No description available.

Studiens syfte var att undersöka lärares åsikter kring digitalt och analogt skrivande, vilka utmaningar lärare möter i sin skrivundervisning. För att svara på detta använde vi oss av en kvalitativ metod genom intervjuer med sju olika svensklärare som arbetar i årskurserna 4-6. En av intervjuerna utfördes på plats på en skola, medan resterande intervjuer genomfördes via Zoom. Vi utgick från en tematisk analysmetod för att analysera vår data och använde ramfaktorteorin som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visade att lärare upplever utmaningar med elevers koncentration, motivation, problem med tekniken och tidsbrist att hinna med allt i läroplanen. Vi upptäckte att de ramfaktorer som påverkar lärares val av skrivsätt samspelar med de utmaningar som lärare bemöter i skrivundervisningen. De faktorer som påverkar undervisningen är digitala resurser, undervisningstid, lärares tolkningar av läroplanen, klasstorlek, elevernas förutsättningar samt kollegialt samarbete.   Slutsatserna vi kom fram till var att lärarens egen syn och värdering av vilket skrivsätt som väger tyngst kommer att påverka valet av skrivsätt i undervisningen. Även skolans tillgång till digitala verktyg kommer att ha en påverkan på uppdelningen av analogt respektive digitalt skrivande.

Studien syftar till att undersöka hur mellanstadielärare utformar processorienterad skrivundervisning för digitala skrivverktyg i svenska samt vilka möjligheter och begränsningar detta medför. I bakgrunden behandlas begreppen skrivprocess och digital skrivprocess samt likheterna och skillnaderna mellan dem. Därefter lyfts för- och nackdelar med digitala respektive analoga skrivverktyg för att sedan belysa vikten av digital kompetens.  Enkäter skickades ut till mellanstadielärare i svenska och det insamlade datamaterialet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet på lärande, tidigare forskning samt relevant litteratur inom ämnet. Resultatet visar att i lärares processorienterade  skrivundervisning genomförs förarbete som ofta innehåller något typ av skrivstöd. Under själva skrivandet stöttas eleverna genom feedback och dessutom genomförs även efterarbete, ofta med ett formativt inslag. Förarbetet och efterarbetet inkluderas olika mycket vilket främst beror på uppgiftstypen. Vidare visar resultatet att den främsta möjligheten som lärare upplever med digitala skrivverktyg är att bearbetningen underlättas. Däremot anses digitala skrivverktyg bidra till ett sämre analogt skrivande.

Syftet med studien är att undersöka hur elever skriver berättande texter när de använder sig av analoga och digitala verktyg samt vilket av de två skrivverktygen eleverna själva föredrog att skriva med. Studien har genomförts i två olika kommuner i Sverige och i studien deltog totalt fyra klasser med elever i årskurs 2. Studien baseras på en experimentell undersökning där jämförelsen mellan berättelser skrivna analogt och digitalt undersöks med fokus på skillnader och likheter som uppstått baserat på skrivverktyg. Även en kvantitativ enkätundersökning har genomförts för att undersöka elevernas inställning till de olika skrivmetoderna. Parallellt med detta diskuteras digitala verktygs framväxt i skolan samt Hayes och Flowers modell som speglar den kognitiva processen hos eleverna med fokus på vad som händer under elevernas skrivprocesser. Andra teorier som åberopas är Piagets teori om utvecklingsstadium samt andra teorier kring elevers skrivande i de tidiga skolåren. Resultatet visar att det finns såväl likheter som skillnader i berättande texter skrivna digitalt och analogt av elever i årskurs 2. Studiens resultat visar att den variabel där störst skillnad uppstod var texternas längd eftersom det visade sig att de digitala berättelserna i snitt var längre än de analoga.

Syftet med studien är att öka kunskapen om lärares didaktiska arbete i skolämnet svenska med fokus på analogt och digitalt skrivande. Studien som är av kvalitativt slag bygger på tio semistrukturerade intervjuer med svensklärare på mellanstadiet som arbetar på fyra olika skolor inom samma kommun, där två av skolorna arbetar enligt modellen STL (skriva sig till lärande) och två av skolorna inte har någon uttalad modell kopplad till undervisningen, i syfte att undersöka om det fanns några skillnader hos dessa lärare. Som teoretisk ansats används ramverket TPACK i syfte att beskriva hur lärarna använder digitala verktyg i sin skrivundervisning och teori om kognitiva skrivprocesser används i syfte att belysa hur elevers skrivande förändras beroende på vilket skrivverktyg som används. Resultatet i studien visar bland annat att lärarna som arbetar enligt STL har fått mer kompetensutveckling kopplat till digitala verktyg och digitalt skrivande samt att de har en mer samstämmig syn på hur de digitala verktygen ska användas i undervisningen för att gynna eleverna mest möjligt, jämfört med de lärare som inte arbetar efter någon uttalad modell.

Syftet med studien är att undersöka elevernas skrivutveckling i årskurs ett när digitalt och analogt skrivande används, utifrån lärares uppfattningar och erfarenheter. Studien baseras på en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer genomförs med fem verksamma lärare som arbetar eller har arbetat i årskurs ett. Resultatet av undersökningen visar att lärarna har en positiv syn på digitala verktyg och digitalt skrivande. Dessvärre är tillgången till digitala verktyg fortfarande ett hinder i skolorna som gör att lärarna inte kan utnyttja digitaliseringen så mycket som önskat. Lärarna poängterar att det är lika viktigt att behålla det analoga skrivandet och inte låta det försvinna. I årskurs ett anser lärarna att det är viktigt att skriva analogt vilket oftast blir av sig själv med tanke på tillgången som är bristande, för att i högre åldrar inkludera mer digitalt skrivande. I intervjuerna får lärarna besvara frågor om det arbetssätt de använder, vilket material de använder i undervisningen och även frågor som handlar om deras utbildning.

Tekniken har förbättrats det senaste årtiondet och teknologiska processer har skapat mer effektiva och förbättrade sätt att göra saker på. Flera saker som tidigare gjorts på papper, görs nu med hjälp av digitala verktyg. Läroplanen skriver att skolan ska ha en tidsenlig utbildning, och även när det gäller digitaliseringen, därför har skolans verksamhet börjat präglas av en mer digital inriktning. Syftet med studien är att granska vad forskning visar om vilken påverkan digitala och analoga skrivverktyg kan ha på formella textkvaliteten för elever i grundskolans mellanår, samt lärares och elevers åsikter om att skriva på digitala skrivverktyg. Litteraturstudien innehåller material som hittats genom olika databaser samt kedjesökningar. Materialet som undersökts är mestadels vetenskapliga artiklar, en kunskapsöversikt samt ett konferensbidrag. Materialet som undersökts är mestadels vetenskapliga artiklar, en kunskapsöversikt samt ett konferensbidrag. Materialet är både internationellt och nationellt. Litteraturen behandlar frågor om påverkan av elevtexter och är främst skrivna efter 2010 med några undantag. Resultatet visar att elevers formella textkvalitet förbättras när de skriver på ett digitalt skrivverktyg, elever korrigerar mer i sina texter, gör färre stavfel och textmängden ökar. Både lärare och elever föredrar att arbeta med digitala skrivverktyg när det kommer till att skapa texter. Trots detta finns det flera frågetecken inom ämnet som vidare forskning bör studera. Ett av dessa frågetecken är hur lärare ska bedöma och hur utbildningen av digitalt skrivande ska gå till.

Syftet med denna uppsats är undersöka vilka effekter digitala verktyg kan ha på elevernas skrivande, detta berör både hur eleverna påverkas kognitivt men också om hur textproduktionen kan påverkas. Utvecklingen rör sig mot hur man på olika sätt kan integrera digitala verktyg i undervisningen alltmer. Lärare och elever ställer sig positiva till att använda tekniken och kravet på att skolor ska erhålla en rik uppsättning av teknik som lärplattor ökar. Skrivundervisningen rör sig mot att ge mer utrymme för att skriva och bearbeta texter digitalt, samtidigt som det analoga skrivandet har fått ta ett steg åt sidan. Syftet med studien är att undersöka effekterna utav detta genom frågeställningen: Hur visar tidigare forskning effekterna av skrivprocesser med analoga respektive digitala verktyg? Hur visar forskning att elever påverkas kognitivt av digitala lärprocesser? Undersökningsmaterialet är internationella artiklar som har samlats in genom databassökningar  Resultatet visade att elever ställer sig mycket positiva till att arbeta med digitala verktyg i skrivandet. Detta på grund av att redigeringsmöjligheterna upplevdes lättare och att eleverna känner att det blir mer estetiskt tilltalande. Det vi fann som kritiskt med att skriva med digitala verktyg är att det krävde tangentbordfärdigheter vilket kunde leda till att den kognitiva belastningen vid skrivandet påfrestas. Forskningsresultat påvisade differerade svar angående längd och textkvalité i jämförelsen med analogt- samt digitalt skrivande.

Abstract I takt med att samhället blir alltmer digitaliserat ställs stora krav på att alla medborgare, även barnen, får möjlighet att utveckla sin digitala kompetens. Genom att arbeta med olika digitala lärverktyg ska undervisningens kvalité ökas och den ska bli mer jämlik och inkluderande. Idag används datorer och lärplattor som digitala skrivverktyg i skolan, något som hjälper elever att skriva mer kvalitativa texter, samtidigt som bearbetning av texter underlättas. I samma takt som det digitala skrivandet ökar minskas dock det analoga skrivandet.  Vi ansåg att det var viktigt att undersöka lärare och elevers inställning till handskrift i skolan och vilka för- och nackdelar de ser med att skriva analogt och digitalt. Syftet med denna studie var därför att bidra till en bredare förståelse för lärares och elevers inställning till att skriva för hand. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats med vissa kvantitativa inslag. Vi genomförde elva semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare och gjorde två enkätundersökningar, en för lärare och en för elever.  Undersökningen visade att både lärare och elever tyckte det var viktigt att kunna skriva för hand, men att det ändå finns ett motstånd hos eleverna. Slutsatsen vi har kommit fram till är att det är viktigt att det finns en balans mellan det digitala- och det analoga skrivandet. För att uppnå den balansen behöver elever få möjlighet att utveckla sin förmåga att skriva för hand, och lärare behöver få möjlighet att lära sig hur man på bästa sätt kan undervisa i handskrift. För det sistnämnda behövs vidare forskning göras för att undersöka hur handskriftsundervisning kan bedrivas på ett så bra och ändamålsenligt sätt som möjligt.

Digitaliseringen är ett faktum samtidigt som elever uppvisar en viss skrivproblematik sett utifrån de nationella proven i årskurs 6. Delade meningar råder om hur stor plats digitalt skrivande bör få i undervisningen. Föreliggande studies syfte är därför att undersöka sex mellanstadielärares uppfattningar om elevers skrivande utifrån analogt respektive digitalt skrivande i ämnet svenska. För att besvara studiens syfte samlades material in genom semistrukturerade intervjuer med behöriga mellanstadielärare som undervisar eller har undervisat i ämnet svenska. Det insamlade materialet analyseras efter innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkt grundar sig i The Simple View of Writing. Resultatet visar att såväl analogt som digitalt skrivande används i undervisningen. Lärarna kan se både likheter och skillnader i elevtexter som skrivs analogt och digitalt. Framförallt karaktäriseras den digitala texten av att vara mer utvecklad, beskrivande och längre. Rättstavningsprogram kan dock medföra en viss problematik då elever begränsas av felmarkeringar eller förhastar sig genom arbetet utan vidare reflektion. Utifrån det analyserade empiriska materialet konstateras att lärares didaktiska kompetens är avgörande och att varken det ena eller andra skrivsättet bör uteslutas i undervisningen. Lärare behöver reflektera kring vilket skrivsätt som fungerar bäst i sammanhanget för att främja elevers skrivutveckling.