SAMMANFATTNING Syftet med studien var att undersöka vilka behov av stöd anhöriga till myelompatienter upplever att de har under den polikliniska behandlingsperioden. En kvalitativ metod med deskriptiv design användes och studien utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Nio anhöriga till myelompatienter urvaldes specifikt med tanke på ålder, kön, relation till patienten och hur länge denne varit sjuk. En innehållsanalys av intervjuerna gjordes och de viktigaste fynden i denna studie var att informanterna uttryckte behov av olika typer av information från olika kanaler och att de hade behov av att samtala med någon om sin situation. Efterfrågan på medicinsk information återkom vid olika tillfällen under intervjuerna och det ansågs väsentligt att få veta när förändringar ägde rum i sjukdom och behandling. Informanterna ville ha varierad mängd information, från detaljerad till mer översiktlig sådan och framställan skulle vara muntlig, skriftlig eller både ock. Informanterna angav familj och vänner som samtalspartner men kunde även tänka sig personal och anhöriga till andra patienter. Behov uttrycktes både för att föra samtal enskilt och i grupp, vid varierad tidpunkt. Samtal sågs också som en möjlighet att få uttrycka egna behov och dela andras erfarenheter. Slutsats: Resultatet kan uppmärksamma mottagningar på att de behov av information och samtal som anhöriga ger uttryck för skulle kunna bemötas på ett bättre sätt genom att, på ett tidigt stadium av patientens sjukdom, erbjuda olika former av stöd för att tillgodose dessa behov. / ABSTRACT The aim of the study was to investigate the needs of relatives of patients with myeloma feel that they have during treatment on an outpatient ward. A qualitative approach with a descriptive design was used and the study was performed by doing semi-structured interviews. Nine relatives of patients with myeloma were specifically chosen with regard to age, sex, relationship to the patient and how long he/she had been ill. A content analysis of the interviews were made and the most important findings of this study was that relatives expressed the need for various types of information from various channels and that they had a need to talk to someone about their situation. Demand for medical information returned at different times during the interviews, it was considered essential to know when changes occurred in the illness and treatment. Relatives wanted a varied amount of information, from detailed to more summary and request would be oral, written or both kinds. Relatives specified family and friends as a partner to talk to but could even conceive of staff and relatives to other patients. Need expressed both in order to have talks individually and in groups, at varied times. Talks also were seen as an opportunity to express their needs and share others ' experiences. Conclusion: The result can make outpatient wards to pay attention to the needs for information and talks that relatives expressed could be addressed more effectively by, at an early stage of a patient's illness, provide various forms of assistance to meet these needs.

Att få en demenssjukdom i ett mer aktivt skede i livet kan göra så att problem verkar mer extrema och felaktiga beslut kan få betydande konsekvenser. De drabbade personernas yrkes- och familjeliv påverkas i hög grad av problemen som uppstår i vardagen. Syftet med studien var att ta reda på hur arbetsterapeuter arbetar för att öka delaktighet och minska social isolering för yngre personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Intervjuer genomfördes med sju arbetsterapeuter om hur de arbetar med dessa frågor. Resultatet visar att arbetsterapeuter genom att hitta nya strategier, ta fram hjälpmedel, göra miljöanpassningar och involvera anhöriga i interventionerna kan underlätta vardagen för de berörda. Genom denna studie har författarna kommit fram till att det är viktigt att vården anpassas efter yngre personers behov eftersom de är i ett annat skede i livet och har andra intressen än äldre.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen medför bördor för anhöriga. Anhöriga får göra uppoffringar på sitt eget liv och många faktorer i livskvaliteten påverkas. Syfte: Syftet är att beskriva vilka faktorer som påverkar anhörigas livskvalitet när en familjemedlem har Alzheimers sjukdom. Metod: Sökorden var Alzheimers sjukdom, anhöriga och livskvalitet och sökningen utgick från tre databaser. Studien är litteraturbaserad och grundad på nio vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa.  Resultat: Fyra teman inspirerade av Naess (1987) definition av livskvalitet; Att vara aktiv, Att ha bra relationer med andra människor, Att ha bra självkänsla och Att ha grundkänsla av lycka utgjorde grunden för resultatet. Resultatet visade att ta hand om en familjemedlem med Alzheimers sjukdom hjälpte anhöriga att uppskatta vad som var viktigt i livet men anhöriga blev också isolerade och nästan hälften av alla anhöriga visade tecken på depression. Slutsats: För att underlätta anhörigas situation krävs det mer stöd, hjälp och utbildning om Alzheimers sjukdom.

Det är en svår upplevelse att förlora en anhörig. Sorgen kan medföra ett känslomässigt lidande och en påfrestning på hälsan. Sjuksköterskor ställs ofta inför den svåra situation som det innebär att möta anhöriga till avlidna patienter och många känner sig inte bekväma med uppgiften. Detta resulterar i att anhöriga inte alltid får det stöd de önskar eller behöver vilket kan öka lidandet. Vi beskriver i denna systematiska litteraturstudie vad sjuksköterskan kan göra för att stödja anhöriga i sorgeprocessen. Två övergripande teman framträdde stöd i mötet och stöd i organisationen. Genom att skapa god relation, med ärlighet, omtanke och vänlighet, och ha samtalet i fokus kan sjuksköterskan stödja den anhörige initialt i mötet. Samtalet kan även vara ett redskap för att bedöma behov så att varje individ kan få ett optimalt stöd. Resultatet visade även att organisationen kan stötta sjuksköterskan i arbetet att stödja anhöriga genom att ha klara rutiner, god samverkan (mellan olika instanser) och ge utbildning. Denna studies resultat har uppbackning av tidigare teorier och forskning inom ämnet. Dock kvarstår det faktum att sörjande fortfarande inte upplever att de får ett tillräckligt stöd. Fortsatt forskning för att utreda varför teoretisk kunskap inom detta område inte praktiskt tillämpas behövs.

Bakgrund: I Sverige drabbades 7000 kvinnor år 2005 av bröstcancer. Forskningen har gått framåt vilket resulterade i att fler kvinnor överlevde diagnosen bröstcancer. Kvinnor som drabbades av bröstcancer var i stort behov av stöd och information från sjukvård, vänner och familj. Syfte: Syftet med denna uppsats var att belysa betydelsen av stöd samt information för kvinnor med bröstcancer. Metod: De vetenskapliga artiklarna som utgjorde studiens resultat erhölls genom litteratursökning som gjordes i databaserna SweMed+, PubMed och Cinahl. Artiklarnas vetenskaplighet granskades och artiklarnas resultat analyserades med hjälp av innehållsanalys. Analysen resulterade i två kategorier och åtta subkategorier. Resultat: Det framkom att kvinnor då de drabbades av bröstcancer upplevde situationen olika beroende på vilket stöd och information de fick från omgivningen. Det var viktigt med stöd från familj och lättförståelig information från stödgrupper och sjukvård för annars försämrades livskvaliteten. Diskussion: Det låg på sjuksköterskans ansvar att både patienten och dess anhörig fick individanpassad information. Flertalet patienter upplevde att anhöriga inte fick det stöd de var i behov av från sjukvården. Slutsats: Kvinnor med bröstcancer som upplevde ett bra stöd från omgivningen och fick den information de var i behov av hanterade sjukdomen bättre.

Cancer och stroke är bland de vanligaste dödsorsakerna i vårt samhälle. Forskning har visat på att det inte endast är patienten som blir lidande utan även de närstående. Närstående till personer som drabbats av allvarlig sjukdom är i behov av information. Närstående kan behöva få olika information och på olika sätt. Sjuksköterskan har en central roll i informationsförmedling till närstående och det är därför av vikt för dem att känna till de närståendes informationsbehov. Syftet är att beskriva informationsbehovet hos närstående till patienter med cancer och stroke, i mötet med sjukvårdspersonal. Metoden som valdes var en litteratursstudie enligt Axelsson. Urvalet som gjordes var närstående till cancer och strokepatienter då dessa sjukdomar påverkar både patient och närstående på ett livsomvälvande sätt. Efter sökningen valdes åtta artiklar ut då dessa återspeglade syftet. Resultatet visade att närstående vill ha information på en regelbunden basis, med raka och klara besked. Genom information så får de närstående en ökad känsla av kontroll som gör att de bättre kan hantera sin vardag. Informationen minskade även negativa känslor så som stress, ångest och oro. Det visade sig även att närstående sökte information via alternativa källor så som internet, applikationer i telefoner eller böcker. Typen av information som efterfrågades varierade mellan individer. Det är därför viktigt att sjuksköterskan ser den närstående som en individ, unik, med egna behov gällande vilken information de behöver.

No description available.

No description available.

No description available.

Background: Schizophrenia is a disease that leads to many negative consequences for patients, but also their relatives. As schizophrenia is a disease with varying disease processes, relatives may need to support and care for the patient. Cooperation between healthcare and relatives is often common in the care of people with schizophrenia, which is why the nurse needs to have knowledge of relatives' experiences and what their needs are. Aim: The purpose was to describe relatives’ experiences of living close to and caring for a person with schizophrenia. Method: To answer the purpose a literature review was made. PubMed and Cinahl Complete were the databases that the authors chose to use when they searched for articles. The search resulted in ten qualitative articles which was analyzed and thematized.  Results: The ten articles from the result were divided into four themes; the dynamics within and outside the family, the relatives’ adjustments in life, emotional experiences and experiences of ill health of relatives and sources of support. The articles illuminated relatives’ experiences of living close to and caring for a person with schizophrenia.  Conclusion: Schizophrenia effects the lifeworld of relatives profoundly and constitutes a social, emotional and practical burden. Relatives are in need of support from the healthcare service. The nurse needs to have knowledge of how relatives of patients with schizophrenia may experience their situation in order to provide good treatment. / Bakgrund: Schizofreni är en sjukdom som leder till många negativa konsekvenser för patienter men också för deras anhöriga. Då schizofreni är en sjukdom med varierande sjukdomsförlopp kan anhöriga behöva vara till stöd för, och även vårda, den sjuka. Samarbete mellan sjukvård och anhöriga är ofta vanligt vid vård av personer med schizofreni varför sjuksköterskan behöver ha kunskap om anhörigas erfarenheter och vad de har för behov.  Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva nära och vårda en person med schizofreni. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturöversikt. PubMed och Cinahl Complete var de databaser som författarna valde att använda vid sökningsarbetet. Sökningen resulterade i tio kvalitativa artiklar som analyserades och tematiserades. Resultat: Resultatartiklarna delades in i fyra teman; dynamiken i och utanför familjen, de anhörigas anpassningar i livet, källor till stöd samt känslomässiga upplevelser och upplevelser av ohälsa hos anhöriga. Resultatartiklarna åskådliggjorde anhörigas erfarenheter av att leva nära och vårda en person med schizofreni.  Slutsats: Schizofreni påverkar anhörigas livsvärld på ett genomgripande sätt och utgör en social, känslomässig och praktisk börda. Anhöriga är i behov av stöd från vården. Sjuksköterskan behöver ha kännedom om hur anhöriga till personer med schizofreni kan uppleva sin situation för att kunna ge ett bra bemötande.