Dagens ökade digitalisering i skolan väcker en viss oro om fokus isvenskundervisningen verkligen ligger i att lära elever att skriva. Samtidigtmenar ett flertal forskare att skrivundervisningen gynnas av digitala verktyg.Syftet med denna studie är att genom jämförelser av elevers berättande texterfinna vilka styrkor och svagheter datorskrivna texter kontra handskrivna texterhar. Frågeställningarna i studien är utformade efter fyra nivåer avtexttriangeln: struktur, meningar, ordval samt stavning. Studien har detkognitiva perspektivet som teoretisk utgångspunkt med fokus på kognitivbelastning och arbetsminne. Som en modell för analys används texttriangelnoch studien är också disponerad efter denna. Materialet bestod av totalt 38elevtexter insamlade från en årskurs 3. Hälften av texterna skrevs för hand enadagen och den andra hälften skrevs på tangentbord den andra dagen. Texternaskrevs utifrån två olika bilder och alla elever har fått skriva utifrån bådabilderna. Materialet analyserades både genom kvantitativa metoder ochkvalitativa metoder. Resultatet visar inga skillnader i elevtexternas strukturelladelar gällande inledning och handling. Det fanns inte heller några skillnader ihur elever väljer att avsluta sina texter men resultatet visar att fler skriver ettvad Skolverket benämner som avslut när de skriver på tangentbord. Studienvisar en tydlig ökning av antal ord i de texter skrivna på tangentbord men dengenomsnittliga meningslängden verkar inte öka. Elevtexternas användning avolika beskrivningar och känslouttryck varierar beroende på vilken bild deskrivit utifrån men hur de använder dessa beskrivningar och känslouttryckverkar inte variera beroende på vilket verktyg som används. Till slut visarstudiens resultat att antalet stavfel minskar. Dock är inte minskningen somstörst i de felstavningskategorier som var förväntade. Utifrån det analyseradematerialet konstateras att de båda verktygen är viktiga i skrivundervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattning och beskrivning kring huruvida digitaliseringen av skolan har påverkat deras skrivundervisning inom svenskämnet. Studien är gjord genom kvalitativa metoder där tio yrkesverksamma lärare från två olika skolor i Sverige har deltagit genom att besvara en enkät. Analysen av resultatet görs genom en tematisk analys samt att det teoretiska ramverket TPACK används i syfte att beskriva de val lärare gör kopplat till användningen av digitala verktyg i sin skrivundervisning. Resultatet av studien visar hur lärare kombinerar ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper samt teknisk kompetens i de val de gör i sin skrivundervisning i svenskämnet. Lärarna i studien beskriver både positiva och negativa aspekter med en ökad digitalisering av skolan i stort samt specifikt i deras skrivundervisning genom användandet av digitala verktyg. Resultatet visar också att det inte råder någon större skillnad mellan de två skolorna i hur de beskriver att de implementerar digitala verktyg i sin undervisning. Majoriteten av de deltagande lärarna var rörande överens om att det saknades fortbildning i detta ämne, men att det kollegiala samarbetet lärarna emellan visade sig kompensera avsaknaden.

Syftet med denna studie har varit att utifrån lärares tal öka kunskapen kring digitaliseringens konsekvenser för svensklärares undervisning och undersöka vid vilka lärtillfällen digitalt och analogt skrivande används. Studiens teoretiska ramverk utgår från Laclaus och Mouffes (1985) version av diskursteorin. Utifrån denna version av diskursteorin används i denna studie begreppet diskurs som enligt Laclaus och Mouffes (1985) är hur ett begrepp talas om, vilket i denna studie innebär begreppen analogt och digitalt skrivande. Studiens metod är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer för insamling av data. Efter insamling av data har en diskursanalys använts för att analysera datan som vidare har sammanställts i en karta. Resultatet i studien visar på att utifrån lärares tal skapas uppdelningen av elevers skrivande i form av analogt och digitalt skrivande. Dessa två verktyg används vid olika lärtillfällen beroende på syftet med lärtillfället. Lärare tenderar att välja digitala verktyg när elever ska producera en längre text och analoga verktyg när elever skriver anteckningar eller stödmallar. Lärare väljer även att kompensera användningen av digitala verktyg med analoga verktyg som en form av motståndsstrategi till digitaliseringen av skrivundervisningen. Detta gör lärarna för att säkerställa att förmågor som handstil och möjlighet till djupinlärning inte upphör i den alltmer digitaliserade undervisningen. Slutsatser som kan dras är att lärare behöver bli medvetna om vilka förmågor som reduceras i elevers skrivprocess när eleverna skriver majoriteten av texterna digitalt. Digitaliseringens roll i undervisningen avgörs av pedagogiken, det är inte verktyget i sig som gör skillnad utan hur lärare väljer att använda det i sin undervisning. Slutligen bör lärare vara medvetna om den delning som görs i såväl läroplanen som på arbetsplatsen kring elevers skrivande och hur det i sin tur påverkar undervisningen.

Syftet med studien är att belysa lärares uppfattningar om hur digitala verktyg kan bidra till motivation hos elever i den tidiga skrivutvecklingen i årskurs 1. Studiens resultat är baserat på en enkätundersökning med 92 deltagande lärare samt en systematisk litteraturstudie med tidigare forskning utifrån studiens utvalda kategorier. Enkätundersökningen består av både kvalitativa och kvantitativa frågor. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet med inriktning mot begreppet mediering där en analysprocess används för att analysera studiens resultat. Studien har även sin utgångspunkt i motivationsteorin som fokuserar på hur individen blir motiverad och av vad. I resultatet jämförs enkätsvaren med den systematiska litteraturstudien för att se eventuella likheter och skillnader. Studiens resultat visar att digitala verktyg ofta används i skrivundervisningen men att tillgången till digitala resurser varierar i skolorna vilket kan vara ett hinder för många i undervisningen. Resultatet visar även att 78 av 92 deltagande lärare anser att digitala verktyg motiverar eleverna till att skriva. I studien beskrivs digitala verktyg i form av Ipads och datorer vilket är de vanligast förekommande verktygen i klassrummet.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen sedan 1980-talet gjorde sitt intåg och meningarna går isär om hur detta påverkar elevernas utveckling. En del menar att skrivandet kräver visuella och taktila stimuli som sker i kontakt med penna och papper för få den bästa läs- och skrivutvecklingen. Andra anser att digitala verktyg öppnar fler möjligheter när det gäller kreativitet och gemensamhet vilket gör att till exempel mängden text ökar. Syftet med detta arbete är att få en bredare bild av en lärargrupps syn på analogt skrivande i jämfört med digitalt, vilka betydelser som tillmäts handskrift. Det ger också en bild över lärargruppens upplevelse över hur det saknas vetenskapligt baserat utvecklingsarbete kring handskrift i skolan.Som metod till min studie använde jag mig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att på bästa sätt kunna få en bild av en grupp svensklärares uppfattning och attityd till handskrift. Dessa intervjuer sammanställdes, kategoriserades och analyserades med hjälp av tematisk analys.Resultatet från mina intervjuer visar i sammanfattning att det saknas utvecklingsarbete i skolan som baseras på vetenskap. Resultatet visar också att det finns en samsyn bland lärargruppen att kunskaperna i att skriva för hand måste grundläggas i de tidigare skolåren och att det måste ske en progression genom hela grundskolan, och att det borde vara reglerat i styrdokumenten. Slutligen upplevs det att datorerna kan bli en distraktion om de inte används reglerat och med måtta, vilket medför att det är viktigt med rätt läromedel för att lättare kunna välja bort digitalt skrivande till att användas endast för och i samband med skrivuppgifter.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om pojkars skrivutveckling mellan årskurserna ett och tre genom att undersöka vad som utmärker texterna och vilken utveckling som sker då de skrivs analogt respektive digitalt. Studien har gjorts med hjälp av både kvantitativa och kvalitativa elevtextanalyser. Tjugo elevtexter har analyserats. Resultatet visar att texterna utvecklas både i textlängd, stavning och disposition särskilt då eleverna skriver med hjälp av digitala skrivverktyg. En jämförelse mellan de två olika kategorierna analoga och digitala texter visar att utvecklingen är större då pojkar skriver med digitala skrivverktyg, vilket tyder på att de gynnas mer av att skriva digitalt än analogt. Resultatet har analyserats utifrån den sociokulturella teorin. / The aim of this study is to increase the knowledge about boys’ writing development in grades one to three by examining what characterizes the texts and what developmental differences there are between handwritten and digitally written texts. Quantitative and qualitative text analyzes was done on twenty student texts. The results shows that the texts develop in length, spelling and disposition particularly when they are written with digital writing tools. A comparison between the handwritten and the digitally written texts   show that the development is greater when boys write with digital writing tools, which indicates that boys benefit more from writing with digital tools. The result has been analyzed with a sociocultural theory.

Syftet med denna studie är att bidra med insikter om och hur digitala verktyg kan stödja elevernas skrivande av berättande texter samt om och hur digitala verktyg påverkar elevernas motivation. Det är totalt 53 elever från årskurs 3 som deltar i studien varav varje elev har skrivit två berättande texter vardera, en med digitalt verktyg och en med papper och penna. Texterna analyserades utefter följande parametrar: struktur för en berättande text, menings-byggnad med stor och liten bokstav samt interpunktion, antal rättstavade form- och innehållsord och antal skrivna ord. Utöver det studeras även elevernas motivation i förhållande till de olika skrivverktygen. I studien utgår vi från det sociokulturella perspektivet som grundteori medan vi använder begrepp rörande berättande texters struktur och språkstruktur för analys av elevtexterna. Resultatet visar att skillnader kan urskiljas mellan de texter som är skrivna digitalt och de som är skrivna analogt. Vårt undersökningsmaterial visar på flera sätt att eleverna i större utsträckning utvecklade sina digitalt skrivna texter i relation till analysparametrarna jämfört med de analogt skrivna texterna. Resultatet visar även att majoriteten av eleverna är mer motiverade att skriva med digitalt verktyg än med papper och penna. Orsaken bakom de skillnader som framgår i studien är dock något som kan diskuteras. Studien och dess resultat är endast en indikation på hur det undersökta kan se ut och kan därmed användas som utgångspunkt för vidare forskning.

Studiens syfte är att jämföra hur elevers narrativa texter i årskurs 6 skiljer sig åt beroende på om de skrivs med hjälp av analoga skrivverktyg eller digitala skrivverktyg med ordbehandlingsprogram. Studien omfattar åtta elevtexter som analyserats utifrån aspekterna stavning, särskrivning samt felanvändning av versaler och gemener. En teoretisk utgångspunkt som studien utgått från är det sociokulturella perspektivets tankesätt om medierande redskap, där dessa redskap i vår studie är penna och tangentbord. Den andra teoretiska utgångspunkten är kognitivismen med fokus på kognitiva och sensomotoriska processers betydelse för elevers textskrivande. Resultatet visade att eleverna hade betydligt fler fel i sina analoga texter jämfört med de digitala gällande stavfel och felanvändning av versaler och gemener men däremot utmärkte sig resultatet för särskrivning eftersom inga skillnader blev framträdande oavsett vilket skrivverktyg som användes. Som förväntat presterade eleverna bättre i sina digitala texter där mycket går att koppla till det ordbehandlingsprogram som eleverna fick hjälp av. En annan viktig iakttagelse är att de analoga texterna innehöll oroväckande mycket fel vilket kan innebära att analoga texter skrivs allt mer sällan och att elever därför går miste om viktiga förmågor kopplat till de kognitiva och sensomotoriska processerna. Med andra ord visar resultatet att valet av medierande redskap har betydelse för elevernas skrivande.