Bakgrund: Anorexia nervosa är en allvarlig sjukdom som påverkar hela familjen. Familjemedlemmar tar oftast på sig skulden av sjukdomen, vilket leder till psykisk ohälsa. Syftet: Var att belysa anhörigas behov av stöd när en familjemedlem drabbats av anorexia nervosa. Metod: En systematisk litteraturstudie. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed, PsycInfo och Cinahl. Av de 13 artiklar som ingick i studien gjordes en analys av resultatet i artiklarna. Resultat: För de anhöriga var det en mycket påfrestande situation att vårda den sjuke familjemedlemmen. De hade många obemötta behov som exempelvis brist på information om sjukdomen, bristande kommunikation med de professionella, behov av stöd från sjukvården och önskan om att få träffa andra i liknande situation. Slutsats: Anorexia är en svår sjukdom som tar mycket på anhörigas krafter. Därför behövs lättillgängligt stöd som information om sjukdomen samt råd och guidning i omhändertagandet.

Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem. Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare. Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag. Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att öka livskvaliteten för patienten och dess anhöriga under den sista tiden i livet. Vid övergången från kurativ till palliativ vård hålls ett brytpunktssamtal av ansvarig läkare. Utan detta brytpunktssamtal fortsätter vården att vara kurativ. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede samt hur de uppfattade den egna förmågan, och de egna upplevelserna av, att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Studien har genomförts via en kvalitativ intervjustudie som innefattade åtta intervjuer som analyserats genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Från intervjuerna utkristalliserades tre huvudkategorier: att läkare inte tar initiativ till brytpunktssamtal, att sjuksköterskor upplever en oförmåga till god palliativ omvårdnad på grund av tids- och resursbrist och att de anser sig ha en god kunskap och förmåga om hur omvårdnaden av den palliativa patienten bör ske. Det framkom att brytpunktssamtal i de allra flesta fall endast är ett samtal mellan ansvarig läkare och patientens anhöriga. Patienten och den ansvariga sjuksköterskan är således inte delaktiga i samtalet. Vad som sades och vilka som deltog dokumenterades sällan. Detta upplevde många av de tillfrågade sjuksköterskorna som ett problem då det var dem som efter samtalen oftast fick bemöta både patientens och anhörigas frågor efter dessa samtal. Flera av sjuksköterskorna talade om att de var de, som sjuksköterskor, som skulle föra patientens talan vid de tillfällen då patienten själv inte kunde närvara eller kommunicera. Slutsats: För att optimera den palliativa vården behöver brytpunktssamtalen genomföras tidigare och dokumenteras tydligare. Frånvaron av sjuksköterskor på brytpunktssamtalen leder till svårigheter både i bemötandet av anhörigas frågor och till ge korrekt information om brytpunktssamtalets innehåll och innebörd.

Bakgrund: Att få ta del av gruppinformation inom vården har visat sig vara en betydelsefull del av rehabiliteringen för både patienter och deras anhöriga. Hörselinformation i grupp inför patienters hörselrehabilitering är en del av informationsrutinen på flera hörcentraler i Sverige. Dock finns det endast ett fåtal undersökningar som utvärderar hörselinformationstillfället utifrån ett patient- och anhörigperspektiv. Genom att utvärdera om hörselinformationstillfällena är meningsfulla för deltagarna undersöktes även om den tid som läggs ner av audionomerna är effektiv. Syfte: Syftet med undersökningen är att kartlägga patienters och anhörigas åsikter om den hörselinformation som ges i grupp inför en hörselrehabilitering. Kartläggningen avser områdena: Information och informationsmängd, Hörselinformationstillfällets upplägg, Utbyte av erfarenheter, Orsaker till anhörigas närvaro samt Förståelse motivation och delaktighet. Metod: Två enkäter konstruerades, en för patienter och en för anhöriga, därefter genomfördes en enkätundersökning i samband med nio hörselinformationstillfällen. Urvalet baserades på patienter och anhöriga, oavsett ålder och kön, som deltagit vid dessa hörselinformationstillfällen, inom en svensk hörsel- och dövverksamhet.   Resultat: Överlag ansåg informanterna, att de fått lagom mängd information om hörsel, hörselnedsättning och hörselrehabilitering. Flertalet informanter upplevde att de fått chansen att vara delaktiga, fått tillfälle att utbyta erfarenheter samt fått en större förståelse för hur hörselnedsättningar kan påverka vardagslivet. De anhöriga följde med av olika anledningar, bland annat som stöd, transporthjälp eller av eget intresse. Efter hörselinformationstillfället upplevde majoriteten av patienterna att de blivit mer motiverade till att påbörja hörselrehabiliteringen. Det framkom även att flertalet av informanterna skulle rekommendera andra med hörselnedsättning och deras anhöriga att delta i hörselinformation.

No description available.

No description available.

Anhöriga till missbrukare har i låg grad prioriterats av den offentliga sektorn, speciellt när missbruket är dolt. Forskning har visat att anhörigas hälsa påverkas negativt av att ha en närstående med missbruksproblem. De löper risk för att bli medberoende vilket innebär ett möjliggörande för ett fortsatt missbruk hos de närstående. Syftet med denna undersökning har varit att beskriva och analysera anhörigstöd utifrån ett professionsperspektiv. Det insamlade materialet består av fyra kvalitativa intervjuer av socialarbetare inom socialtjänstens vuxenenhet, inom Stockholms Stads stadsdelsförvaltningar.                       Den 1 juli 2009 trädde en ny bestämmelse i Socialtjänstlagen (2001:453) SoL, 5 kap. § 10, om anhörigstöd i kraft. Bestämmelsen om anhörigstöd har haft en ”äldreprägel” och tidigare varit riktad till personer över 65 år. Intentionen med den nya bestämmelsen har varit att utöka anhörigstödet för hela socialtjänstens målområden, därmed även anhöriga till personer med missbruksproblem. Den insamlade empirin i denna studie i likhet med Socialstyrelsens utvärdering av anhörigstöd (Internet 1 Socialstyrelsen 2010; Internet 2 Socialstyrelsen 2011) visar att det inte är självklart att alla inom socialtjänsten ännu känner till bestämmelsen och att det finns faktorer av språk- och kulturskillnader inom socialtjänstens olika målområden. Anhörigstöd har tidigare varit utformat för ”anhörigvårdare” vilket är ett begrepp som inte passar sig väl med anhöriga till missbrukare. Anhörigstöd för anhöriga till missbrukare, inom det studerade området, håller på att utvecklas och visar att den nya bestämmelsen ändå fått genomslag för socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Det återstår dock att se hur bärkraftig den nya bestämmelsen blir och huruvida för Socialstyrelsen, som tillsynsmyndighet lyckas vägleda socialtjänsten i att ett anhörigperspektiv ska genomsyra arbetet med klienter. Socialstyrelsen ska lämna en slutrapport om anhörigstöd till regeringen i december 2014.