Skillnaden mellan kvinnor och män i upplevd stress diskuteras i termen av olika roller i hemmet.

Introduktion: Varje år diagnostiseras 4200 personer i Sverige med lungcancer. Patienter uppger i samband med sin diagnos ha en stillasittande livsstil och påfrestande symtomupplevelse. Vid behandling av lungcancer är god symtomlindring av betydelse och därav har sjuksköterskan en viktig del vid rehabiliteringen. Fysisk aktivitet har genom studier bevisats vara en viktig intervention samt minskar komplikationer. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att belysa betydelsen av fysisk aktivitet som symtomlindring hos patienter med lungcancer. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Beck (2017) nio steg, sexton vetenskapliga artiklar kom fram efter systematiska sökningar i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo, samtliga artiklar presenteras i en artikelmatris (bilaga 1). Artiklarna som användes till studiens resultatdel var tio kvantitativa, fyra kvalitativa och två mixad-metod. Resultat: Utifrån insamlat material utarbetades två huvudkategorier med sex underrubriker som svarade på betydelsen av fysisk aktivitet som symtomlindring hos patienter med lungcancer. De två huvudkategorierna var fysisk samt psykisk symtomlindring med underrubriker fatigue, dyspné, smärta, mental hälsa, depression samt ångest. Konklusion: I studiens resultat framkom det att majoriteten av patienter med lungcancer upplevde att fysisk aktivitet påverkade deras fysiska och psykiska symtombörda positivt genom lindring. Fysisk aktivitet ökade patientens välbefinnande genom att sänka graden av negativ symtomupplevelse såsom exempelvis trötthet, smärta och ångest.

Att leva med en depression innebär även att leva med ett stort livslidande. Det är en diagnos som även ökar risken avsevärt för att drabbas av andra somatiska sjukdomar. Trots att det redan finns mycket forskning och evidens gällande att fysisk aktivitet motverkar psykisk ohälsa så fortsätter utveckling av depressioner och fysisk inaktivitet att öka. Syftet med studien är att belysa upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer som diagnostiserats med depression utifrån ett patientperspektiv. Arbetet är en litteraturöversikt, där resultatet baseras på sju artiklar. Sammanställningen av de sju artiklarna landade slutligen i fem huvudteman; “Upplevda hinder”, “Upplevd självkänsla”, “Omgivningens stöd”, “Känsla av meningsfullhet och sammanhang”, och “Att återfå kontrollen”. Resultatet visade på att patienter upplevde att den fysiska aktiviteten förde med sig positiva effekter som hjälpte dem att hantera sin depression samt ökade deras välbefinnande. Även om de flesta patienter upplevde positiva effekter av att vara mer fysiskt aktiva visade det sig inte ha någon effekt på patienter som led av svåra depressioner. I deras fall visade sig samtalsterapi och medicinering ge bättre effekt. Patienterna själv upplevde att stöd och motivation från anhöriga samt sjukvårdspersonal var en viktig komponent för att den fysiska aktiviteten skulle bli av och hålla i sig.

Introduktion: Fysisk aktivitet har stor betydelse för ett hälsosamt åldrande genom dess hälsofrämjande effekter. För äldre individer rekommenderas minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka. En inaktiv livsstil ökar risken för flertalet sjukdomar och funktionsnedsättande åkommor, vilket fysisk aktivitet minskar risken för. En kartläggning av äldres fysiska aktivitet är användbart för fysioterapeuters dagliga arbete samt utifrån ett folkhälsoperspektiv för att se den nuvarande statusen. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga den fysiska aktivitetsnivån hos personer över 70 år i Luleå kommun. Metod: Data baserad på IPAQ-E från 45 individer som insamlats i en tidigare studie användes för att besvara denna studies syfte. Analys av data och beräkningar av deltagarnas totala fysiska aktivitet genomfördes i Microsoft Excel. Deltagarna kategoriserades i aktivitetsnivåerna låg, måttlig eller hög baserat på deras totala fysiska aktivitet. Resultat: 64% av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. 36% av deltagarna kategoriserades i låg aktivitetsnivå 22% i måttlig aktivitetsnivå och 42% i hög aktivitetsnivå, högre andel kvinnor än män uppnådde hög aktivitetsnivå. Deltagarna som uppnådde rekommendationerna var mer aktiva i samtliga ansträngningsnivåer i jämförelse med de som ej nådde upp till dessa. Ett svagt negativt samband framkom mellan ålder och total fysisk aktivitet. Konklusion: Majoriteten av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. Kartläggningen kan bidra med ökad kunskap och förståelse för fysioterapeuter. Kartläggningen bidrar även med kunskap ur ett folkhälsoperspektiv och kan utgöra ett verktyg för det fortsatta arbetet med äldres hälsa.

Introduction: Parents of children with disabilities have a higher participation in caring occupations and supporting efforts aiming the child compared to other parents. Studies show that these parents have worse physical and mental health and occupational balance compared to other parents.  Aim: The aim was to describe health, everyday occupations and occupational balance among parents to children with disabilities ages 0-18 years.  Method: The chosen method was a scoping review where 9 articles publiced between 2015 and 2022 were included. The method was based on the steps according to Arksey & O’Malley (2005). Results: The results showed that parents of children with disabilities suffers from stress, poor health and occupational imbalance to a greater extent compared to other parents. The results also show that these parents have a low participation in health promoting occupations and that there is a connection between participation in health promoting occupations and general health.  Conclusions: The conclusion was that the parents care of children with disabilities can effect health and occupational balance in a negativ way. This could indicate an increased need of a interpersonal perspective in the view of occupational balance, since that considers how different aspects influences each other.

Ett av skolans uppdrag är att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet (Skolverket, 2019a). Denna empiriska studie bygger på en tidigare systematisk litteraturstudie som fokuserade på fysisk aktivitet i matematikundervisningen och hur och i så fall om det påverkar elevers inlärning, arbetsminne och koncentration. Syftet med denna studie är att belysa de fysiska aktiviteter som lärare använder sig av i matematikundervisningen, deras uppfattningar av och motiv till valet av fysisk aktivitet i matematikundervisningen. Studiens syfte är också att upptäcka samband mellan studiens frågeställningar och tidigare forskning. För att besvara frågeställningarna har nio lärare intervjuats. Utifrån intervjuerna och frågeställningarna har olika kategorier upptäckts. Studiens teoretiska utgångspunkt är fenomenografi. Resultatet i studien indikerar på att lärarna upplever eleverna mer koncentrerade och att eleverna tar till sig innehållet bättre efter att fysisk aktivitet genomförts i matematikundervisningen. Med tanke på mängden deltagare och att studien genomförts under en kort tid går det däremot inte att dra några generella slutsatser om huruvida fysisk aktivitet påverkar elevernas koncentration eller inlärning.

No description available.