Intresset som ligger till grund för denna rapport är att få moderna och attraktiva tunnelbanestationer i den närmaste framtiden. Formgivningen av framtida tunnelbanestationer i Stockholm kräver att man tar hänsyn till ett antal faktorer. Vissa av dessa faktorer studeras redan i dokumentet Gestaltningsprogrammet för tunnelbanan till Nacka – vilket är utgångspunkt för den föreliggande slutrapporten – medan andra successivt måste introduceras för att åstadkomma smartare lösningar i kommande tider.   Hur upplever en grupp av yrkesverksamma experter Stockholms tunnelbanestationer idag? Vilka är, enligt dessa experter, de rådande förhållandena som begränsar stationernas attraktivitet och, i så fall, vilka åtgärder kan främja denna attraktivitet i framtiden? Hur kan IKT-lösningar integreras i gestaltningen av moderna och attraktiva tunnelbanestationer för Stockholm i den närmaste framtiden?  Dessa är de centrala frågor som leder undersökning i föreliggande rapport, genom en litteraturstudie och elva semistrukturerade intervjuer.   Insamlingen av det studerade materialet tillsammans med analysresultaten ledde till följande påstående: för att uppnå attraktiva och moderna tunnelbanestationer bör ett presumtivt gestaltningsprogram inkludera alla begrepp som har undersökts i rapporten – dvs. attraktivitet, hållbarhet, tidstålighet, trygghet och tillgänglighet – med tillägg av konceptet "smarta anläggningar". Däremot bör dessa värdeord inte ses som fristående delar, utan som sammanbundna delar i ett helhetsperspektiv.   Tunnelbanesystemet i Stockholm bör säkerställa en rad åtgärder på kort och medellång sikt. Dessa åtgärder ska i sin tur vara grunden till kvalitetsprånget som krävs för att staden kan dra nytta av attraktivare tunnelbanestationer i det långa loppet. De föreslagna åtgärderna bör tillföra både konkreta men även potentiella lösningar för arkitekter och planerare; öka uppfattningen av framtida tunnelbanestationer som attraktiva och moderna samt gynna en hög grad av upplevelsevärde i tunnelbanestationsmiljön.   Däremot kvarstår mycket arbete, framfor allt vad det gäller tillämplighet att de föreslagna insatser samt andra lösningar som kan dyka upp under framtida studier, vilket i sin tur kommer att kräva en mer detaljerad analys framöver. Föreliggande rapport ska således fungera som ett underlag och en inspirationskälla för detta fortlöpande arbete. / The aim for this report is to propose potential strategies in order to develop more modern and attractive subway stations in the near future. The design of future subway stations in Stockholm requires a number of factors to be taken into account. Some of these factors are already under study in the Design program for the metro line to Nacka – which is the starting point for the present final report – while others must be gradually introduced when aiming for smarter solutions in the future.   How does a group of professional experts experience Stockholm's subway stations today? What, according to these experts, are the prevailing conditions that limit the attractiveness of these stations and, if so, what measures can promote this attractiveness in the future? How can ICT solutions be integrated into the design of modern and attractive subway stations for Stockholm in the near future? These are the essential questions to be answered by this report, using a literature survey and eleven semi-structured interviews.   The collection of studied material along with the analysis of the results led to the following statement: in order to achieve attractive and modern subway, a presumptive design program should include all the concepts studied in the report – i.e. attractiveness, durability, sustainability, security, and accessibility –, but not as standalone elements, but as interconnected components of a holistic perspective.   The underground system in Stockholm should ensure a range of measures in the short and medium term. These measures will in turn be the basis of the quality leap required for the city to take advantage of attractive metro stations in the long run. The proposed should bring forth both practical suggestions, but also potential solutions for architects and planners; increase the perception of future subway stations as attractive and modern as well as benefit a high level of experience value in the metro station environment.   However, there is much work that remains and that will require a more detailed analysis in the future, especially as regards the applicability of the proposed actions as well as other solutions that may emerge during the course of future studies. The current report should therefore serve as background material and inspiration for this ongoing work.

No description available.

Intresset som ligger till grund för denna rapport är att få moderna och attraktiva tunnelbanestationer i den närmaste framtiden. Formgivningen av framtida tunnelbanestationer i Stockholm kräver att man tar hänsyn till ett antal faktorer. Vissa av dessa faktorer studeras redan i dokumentet Gestaltningsprogrammet för tunnelbanan till Nacka – vilket är utgångspunkt för den föreliggande slutrapporten – medan andra successivt måste introduceras för att åstadkomma smartare lösningar i kommande tider.   Hur upplever en grupp av yrkesverksamma experter Stockholms tunnelbanestationer idag? Vilka är, enligt dessa experter, de rådande förhållandena som begränsar stationernas attraktivitet och, i så fall, vilka åtgärder kan främja denna attraktivitet i framtiden? Hur kan IKT-lösningar integreras i gestaltningen av moderna och attraktiva tunnelbanestationer för Stockholm i den närmaste framtiden?  Dessa är de centrala frågor som leder undersökning i föreliggande rapport, genom en litteraturstudie och elva semistrukturerade intervjuer.   Insamlingen av det studerade materialet tillsammans med analysresultaten ledde till följande påstående: för att uppnå attraktiva och moderna tunnelbanestationer bör ett presumtivt gestaltningsprogram inkludera alla begrepp som har undersökts i rapporten – dvs. attraktivitet, hållbarhet, tidstålighet, trygghet och tillgänglighet – med tillägg av konceptet "smarta anläggningar". Däremot bör dessa värdeord inte ses som fristående delar, utan som sammanbundna delar i ett helhetsperspektiv.   Tunnelbanesystemet i Stockholm bör säkerställa en rad åtgärder på kort och medellång sikt. Dessa åtgärder ska i sin tur vara grunden till kvalitetsprånget som krävs för att staden kan dra nytta av attraktivare tunnelbanestationer i det långa loppet. De föreslagna åtgärderna bör tillföra både konkreta men även potentiella lösningar för arkitekter och planerare; öka uppfattningen av framtida tunnelbanestationer som attraktiva och moderna samt gynna en hög grad av upplevelsevärde i tunnelbanestationsmiljön.   Däremot kvarstår mycket arbete, framfor allt vad det gäller tillämplighet att de föreslagna insatser samt andra lösningar som kan dyka upp under framtida studier, vilket i sin tur kommer att kräva en mer detaljerad analys framöver. Föreliggande rapport ska således fungera som ett underlag och en inspirationskälla för detta fortlöpande arbete. / The aim for this report is to propose potential strategies in order to develop more modern and attractive subway stations in the near future. The design of future subway stations in Stockholm requires a number of factors to be taken into account. Some of these factors are already under study in the Design program for the metro line to Nacka – which is the starting point for the present final report – while others must be gradually introduced when aiming for smarter solutions in the future.   How does a group of professional experts experience Stockholm's subway stations today? What, according to these experts, are the prevailing conditions that limit the attractiveness of these stations and, if so, what measures can promote this attractiveness in the future? How can ICT solutions be integrated into the design of modern and attractive subway stations for Stockholm in the near future? These are the essential questions to be answered by this report, using a literature survey and eleven semi-structured interviews.   The collection of studied material along with the analysis of the results led to the following statement: in order to achieve attractive and modern subway, a presumptive design program should include all the concepts studied in the report – i.e. attractiveness, durability, sustainability, security, and accessibility –, but not as standalone elements, but as interconnected components of a holistic perspective.   The underground system in Stockholm should ensure a range of measures in the short and medium term. These measures will in turn be the basis of the quality leap required for the city to take advantage of attractive metro stations in the long run. The proposed should bring forth both practical suggestions, but also potential solutions for architects and planners; increase the perception of future subway stations as attractive and modern as well as benefit a high level of experience value in the metro station environment.   However, there is much work that remains and that will require a more detailed analysis in the future, especially as regards the applicability of the proposed actions as well as other solutions that may emerge during the course of future studies. The current report should therefore serve as background material and inspiration for this ongoing work.

Det pågår en diskussion i branschen om huruvida upphandlingsplikt för kommunala anläggningar som regleras i exploateringsavtal föreligger. Plan och bygglagen möjliggör för kommuner att antingen ålägga exploatören ”att vidta” eller ”finansiera” de kommunala anläggningarna, dock utan att förtydliga förenligheten med upphandlingslagstiftningen. Studien når slutsatsen att kommunala anläggningar som regleras i exploateringsavtal är upphandlingspliktiga. De fyra kriterier som konstituerar ett kontrakt i LOU:s mening: skriftlighet, ekonomiska villkor, upphandlande myndighet och utförande av byggentreprenad, är alla uppfyllda. Att tillämpa LOU kan i sig inbegripa en samling problem. Kommunen och exploatören, som avser bebygga kvartersmarken i planområdet, har ett avtalsförhållande genom exploateringsavtalet som kan reglera finansiella åtaganden för exploatören. Detta kan i sin tur ge exploatören ett teoretiskt incitament att lämna lågt anbud i upphandlingen; exploatören ska genom exploateringsavtalet ändå stå för kostnaderna. Exploatören är också verksam inom avtalsområdet av den orsaken att exploatören redan äger marken. Utredningar kan ske löpande som en förberedelse inför exploateringen av marken. I lagen om offentlig upphandling regleras om en anbudssökande deltagit i förberedelserna, så kallat konsultjäv, som möjligen kan aktualiseras. Studien visar att de kommuner som medverkar i en enkätundersökning inte har ett enhetligt arbetssätt. Minst 28 procent av de totalt 120 kommunerna som deltar i enkätundersökningen, sedan 2015-01-01 har låtit exploatören utföra kommunala anläggningar i minst ett exploateringsavtal. Det framkommer i samband med en intervjuundersökning att en av tre intervjuade kommuner använder sig av ”frivillig” tillämpning av LOU, utan hänsyn till uppfattningen att upphandlingslagstiftningen inte behöver tillämpas. Att LOU tillämpas, uppfyller istället syftet med att säkerställa bland annat vägar och gators kvalitet. De exploatörer som deltar i studien anger flera fördelar med att sköta utbyggnaden av allmän plats samordnat med utbyggnaden av kvartersmarken. Studiens enkät- och intervjuundersökning med kommuner vittnar om motsatsen, att exploatören som ålagts att finansiera kommunala anläggningar i exploateringsavtalet sällan inkommer med anbud i upphandlingen. De kommuner som deltar i studien upplever inte att konsultjäv eller regleringen av de finansiella frågorna redan i exploateringsavtalet, som föregår upphandlingen, vållar praktiska problem. De konstaterar förvisso att de fortfarande kan vara teoretiska problem. Studien visar vidare att det finns en skillnad i synsätt kring LOU beroende av yrkeskategori. Juristerna bedöms vara mer teoretiska i sitt synsätt och menar i huvudsak att LOU bör tillämpas. Exploateringsingenjörerna förefaller däremot vara mer praktiska i sitt synsätt, och vill låta exploatörerna bygga ut de kommunala anläggningarna som efter färdigställandet lämnas över till kommunen. / There is an ongoing discussion within the industry whether public procurement should be applied or not regarding municipality facilities that are regulated in development agreements. The law render for the municipality to either enjoin the developer “to institute” or “to finance”, however it is without clarification regarding the compatibility with the public procurement legislation. The study reaches the conclusion that public facilities that are regulated in the development agreements are subject to public procurement. The four criteria’s that constitutes a contract within the Swedish Act on Public Contracts (LOU) are all fulfilled. The municipals does not see consultant disqualification or regulation of the financial questions, that already is in the development agreement that proceed the procurement, causes any practical problems. It’s established that it could still be a theoretical issue. Applying the law of public procurement may come with complex problems. The municipality or the developer that has intention to build on the development area, have in an agreement through the development agreement that can regulate financial obligations for the developer. This will in theory give the developer incentive to come with an offer in the procurement that is not dependent on the actual costs; the developer should either way pay through the development agreement. The developer whom also is operative within the development agreements area who per say already is the land owner. Investigations, such as for example geotechnical investigations can continuously be done as a preparation for the development to come on the land. The law of public procurement regulates prior involvement of candidates or tenderers, so called consultant disqualification, which might be actualized. The study shows that the municipals that have partaken in the study do not have a unified way of working. Since 2015-01-01 at least 28 % of the 120 responding municipals let the developer execute the development of the municipal facilities in at least one development agreement. Another result that emerged is that in one of the three interviewed municipals there is a “voluntary” enforcement of the Swedish Act on Public Contracts (LOU), in spite of the opinion that the law of procurement should not be used. The use of LOU instead fulfills the purpose of securing the quality of roads and pavements. The developers that has partaken in the study state that there are several advantages with being the developer of the public areas coordinated with expansion of the land. The study’s survey and interviews with municipals show the opposite, that the developer whom has been enjoined to finance public facilities in the development agreement rarely participates as a tender in the procurement.The municipals does not see consultant disqualification or regulation of the financial questions, that already is in the development agreement that proceed the procurement, causes any practical problems. It’s established that it could still be a theoretical issue.It has also come to light that there is a different approach depending on work categories. Legal experts are described as the theorists and think that LOU should be used. The development engineers are on the other hand seen as the practitioners and they want the developer to have the opportunity to build the municipals facilities and then after they are finished is handed over to the municipal.

Due to climate change, water resources’ scarcity and distribution variability have generated a growing interest in sustainable water management in recent years. In addition, the growing interest in implementing nature-based solutions for urban resilience leads to the development of decentralized water supply systems such as rainwater harvesting systems (RWHS) as a complementary resource to conventional centralized water supply systems. The study is motivated by the climatic risks that the city of Madrid is subject to face in the upcoming years such as pronounced summer droughts and urban heat waves, leading to the reduction of water resources availability. This study aims to use Multi-criteria decision analysis and Geographic Information systems as tools for locating optimal space for the installation of pond harvesting systems (PHS) in Madrid for water recollection for non-potable purposes in the city. Attaining this aim, two objectives were set. Firstly, to evaluate and select the most relevant criteria for the installation of PHS and secondly, to generate a map of the most suitable locations for installation of PHS in the city of Madrid through a proposed GIS-MCDA methodology and a complimentary evaluation for each possible solution, to obtain a global vision of the applicability of PHS in Madrid. Through the first objective, several criteria were set for PHS installation, namely: distance to the river, rainfall, slope, soil characteristics, and land use. These criteria were applied to Madrid through a GIS-MCDA methodology, using these two tools’ synergy to obtain a suitability map for PHS installation. Two criteria weightings will be performed to evaluate the model’s robustness by modifying the criteria’ weights resulting in two different suitability scenarios. The discussion will analyze the results obtained considering the two scenarios and propose the most suitable location clusters identified. Finally, the conclusion will reflect the study’s most important findings and open the door to further research on the topic, such as the design, operation infrastructure, drainage logistics distribution, and other modifications in Madrid’s current water management system. / Som en konsekvens av den pågående klimatförändringen och dess inverkan i distributionen av vattenresurser har det skapats ett växande intresse för en hållbar vattenförvaltning de senaste åren. Detta växande intresse leder till implementationen av naturbaserade lösningar för urban resiliens och till en utveckling av decentraliserade vattenförsörjningssystem som regnvattenuppsamling (RWHS) som en komplementerande resurs till konventionella centraliserade vattenförsörjningssystem. Huvudsyftetmed denna studie är att täcka forskningsklyftan och att genom användning av verktyg som multikriterieanalys och geografiskt informationssystem (GIS) lokalisera en optimal plats för installation av dammar för regnvattenupptagning som del av stadsplanering för att skapa en hållbar vattenförvaltning i staden. För att uppnå detta, sattes två mål. Det ena var att utvärdera och välja de mest relevanta kriterierna för installation av dammuppsamlingssystem (PHS), det andra målet var att generera en karta över de lämpligaste platserna för installation av PHS i Madrid (Spanien) genom en föreslagen GIS-MCDA-metod och en kompletterande utvärdering för varje möjligt resultat i syfte att få en global vision av tillämpligheten av PHS i Madrid. De främsta kriterierna som utsågs för att göra utvärderingen av uppsamlingssystems installationen var: avstånd till f loden, nederbörd, sluttning, markegenskaper och markanvändning. Dessa kriterier tillämpades genom en GIS-MCDA-metodik, och med hjälp av dessa verktygs synergi erhölls en lämplighetskarta för PHS-installationer. Två kriterie viktningar kommer att utföras för att utvärdera modellens robusthet och vilket även kommer att resultera i två olika lämplighetsscenarier. Diskussionen kommer bestå av en analys av resultaten med hänsyn till de två scenarierna, och föreslå de två lämpligaste lokaliseringsklustren som identifierats. Slutligen kommer slutsatsen att återspegla studiens viktigaste resultat och öppna dörren för ytterligare forskning i ämnet, såsom design, driftinfrastruktur, dräneringslogistikdistribution och andra modifieringar i Madrids nuvarande vattenledningssystem.