Den utförda litteraturstudien visar att klimatförändringar som väntar jorden ställer nya krav på samhällets dagvattenhantering. I Sverige är ändrade nederbördsmönster med mer frekventa skyfall att vänta. Nederbördens fördelning på infiltration, evaporation och ytavrinning beror på marktyp. Ytavrinningen från hårdgjorda ytor går relativt snabbt till dagvattensystem vilket påverkar hur dagvattensystemen måste dimensioneras. Genom att bevara växtbeklädda områden kan mängden vatten som går till ytavrinning minskas och med hjälp av infiltration kan vatten renas på biologisk väg, vilket är två ekosystemtjänster som människan kan ha nytta av i framtiden. Genom en strategisk markanvändning kan en hållbar dagvattenhantering uppnås. Syftet var att studera ytavrinningen i tre olika typsystem: gräs, park och hårdgjord yta med nutida klimat och framtida klimatscenarier. Simuleringar i CoupModel baserade på historiska klimatdata för Stockholmsregionen visade att ytavrinningen är störst från hårdgjord yta och minst från park. I simuleringarna för framtiden med ökad nederbörd och temperatur ökar växtsäsongens längd och växternas lövyta. Grundvattennivån under hårdgjord yta minskar men ökar generellt sett under växtbeklädda ytor. Simuleringar baserade på framtidsscenarier visade att ytavrinningen blir högre från hårdgjord yta i framtidsscenarierna jämfört med historiska data. Ytavrinningen i gräs och park är lägre i framtidsscenarierna än i den historiska datan. Enligt vår studie minskar ytavrinningen från grönområden, främst park, ett regnigare klimat till trots.

Stormwater management is a problematic area and has during the last 20 years been given an increased attention due to more pollution in the cities. The increased pollution and contaminants in stormwater implicates risks for animals, humans, the ecosystem and receiving recipients. Due to the increased attention, authorities, government and other stakeholders have developed measurements to deal with the problem. Stormwater accommodations and other type of stormwater detainment has been developed with increased modern technology and functionality to fit specific areas where different type of pollutants can vary. Stormwater treatment are necessary because it creates social, environmental and technical advantages combined with protection of ecosystem, increased multifunctionality when combining for example stormwater ponds in nature, parks or urban and rural environment. This report describes seven diverse types of stormwater accommodations systems; rain garden, stormwater ponds, wells, screen basins, infiltration trenches, pipe-/concrete magazine and swales in accordance from Structor Mark Stockholm. From these seven accommodations, three were chosen to be included in Multi Criteria Decision Analysis (MCDA). The purpose of the MCDA was to evaluate four different categories linked to stormwater, which are environment, social, technology and economical categories. These categories are broad concepts; therefore, parameters were developed to narrow down the areas within the concept, from which the area of investigation was founded within. The parameters created for each category are degree of purification for the environmental category, performance and maintenance for the technological category, aesthetical and social benefits for the social category and costs and risk for the economical category. The criteria developed from these parameters are specific topics that was scored from the scale between 0-5, where 0 = insignificant, 1= Low, 2= Moderate, 3= Major, 4=High, 5= Very high. A reference option was also created, considered as “no commercial treatment of stormwater”, only to transport stormwater. This reference option was also referred to as a zero-alternative and is drainage by piping. The scoring was conducted by stakeholders and citizens of Stockholm. The scoring of the three chosen stormwater accommodations and the reference alternative after calculating the mean value and summarize it resulted in that stormwater pond received the highest overall score of 11.9 followed by rain gardens 11.4, infiltration trench 11.3 and drainage by piping 7.3. The stakeholders are influential people that works either with stormwater, layout and planning or maintenance personnel. Citizens of Stockholm provided inputs only in regards of the social aspects. A total of 20 stakeholders were contacted and 5 stakeholders participated in the scoring procedure. Citizens were interviewed on the street; a total of 60 people was asked to participate and 13 people decided to participate in the scoring procedure of the social aspects. Although, the attendance of stakeholders was low, they are still considered important to this project since they provided the scoring of the criteria for each respective category (environment, technology, social and economic). In regards of the low attendance by stakeholders, this resulted in a way that it became hard to distinguish the result between the different stormwater accommodation. Therefore, it was hard to determine which stormwater accommodation that was the best out ofthe ranking provided by the MCDA. A benefit by using MCDA as a tool in this case, gave an indication that the MCDA can work as a framework to decision makers, even though the result in this case became difficult to manage and distinguish between the different stormwater accommodations. Finally, the method, layout and analysis itself can provide means of measurements for stormwater investigations when the purpose is to choose between the best stormwater systems included in the MCDA. Inputs from stakeholders concluded that depending on what type of existing circumstances, there must be a site-specific evaluation to treat every area as a unique area, before deciding what type of stormwater accommodation to apply to that specific location. / Dagvattenhantering är ett problematiskt område som under de senaste 20 åren har fått allt mer uppmärksamhet då mer föroreningar uppdagats i städerna. Den ökande föroreningen av dagvatten tenderar att orsaka en större risk för djur, människor, ekosystem och recipienter dit dagvatten rinner. På grund av uppmärksamheten som dagvattenhanteringen har fått, har myndigheter, regering och andra intressenter utvecklat dagvatten teknologin ytterligare för att skapa en modern dagvattenstrategi för att handskas med problemet. Dagvattenhantering är nödvändigt eftersom den skapar sociala, miljömässiga och tekniska fördelar samt om dagvattensystemen kombineras med funktionalitet så kan detta ge ökat skydd för ekosystemen samt förbättrad hälsa hos befolkningen i städerna. Den här rapporten beskriver sju olika typer av dagvattensystem så som; rain gardens, dagvattendammar, brunnar, skärmbassänger, svackdiken, rör-/betong magasin samt krossdiken på begäran av Structor Mark Stockholm. Utav dessa 7 dagvattensystem, ingick 3 anläggningar i en så kallad multi-criteria decision analysis (MCDA). Syftet med en MCDA är att utvärdera fyra olika kategorier som kan förknippas med dagvattenhantering. Kategorierna är miljömässiga, sociala, tekniska och ekonomiska. Dessa kategorier utger dock ett brett budskap och för att begränsa analysen så skapades parametrar. Dessa parametrar skapas utifrån varje enskild kategori. För den miljömässiga kategorin skapades parametern grad av rening, för den tekniska kategorin skapades parametern prestanda och underhåll, för den sociala kategorin skapades parametern estetiska och sociala fördelar, och slutligen för den ekonomiska kategorin skapades parametern kostnader och risker. Utifrån dessa parametrar skapades sedan kriterier med specifika huvudämnen som kan bedömas enligt en poängskala från 0-5 där 0 = insignificant, 1=Low, 2= Moderate, 3= Major, 4= High, 5= Very high. Tre dagvattensystem inkluderas i MCDA vilket var; rain gardens, dagvattendammar, krossdiken vars syfte är att rena och fördröja dagvatten. Ett referensalternativ skapades också som ävenkallas ”zero-alternative”, vilket anses inte ha någon rening av dagvatten utan är endast ett transportsystem för dagvatten. Detta referensalternativ kallas drainage by piping. Poängsättningen gjordes av intressenter och invånare i Stockholm. Intressenterna är människor som arbetar med dagvattenhantering antingen på planeringsstadiet eller ute i fält som drift och underhålls personal. Invånare i Stockholm bedömde endast den sociala kategorin eftersom det kan sakna kunskap och insyn i det miljömässiga, tekniska och ekonomiska detaljerna. Totalt kontaktades 20 intressenter där 5 personer valde att medverka i MCDA. Invånare i Stockholm intervjuades på stan, totalt frågades ca 60 personer varav 13 personer valde att medverka i poängsättningen. Poängsättningen av de tre valda dagvattensystemen samt referensalternativet, efter beräkningav medelvärdet samt den totala summeringen resulterade i att dagvattendammar fick den hösta poängen 11,9 hamnade rain garden på andra plats med 11,4, krossdike på tredje plats med 11,3 samt referensalternativet på en fjärde plats med 7,3. De tre dagvattensystemen hade ett relativt liknande slutgiltigt resultat. Dock så skilde sig den individuella kategoriska bedömningen av miljömässiga, tekniska, sociala samt ekonomiska aspekten med större varierande resultat. Även om deltagandet av intressenter var relativt lågt, endast 25 % av det kontaktade intressenterna valde att ställa upp, så anses dessa intressenter vara viktiga för det här projektet då de, utifrån deras kunskap, bedömer det uppsatta kriterierna och det är denna bedömning som resultatet baseras på. Resultaten mellan det olika dagvattenanläggningarna som var inkluderade i MCDA var svåra att särskilja, troligtvis beroende på att ingen viktningsmetod användes. Däremot så är en fördel med MCDA som verktyg i det här fallet, att det gav en indikation på att MCDA kan fungera som ett stödjande verktyg för beslutsfattare även om resultatet i det här fallet var svårt att särskilja. Själva metoden, upplägget och analysen kan användas som medel för att avgöra vilken typ av dagvattenanläggning som passar bäst utifrån de kriterier som är uppsatta. Slutligen så gav intressenterna en påvisning att dagvattenanläggningar ska konstrueras så att hänsyn tas till omkringliggande omständigheter, där varje plats ska ansesvara unik. Det krävs en platsspecifik utredning där hänsyn till geologiska, geotekniska,hydrologiska samt infrastrukturella och miljömässiga aspekter bör utredas innan valet av dagvattensystem bestäms.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos manuellt färginfiltrerad högtranslucent zirkonia efter upprepade bränningar.   Material och metod: Fem provkroppar av respektive fabrikat; Prettau® Zirconia (PZ) och M+W Zircon HT (MW) kapades fram ur ofärgade zirkonia-diskar. Provkropparna färgades in manuellt med färgen A3 och torkades därefter under en infraröd lampa. Provkropparna sintrades enligt fabrikanternas anvisningar och en första färgmätning utfördes med en spektrofotometer (VITA Easyshade Advance 4.0) mot en matt grå bakgrund. Där efter utfördes bränningar av provkropparna i fyra cykler. Efter varje cykel utfördes färgmätningar.Medelvärdena för L*a*b*c*h* registrerades. Formlerna CIE76 (∆E*ab) och CIEDE2000 (∆E*00) användes för att räkna ut färgskillnader efter bränncyklerna. Värdena registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med en signifikansnivå på α=0,05.   Resultat: Statistiskt signifikanta skillnader (p<0,05) i färgförändring hittades både inom och mellan de båda grupperna (MW och PZ). Färgskillnaderna som uppmättes befann sig inom ramen för vad som anses som en acceptabel (∆E*ab≤2,7 och ∆E*00≤1,8) eller mycket god färgmatchning (∆E*ab≤1,2 och ∆E*00≤0,8).   Slutsats: Inom ramen för studiens begränsningar kan följande slutsatser dras: Upprepade bränningar påverkar färgen hos manuellt färginfiltrerad högtranslucent zirkonia. De färgförändringar som sker är inom ramen för vad som räknas som en ”acceptabel färgmatchning” eller ”mycket god färgmatchning” enligt aktuella gränsvärden. Färgförändringarna som sker är inte iögonfallande och har ringa betydelse kliniskt. Färgen och färgskillnader hos manuellt färginfiltrerad högtranslucent zirkonia är beroende av fabrikat. / Purpose: The purpose of this study is to investigate color stability in manually color infiltrated high translucent zirconia after repeated firings. Material and methods: Five specimens of each manufacturer; Prettau® Zirconia (PZ) and M+W Zircon HT (MW) were cut from uncolored zirconia discs. The specimens were manually colored with shade A3, and dried. The specimens were sintered and a first color measurement was performed with a spectrophotometer (VITA Easyshade Advance 4.0) against a matte gray background. Firings of the specimens were performed in four cycles. After each cycle, color measurements were performed. The mean values for L*a*b*c*h* ​​were registered. The formulas CIE76 (∆E*ab) and CIEDE2000 (∆E*00) were used to calculate color differences after firing cycles. The values were registered and analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a level of significance at α=0.05.  Results: Statistically significant color differences (p<0.05) were found within and between groups (PZ and MW). The color differences measured were within the range of what is considered an acceptable match (∆E*ab≤2.7 and ∆E*00≤1.8) or a perfect match (∆E*ab≤1.2 and ∆E*00≤0.8).   Conclusion: Within the limitations of this study, the following conclusions can be drawn: Repeated firings affect the color in manually color infiltrated high translucent zirconia. The color changes that occur are within the range of what is considered an “acceptable match” or “perfect match” according to current thresholds. The color changes are not conspicuous and of little importance clinically. The color and color differences in manually color infiltrated high translucent zirconia are dependent on the brand.

Debris flows occur frequently in remote areas of Great Smoky Mountains National Park, Tennessee. Rainfall gauges are not adequate for modeling infiltration required for triggering debris flows. Weather radar, providing frequently updated, continuous coverage, is a valuable tool for estimating rainfall intensity, duration, runoff, and infiltration. Daily rainfall from a sole gauge was compared with hourly rainfall from the Digital Precipitation Array weather radar product to model infiltration on August 5, 2012, the day before a debris flow was known to have occurred in the 91-km2West Prong Little Pigeon River watershed. Additionally, both gauge and radar data were used for rainfall-runoff-infiltration modeling for a 42-day period in July and August 2012. Runoff and infiltration were simulated using the conventional semi-distributed hydrological model HEC-HMS. A local bias correction of radar rainfall at the gauge location improved correlation between the radar rainfall and the gauge data. Peak daily rainfall for the August 5 storm was 93 mm (gauge) and 98 mm (radar), whereas average daily rainfall for the 42-day period was 10 mm and 7.75 mm, respectively. Over the study period, simulated daily infiltration declined from 28 mm to 0.5 mm for the gauge and from 15 mm to 0.14 mm for radar, indicating essentially saturated conditions on the day of the debris flow.

Use of pervious concrete pavement as a method of stormwater management has shown great promise in previous studies. Reduction in runoff, water quality improvements, and long-term economic benefits are but a few of its many advantages. Regulatory agencies such as the St. Johns River Water Management District require further research into the performance of pervious concrete pavement before granting credits for its use as a best management practice in controlling stormwater. As a part of a larger series of studies by UCF's Stormwater Management Academy, this thesis studies the hydrologic mass balance of pervious concrete pavement in sandy soil common in Florida. In order to conduct this study, a field experiment was constructed at the UCF Stormwater Field Lab. The experiment consisted of three 4-foot tall cylindrical polyethylene tanks with 30-inch diameters. All three tanks were placed into the side of a small embankment and fitted with outlet piping and piezometers. The test tanks were assembled by laying a 6-inch layer of gravel into the bottom of each tank, followed by a layer of Mirafi geofabric, followed by several feet of fine sand into which soil moisture probes were laid at varying depths. Two of the tanks were surfaced with 6-inch layers of portland cement pervious concrete, while the third tank was left with a bare sand surface. Mass balance was calculated by measuring moisture influx and storage in the soil mass. Data collection was divided into three phases. The first phase ran from August to November 2005. Moisture input consisted of normal outdoor rainfall that was measured by a nearby rain gauge, and storage was calculated by dividing the soil mass into zones governed by soil moisture probes. The second phase ran for two weeks in March 2006. Moisture input consisted of water manually poured onto the top of each tank in controlled volumes, and storage was calculated by using probe readings to create regression trendlines for soil moisture profiles. The third phase followed the procedure identical to the second phase and was conducted in the middle of April 2006. Data tabulation in this study faced several challenges, such as nonfunctional periods of time or complete malfunction of essential measuring equipment, flaws in the method of calculating storage in phase one of the experiment, and want of more data points to construct regression trendlines for soil moisture calculation in phases two and three of the experiment. However, the data in all phases of the experiment show that evaporation volume of the tanks with pervious concrete surfacing was nearly twice that of the tank with no concrete. Subsequent infiltration experiments showed that pervious concrete pavement is capable of retaining a portion of precipitation volume, reducing infiltration into the underlying soil and increasing total evaporation in the system.

Portland Cement pervious concrete's ability to permit water infiltration has encouraged its use as a stormwater management tool. However, the material has suffered historically poor support due to a number of factors, including failures due to poor mix design and improper construction techniques, concern about lesser structural strength, concern about poor long term performance due to clogging of surface pores and undefined credit for stormwater management. This study focuses on long term performances of pervious concrete parking lots and their stormwater management credit. Before stormwater management credit could be estimated, it was necessary to develop a testing device to gather information from existing pervious concrete parking lots currently in use. Eight parking lots were examined to determine the infiltration rates of the pervious concrete, as well as to verify the soil makeup beneath pavement. A total of 30 cores were extracted from pervious concrete parking lots and evaluated for infiltration rates. Three of the sites had a pervious concrete section that included a gravel reservoir. Infiltration rates were measured using the application of an embedded single-ring infiltrometer. In an attempt to provide an estimate of credit, a mass balance model was created to be used for simulation of the hydrologic and hydraulic function of pervious concrete sections. The purpose of the model is to predict runoff and recharge volumes for different rainfall conditions and hydraulic properties of the concrete and the soil. The field derived hydraulic data were used to simulate infiltration volumes and rainfall excess given a year of rainfall as used in a mass balance operated within a spreadsheet. The results can be used for assessing stormwater management credit.

Rapporten presenterar en studie där tre trätyper, balsa, ask och björk, fabriceras genom en förutbestämd metod till transparent trä. Detta material har många möjliga applikationer, inklusive energieffektiva byggnader, förpackningar, solceller och elektroniska apparater. Syftet med studien är att jämföra de erhållna proverna av transparent trä utifrån morfologi och optiska egenskaper samt koppla dessa resultat till mikrostruktur. Detta för att avgöra huruvida den specifika fabriceringsmetoden lämpar sig för trätyperna och vilken som är mest lämpad. Den valda fabriceringsmetoden består av tre steg, delignifiering, tvätt med lösningsmedel samt polymerinfiltration. Syftet med det första steget i processen, delignifieringen, är att ta bort lignin, beståndsdelen i trä som ger träet dess färg. Detta skedde genom kemikaliebehandling med acetatbuffer och natriumklorit i sur miljö under uppvärmning, varvid träproverna blev vita. Proverna placerades därefter i en vakuumdesickator där de tvättades med etanol och därefter aceton. Etanol hindrar fibrerna från att krympa och acetonet tar bort de sista kemikalieresterna i trästrukturen. Inför det sista steget, polymerinfiltrationen, polymeriserades monomerer av metylmetakrylat till oligomerer, varpå dessa pressades in i träproverna med vakuum där de polymeriserades till polymetylmetakrylat (PMMA). PMMA har ett liknande brytningsindex till trä, vilket minskar ljusspridningen och ökar transparensen i provet. Vidare placerades träproverna mellan två glasplattor och lindades in i aluminiumfolie. Proverna värmdes i ugn där polymeriseringen slutfördes och det transparenta träet erhölls. Träprovernas optiska egenskaper och morfologi karakteriserades. För att bestämma optiska egenskaper uppmättes transmittans och haze. Transmittansen anger hur mycket ljus som kan passera genom provet, medan haze anger hur mycket ljusspridning som sker i förhållande till transmittansen. Dessa parametrar uppmättes enligt ASTM D1003 “Standard Method for Haze and Luminous Transmittance of Transparent Plastics”. Provernas morfologi karakteriserades med ett svepelektronmikroskop (SEM) och resultaten presenterades med högupplösta bilder. Från dessaanalyserades mikrostrukturen i träproverna och graden av delignifiering och polymerinfiltration bedömdes. Resultaten från mätningarna av de optiska egenskaperna visade att balsa har den högsta transmittansen (81–87%), följt av björk (74–83%) och sedan ask (66–78% för sommarved och 74–83% för vårved). Vidare uppmättes haze till ca 65–70% för balsa, ca 70–75% för björk och 74-80% för ask. Genom analys av SEM-bilderna bedömdes graden av delignifiering som högst i balsaträet. För att avgöra detta studerades mellanrummet mellan fibrerna som i obehandlat trä är ligninfyllda. Det observerades då att dessa mellanrum var mest tomma i det delignifierade balsaträt, vilket antydde på att graden av delignifiering var högst för denna trätyp. Graden av polymerinfiltrering ansågs likvärdig för de tre träsorterna då det förekom luftfickor i samtliga träprov. Sammanlagt ledde detta till att balsa blev mest transparent av de tre träsorterna, och är den mest lämpade träsorten för denna fabriceringsmetod.

Sewer pipelines are deteriorating due to aging and sub optimal material selections, leading to the infiltration of clean ground and rainfall water into the pipes. It is estimated that a significant portion (up to 40-50%) of the water entering wastewater treatment plants is actually clean infiltrated water. This infiltration not only contributes to unnecessary energy consumption but also poses the risk of flooding the sewer network and treatment plants. Finding these broken pipes is utmost importance but is not straight forward due to the pipes being located a few meters below ground. There exist methods of pinpointing where these leaks occur, but they are often time consuming and expensive. This thesis seeks to address the following question; Can the estimation of infiltration be accomplished solely through the temperature data obtained from discrete pump stations, or is the inclusion of precipitation data essential for achieving accurate results? Two machine learning algorithms are investigated to solve the regression problem of estimating the amount of rainfall derived infiltration. The first model is a classical linear regression model. The second model is a Convolutional neural network (CNN). Both of these models are trained on the same data set. The temperatures recorded at the stations are reliable and can be trusted. However, the data labeling process involves utilizing calculated flows to the stations during both dry and wet weather periods. This means that the labels of the data cannot be trusted to be the actual ground truth, and there exists an uncertainty in the data set. Both models manage to capture large temperature drops which indicates infiltration has occurred. The linear regression model seems to be too sensitive towards small temperature drops and predicts infiltration when there is none. The CNN model on the other hand seems to be able to capture only large temperature drops when infiltration occurs. However, both models are trained with data from only one station, this means that the models are biased towards the average temperature of that particular station, other stations may have a higher or lower average temperature. When testing the models on a different station with lower average temperature the models predict infiltration when there is none.

Surface sealing and hardpans in loam soils are problematic in the Mid-South U.S. because of intense tillage. Two experiments quantified the effects of soil management practices on infiltration and maize yield in loam soils. The first study measured the impacts of in-row subsoiling frequency × furrow irrigation frequency. In-row subsoiling significantly improved the infiltration of irrigation but not the infiltration of precipitation. In-row subsoiling with low irrigation frequency is optimal to achieve profitable maize yields while encouraging groundwater conservation. In the second study, six soil management treatments were imposed. For single-ring infiltrometer tests, infiltration rates were different between the two measurement dates but not between measured treatments. In 2022, neutron attenuation data indicated no differences in soil water content between measured treatments. Based on both studies, in-row subsoiling was proven to be an economically viable option in comparison to other Mississippi Delta on-farm conservation practices in the short term.

No description available.