Bakgrund: Fotbollen är Sveriges nationalsport som attraherar många barn och ungdomar. Problemet är det att barn och ungdomar ofta blir offer för selekteringar trots de negativa konsekvenser forskningen tyder på. Föreningarna och kommunernas anläggningar är många med bra kvalitet, trots det finns det ett större behov utav fler anläggningar och utbudet möter i många fall inte efterfrågan. Kan man finna förklaringar till varför föreningarna selekterar genom att undersöka resursernas influenser på barn- och ungdomsverksamheten med ett fokus på ledare- och anläggningstillgängligheten?  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om resurser, med ett särskilt fokus på ledare – och anläggningar, har en påverkan på hur svenska fotbollsföreningar bedriver selekteringsverksamhet i sina pojklag. Metod: Undersökningen är av kvalitativ karaktär, där tio stycken semi-strukturerade intervjuer genomförs för att samla in empirisk data. Annat material samlas in via relevant litteratur och vetenskapliga artiklar. Resultat: En tydlig koppling mellan resursbrist, främst i form av ledare – och anläggningstillgångar, och tidig selektering gick att identifiera i breddverksamheterna.

Bokföringsnämnden har under de senaste åren arbetat för att skapa en internationellharmonisering med svensk redovisning genom arbetet med K-projektet, ett arbete med attfärdigställa regelverk för alla kategorier av företag. Efter den 31 december 2013 blirhuvudregelverket K3 obligatoriskt för alla företag som klassificeras som större enligtårsredovisningslagen. Det är svårt att svara på vilka konsekvenser detta har för företageneftersom det är beroende av olika faktorer, bland annat storlek, verksamhet och främst vilkaredovisningsprinciper som företaget tillämpat tidigare. En av de större förändringarna med K3är dess krav på komponentavskrivning på de materiella anläggningstillgångarna. Syftet meddenna studie är att undersöka hur övergången till K3 påverkar ett företag med storaanläggningstillgångar, studera skillnaderna mellan traditionella avskrivningsmetoder ochkomponentavskrivning och vilka eventuella problem och svårigheter ett företag stöter på vidövergångenFörfattaren läser sin åttonde termin på Civilekonomprogrammet vid Umeå Universitet. Istudien har författaren valt att ha ett tolkande synsätt samt utfört en kvalitativ studie för attskapa förståelse för de effekter som uppstår vid övergången till K3. Studien är en fallstudieoch har genomförts på ett svenskt energiföretag. Datainsamlingen har främst skett genomobservationer som gjorts under författarens fyra månaders arbete på fallföretaget som lett tillberäkningar som visar de praktiska skillnaderna som tillämpningen av komponentmetodinnebär. Det teoretiska materialet som använts till studien har i huvudsak samlats in via UmeåUniversitetsbibliotek samt Umeå Universitetsbiblioteks databaser. Den teoretiskareferensramen innehåller både positiv- och normativ redovisningsteori. Positivredovisningsteori består av teorier som beskriver ett faktiskt tillstånd inom företaget såsomintressentteorin, teorin om informationsasymmetri och agentteorin medan normativredovisningsteori består av de normer och föreställningsramar som beskriver redovisningensåsom redovisningens principer och kvalitativa egenskaper. Dessa ansågs relevanta för attkunna dra slutsatser om hur övergången till K3 påverkar företaget.Slutsatserna som kan dras av denna studie är K3 får effekt på flera områden inomfallföretagets redovisning däribland; principer för intressebolag, upplysningar omförvaltningsfastigheter, redovisning av pensioner, redovisning av leasingavtal, redovisning avfinansiella tillgångar, redovisning av avtalsenliga immateriella anläggningstillgångar,redovisning av uppskjuten skatt, redovisning av avsättningar samt högre krav pådokumentation och upplysningar. Den största effekten och som dessutom innebär mest arbeteför fallföretagets redovisning är K3:s krav på komponentavskrivning. En slutsats om huruvidaK3 och komponentavskrivning ger en mer rättvisande bild av redovisningen går inte att draifrån denna studie. Utifrån studiens resultat kan det dock konstateras att K3 har effekter somger en mer rättvisande bild av vissa områden av fallföretagets redovisning, däriblandexempelvis komponentavskrivning av materiella anläggningstillgångar. Utifrån studien kandet också konstateras att övergången till K3 kommer att ge upphov till ett stort arbete förföretagen, vilket också innebär en hög kostnad. Den nytta som regelverket medför kommerhuvudsakligen falla på företagets intressenter eftersom dessa kommer att kunna göra mervälgrundade ekonomiska beslut utifrån redovisningsinformationen.

Då IAS-förordningen togs i bruk för noterade koncerner inom EU ökadeharmoniseringen mellan dessa företag. På senare tid har ävenredovisningsreglerna för mindre företag uppmärksammats avorganisationerna Bokföringsnämnden (BFN) och International AccountingStandards Board (IASB). De har sett att mindre företag oftast har andrabehov vad gäller redovisningsregler. BFN arbetar därför med att ta framsamlade regelverk som avser fyra kategorier. En av kategorierna är K2 somär ett förenklingsprojekt för mindre företag. Målsättningen med projektet äratt minska antalet regler samt förenkla och förtydliga regelverket för dennatyp av företag. På liknande sätt arbetar även IASB med ett projekt för småoch medelstora företag (SME-företag) som går ut på att ta framskräddarsydda standards för att kunna möta de behov som denna typ avföretag har.Syftet med uppsatsen var att jämföra BFN: s och IASB: s nya regelverk förmindre företag samt SME-företag och vilka likheter och skillnader somföreligger i de två förslagen vad gäller materiella anläggningstillgångar.Eftersom harmoniseringstrenden går mot en fortsatt harmonisering ellert.o.m. en utökad var syftet också att undersöka vad svenska aktörer anser talaför och emot ett ev. införande av SME-projektet i Sverige.Vi har i uppsatsen arbetat utifrån ett hermeneutiskt synsätt. Vi har gjort tvåkvalitativa undersökningar var av den ena utgör den jämförande studienprojekten emellan samt den andra som avser intervjuer med olika aktörer.Våra slutsatser kring den jämförande studien är dragna utifrån ett induktivtangreppssätt medan slutsatserna kring intervjuerna är dragna utifrån ett merabduktivt angreppssätt.Det som framkom av undersökningen var att IASB frekvent uppmanar attföretagen minst en gång per räkenskapsår skall undersöka om derastillgångar behöver omvärderas, vilket visar IASB: s avsikt att företagensfinansiella rapporter ska ge en rättvis bild av företagets situation. BFN har istörre grad satsat på att ta fram förenklingsregler istället och därmed valt attha överseende med att de mindre företagens finansiella rapporter inte ger enhelt rättvis bild.4Något som talar för en implementering av SME-projektet i Sverige är attföretag som växer snabbt och satsar på en framtida notering får en lättareövergång om de använder SME-projektets regler först. Det som talar emotatt IASB: s projekt skall kunna införas i Sverige är att SME-projektet ansesha för avancerade regler för exempelvis de allra minsta företagen. Det är intespeciellt relevant för dem att kunna bli jämförda med liknande företag iandra länder. / Uppsatsnivå: D

Bakgrund: IASB publicerade 2014 ett klargörande rörande vilka avskrivningsmetoder som tillåts. Det träder i kraft först 2016, men publiceringen gav upphov till en förnyad diskussion rörande de avskrivningsmetoder som är tillåtna enligt IFRS. I Sverige anses linjär avskrivningsmetod vara den mest tillämpade, men kunskapen om faktisk tillämpning är bristfällig. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka avskrivningsmetoder svenska börsnoterade företag använder för deras materiella och immateriella anläggningstillgångar. Vi ville se om det fanns en dominerande avskrivningsmetod. Samt undersöka hur bransch, revisionsbyrå eller storlek samverkar med valet av respektive metod. Vi undersöker därefter hur några av företagen resonerade vid valet av avskrivningsmetod, och vad som enligt dem påverkade valet. Metod: Studien har i huvudsak induktivt angreppssätt och eklektiskt fokus. 183 svenska börsnoterade företag årsredovisningar studerades och en enkät skickades ut till de 40 företag som inte upplyste om sin avskrivningsmetod. Fyra intervjuer genomfördes med redovisningsansvariga från företag med olika avskrivningsmetoder. Företagen kategoriserades beroende på de avskrivningsmetoder som användes och valdes därefter slumpmässigt ut för deltagande i intervjun. Slutsats: För såväl materiella som immateriella anläggningstillgångar dominerade linjär avskrivningsmetod. Endast 5,1 procent och 3,0 procent tillämpade en annan avskrivningsmetod för materiella respektive immateriella anläggningstillgångar. Enligt kompletterande enkät tillämpade samtliga företag som inte redovisade avskrivningsmetod i årsredovisningen linjär avskrivning. Av intervjuerna framgick att enkelheten var den drivande faktorn till att linjär avskrivningsmetod användes. Intervjupersonerna menade också att de degressiva och produktionsberoende avskrivningsmetoderna ansågs mer komplicerade än den linjära då fler faktorer än tid påverkar avskrivningen. / Background: In 2014 IASB published a clarification regarding the acceptable methods of depreciation and amortization. Despite the fact that these amendments will be in effect only in 2016, the publishing sparked a debate concerning the methods allowed according to IFRS. In Sweden the linear method is supposedly the most widely used, but data is limited regarding the actual usage of depreciation and amortization methods. Purpose: The purpose was to study which depreciation and amortization methods are applied by Swedish listed companies. We wanted to see if there is a dominant method and if industry, auditor or size affects the choice. The study also attempted to understand why companies choose a certain method of depreciation and amortization over others, and what factors that affected that choice. Methodology: The study has an mainly inductive approach and an eclectic focus. Annual reports from 183 Swedish listed companies as well as a questionnaire sent to 40 companies that chose not to disclose the method. Four interviews was conducted with the accounting officers from companies with different methods of depreciation and amortization. The companies were categorized according to the used method and thereafter randomly selected for participation. Conclusion: The linear method dominated both depreciation and amortization choices. Only 5.1 percent and 3.0 percent of the companies applied a different method for depreciation and amortization choices. 15 percent of the annual reports did not contain disclosures despite requirements. All of these unspecified choices turned out to be linear method according to the complimentary survey. In the interviews simplicity was stated as a driving force behind the choice. One of the respondents said that it was implicitly understood what method they used. The respondents also expressed that the diminishing balance method and the unit of production method are more complex than the linear method because of the increased number of factors affecting the depreciation and amortization.

<p>”Ineffektiv, toppstyrd och dyr” omtalades Riksrevisionen i DN vilket väckte författarnas intresse vad gäller Riksrevisionens revisionsarbete samt om detta skiljer sig nämnvärt åt från en privat revisionsbyrå. Författarna har haft för avsikt att undersöka om det förekommer eventuella skillnader och likheter mellan Riksrevisionens och Deloittes granskningsarbete vad gäller de materiella anläggningstillgångarna maskiner och inventarier samt personalkostnader såsom löner, arvoden och förmåner. Undersökningen har genomförts med hjälp av intervjuer för att få en djupare förståelse i området. Författarna har tagit fram en egen modell som utgår ifrån variablerna tid, resurser, internpraxis och lagar vilka skulle kunna leda till att revisionsarbetet utförs olika inom Deloitte och Riksrevisionen. Vid intervjutillfällena framkom att det inte föreligger många skillnader utan främst likheter vad gäller granskningsarbetet. En annan slutsats som författarna kommit fram till är att den mest framträdande skillnaden i granskningsarbetet beror på de regleringar som företagen och myndigheterna, som är föremål för granskningen, lyder under. Vidare har författarna även kommit fram till att Deloittes och Riksrevisionens respektive konkurrenssituation inte har någon påverkan av deras granskning i och med gällande lagar samt den hederskod som finns i branschen.</p>

”Ineffektiv, toppstyrd och dyr” omtalades Riksrevisionen i DN vilket väckte författarnas intresse vad gäller Riksrevisionens revisionsarbete samt om detta skiljer sig nämnvärt åt från en privat revisionsbyrå. Författarna har haft för avsikt att undersöka om det förekommer eventuella skillnader och likheter mellan Riksrevisionens och Deloittes granskningsarbete vad gäller de materiella anläggningstillgångarna maskiner och inventarier samt personalkostnader såsom löner, arvoden och förmåner. Undersökningen har genomförts med hjälp av intervjuer för att få en djupare förståelse i området. Författarna har tagit fram en egen modell som utgår ifrån variablerna tid, resurser, internpraxis och lagar vilka skulle kunna leda till att revisionsarbetet utförs olika inom Deloitte och Riksrevisionen. Vid intervjutillfällena framkom att det inte föreligger många skillnader utan främst likheter vad gäller granskningsarbetet. En annan slutsats som författarna kommit fram till är att den mest framträdande skillnaden i granskningsarbetet beror på de regleringar som företagen och myndigheterna, som är föremål för granskningen, lyder under. Vidare har författarna även kommit fram till att Deloittes och Riksrevisionens respektive konkurrenssituation inte har någon påverkan av deras granskning i och med gällande lagar samt den hederskod som finns i branschen.

Bakgrund:                                Från och med 1 januari 2014 gäller K3-regelverket för många företag i Sverige. En av de förändringar som regelverket medför är komponentmetoden vilket förändrar hanteringen av materiella anläggningstillgångar, vilket kan få effekter på redovisningen.   Syfte:                                      Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för hur komponentmetoden enligt K3 påverkar redovisningens kvalitativa egenskaper.   Metod:                                    Studien präglas av en deduktiv forskningsansats där redovisningsteori testas mot empiri. Studien utgår även från de lagar och riktlinjer som K3 innefattas av. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med revisorer.   Slutsats:                                  Studien visar att komponentmetoden påverkar de kvalitativa egenskaperna inom redovisningen. Egenskaperna relevans och jämförbarhet påverkas initialt negativt till följd av bristande erfarenhet medan egenskapen korrekt återgivande påverkas positivt då metoden bättre återger verkligheten i det enskilda fallet.

De bolag som ligger under gränsvärdena för påtvingad K3, får välja om de vill tillämpa ett förenklingsregelverk som K2 eller principbaserade regelverk som K3 eller IFRS. För egenupparbetade immateriella tillgångar, som är en överhängande del i en snabbt växande mjukvarubransch är detta val signifikant då man vid K2 inte får aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar vilket man får göra enligt de principbaserade regelverken. Detta kan för bolag vara skillnaden mellan fortsatt fortlevnad eller ej då en kostnadsföring av bolagets tillgångar istället för aktivering kan leda till kontrollbalansräkning. Eftersom det inte finns några andra signifikanta skillnader mellan K2 och de principbaserade regelverken, bör detta vara ett huvudskäl för bolag som frivilligt får tillämpa de principbaserade regelverken att tillämpa dem. Det tyder på att det finns incitament för små bolag, som vi i denna studie kategoriserar som bolag som är under gränsvärdena för att vara påtvingade K3, att redovisa enligt ett principbaserat regelverk. Detta incitament blir sedan klart tydligare om de riskerar kontrollbalansräkning. Vid ett sådant fall kan det även finnas incitament att utnyttja tolkningsutrymmet som finns i de principbaserade regelverken för att försöka redovisa en större andel egenupparbetade tillgångar än vad de egentligen bör göra. Valbarheten av redovisningsprincip i kombination med en subjektivitet i värderingen av dessa tillgångar ökar svårigheten för investerare att göra en precis värderingen av enskilda mjukvarubolag.  Vi har därför med denna studie velat undersöka om det finns det något samband mellan andelen egenupparbetade immateriella tillgångar i förhållande till immateriella tillgångar och bolagsstorlek. Vidare vill vi undersöka vad som kan förklara detta samband samt vad revisorers syn på detta är.  För att undersöka detta har vi använt oss av både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. De kvantitativa resultaten har varit grunden för våra slutsatser där den kvalitativa delen har använts för en djupare förståelse, framför allt vid undersökning av orsakssamband. Vi har i denna studie hittat ett signifikant negativt samband mellan andelen egenupparbetade immateriella tillgångar och bolagens storlek. Däremot visade känslighetsanalysen att sambandet inte längre är signifikant när vi inkluderar kontrollvariabler i testet. Det visar på att det finns ett samband, men att det kan vara andra variabler som förklarar sambandet. Detta samband är något som den kvalitativa studien stödjer där flertalet revisorer menar på att de underliggande faktorerna till vårt resultat är att utvecklingsarbete ofta är en större andel av verksamheten bland mindre bolag och inte att de är mer benägna att aktivera en större andel, undantaget för bolag som riskerar kontrollbalansräkning. Det leder automatiskt till en större andel egenupparbetade immateriella tillgångar och att det troligtvis finns andra variabler som bättre förklarar sambandet.

Sedan 2005 är det obligatoriskt för noterade bolag att upprätta sin koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IASB. Syftet är att uppnå likartade redovisningsprinciper inom EU. En viktig förändring till följd av denna reglering är att företag nu tillåts välja att värdera vissa tillgångar till verkligt värde. Det kan efter införandet uppfattas av många som att vi lever i en verkligt värde-värld. Tidigare studier i bland annat Storbritannien och Tyskland visar att så inte är fallet. Syftet med studien är att beskriva och analysera hur de svenska företagen på Large Cap har utnyttjat IAS-förordningen, som tillkom 2005 avseende värdering av icke-finansiella anläggningstillgångar, då de har möjligheten att välja mellan historiskt anskaffningsvärde och verkligt värde. Studien utgår från en kvantitativ metod där en totalundersökning av de börsnoterade företagen på Large Cap gjorts. Data gällande hur företagen värderar sina icke-finansiella anläggningstillgångar har samlats in genom en dokumentstudie, där årsredovisningar från år 2014 har studerats. Studien visar en begränsad användning av värdering till verkligt värde för icke-finansiella anläggningstillgångar i Sverige. När det används, handlar det uteslutande om värdering av Förvaltningsfastigheter, något som överensstämmer med studier som gjorts i andra länder.

Inledning Deloitte gjorde 2013 en granskning av Jönköpings kommun som visade på att rutiner saknades avseende omprövning av nyttjandeperiod för materiella anläggningstillgångar. Detta skulle kunna innebära att det även finns brister i kommunala bolag, varför en jämförelse mellan kommunala och privata bolag görs. Syfte Syftet med studien är att förklara och analysera sambandet mellan ägaridentitet och omprövning av nyttjandeperiod för materiella anläggningstillgångar i svenska fastighetsbolag. Metod Studien har en deduktiv ansats och en kvantitativ forskningsstrategi. En tvärsnittsdesign har gjorts där datan samlats in i form av sekundärdata genom granskning av årsredovisningar. Datan, som utgörs av ett slutgiltigt urval om 405 bolag, har kompletterats med kvalitativa intervjuer med fem revisorer. Slutsats Den statistiska analysen visar ingen signifikans för sambandet mellan omprövning av nyttjandeperiod och ägaridentitet. Det som dock verkar påverka benägenheten att ompröva nyttjandeperiod är vilken revisionsbyrå bolaget anlitar. Bolag som anlitar Deloitte eller en annan revisionsbyrå än Big 4 är mer benägna att ompröva nyttjandeperiod än bolag som anlitar övrigarevisionsbyråer. / Introduction An inspection of Jönköping’s municpality made by Deloitte in 2013 showed a lack of routines regarding reviewing of useful life for tangible fixed assets. This could imply a lack of routines in municipal corporations as well, and because of this a comparison is made between municipal and private corporations. Purpose The aim of this study is to explain and analyze the relationship between owner identity and reviewing of useful life for tangable fixed assets in Swedish real estate corporations. Method The following is a quantitative study based on a deductive approach and a cross-sectional design. Data has been collected as secondary data through examiniation of annual reports. The data, which consists of a final selection of 405 corporations, has been complemented through qualitative interviews with five auditors. Conclusion The statistical analysis shows no significant relationship between reviewing of useful life and owner identity. However, a factor that seems to affect the propensity to review useful life is depending on which audit firm the corporation uses. Corporations that use Deloitte or another audit firm than Big 4 tend to review useful life to a greater extent that those who use other audit firms.