Att genomgå anestesi och operation kan vara en oförutsägbar och smärtsam upplevelse för barn. Det är vanligt att barn upplever oro preoperativt vilket kan leda till negativa följder för barnet såsom ökad postoperativ smärta och psykologiska besvär. Det innebär en utmaning för anestesisjuksköterskan som ska utföra anestesin och samtidigt kunna inge barnet lugn och trygghet. Tidigare forskning visar på positiva effekter av olika preoperativa förberedelser, samt kontinuitet genom den perioperativa dialogen. Anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier i mötet med barnet har dock inte studerats  i  någon  större  utsträckning,  trots  att  det  finns  en bred  erfarenhet  hos verksamma anestesisjuksköterskor som möter barn dagligen i sitt yrke. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier för att lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. För att svara på syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med fyra anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier. Den första huvudkategorin handlade om att ”Optimera och anpassa mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Bygga upp en kontakt med barnet”, ”Situationsanpassa” samt ”Respektera barnets autonomi”. Den andra huvudkategorin  handlade  om  att  ”Optimera  omgivningen”  och  innefattade kategorierna ”Samspelet med föräldrarna” samt ”Yrkesrollen”. Kategoriernas innehåll presenterades  i  tillhörande  subkategorier.  Att  läsa  av,  vara  följsam  och  anpassa strategier efter barnets behov var något som genomsyrade resultatet, vilket är i linje med den tidigare forskning som finns. Studiens resultat kan trots ett litet urval ge en ökad förståelse för hur man kan lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi.

No description available.

Introduktion: Parodontit diagnostiseras och behandlas av tandhygienister. Behandlingen kan vara smärtsam och kräva anestesi. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga tandhygienisters användande av anestesi vid scaling och debridering av tandköttsfickor i underkäkens molar- och premolarområde, samt deras anledning till vald anestesimetod. Frågeställningar: I samband med scaling och debridering i underkäkens molar- och premolarområde, hur ofta använder tandhygienister: enbart ytanestesi/ parodontalgel (exempelvis Oraqix), infiltrationsanestesi samt mandibularblockad? Av vilken anledning väljer tandhygienisten en viss anestesimetod? Metod: Empirisk kvantitativ tvärsnittsstudie där 249 webb-baserade enkäter skickades ut till legitimerade tandhygienister varav 118 besvarade enkäter låg till grund för analys. Resultat: Studiens resultat visar att subgingival scaling och/eller debridering i underkäkens molar- och premolarområde tillsammans med någon form av anestesi är ett för tandhygienister vanligt behandlingsmoment. Det råder ingen entydighet kring användandet av anestesi vid utförandet av detta behandlingsmoment. Den vanligaste anledningen till att injektionsanestesi helt väljs bort är att patienten avböjer. Konklusion: Många tandhygienister lägger inte mandibularblockad tillräckligt ofta för att känna sig säkra på det, detta samt patientens vilja är faktorer som påverkar valet av anestesimetod. Mer forskning inom ämnet behövs för att bättre förstå ämnets komplexitet.

Att genomgå anestesi och operation kan vara skrämmande för många barn då de utsätts för något okänt, oförutsägbart och de känner att de tappar kontrollen. Oroliga barn utgör en utmaning för anestesisjuksköterskan då det innebär att barnen samarbetar i mindre grad. Anestesisjuksköterskan har kort om tid vid mötet med ett barn innan operation för att skapa en god kontakt och få barnet att samarbeta. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att söva barn. Metoden som valdes var öppna intervjuer, åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Det som är utmärkande för studiens resultat bygger på förberedelse som skapar kontroll för oförutsedda händelser, och förmågan hos anestesisjuksköterskan att anpassa sig efter barnets individuella behov. I resultatet framkom två huvudteman. Det första huvudtemat handlar om ”Skapa de bästa förutsättningar utifrån den omgivande miljön” och innefattade kategorierna ”Handlingsberedskap”, ”Närvaron av föräldrar”. Det andra huvudtemat handlade om ”Skapa de bästa förutsättningarna i mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Etablera kontakt med barnet” och ”Respektera barnet”. Kategoriernas innehåll presenterades i tillhörande underkategorier. Slutsatsen i studien blev den för att kunna hantera ett barns oro är erfarenhet och förmågan att läsa av ett barn viktigt för anestesisjuksköterskan. Att ha handlingsberedskap, vara följsam och att kunna anpassa sig efter barnets individuella behov är några egenskaper som en anestesisjuksköterska bör besitta, vilket stämmer med den tidigare forskningen. När anestesisjuksköterskan etablerar en god kontakt med barnet blir det en trygghet för dem båda vid induktionen.

Bakgrund: Majoriteten av alla patienter som skall sövas inför en operation är rädda för den anestesi och kirurgi som väntar. Det är svårt att definiera vad trygghet innebär och hur det kan skapas för en enskild person, eftersom detta kan variera från individ till individ. Trygghet är en viktig del av hälsa och finns med som krav på hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt denna ska vården kunna tillgodose patientens behov av trygghet under vårdtiden. Det är viktigt att sjuksköterskan förstår och inser vikten av att skapa trygghet för patienten, för att kunna ge en ökad trygghet när det behövs. Syfte: Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors strategier för att skapa trygghet hos patienter inför en anestesi. Metod: Examensarbetet består av en kvalitativ innehållsanalys med en intervjuguide baserad på semistrukturerade frågor. Studien utgår från intervjuer med tolv stycken anestesisjuksköterskor verksamma vid tre olika sjukhus i västra Sverige.Resultat: Resultatet bygger på tre huvudkategorier: Kommunikation, Med hjälp av yttre faktorer samt Individanpassadvård. Slutsats: Att anpassa mötet utifrån patienten var viktigt för att skapa trygghet. Anestesisjuksköterskan skapade trygghet genom att kommunicera, informera samt via kroppskontakt. Trygghet skapades även genom anestesisjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten, samt, ett gott teamarbete och med hjälp av läkemedel. En viktig aspekt i processen med att skapa trygghet var även att låta anhöriga få vara en stöttande del inför anestesi. Nyckelord: Anestesi, Trygghet, Preoperativt, Patient / Background: The majority of patients that are going to need anesthesia before surgical procedures are afraid of being anesthesised and the surgical procedure awaiting. It is difficult to define what security for the patient is and how it can be created for the individual, as this can vary from individual to individual. The sense of security is an important part of health and wellbeing and is included as a criteria for health and medical care, that is included in Swedish hälso och sjukvårds lagen. According to this, so must medical care meet the need of the patient security during care. It is important that the anesthesia nurse understands and realizes the importance of the feeling of security for the patient, and so enables him/her to give increased security when needed.Aim: The Aim of this study was to examine the anesthesia nurses strategies for create a sense of security in patients before anesthesia.Method: This study consist of a qualitative content analysis with an interview guide based on semi-constructed questions. Twelve anesthesia nurses from three different hospitals in the west of Sweden were interviewed.Result: The result builds upon three main categories: Communication, With help of outer factors and personalized care.Conclusion: To adapt the meeting from the patient perspective was as important to create a sense of security. The anesthesia nurse created a sense of security through communication by informing the patient and through body contact. A sense of security was also created through the anesthesia nurses approach to the patient, good team work and through medications. An important aspect to create a sense of security was to let a next of kin be a support.Key words: anesthesiology, sense of security, pre-operative,patient.

En förutsättning för vårdandet är att vårdgivaren har respekt för den lidande människan, ger henne delaktighet i vården genom att ge henne möjlighet att påverka sin vård. För att vården skall kunna vara vårdande krävs det att människans värdighet beaktas. Detta kan ske genom att vårdgivaren respekterar patientens önskan om självbestämmande, patientens integritet och ett värnande om människans unika värde. Syftet med den här studien var att se hur människans värdighet upprätthålls i anestesisjuksköterskornas arbete. För att förstå fenomenet intervjuades anestesisjuksköterskor vars intervjuer analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet visas det hur anestesisjuksköterskan arbetar utifrån flera perspektiv i stödjandet av människans värdighet; dels utifrån ett medicinskt perspektiv, dels ett humanvetenskapligt. Det medicinska perspektivet kännetecknas av att skydda kroppen och att observera kroppsliga funktionerna, medan det humanvetenskapliga perspektivet yttrar sig i värderingar om människan och ett handlande i försvar för hennes mänskliga rätt. Anestesisjuksköterskan utför handlingar som styrker patientens värdighet men det finns risk att hon ställs inför dilemman då hon ofta utgår ifrån hur hon själv skulle vilja bli behandlad. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Inom anestesiverksamheten ställs det höga krav på att arbetsmiljön skall vara av god kvalitet, patientsäker och att behoven av verksamhet samt medarbetarna skall vara tillgodosedda. Utformningen av operationssalen ska ha minimal påverkan på säkerheten som för välbefinnandet av de som vårdas i operationssalen och för de som arbetar där. Den tidigare forskningen har påvisat att arbetsklimatet har stor inverkan på hur anestesisjuksköterskan upplever sin arbetsmiljö dels ur positiva perspektiv som arbetstillfredsställelse, arbetsglädje och dels ur negativa perspektiv som till exempel att det är relaterat till stress, utbrändhet samt att det finns en patientsäkerhetsrisk relaterade till pressade arbetsscheman och arbetsklimatet. Denna studie handlar om att utifrån ett helhetsperspektiv beskriva hur arbetsmiljön ser ut för anestesisjuksköterskor. Studiens syfte är att beskriva anestesisjuksköterskans arbetsmiljö. Studien genomfördes med en kvantitativ metod och den riktades till 126 anestesisjuksköterskor, från tre olika sjukhus, som tilldelades en enkät. Enkäten kommer från Metodicum AB och totalt svarade 44 % fullständigt på enkäten. Resultatet visade att majoriteten av anestesisjuksköterskorna ansåg att det inte har skett någon förändring det senaste halvåret gällande arbetsmiljön. Både positiva och negativa områden kring arbetsmiljön kom fram i denna studie. De negativa huvudområdena som borde förbättras för att få en positiv arbetsmiljö är de fysiska och ergonomiska förhållandena, påverkansmöjligheter, arbetsbelastningen och arbetsledningen. Till de positiva huvudområdena var det organisationens effektivitet, teknisk utrustning, samarbete/socialt klimat, stimulans i arbetet, upplevd kvalitet, kvalitetsarbete, arbetsglädje och stress som var mest framträdande. Anestesisjuksköterskorna var säkra på sitt yrke, upplevde ett mycket bra samarbete mellan anestesisjuksköterskorna och kände sig engagerade och pigga. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

No description available.

<p>The aim of this study was to investigate for how long patients fast before thoracic surgery, plastic surgery and ear, nose and throat surgery, at the University hospital of  Uppsala, and what knowledge patients have about fasting and how they get affected by it. 30 patients were interviewed, 10 patients at each ward, according to a questionnaire. Data processing was performed with SPSS. There was no difference in fasting time for solids between the wards but the mean fasting time was 14 hours. In the thoracic ward patients fasted from liquids considerably longer than in the other wards. The mean fasting time in the thoracic ward was 12 hours compared to six hours in the ear, nose and throat ward and five hours in the plastic surgery ward. Only 27 % (8/30) of the patients knew the reason for fasting before anesthesia. Patients experienced significantly more thirst, nausea and hunger after than before surgery but no difference was seen between men and women. Patients from the thoracic surgery ward experienced more nausea before surgery than the others. The conclusion is that the compliance to the recommendations for preoperative fasting is insufficient and doesn´t comply to the patients needs.</p>

The aim of this study was to investigate for how long patients fast before thoracic surgery, plastic surgery and ear, nose and throat surgery, at the University hospital of  Uppsala, and what knowledge patients have about fasting and how they get affected by it. 30 patients were interviewed, 10 patients at each ward, according to a questionnaire. Data processing was performed with SPSS. There was no difference in fasting time for solids between the wards but the mean fasting time was 14 hours. In the thoracic ward patients fasted from liquids considerably longer than in the other wards. The mean fasting time in the thoracic ward was 12 hours compared to six hours in the ear, nose and throat ward and five hours in the plastic surgery ward. Only 27 % (8/30) of the patients knew the reason for fasting before anesthesia. Patients experienced significantly more thirst, nausea and hunger after than before surgery but no difference was seen between men and women. Patients from the thoracic surgery ward experienced more nausea before surgery than the others. The conclusion is that the compliance to the recommendations for preoperative fasting is insufficient and doesn´t comply to the patients needs.