Bakgrund: Antalet intensiv -och anestesisjuksköterskor har ökat från 87 till 111 per hundra tusen invånare de senaste tjugo åren, trots detta rapporterar SCB i sin årliga arbetskraftsbarometer en stor brist för samma personalgrupp. Forskning som identifierar trivsel respektive misstrivsel på en arbetsplats och varför personal slutar, utifrån anestesisjuksköterskors perspektiv är begränsad. Denna studie är ett bidrag som ökar förståelsen för varför anestesisjuksköterskor slutar på anestesikliniken. Syfte: Att beskriva aspekter till varför anestesisjuksköterskor slutar på sina arbetsplatser inom anestesikliniken samt vad som skulle kunna ha förändrat beslutet. Metod: Deskriptiv intervjustudie med åtta anestesisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Aspekterna som påverkar anestesisjuksköterskorna att avsluta sina tjänster på anestesikliniken står i ett komplext samband till varandra. Drivkraft identifierades som en viktigt faktor för att stanna på arbetsplatsen. Den består dels av inre motivation som kommer ur arbetsglädje, givande patientmöten och möjlighet till återhämtning. Drivkraften utgörs också av den yttre motivationen som består av kompetensutveckling och lönesättning. Drivkraften försvagas om dessa faktorer inte ges tillräckligt utrymme och det finns risk för att anestesisjuksköterskor slutar. Anestesisjuksköterskornas drivkraft är beroende av en förankring för att uppnå balans och inte driva iväg för långt. För att åstadkomma förankring lyfts betydelsen av självständighet fram vilken består av rimlig ansvarsfördelning, tydliga roller och respekt för varandra. Självständigheten står i ett beroende till samarbetet på arbetsplatsen. Ur ett gott kollegialt stöd växer en sammanhållning fram som skapar trivsel och förankrar anestesisjuksköterskorna i organisationen. Konklusion: Arbetet beskrivs som odelat positivt när rätt förutsättningar för att kunna utföra det på ett tillfredsställande sätt finns. Aspekterna kring varför anestesisjuksköterskorna avslutar sina tjänster på anestesiklinikerna står i ett komplext samband till varandra.

Anestesisjuksköterskan ansvarar för den perioperativa dialogen med patienten. En av anestesisjuksköterskans kärnkompetenser är att arbeta personcentrerat, det innebär att inte bara se till patientens fysiska behov utan även de psykiska samt att se patienten som en unik person. Forskning visar att de flesta patienter som ska genomgå en operation under generell anestesi upplever oro och att perioperativ oro kan leda till både postoperativa komplikationer och långvariga konsekvenser för patienten. Syftet med studien var att undersöka vilka strategier anestesisjuksköterskan använder vid det perioperativa mötet för att lindra oro hos patienter som ska genomgå kirurgi och generell anestesi. Den metod som användes för att svara på forskningsfrågan var en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Studien resulterade i fyra huvudkategorier: verbal kommunikation, icke-verbal kommunikation, personcentrerad vård och patientsäkerhet. Genom verbal kommunikation kunde anestesisjuksköterskan se till att patienten kände sig välinformerad och bekräftad. Med den icke-verbala kommunikationen kunde anestesisjuksköterskan få patienten att känna sig trygg och sedd genom omvårdnadshandlingar och samtidigt visa att hen fanns vid patientens sida. Genom att arbeta personcentrerat kunde anestesisjuksköterskan bevara autonomi, främja delaktighet och individanpassa vården. Genom att säkerställa patientsäkerheten genom kontroll av operationssal och högteknologisk utrustning samt avsätta tid för samtal så möjliggjorde det för anestesisjuksköterskan att känna sig trygg och därmed fokusera på att förmedla trygghet till patienten. Svårigheter i det perioperativa mötet kan uppstå vid tidsbrist, avsaknad av erfarenhet hos anestesisjuksköterskan, vid språkförbistringar samt om patienten har en kognitiv sjukdom. Vidare forskning behövs gällande patienternas upplevelser av de strategier som framkommit i studiens resultat.

Anestesisjuksköterskan är den första personen som patienter träffar under det preoperativa mötet. Därför har hon ansvaret för det preoperativa vårdprocessen och mötet samt har skyldighet att bjuda in patienter till samtal. Oro är förekommande fenomen som patienter känner inför anestesi och operation. Flera studier har påvisat att majoriteten av patienter som ska genomgå anestesi och operation upplever oro och det preoperativa oro orsakar postoperativa komplikationer samt framtida konsekvenser för patienter. Därför är det angeläget att anestesisjuksköterskor känner till strategier som lindrar patienters oro. Syftet med studien är att belysa anestesisjuksköterskors strategier i det preoperativa mötet för att lindra patienters oro inför generell och regional anestesi. En litteraturstudie där kvalitativa studier har granskats används för att svara på studiens forskningsfråga. Studiens resultat mynnande ut i 2 huvudkategorier: Kommunikation och anestesisjuksköterskans möte med patienten. Med hjälp av kommunikation såg anestesisjuksköterskan till att ge tillräcklig information till patienter för att patienten ska känna sig väl förbered. Därmed ökades patienters kunskaper om anestesi och operation vilket reducerar patienters preoperativa oro. Genom anestesisjuksköterskans möte med patienten identifierades tecken på oro vilket även gav bekräftelse på patienters känslor. Därigenom förmedlade anestesisjuksköterskan trygghet till patienten genom sin närvaro och använde olika vårdande handlingar för att reducera patienters oro. Att använda olika strategier har en verksam effekt på patienters välbefinnande och fysiologiska funktioner.

Hurricane Katrina devastated New Orleans in 2005. Certified Registered Nurse Anesthetists (CRNAs) and Student Registered Nurse Anesthetists (SRNAs) were impacted by the storm. CRNAs were required to be on duty during the storm and SRNAs’ education was disrupted by the storm. This dissertation is a compilation of three papers that represent the initial exploratory research into the impact of natural disasters on CRNAs and future CRNAs. The first article was a focused ethnography utilizing focus groups and described the shared experiences of CRNAs who were on duty in New Orleans during Hurricane Katrina and the psychosocial impact the storm had on them. Ten CRNAs participated in focus groups that were audio-recorded, transcribed and analyzed. Six major themes emerged from the study and represented how the CRNAs appraised and coped with the stressful events surrounding Hurricane Katrina. The psychosocial impact of Hurricane Katrina on the CRNAs resulted in short-term sleep disturbances and a temporary increase in alcohol consumption. The second article was also a focused ethnography that utilized focus groups to describe the shared experiences of SRNAs whose senior year was disrupted by Hurricane Katrina and the psychosocial impact the storm had on them. Ten former SRNAs participated in focus groups that were audio-recorded, transcribed, and analyzed. Three major themes emerged from the study and represented how the SRNAs appraised and coped with the stressful events surrounding Hurricane Katrina. The psychosocial impact of Hurricane Katrina on the SRNAs resulted in temporary increased alcohol consumption and anxiety. The third article discussed the results of an observational study regarding the impact of Hurricane Katrina on the outcome of the Self-Evaluation Exam (SEE) taken by senior-level students in the Louisiana State University Health Sciences Center Nurse Anesthesia Program. A convenience sample consisted of 174 former students. Regression analysis revealed the relationship between the overall percentile score of the SEE and the year the test was taken (prior to or after Hurricane Katrina) while adjusting for potential confounding variables. The findings suggest that Hurricane Katrina did not have an impact on the outcome of the SEE taken by these individuals.

Unintentional harm due to healthcare is common, especially in the operating theatre. Previous research, aiming to reduce harm to patients in the operating theatre, has not examined the non-technical skills of anaesthetic assistants. The aim of this project was to identify the essential non-technical skills required by anaesthetic assistants for safe and effective practice, and to develop a behavioural marking system to assess these skills. A literature review identified three articles which described anaesthetic assistants' non-technical skills. An interview study with anaesthetic assistants (n=22) and anaesthetists (n=23) described the use of situation awareness, teamwork and task management more commonly than leadership or decision making. This was corroborated by a critical incident database review of the Australian Incident Monitoring System from 2002 to 2008. The material identified in the interview study was considered by focus groups of anaesthetic assistants (n=6,7,3,4) to generate headings. These themes were considered by anaesthetic assistant lecturers (n=6) in a Delphi questionnaire, and positive and negative behavioural markers proposed. The Anaesthetic Non-Technical Skills for Anaesthetic Practitioners (ANTS-AP) behavioural marker system was completed by a research panel. The prototype ANTS-AP system had three categories: 'situation awareness', 'communication and teamwork', and 'task management', each with three elements. The reliability, validity and usability of the ANTS-AP system were evaluated by anaesthetic assistants (n=48) observing videos of simulated theatre work at a 3.5 hour workshop. The system had good internal consistency, and was able to discriminate good, average and poor behaviours. The element 'coping with pressure' was removed due to its poor inter-rater reliability. Future work will assess the inter-rater reliability of the ANTS-AP system, when observers have the opportunity for calibration. This project has provided anaesthetic assistants a means of structuring observation and feedback for training and reflection with the goal of improving patient care.

Bakgrunn: Medarbeiderundersøkelsen i 2006 ved anestesiavdelingen seksjon 2, Rikshospitalet iOslo, avdekket dårlige skår for anestesisykepleieres mulighet til å påvirke sin egen arbeidssituasjon. Hensikt: Hensikten med studien var å kartlegge faktorer i anestesisykepleierens arbeidssituasjon som oppleves som helsefremmende og å finne ut på hvilken måte ledelsen kunne bidra til et mer helsefremmende arbeidsmiljø. Nytteverdien av studien blir at de faktorer som fremmer helse foranestesisykepleiere blir synliggjort overfor ledelsen. Metode: Det ble brukt en kvalitativ metode med intervjuer av fjorten yrkesaktive anestesisykepleiereved seks forskjellige anestesiavdelinger. En modifisert Grounded Theory ble benyttet somanalysemetode. Resultat: Analysen av intervjuene resulterte i kjernekategorien: Samarbeid på godt og vondt,anestesisykepleierens lodd i yrkeslivet og tre kategorier: Ledelsen som premissleverandør; Trivsel iet operasjonsmiljø; Rolleklarhet.Kjernekategorien belyser den koordinerende helheten som anestesisykepleieren i varetar i forhold tilpasient og andre profesjoner. Den beskriver både en stor tilfredsstillelse i arbeidssammenheng men samtidig gir den en anelse om at uoverensstemmelser kan forekomme. Ledelse utkrystalliserte segsom en viktig faktor for å tilrettelegge for et helsefremmende arbeidsmiljø, slik at grunnleggende behov ble tilfredsstilt. Produksjonspress og kommunikasjonsvansker i forhold til de nære samarbeidspartnere var faktorer som opplevdes som demotiverende og kunne noen ganger skapemistillit. Kollegastøtte spilte en avgjørende rolle i anestesisykepleiernes opplevelse av et godtarbeidsmiljø. En sammenfattende modell ble utviklet som beskriver grunnforutsetninger for utøvelseav sitt fag, hinder og begrensninger, opplevelsen av optimal pasientbehandling og ledelsens overordnede påvirkningspotensiale på både de positive og negative faktorene. Konklusjoner: Studien viser at flere viktige faktorer medvirker til at arbeidsmiljøet oppleves som helsefremmende for anestesisykepleiere. Ledelsen er en viktig faktor og den bør være mer aktiv vedå gi forsvarlige rammer for drift, og i større grad initiere helsefremmende tiltak og motivere til bedresamarbeid mellom profesjonene. Andre viktige faktorer for trivselen var det selvstendige arbeidet og det tverrfaglige samarbeidet om pasienten. / Background: The 2006 employee survey from Anaesthesia Unit 2, at Oslo’s Rikshospital, revealedlow scores regarding anaesthesia nurses` opportunity to influence their own work situation. Purpose: This study aimed to examine work factors that anaesthesia nurses perceive health promoting and to analyze how hospital leadership could initiate a healthier work environment. The value of this assessment is that factors that promote a healthy work environment for anaesthesia nurses will become visible to department management. Method: A qualitative method was used, which included interviews with fourteen anaesthesianurses, working in six different departments. A modified Grounded Theory was applied as a methodfor analysis. Result: Analysis of the interviews yielded a core category: Cooperation for Better or Worse-Anaesthesia Nurses` “Ticket” in the Workplace, and three categories: Leadership, An Organizer of Conditions; Well-being in an Operations Environment and Clarity of Roles.The core category illustrates the coordinated entirety that anaesthesia nurses consider a safeguard inrelation to the patients and other professions. Nurses described great satisfaction in their work aswell as an inkling that differences can occur. Leadership was crystallized as an important factor infacilitating a healthy working environment that satisfies basic personal and professional needs. The respondents perceived production pressure and communication difficulties with close collaborators,as demotivators that sometimes caused lack of trust. Collegial support was a crucial factor in creatingthe perception of a good working environment. A model was developed, which illustrates the basic conditions of practicing the profession, obstacles and restrictions, how nurses experience optimal patient care and fundamental and potential influence of department leadership on both positive and negative factors. Conclusions: The study shows that several important factors contribute to a healthy working environment for the anaesthesia nurses. Leadership should work more actively toward developing ajustifiable framework of management and initiating health promoting efforts that motivate better cooperation between team members. Other important factors for well-being in the workplace included independent work and interdisciplinary collaboration around patient care. / <p>ISBN 978-91-85721-75-7</p>

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Thesis (Ph.D. in Nursing) -- University of Colorado, 2005. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 225-249). Free to UCDHSC affiliates. Online version available via ProQuest Digital Dissertations;

Bakgrund: En anestesisjuksköterska ska främja hälsa och förebygga ohälsa med respekt för patienternas värdighet och integritet. Regional anestesi är vanligt förekommande vid ortopedisk kirurgi. Det innebär att en eller flera av patienternas kroppsdelar bedövas, och försätter således patienterna i en utsatt situation med förlorad kroppskontroll. Detta kan ge upphov till oro och obehag för patienterna, och anestesisjuksköterskor bör ha kunskap om hur de genom olika omvårdnadsåtgärder kan lindra patienternas oro. Syfte: Studiens syfte är att utforska och belysa anestesisjuksköterskors strategier för att lindra ortopedpatienters oro vid regional anestesi. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio anestesisjuksköterskor som hade minst ett års klinisk erfarenhet samt erfarenhet av att vårda aktuell patientgrupp. Datamaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys, där meningsbärande enheter kondenserades och utmynnade i underkategorier och kategorier. Resultat: Studiens resultat visar att anestesisjuksköterskorna strävar efter att skapa en vårdande relation med patienten. Anestesisjuksköterskorna anpassar sitt förhållningssätt till patienten, bland annat genom ett bra bemötande och att värna om patientens delaktighet. Hjälpmedel som närhet till patienten, att skapa en trygg miljö, individanpassad information och att vid behov erbjuda lugnande läkemedel, framkommer från anestesisjuksköterskorna som strategier för att lindra ortopedpatienternas oro. Slutsats: Genom att använda de strategier som framkommer i studiens resultat kan anestesisjuksköterskor lindra ortopedpatienternas oro vid regional anestesi. Studiens resultat bekräftar flertalet tidigare studier, vilket styrker dess kliniska relevans. / Background: The nurse anesthetists role is to promote health and to prevent illness with respect for the patients dignity and integrity. Regional anesthesia is common during orthopedic surgery. This means that one or more of the patient´s body parts are anesthetized, which puts the patients in a vulnerable situation due to loss of body control, this can result in anxiety and discomfort for the patients. The nurse anesthetists should have knowledge about how they can relieve concerns in this situation through different strategies. Objective: The aim of this study is to investigate and illustrate the nurse anesthetist´s strategies to alleviate the orthopedic patient´s concerns with regional anesthesia. Method: Semi structured interviews were held with ten nurse anesthetists which all had at least one year of clinical experience and had experience from the patient group in question. The data was analyzed with a qualitative content analysis, where meaningful units where condensed and gave subcategories and categories. Results: The results in this study show that the nurse anesthetists aim to create a caring relation with the patient. The nurse anesthetists adapt their approach to the patient, for instance through good communication and to encourage the patient participation. Tools like closeness to the patient, a safe environment, individualized information and to offer sedative if needed, reveals to be strategies used to alleviate the concerns of the orthopedic patients. Conclusions: By using the strategies revealed in the result from this study the nurse anesthetists can alleviate the orthopedic patient´s concerns with regional anesthesia. The result from the study is in many ways confirming former studies on the topic, which proves its clinical relevance

No description available.