Bakgrund Förskolan idag med den nya reviderade Läroplanen är mer lik skolan där fokus är på planerat lärande, vilket innebär att pedagogerna ska dokumentera, planera och utvärdera verksamheten. I takt med de nya kraven har barngrupperna blivit större med samma antal pedagoger. Det kan påverka verksamheten negativt, om den tid pedagogerna lägger på planering och dokumentation medför att en pedagog går ifrån barngruppen. Lärandet som finns naturligt i vardagssituationerna med samtal, att benämna vid måltiden, på och avklädning, blöjbyten och i det sociala samspelet kan minska eller utebli. Enligt läroplanen ska föräldrarna vara delaktiga i verksamheten och ha förtroende för pedagogerna och förskolan (Lpfö,98. Rev.2010, s. 5), därför vill vi undersöka vad föräldrarna har för tankar kring begreppen omsorg och lärande. Syfte Syftet med studien är att undersöka föräldrarnas uppfattningar om vad begreppen omsorg och lärande innebär. Vidare om det finns skillnader beroende på vilken kulturell bakgrund föräldrarna har. Metod Vi använder oss av en kvalitativ metod med intervjuer som redskap för att få svar på föräldrarnas uppfattningar om begreppen omsorg och lärande. Vi genomför intervjuerna på två kommunala förskolor. En mångkulturell förskola från en större stad, och en i ett mindre samhälle där föräldrarna har svensk bakgrund. Resultat Resultatet visar att föräldrarna på båda förskolorna är överens om att begreppet omsorg är viktigast för barnen. Skillnaderna är att i förskolan med svensk kultur menar föräldrarna att begreppen lärande och omsorg går in i varandra. Föräldrarna på den mångkulturella förskolan talar om skillnader mellan begreppen omsorg och lärande men kan inte förklara vilka. På båda förskolorna anser föräldrarna att det är viktigt med pedagogernas närvaro i det sociala samspelet och att det ska vara lustfyllt och roligt för barnen. Föräldrarna på den mångkulturella förskolan pratar om framtiden att barnen ska bli bra medborgare och passa in i det svenska samhället, medan föräldrarna till barnen på förskolan med svensk bakgrund pratar om här och nu, att barnen ska leka och ha det roligt, skolan får de gå i länge ändå.

No description available.

No description available.

Under dagen på förskolan finns många stunder för lärande, det sker lärande i omsorgssituationer, i leken och i de planerade aktiviteterna. Syftet med denna studie är att studera om och hur pedagoger tar vara på de lärtillfällen som finns i vardagen, fokus är att studera detta i tamburen. Vi har gjort en kvalitativ studie, samt använt oss av tidigare forskning och gjort en fältstudie som bestod av observationer med efterföljande intervjuer för att få en ökad förståelse för hur pedagoger interagerar med barnen. Resultatet vi kom fram till är att det sker mycket lärande i tamburen, vid vissa tillfällen mer än vid andra. Pedagogerna vi studerade hade ett medvetet sätt att förhålla sig till lärtillfällena och tog vara på dessa i de flesta fall. De var också medvetna om vikten av att göra barnen delaktiga och om att man som vuxen bör ha tilltro till deras förmåga. Pedagogerna har själva märkt att med färre barn i tamburen samtidigt ges möjlighet till ökad interaktion, samspel, ömsesidighet, lärande, utforskande och roblemlösning. Framför allt barnen får möjlighet att känna en tillfredställelse över att klara av att klä på och av sig själva och pedagogerna skapar mer tid till dialog och ett bra samspel med barnen. I och med att barnen lär sig att klä på/av sig själva spar de dessutom tid och får då också ännu mer kvalitetstid tillsammans med barnen ute och inne. Vi fann också vissa motsägelser när vi studerade vårt observationsmaterial i vad pedagogerna säger vid intervjuer och hur de faktiskt förhåller sig i olika situationer.

Som blivande yrkeslärare inom vård- och omsorg upplever vi att en empatisk förmåga hos vårdaren är en viktig grund i vård- och omsorgsarbetet för att kunna tillfredsställa vårdtagares behov. Med den erfarenhet och kunskap vi hade då vi inledde studien trodde vi att det kunde finnas svårigheter för personer med högfungerande autismspektrumtillstånd eller autistiska drag att bli inkännande personal inom vård- och omsorg. Syftet med vår studie var att få svar på om vårt antagande var relevant och belysa hur lärare inom vård- och omsorgsprogrammet upplever att elever med AST fungerar inom vård- och omsorg utifrån ett empatiskt perspektiv. Vi ville också ha svar på om de anser empati vara nödvändigt i vård- och omsorgsarbetet och om denna förmåga i så fall går att utveckla, samt om vård- och omsorgslärare anser sig ha tillräcklig erfarenhet och kunskap för att stödja elever med högfungerande autismspektrum (HFA) i deras yrkesutveckling. Slutligen ville vi belysa om lärarna anser att det ställer ökade krav på handledaren på APL-platsen och om de bör ha kunskaper om elevens diagnos/behov. Målgruppen för undersökningen är elever med diagnosticerad HFA eller autistiska drag. Vi valde att göra kvalitativa intervjuer med vård- och omsorgslärare för att inhämta information och få svar på våra frågor. Vi intervjuade totalt sju lärare både inom gymnasieskolan samt vuxenutbildningen på fyra olika skolor. I vår bakgrundslitteratur fann vi att personer inom autismspektrumet kan fungera bra som omsorgspersonal och att dessa personer har gemensamma drag med liknande symtom. Styrkan i dessa och vilka konsekvenser de får i det dagliga livet kan dock se mycket olika ut. Det råder överenstämmelse mellan litteratur och lärarna vad det gäller innebörden av empati och dess betydelse för vård- och omsorgsarbete. De intervjuade lärarna ansåg sig inte ha så stor erfarenhet av dessa elever men efterfrågar mer kunskap om hur de kan stödja dem. Enligt lärarna är empati inte det största bekymret för dessa elever.  I vårt bakgrundsmaterial fann vi flera exempel på hur lärare skulle kunna stödja dem i deras yrkesutveckling. / This study is based on qualitative interviews with seven social health care teachers in upper secondary school and adult education. The purpose of the study is to find out if they feel that students school and adult education. The purpose of the study is to find out if they feel that students with high-functioning autism spectrum may work in health and social care from an empathic perspective and do the teachers consider themselves to have enough experience and knowledge to support these students in their professional development. In our background literature, we found that individuals within the autism spectrum can serve well as carers and according to the teachers is empathy not the greatest concern for these students. The interviewed teachers did not consider themselves to have much experience of these students, but requires more knowledge about how they can support them. In our background materials, we found several examples of how teachers could support them in their professional development.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger vid förskolor talar om värdegrundsarbete. Vår forskningsfråga är, hur talar pedagoger i förskolan om deras värdegrundsuppdrag?  För att besvara den har vi använt oss av fokusgruppsamtal med dialogism som metodologisk och teoretisk utgångspunkt. Två gruppsamtal utgör vårt datamaterial i form av videodokumentationer. Dessa har analyserats samtalsanalytiskt utifrån topikanalys. Ett framträdande resultat är att pedagogerna talar mycket om normer kring fostran och omsorg samt strategier kring detta. Däremot talar de mindre om barns utveckling utifrån pedagogiska aspekter som anges i läroplanen, trots att den senaste, reviderade läroplanen har blivit mer fokuserad på lärande och mindre på omsorgsbiten.

Temaet for oppgaven er knyttet til den stadig pågående debatten om de yngste barna i barnehagen, hvor det er blitt stilt kritiske spørsmål om hvorvidt barnehagen er bra eller ikke for de aller yngste barna. Det fremstår ulike oppfatninger om tidlig barnehagestart og hva som er best for de yngste barna og den tidlige start i barnehagen. På grunnlag av dette har det oppstått en kamp om definisjonsmakt. Hensikten med min forskning er å se hvordan tilknytning kan ses som en faktor i forebyggende arbeid i barnehagen. Oppgavens problemstilling er som følger; Hvordan kan man se de yngste barnas behov for tilknytning i sammenheng med barnehagen som forebyggende virksomhet? Studien bygger på en kritisk diskursanalyse basert på et utvalg av barnehagens styringsdokumenter og et utvalg av sentrale avisartikler fra den senere tids debatt om de yngste barna i barnehagen. Ved å benytte meg av Neumanns analysemodell som verktøy for oppgaven, har jeg analysert og forsøkt å trekke fram sannheter ved Kvalitetsmeldingen og Rammeplanen for barnehagen, og hvordan disse har møtt oppslutning eller motstand i sannhetene blant stemmene i debatten. De teoretiske rammefaktorene som er knyttet til oppgaven representerer tidligere forskning om de yngste barna og barnesyn som preger samfunnet i dag. Funnene er analysert i lys av teorier om tilknytning, omsorg, kompetente voksne, kvalitet og barn som subjekt. Disse teoretiske rammefaktorene fungerer som et verktøy i analyse og drøfting, og er relevant for å kunne forstå og tolke problemstillingen. Av analysen har jeg identifisert ulike funn. Det fremstår to hovedposisjoner i diskursen; en pedagogisk og en psykologisk. På den ene siden ses barnet som kompetent, mens på andre ses barnet som sårbart. Diskursen har et forenlig syn på at de yngste barna har behov for små barnegrupper og voksne som er kompetente. Et viktig trekk ved kvalitetsmeldingen og ved rammeplanen er forebygging, hvor barnehagen som institusjon har et særlig ansvar for å forebygge vansker og oppdage behov. Flere av stemmene i debatten problematiserer og utfordrer styringsdokumentene og dens forebyggende hensikter, og stiller seg kritisk til at kvaliteten på barnehagetilbudet er god nok til å møte de yngste barnas behov for tilknytning sett som faktor i forebyggende arbeid.

Denne masteroppgaven studerer mulighetene til brukerinnflytelse på teknologisk innovasjon i omsorgsarbeid. Den er en studie av en innovasjonsprosess, fra design og produksjon til domestisert og meningsfullt produkt. Hvordan innovasjonen brukes og ikke-brukes ses her i sammenheng med hvordan den formes i pleiepersonalets omsorgsrelasjoner til pasientene. Caset som tas i bruk for å demonstrere dette er pasientløfteren Molift. Studien er en kvalitativ analyse basert på et empirisk datamateriale bestående av tre fokusgruppeintervju og tre dybdeintervju. Informantene er fra tre avgjørende stadier i innovasjonsprosessen; gründer, produsenter og brukere. Brukerne i denne oppgaven er helsefagarbeidere i relasjon med pasienter på sykehjem. Hovedfunnene viser at selv om brukerne ikke er direkte involverte i utviklings- og designprosessen, er de indirekte med på å forme teknologien gjennom måten de bruker den, og ikke-bruker den. Studiet viser til at det vil være nødvendig å involvere brukerne mer direkte for å kunne løse fremtidens utfordringer i omsorgssektoren.

No description available.

<p>Syftet med denna uppsats är att studera informell omsorg bland äldre personer i Sverige. Med informell omsorg avses omsorg som inte utförs av den skattefinansierade äldreomsorgen eller består av köpta tjänster i hemmet. Informell omsorg definieras i denna uppsats som sådan omsorg som utförs av anhöriga och andra närstående utan ekonomisk ersättning. Tidigare studier visar att den informella omsorgen bland äldre är mer omfattande än den formella. På senare år finns tendenser på att den informella omsorgen ökat i omfattning, i takt med att den formella omsorgen minskat. Studien söker svar på i vilken utsträckning äldre får informell omsorg och av vem de får denna omsorg. I studien undersöks hur sannolikheten att få informell omsorg påverkas av de olika faktorerna kön, boendeförhållande, barn, formell omsorg samt ålder. Mer specifikt studeras informell omsorg med de vardagliga aktiviteterna köpa mat, laga mat, städa och bada/duscha. Studien baseras på det riksrepresentativa datamaterialet SWEOLD 2004. Resultaten visar att totalt 46 procent av de äldre får någon informell omsorg. Med hjälp av logistisk regressionsanalys har oddsen att få informell omsorg predicerats, utifrån de i studien förekommande oberoende variablerna. Resultaten visar att män får mer informell omsorg än kvinnor. Effekten av kön minskar dock något, om hänsyn tas till boendeförhållanden - fler kvinnor än män lever ensamma på äldre dagar. Ökad ålder ger en ökad sannolikhet att få informell omsorg för kvinnor, men inte för män. Personer som har barn, och träffar dem ofta, får i högre grad informell omsorg än personer som inte har barn. Av de fyra undersökta vardagliga aktiviteterna var det vanligast att få hjälp med städning, därefter kom att köpa mat, att laga mat och minst vanligt var att få hjälp med bad/dusch.</p>