Introduktion/Bakgrund: Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som innefattar episoder av mani, hypomani och depressiva symtom. Det påverkar både patient samt anhöriga, vilket påverkar familjens livskvalite. Då kärnfamiljemedlemmar tar på sig ansvaret. Sjuksköterskans roll är att upmmärksamma anhörigas upplevelser i omvårdnaden. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva kärnfamiljemedlemmarnas upplevelser av att ha en familjemedlem med bipolär sjukdom. Metod: Till underlag för studien användes Polit & Beck (2021) nio steg. Utvalda artiklar fanns i dabataserna CINAHL och PubMed. Kvalitetsgranskning av artiklarna var baserad på Polit & Beck (2021) kvalitativa och kvantitativa granskningsmallar resulterade i 11 artiklar vilket grundade litteraturstudiens resultat. Resultat: Resultatet utgörs av tre teman: Upplevelser av stigmatisering. Att vara vårdgivare - uppleveser utifrån rollförändringar. Upplevelser vid behov av stöd. Slutsats: Kärnfamiljemedlemmars upplevelser bör tas med i omvårdnaden för patienter med bipolär sjukdom. Det ska vara ett hälosfrämjande arbete. Kunskap om detta område kan förbättra förståelsen om komplexa ohälsotillstånd hos grundutbildade sjuksköterskor.

Psykisk ohälsa ökar allt mer i samhället och påverkar inte bara personen med sjukdomen utan hela omgivningen. Anhöriga till personer med psykisk ohälsa drabbas hårt då de får uppleva symtomen och de livsförändringar som medföljer. Närstående till personer med bipolär sjukdom påverkas av sjukdomens skovvisa karaktär. Syftet med studien var att belysa upplevelsen av att vara anhörig till en person med bipolär sjukdom. Arbetet utgår från Fribergs (2017) metod för att göra en litteraturöversikt och grundar sig i nio kvalitativa artiklar. Analysen resulterade i huvudtemat “en förändrad livsvärld” med fyra kategorier: “känsla av ensamhet”, “anhörigas känsla av ansvar”, “behov av stöd” och “syn på framtiden”. Resultatet påvisar att närstående till personer med bipolär sjukdom upplever en hög nivå av belastning. De hamnar även i riskgruppen för att utveckla depression och ångest eller andra psykiatriska symtom. Resultatet visar att många upplever en avsaknad av adekvat stöd och hjälp från hälso- och sjukvårdspersonal. De anser att de inte delaktiggörs i vårdandet och saknar ofta kunskap om hur de ska hantera situationen. I sjuksköterskans omvårdnadsarbete ingår även anhöriga. Sjuksköterskan kan med gott bemötande och god vårdkontakt stötta dem till en bättre tillvaro och förståelse för sjukdomen. Sammanfattningsvis bör sjuksköterskan se till patientens anhöriga för ett vårdande ur holistiskt perspektiv. Genom att stötta de närstående kan de vara en resurs för patienten i behandlingen av sjukdomen.

Socialtjänsten och tidigare forskning beskriver att anhörigas integrering i missbruksvården är bristfällig. Trots detta understryker allt mer forskning att denna integrering är en viktig och betydelsefull del i missbruksvården. Utifrån detta ämnade vi undersöka hur anhöriga integreras och vilken betydelse integreringen hade för de anhöriga, för missbrukaren samt för missbruksvården och behandlingen. Studien genomfördes genom fyra kvalitativa intervjuer med socialsekreterare och missbruksbehandlare som var verksamma inom Socialtjänstens vuxenenhet. Resultaten utifrån hermeneutisk tolkning, empowerment- och systemteori visade att anhörigas integrering i ett professionsperspektiv är en självklar del i arbetet med missbrukaren och att integreringen har stor betydelse för såväl missbrukarens tillfrisknande som för anhörigas livskvalité. Integreringen skapade kunskap och förståelse bland de anhöriga så att de frångick sin roll som möjliggörare för missbruksbeteendet och lärde sig sätta gränser gentemot missbrukaren. För att missbrukarens tillfrisknande skulle vara hållbart var således förutsättningen att missbruket sattes i förhållande till ett större sammanhang, missbrukarens sociala nätverk. / The social services and previous research has argued that the integration of relatives and close family to addictive health care is lacking. Despite this, an increasing number of researchers underline its importance and meaningfulness in addictive health care. Building on this, our aim was to investigate how relatives and close family are integrated in addictive health care and what implications it has for the relatives, the addict, as well as the addictive healt care and the treatment. The study is based on four qualitiative interviews with social workers and treaters of addictive behaviors. The results based on heremenutic interpretation, empowerment- and systems theory showed that the integration of relatives from a professional perspective is an obvious part of the work with the addict and that the intregation have a great impact on the addict’s recovery as well as on the quality of life for the relatives. The integration built on knowledge and understanding among the relatives, enabled them to divert from their role as enablers of addictive behavior, and instead being able to set boundaries against the addict. In order to make the addicts recovery durable, a prominent condition was thus that the addiction was put into a bigger frame, i.e. the addict’s social network.

Bakgrund: Tack vare en mer avancerad hemsjukvård har den palliativa vården utvecklats, vilket gör det möjligt för fler människor att dö i det egna hemmet. Palliativ vård handlar inte endast om patienten, utan involverar även de anhöriga. Det övergripande målet för palliativ vård är att patienten och den anhörige upplever god livskvalitet till livets slut. De anhörigas närvaro är betydelsefull, inte endast för patienten utan även för vårdarna. De anhöriga befinner sig i en mycket påfrestande situation och det är viktigt att vårdare har kunskap om vad de anhöriga upplever och hur man kan stötta de anhöriga i deras situation. Syfte: Att belysa anhörigas upplevelser av delaktighet i samband med palliativ omvårdnad i hemmet. Metod: En litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. Resultat: 2 kategorier framkom ur studien. Delaktighet ger anhöriga upplevelsen av att få vardagen att fungera och Anhörigas delaktighet bidrar till personcentrerad vård. Det blev en drastisk förändring i livet för de anhöriga. Det var inte bara hemmet som förändras i och med all teknisk utrustning och hjälpmedel som patienten behövde. De anhörigas livsförändringar gjorde att det sociala livet fick lida. Tankar kring existentiella frågor dök upp när man levde så nära inpå döden och det var viktigt för de anhöriga att vårdarna kunde se och lyssna även på deras behov. En god kommunikation var viktigt för att de anhöriga skulle våga prata om sina egna behov, tankar och åsikter. Slutsats: Det viktigaste för de anhöriga var att kommunikationen, stödet och informationen fungerade mellan alla parter. Fungerade dessa delar så byggdes en god relation mellan parterna och man fick en god tillit till vården. Samarbetet blev bättre och de anhöriga kände sig som en i teamet. / Background: Thanks to more advanced home care, palliative care has developed into making it possible for more people to die in their own homes. Palliative care is not just about the patient, but also it also involves the families. The overall objective of palliative care is the patient and the relative experience good quality of life to the end of life. The family's presence is significant, not only for the patients but also for the caregivers. The families are in a very stressful situation and it is important that caregivers have the knowledge of what the families are experiencing and how to support the families in their situation. Aim: To highlight the relatives' experiences of participation in the context of palliative care at home. Method: A literature review based on 11 scientific articles by a qualitative approach. Result: Two categories emerged from the study. Participation gives the families the perception of getting everyday-living work and Relatives participation contributes to person-centered care.It was a drastic change in the families lives. It was not just the home as such that changed with all the technical equipment and aids the patient needed. Existential issues appear when you live close to death and it was important to the families that their need of being seen and heard, received attention by the caregivers. Good communication was important for the relatives, in order to dare to talk about their needs, thoughts and opinions. Conclusion: The most important thing for the families was that the communication, support and information worked out well between all parties. When these parts worked well, it built a good relationship between the parties and led to good trust in health care. The collaboration became better and the relatives felt as a part of the team.

<p>Den palliativa vården innefattar inte bara patienten utan i många fall också de anhöriga. Syftet med studien var att undersöka anhörigas informationsbehov inom den palliativa vården. För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar användes. Genom databas- och manuellsökning valdes elva kvalitativa och kvantitativa artiklar ut. En innehållsanalys av artiklarna gjordes utifrån en kvalitativ ansats. Resultatet visar att anhörigas informationsbehov främst består av medicinsk-, omvårdnads- och organisationsinformation. De två viktigaste fynden när det gäller upplevelser av information var att de individuella behoven måste bejakas och att källan till informationen ansågs viktig. Resultatet visar dessutom att god information minskar ovisshet och stress hos anhöriga. Genom att få sitt informationsbehov tillfredsställt skapas förutsättningar till mental förberedelse. Författarna kan utifrån studien se att god information kan kopplas samman med välbefinnande hos anhöriga i den palliativa vården.</p>

Bakgrund: Sjuksköterskan är den person som är närmast patienten, och är den som oftast är med när en patient avlider. De anhöriga som lämnas kvar drabbas alltid av förlusten efter en död, och det är sjuksköterskans ansvar att sköta omvårdnaden av dessa anhöriga. I Sverige dör årligen cirka 90 000 personer, varav 11600 räknas som plötsliga dödsfall. När döden kommer plötsligt orsakar den ett enormt trauma som riskerar att inverka negativt på de efterlevandes hälsa, om de inte får rätt omhändertagande. Syfte: Syftet med studien var att identifiera och beskriva sjuksköterskans bemötande av anhöriga som förlorat en familjemedlem i plötslig död. Design: Allmän litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt. Metod: Litteratur söktes i databaserna CINAHL, PubMed, PsychINFO, Scopus, Eric och Swemed+. Under sökningen användes svenska Mesh-termer, booleska söktermer, fri sökning och thesaurus-sökning. 16 artiklar kvalitetsgranskades, varav 13 artiklar gick vidare för analys. Av dessa var 12 av kvalitativ art, och en av kvantitativ. Resultat: Bemötandet av anhöriga innefattar många områden. Följande huvudkategorier identifierades: Egenvård, att skapa en relation, att ge utrymme, att delge, att vara professionell, samt att lämna situationen. Konklusion: Då en patient har avlidit är det viktigt att sjuksköterskan är kompetent att ta hand om de sörjande anhöriga. Sjuksköterskan behöver vara relationsfokuserad i sitt bemötande av dessa, för att kunna se deras behov och ge dem rätt omvårdnad. De anhöriga är i akut behov av information för att skapa sig en förståelse och acceptans för det plötsliga dödsfallet.

Introduktion: Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är ett av de stora globala sjukdomstillstånden och ett av de största gällande symtombörda och mortalitet. Anhöriga som vårdar kroniskt sjuka närstående diagnostiserade med KOL bär ett stort ansvar och det är viktigt för vårdpersonal att få en större inblick i anhörigas vardag och många gånger uppoffringar. Syftet: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en närstående diagnostiserad med KOL. Metoden: Metoden grundade sig på en litteraturstudie där sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO, vilket resulterade i 13 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Anpassning till sjukdomen, Psykisk ohälsa och Delaktighet och stöd. Att vårda en närstående diagnostiserad med KOL begränsade många anhörigas liv. Det skapade oro/ångest relaterat till sjukdomens progredierande förlopp, samt att det fanns en stor brist på stöd och information från hälso- och sjukvården. Slutsats: Litteraturstudien belyste att anhörigas dagliga liv påverkades av en närståendes KOL-diagnos. Det behövs mer stöd från sjukvården för att underlätta anhörigas situation och börda. Kunskap om hur en närståendes KOL-diagnos påverkar anhörigas dagliga liv skulle kunna leda till att sjuksköterskan kan vara ett större stöd för anhöriga.

Bakgrund: Idag lever cirka 100 000 med Alzheimers sjukdom. Alzheimers är en av många demenstillstånd. Orsaken till uppkomsten av sjukdomen är i nuläget oklar. Riskerna att insjukna ökar bland annat med åldern och livsstil. Alzheimers är en anhörigsjukdom. Tidigare forskning visar att anhöriga upplever att relationen med personen med Alzheimers förändras samtidigt som det sker en rollförändring. Rollen som anhörigvårdare medför både fysisk och psykiskt påfrestning. Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen av att vara anhörig vid Alzheimers sjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats av fem självbiografier. Resultat: Anhöriga upplever att rollen som anhörigvårdare är påtvingad eller som en äktenskaplig plikt. I samband med anhörigrollen upplevs känslor som skuld, maktlöshet, ensamhet och frustration. Anhöriga upplever att de ständigt måste anpassa sig till den sjuke och prioriterar inte sig själv, sin hälsa och sina behov. Slutsatser: Sjuksköterskor men även andra professioner behöver uppmärksamma anhöriga mer genom att lyssna och ta del av deras upplevelser. Sjuksköterskan har ett stort ansvar att organisera vård och omsorg till personer med Alzheimers sjukdom och stötta deras anhöriga.

The purpose of this thesis is to examine how relatives experience the care in dementia homes and how they perceive the communication with the care staff. The purpose is illuminated through the following research questions: 1) What perceptions do the relatives have of good care? 2) How do the relatives perceive the care that the demented person receives? 3) How do the relatives experiencing the cooperation with the care staff? In order to answer the questions, unstructured qualitative interviews have been conducted. This method has enabled a deeper understanding of the respondents’ perspectives. The interviews have been analyzed with the help of systems theory. The study shows that the care was not as good as it could be. Most respondents expressed dissatisfaction regarding the quality of life and care for the demented person. There were also deficiencies of mental and physical character, lack of stimulation and social interaction for people with dementia. The discontent also concerned a lack of communication between the relatives and the care staff, lack of information and that the relatives had not been taken seriously and not been listened to. According to the relatives, relationships can be built up with factors such as approach, time, continuity and satisfying needs. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur anhöriga upplever omsorg på demensboenden samt kommunikationen med omsorgspersonal. Syftet belyses via följande frågeställningar: 1) Vad är de anhörigas uppfattning gällande god omsorg? 2) Hur upplever de anhöriga den dementes omsorg? 3) Hur upplever de anhöriga samarbetet med omsorgspersonalen? För att kunna svara på frågorna, har ostrukturerade, kvalitativa intervjuer utförts. Denna metod har möjliggjort en djupare förståelse av den intervjuade personens perspektiv. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av systemteori. Studien visar på att omsorgen inte var så bra som den skulle kunna vara. De flesta intervjupersoner påvisade ett missnöje gällande livskvalitet och omsorg. Det fanns även brister av psykisk och fysisk karaktär, brist på stimulans och socialt umgänge för de dementa. Missnöjet handlade även om bristande kommunikation mellan de anhöriga och omsorgspersonalen, informationsbrist samt att de anhöriga inte blivit tagna på allvar och inte blivit lyssnade på. Enligt de anhöriga, kan relationer dock byggas upp med faktorer så som bemötande, tid, kontinuitet och tillfredställande av behov.

Bakgrund: Omorganisation inom vården ställer högre krav på anhöriga då fler vårdas i hemmet. Därför behövs mer kunskap om anhörigas situation för att stärka familjehälsan. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur anhöriga upplever sin situation i flyttprocessen före, under och efter flytten av en vårdbehövande familjemedlem till ett särskilt boende för äldre, vilket framkom vid hälsostödjande familjesamtal. Metod: Åtta familjer deltog i en samtalsserie av tre samtal. Samtalen analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Huvudresultatet visade på att före flytten upplevdes livssituationen som ohållbar med ett krävande ansvar. Under flytten upplevdes både känslor av frid och frustration. Efter flytten upplevdes sorg, varierat förtroende för boendet, att de anhöriga ville behålla relationen med den vårdbehövande och en förändrad familjesituation. Slutsats: Anhörigas upplevelser var varierande under flyttprocessen. Distriktsköterskan bör vara synlig och finnas som stöd.