No description available.

I Sverige utförs amputationer vanligtvis till följd av nedsatt blodcirkulation. Efter amputation kan fantomsmärta och andra problem uppstå, vilket kan påverka livskvalitén. Syftet med den här litteraturöversikten är att beskriva patienters upplevelse av livskvalitén i det dagliga livet efter att ha fått en nedre extremitet amputerad. Litteraturöversikten är en studentuppsats på kandidatnivå där tio artiklar granskades. Resultatet visade tre huvudteman med tillhörande underteman som beskriver patienters upplevelse av livskvalitén i det dagliga livet efter amputation. Huvudteman som framkom var: Vården före och efter, livskvalité och hopp inför framtiden. Resultatet av litteraturöversikten visade på att patienter upplevde sig inte vara delaktiga i besluten och vården efter amputation. De upplevde även att fantomsmärtan påverkade livskvalitén samt att de efter amputation upplevde förlorad självständighet och att självbilden förändrades. Positiva upplevelser efter amputation påverkades av huruvida patienter accepterade sin nya situation. De som led av långvarig smärta före amputation kunde se ingreppet som en räddning till att leva ett smärtfritt liv. Sjuksköterskor bör arbeta individanpassat, möta patienters livsvärld och samverka i team för att underlätta möjligheterna att finna livskvalité samt förbättra möjligheten till återhämtning. / In Sweden, amputations are usually performed as a result of reduced blood circulation. After amputation, phantom pain and other problems can occur, which can affect the quality of life. The purpose of this literature review is to describe patients' experience of the quality of life in daily life after having a lower extremity amputated. The literature review is a student essay at the bachelor's level where ten articles were reviewed. The results showed three main themes with associated sub-themes that describe patients' experience of the quality of life in daily life after amputation. The main themes that emerged were: Care before and after, quality of life and hope for the future. The results of the literature review showed that patients did not feel involved in the decisions and care after amputation. They also experienced that phantom pain affected the quality of life and that after amputation they experienced lost independence and that their self-image changed. Positive experiences after amputation were affected by whether patients accepted their new situation. Those who suffered from prolonged pain before amputation could see the procedure as a salvation to live a pain-free life. Nurses should work individually, meet patients' worlds of life and collaborate in teams to facilitate the opportunities to find quality of life and improve the possibility of recovery.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en global folksjukdom. Sjukdomen kan orsaka flera allvarliga komplikationer varav en är amputation av nedre extremitet. Förlust av en kroppsdel till följd av sjukdomen innebär både fysiska och psykiska påfrestningar, vilket kan resultera i positiva och/eller negativa upplevelser. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser kring amputation av nedre extremitet till följd av diagnosen diabetes mellitus. Metod: En litteraturöversikt baserad på 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar att patienternas upplevelser är individuell och innefattar både positiva och negativa aspekter. Upplevelserna involverade rörelseförmågan, känslor, stöd, information och utbildning. Stödet från anhöriga och vårdpersonal hade en avgörande inverkan på patienterna under hela amputationsprocessen. Stödet hade även betydelse för patienternas acceptans och anpassning till den förändrade livssituationen. Konklusion: Studien visar att patienterna upplevde ett bristande stöd från sin omgivning, vilket påverkade upplevelserna negativt. När sjuksköterskan erhåller en förståelse för patienten kan det underlätta bemötandet och den stödjande funktionen i vårdmötet. / Background: Diabetes mellitus is a public disease that is seen on a global scale. The illness can cause several complications and amputation of the lower extremity is one of them. To lose a limb as a result of the disease cause both physical and psychological distress, which can cause positive or negative experiences for the patient. Aim: To describe the patient's experience about amputation of the lower extremity as a result of the diagnose diabetes mellitus. Method: A literature review based on 11 qualitative scientific articles. Results: The results show that the patient’s experience is individual and include both positive and negative aspects. The experiences involved mobility, emotions, support, information and education. The support had a determinant effect on the patients whole amputationprocess. This was also crucial for patients ability to adapt and accept the changes in their life. Conclusions: The study showed that the patients felt a lack of support from the people around them, which had negative effects on their experience. When the nurse has a deeper understanding for the patient it might facilitate to be a supportive function for the patient.

Bakgrund: Antalet amputationer ökar successivt varje år i Sverige och därmed möter sjuksköterskor allt fler patienter som har fantomsmärtor. För att kunna möta dessa patienter behöver sjuksköterskan ha kunskap om och förståelse för fenomenet fantomsmärta. Detta för att kunna utföra en personcentrerad vård, lindra smärta och för att kunna ge en säker vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av fantomsmärta. Metod: Litteraturstudien utgår från elva artiklar med en kvalitativ ansats. Databassökningar genomfördes i Cinahl och PubMed. Litteraturstudiens valda artiklar har kvalitetsgranskats.Artiklarna analyserades systematiskt och kategoriserades i kategorier och underkategorier. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: fantomsmärtan ter sig på olika sätt och användning av copingstrategier. Kategorin fantomsmärtanter sig på olika sätt underbyggdes med tre underkategorier: varierande smärtförnimmelser, påverkad psykisk hälsa och påverkad social hälsa. Kategorin användning av olika copingstrategier underbyggdes med två underkategorier: behov av hanteringsstrategier och behov av information. Konklusion: Patienterna upplevde att fantomsmärtan var en individuell upplevelse som påverkade varje patient på olika plan, vilket genererade i ett varierande behov av stöd och hantering. Genom att förstå att fantomsmärta är en individuell upplevelse kan sjuksköterskan anpassa sin omvårdnad för att möta varje patients unika behov och möjliggöra en personcentrerad vård. / Background: In Sweden, the number of amputations increase annually. As a result, registered nurses are expected to meet patients with phantom pain to a larger extent. Hence, registered nurses must have knowledge and understanding about phantom pain in order to perform person-centered care and provide safe care. Aim: The purpose of the literature review was to describe patients' experiences with phantom pain. Method: The literature review is based articles on a qualitative approach. Database searches were conducted in Cinahl and PubMed. The included articles for this literature review have been quality reviewed. The articles were systematically analyzed and categorized into themes and subthemes. Results: The analysis resulted in two main categories: the phantom pain manifests itself in different ways and the use of coping strategies. The main category phantom pain manifests itself in different ways was substantiated with three subcategories: varying pain sensations, affected mental health and affected social health. The main category use of different coping strategies was supported with two subcategories: need for coping strategies and need for information.Conclusion: The patients felt that the phantom pain was an individual experience that affected each patient in a different way, which generated a varying need for support and coping strategies. By understanding that phantom pain is an individual experience, the nurse can adjust the care to meet each patient's unique needs and enable person-centered care.

Bakgrund: En amputation innebär ett avlägsnade av en kroppsdel. De flesta amputationer utförs i de nedre extremiteterna. I Sverige sker årligen ungefär 2250 amputationer i de nedre extremiteterna. Orsaken till amputation kan vara kärlsjukdomar, diabetes samt trauma. Sjuksköterskan har i sin profession en betydande roll i mötet med patienten. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser efter amputation av nedre extremitet. Metod: En litteraturöversikt genomfördes utifrån Fribergs metodbeskrivning. Tio kvalitativa originalartiklar inhämtades via databaserna PubMed och Cinahl Complete. Primära sökord som användes var amputation, nedre extremitet och livsförändrade händelser med begränsningar såsom engelska och peer reviewed. Resultat: Fyra teman identifierades: Upplevelsen av psykiska och fysiska förändringar, Att uppleva rollförändring och förlust av självständighet, Förändrad kroppsuppfattning och känslan av sårbarhet samt Vägen tillbaka efter amputation. Resultatet visade att patienterna upplevde en förlust av självständighet vilket gav upphov till en känsla av att vara en börda för sin familj. Den fysiska förmågan försämrades vilket bidrog till att de inte kunde ta sig utanför hemmet. Detta resulterade i att de kände sig ensamma och isolerade. Slutsats: Patienter upplevde känslomässig chock och rädsla inför framtiden. Att inte kunna prestera till fullo, bidrog till en känsla av förlust av identitet och självständighet. Vikten av stöd från familj, vänner och vårdpersonal har en central betydelse för återhämtning efter amputation. Amputation innebär att patienten genomgår en övergång till en ny fas i livet, en transition. / Background: An amputation implies a removal of a body part. Most amputations transact at the lower extremities. In Sweden approximately 2250 lower extremity amputations are made a year. The causes of amputation may be vascular diseases, diabetes or trauma. The profession of a nurse has a major role in the relation to the patient. Aim: The aim was to investigate patients’ experiences after an amputation of lower extremity. Method: To approach the aim a literature review was performed by the method of Friberg. Ten qualitative original articles were collected by the databases PubMed and Cinahl Complete. Primary keywords were amputation, lower extremity and life change events. Limitations were English and peer reviewed. Results: Four themes were identified: Experience of psychological and physical changes, To experience changes of identity and loss of independents, Changes of self-perceptions and the feeling of being vulnerable and How to recover after an amputation. The result showed that the patients’ experienced a loss of independence which resulted in a feeling of being a burden. The physical ability was impaired and contributed to a feeling of being isolated and lonely. Conclusion: The patients’ experienced emotional shock and a fear for the future. Not being able to perform to the fullest produced a loss of identity and independence. Support from family, friends and healthcare professionals has a central value for the recovery. To be amputated results in a transitioning and a new phase in life.

Bakgrund: En underbensamputation innebär en stor livsförändring för patienten. En förlorad kroppsdel är inte bara en förlust av de funktionella förmågorna, de psykologiska förändringar som en amputation innebär ger upphov till en förlust av ett sätt att leva och en förlorad kontroll. Sjuksköterskans roll inom omvårdnaden efter en amputation är en central del för att främja rehabiliteringen, där kunskap för det psykiska måendet och lyhördhet inför den nya livssituationen är av stor vikt. Syftet: Syftet med litteraturstudien är att belysa forskning om patienters upplevelse av det dagliga livet efter en underbensamputation. Metod: Litteraturstudie baserad på tolv studier med kvalitativ studiedesign. Lämpliga studier valdes ut och kvalitetsgranskning genomfördes enligt SBU:s kvalitetsgranskningsmall (SBU 2014). Därefter genomfördes analys utifrån Popenoe m.fl. (2021) där resultatet kategoriserades. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades i resultatet, upplevelse av förändring i det dagliga livet, en förändrad kroppsuppfattning och att främja välbefinnandet. Under respektive huvudkategori urskildes subkategorier, dessa innefattade upplevda hinder i vardagen, upplevelse av smärta och fantomsmärta, förändring i relationer, förlust av självständighet, känsla av maktlöshet, upplevelsen av den nya spegelbilden, det sociala nätverket som stöd, vägen till självständighet och anpassningen till den nya livssituationen. Konklusion: Förlusten av en kroppsdel är permanent och innebär en stor förändring hos patienterna i det dagliga livet. Oavsett bakomliggande orsak till amputationen gav detta upphov till olika hinder i vardagen, en förlust av självständighet och en förändrad spegelbild. För att främja återhämtning och rehabilitering var förberedelse, tydlig information och delaktighet av stor vikt samtidigt som en personcentrerad vård såg till hela patientens behov. / Background: Lower limb amputation represents a major life change for the patient. The loss of a limb is a loss of functional abilities where psychological changes lead to a loss of way of life and control. The nurses can help promote rehabilitation, where knowledge of the patient’s well-being and sensitivity to the new life situation are important. Purpose: The purpose of this literature review is to highlight research on patients’ experience of daily life after a lower limb amputation. Method: Qualitative literature review based on twelve studies with a qualitative study design. Suitable studies were selected, a quality review was conducted according to SBU's quality review template (SBU 2014). Analysis was then carried out according to Popenoe et al. (2021), where the results were categorized. Results: Three main categories were identified, experience of change in daily life, changed body image and promoting well- being. Under each main category, subcategories were distinguished, perceived barriers in daily life, experience of pain and phantom pain, change in relationships, loss of independence, feeling powerless, experiencing a new mirror image, the social network as support, the path to independence and adaptation to the new life situation. Conclusion: The loss of a limb is permanent and represents a major change in patients’ lives. Regardless of the case of the amputation, it resulted in various barriers to daily life, loss of independence and an altered reflection. To promote recovery and rehabilitation, preparation, clear information, and participation were essential while person-centred care addressed the needs of the whole patient.

Les progrès de la mécatronique ont permis d’améliorer les prothèses du membre supérieur en augmentant le catalogue des mouvements prothétiques. Cependant, un fossé se creuse entre les capacités technologiques de la prothèse et leur méthode de contrôle. La commande myoélectrique, qui est la méthode la plus répandue, reste complexe, notamment pour les personnes amputées au niveau trans-huméral qui peuvent avoir un coude actif en plus de la main et du poignet motorisés. Une approche intéressante consiste à utiliser la mobilité du membre résiduel, présente chez la plupart des amputés trans-huméraux, pour contrôler des articulations prothétiques distales comme le coude. Les mouvements du coude sont couplés aux mouvements du membre résiduel selon un modèle de coordination épaule/coude saine. Cette thèse étudie une stratégie de commande d’un coude prothétique utilisant les mouvements du membre résiduel, mesuré par des centrales inertielles, et nos connaissances du contrôle moteur humain. Pour cela, un modèle de la coordination épaule/coude a été construit à partir d’enregistrements de gestes sains de préhension. Ce modèle, implémenté sur un prototype de prothèse, a été testé par 10 individus sains équipés du prototype afin de valider le concept, puis par 6 personnes amputées. Ces dernières ont aussi réalisé la tâche avec une commande myoélectrique conventionnelle afin de comparer les résultats. La commande couplant automatiquement les mouvements de l’épaule et du coude s’est montrée satisfaisante en termes de facilité d’utilisation et de réduction des stratégies de compensation. / Progress in mechatronics has enabled the improvement of upper limb prosthetics increasing the grasps catalog. However, a gap has been growing between the prosthesis technological possibilities and the methods to control it. Indeed, common myoelectric control strategy remains complex, especially for transhumeral amputees who can have an active elbow in addition to a prosthetic wrist and hand. Since most transhumeral amputees have a mobile residual limb, an interesting approach aims at utilizing this mobility to control intermediate prosthetic joints, like the elbow, based on the shoulder/elbow coordination observed in healthy movements. This thesis investigates the possibility of controlling an active prosthetic elbow using the residual limb motion, measured with inertial measurement units, and knowledge of the human motor control. A primary focus has been targeting the reaching movement for which a model has been built using regression tools and kinematic data from several healthy individuals. The model, implemented on a prosthesis prototype, has been tested with 10 healthy participants wearing the prototype to validate the concept, and with 6 amputated individuals. These participants also performed the task with a conventional myoelectric control strategy for comparison purpose. The results show that the inter-joint coordination-based control strategy is satisfying in terms of intuitiveness and reduction of the compensatory strategies.

Background: Cosmesis has been found to have an impact on prosthesis users' body image. Therefore the satisfaction of the cosmesis plays an essential role in a prosthesis user perception of themselves. Most cosmeses on the market are natural-looking, although more futuristic options are coming to the market. Most of the previous evidence has been conducted using quantitative methods. There is a lack of research investigating the experiences of cosmesis in transtibial prosthesis users through qualitative methods. This is expected to elucidate potentially undiscovered areas and factors surrounding patient satisfaction.  Purpose: The aim of this thesis is to explore transtibial prosthesis user's satisfaction with the appearance of their cosmesis and gain a deeper understanding of their experiences regarding cosmeses.  Methods: The method in this thesis is a qualitative phenomenology approach with an interpretivist view. The experiences of 5 male transtibial users regarding their cosmesis and satisfaction towards it were explored. This was done by having in-depth semi-structured interviews that were analyzed with thematic analysis.  Results: The results five main themes arrived: Satisfaction, Natural-looking cosmesis, Function, Difficulties with the material, and Awareness. The results of these themes showed that the participants have different experiences regarding cosmesis.  Conclusion: This thesis found a variation regarding satisfaction of the appearance among unilateral transtibial prosthesis users. Similarities in satisfaction and experience were found in the respective age groups of the participants. However, due to saturation not being fully reached, there should be further investigations. / Bakgrund: Kosmetik har visat sig påverka protesanvändarnas kroppsuppfattning. Därför spelar tillfredsställelsen av kosmetiken en viktig roll i en protesanvändares mentala hälsa och kroppsuppfattning. Huvuddelen av den kosmetik som finns på marknaden har ett mer naturligt utseende, även om mer futuristiska alternativ har blivit mer vanliga på marknaden. De flesta av de tidigare redovisade studierna har genomförts med hjälp av kvantitativa forskningsmetoder. Det saknas ännu forskning som undersöker erfarenheterna när det gäller kosmetik hos transtibialt amputerade protesanvändare utförda med kvalitativa metoder. Studien förväntas belysa potentiellt oupptäckta områden och faktorer kring patientnöjdhet. Syfte: Syftet med denna studie är att utforska transtibialt amputerade protesanvändares tillfredsställelse med utseendet på deras kosmetik och få en djupare förståelse för deras erfarenheter av kosmetik. Metoder: I denna avhandling är ett kvalitativt fenomenologiskt tillvägagångssätt med ett interpretivistiskt förhållningssätt. Erfarenheter från 5 manliga transtibialt amputerade protesanvändare med avseende på proteskosmetik och deras tillfredsställelse med användandet kosmetik undersöktes. Detta genomfördes genom att ha djupgående halvstrukturerade intervjuer som analyserades med ett tematiskt förhållningssätt. Resultat: I resultaten framkom i huvudsak 5 huvudtema: Tillfredsställelse, kosmetik med naturligt utseende, funktion, svårigheter med material och medvetenhet. Resultaten av dessa teman visade att deltagarna har stora variationer när det gäller erfarenheter och användandet av kosmetik. Slutsats: Denna studie fann en betydande variation när det gäller tillfredsställelse av utseendet bland ensidiga användare av transtibiala proteser. Likheter inom tillfredsställelse och erfarenhet kunde noteras i deltagarnas respektive åldersgrupper. På grund av att mättnad (saturation) inte uppnåddes helt finns ett forsatt behov av ytterligare studier inom området.

Thesis (MScMedSc)--Stellenbosch University, 2012. / ENGLISH ABSTRACT: Lower limb amputations cause multiple physical, psychological, environmental and socioeconomic barriers. Individuals who have suffered a lower limb amputation require comprehensive rehabilitation to ensure social integration and economic self-sufficiency. In addition, constant monitoring and evaluation is an essential part of human service delivery programmes. However, the amputation rehabilitation programme offered at Elangeni an outpatient rehabilitation centre for clients with physical disabilities in Paarl, Western Cape, South Africa is not monitored, and has not been evaluated since its inception in 2000. Thus, the current study evolved to describe and evaluate the rehabilitation programme for persons with lower limb amputations at Elangeni. A mixed method descriptive design was implemented. All persons who received rehabilitation, after a major lower limb amputation at Elangeni, between 2000 to 2011, were included in the study population. In addition, the physiotherapist and occupational therapist that provided amputation rehabilitation at Elangeni, at the time of the study, were interviewed. Thirty participants who met the study inclusion criteria were identified. Quantitative data was collected using a researcher designed, structured demographic questionnaire, an International Classification of Function checklist based questionnaire and a participant rehabilitation folder audit form. Two interview schedules one for clients and one for therapists were used for guidance during semi structured interviews. Quantitative data was entered onto a spread sheet and analysed by a statistician using Statistica, version 8. Qualitative data was thematically analysed according to predetermined themes. No programme vision, mission or objectives could be identified for the amputation rehabilitation programme. Poor record keeping practices and a lack of statistics were found. Rehabilitation was impairment focused with no attention given to social integration. Clients who received prosthetic rehabilitation showed improved functional ability with regard to picking up objects from the floor (p = 0.031) getting up from the floor (p = 0.00069), getting out of the house (p = 0.023), going up and down stairs with a handrail (p = 0.037) and moving around in the yard (p = 0.0069), climbing stairs without a handrail (p = 0.037), going up and down a kerb (p = 0.0082) walking or propelling a wheelchair more than 1km (0.0089) and walking in inclement weather (0.017). A lack of indoor mobility training had a statistically significant negative impact on the participants’ ability to lift and carry objects (p 0.011), standing up from sitting (p = 0.042), getting around inside the house (p = 0.00023), picking up objects from the floor (p = 0.00068), getting up from the floor (p = 0.0072), getting out of the house (p = 0.0016), going up and down stairs with a handrail (p = 0.019), moving around in the yard (0.0013), going up and down stairs with-out a hand-rail (p = 0.019), getting up and down a kerb (p = 0.0022), walking or wheeling 1km or more (p = 0.0032) and using transport (p = 0.0034). Failure to address community mobility during rehabilitation had a statistically significant negative impact on all aspects of community mobility scores except doing transfers and driving. In conclusion, for the study participants, Elangeni failed to provide rehabilitation according to the social model of disability and Community Based Rehabilitation principles. It is recommended that managers, service providers, and clients re-consider the purpose of Elangeni and develop a vision and objectives for that service. In addition, management should take an active role in service monitoring and evaluation and provide guidance and mentorship to therapists. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Onderste ledemate amputasies impak negatief op `n persoon se fisiese, sielkundige en sosiale funksionering. Individue wat ’n amputasie ondergaan het benodig omvattende rehabilitasie om sosiale integrasie en ekonomiese onafhanklikheid te verseker. Konstante monitering en evaluasie is ’n essensiële deel van rehabilitasie programme. Nietemin die amputasie rehabilitasie program wat by Elangeni aangebied word, word nie gemoniteer nie en was nog nooit geëvalueer nie. Dus het hierdie studie dit ten doel om die rehabilitasie programme vir persone met onderste ledemate amputasies by Elangeni te beskryf en te evalueer. Kwantitatiewe en kwalitatiewe navorsingsmetodes is in kombinasie gebruik in die studie. Alle persone wat rehabilitasie by Elangeni ontvang het na ’n onderste ledemaat amputasie, sowel as die terapeute wat by Elangeni werk, het die studie populasie gevorm. In totaal het 32 persone aan die studie deelgeneem. Kwantitatiewe data is met behulp van `ʼn demografiese vraelys, `ʼn ICF gebaseerde vraelys, en `ʼn leer oudit vorm ingesamel. Twee onderhoud skedules, een vir die kliënte en een vir die terapeute, is gebruik as riglyn tydens insameling van kwalitatiewe data. Kwantitatiewe data is statisties ontleed deur ʼn statistikus wat gebruik gemaak het van Statistica 8. Voorafbepaalde temas is gebruik tydens tematies ontleding van kwalitatiewe data. Geen program visie, missie of doelwitte kon geïdentifiseer word nie. Swak rekord houdings praktyke was gevind. Rehabilitasie het gefokus op die fisiese en nie op sosiale integrasie nie. Die kliënte wat prostetiese rehabilitasie ontvang het, het statisties beduidend beter gevaar ten opsigte van optel van voorwerpe van die vloer af (p = 0.031), om van die vloer af op te staan (p = 0.00069), om uit die huis uit te kom (p = 0.023), om trappe met `ʼn handreling te klim (p = 0.037), om op die erf rond te beweeg (p = 0.0069), om trappe sonder `ʼn reling te klim (p = 0.037), om by sypaadjies op en af te gaan (p = 0.0082), om meer as `ʼn kilometer te loop of met die rolstoele te ry (0.0089) en om in ongure weer te loop (0.017). `ʼn Tekort aan heropleiding van mobiliteit binne die huis het `ʼn statisties beduidende impak gehad op die vermoë om goed te dra (p 0.011), op te staan van sit af (p = 0.042), in die huis rond te beweeg (p = 0.00023), voorwerpe van die vloer af op te tel (p = 0.00068), van die vloer af op te staan (p = 0.0072), uit die huis uit te kom (p = 0.0016), trappe met `ʼn handreling te klim (p = 0.019), in die erf rond te beweeg (0.0013), trappe sonder `ʼn handreling te klim (p = 0.019), by `n sypaadjie op en af te gaan (p = 0.0022), meer as 1km te loop of met die rystoel te ry (p = 0.0032) en om vervoer te gebruik (p = 0.0034). `ʼn Gebrek aan heropleiding van gemeenskapsmobiliteit het `ʼn statisties negatiewe impak gehad op alle aspekte van gemeenskapsintegrasie behalwe die doen van oorplasings en bestuur. Rehabilitasie praktyke was nie gebaseer op die sosiale model van gestremdheid en Gemeenskap Gebaseerde Rehabilitasie beginsels nie. Dit word aanbeveel dat diens verskaffers, kliënte en bestuurders oor die fokus van rehabilitasie by Elangeni moet besin. Daar moet ʼn visie en doelwitte vir die diens ontwikkel word. Voorts moet bestuurders van distrik vlak ʼn aktiewe rol speel in die monitering en evaluasie van dienste en mentorskap aan terapeute verseker.

The aim of this thesis was to determine the effect of driving in a wheelchair and walking on crutches on the energy expenditure and cardiopulmonary system in people with lower limb amputation. For this measurement we used a device Metamax 3B made by Cortex, functioning by measuring the concentration of oxygen and carbon dioxide in the breathing air, and a sporttester made by Polar. On the basis of oxygen consumption is possible to determine an energy expenditure during the activity. Our study was attended by 11 probands (men), patient of long-term hospital in Motol Hospital. Nine probands were amputated from vascular causes, one from the traumatological causes and one from the other causes. Probands rode (or walked) for four minutes back and forth along the corridor thirty meters long. They were instructed to ride (walk) at a speed to fit their needstand to also keep the same pace for a defined period of time. Walking on crutches without prosthesis managed only three of the testing file. During the study, these values were measured: distance traveled, average speed, oxygen consumption (VO2, VO2/kg, VO2 peak), carbon dioxide output (VCO2), respiratory exchange ratio (RER), tidal volume (VT), breathing frequention (BF), minute ventilation (MV), heart rate (HR), energy expenditure and performance. In this work...