Till följd av ett förändrat klimat stiger havsnivåerna och extrema väderhändelser blir allt vanligare, vilket i sin tur kommer innebära en ökad översvämningsrisk. Anpassningsarbetet sker huvudsakligen på lokal nivå, då nationell styrning saknas och kommunerna själv planerar sin mark i översiktsplaner och har kommunalt självstyre. Avsaknad av nationella strategier och finansiering gör att kommunens egen kapacitet anses vara avgörande för klimatanpassningen på lokal nivå. Kommunens förmåga att klimatanpassa anses utgöras av den egna anpassningskapaciteten som är bestående och avgörs av lokala tillgängliga faktorer i form av; kunskap och medvetenhet, politiskt engagemang, socialt och humant kapital, samt ekonomiska resurser. Syftet med studien är att undersöka hur Malmö kommuns anpassningsarbete kring översvämningar som orsakas av en höjning av havsnivån och extremväder ser ut för framtiden. Studien bygger på en fallstudie över Malmö kommuns klimatanpssningsarbete i översvämningsfrågan. Det har gjorts en kartläggning över riskerna med dessa effekter av ett förändrat klimat och hur kommunen skall arbeta mot dessa risker. Samt vilka svårigheter och behov som finns för anpassningsarbetet. Begreppen anpassningskapacitet och resiliens har använts för att analysera och föra en diskussion kring Malmös klimatanpssningsarbete. Studien visar att anpassning lokalt har svårigheter och utmaningar som rör kommunen inom sitt klimatarbete. Att klimatanpassa är till stor del en prioriteringsfråga, en ekonomisk fråga och en ansvarsfråga inom kommunen med avvägningar som måste göras mellan lokala målsättningar samt med nationella intressen. Malmö kommun ser svårigheter med att kunna anpassa till ett förändrat klimat då finansiering saknas och att det sker interna intressekonflikter mellan kommunens förvaltningar. Osäkra prognoser som sträcker sig över lång tid samt kunskapsluckor har gjort att skyfall och nederbörd är prioriterat i Malmös klimatarbete idag. Studien visar ett antal förbättringsförslag som kommunen samt nationella myndigheter kan arbeta med som kan utveckla anpassningsarbetet. Roller, ansvar och finansiering måste klargöras. Vägledning och stöd från myndigheter måste vara tydligare och stötta den lokala anpassningen i form av förbättring av den nuvarande lagstiftningen och att klyftan mellan nationell och lokal nivå minskar. Kommunen ser behovet av samsyn och att lokala aktörer involveras för att förbättra anpassningen. Kompetenshöjning och samlande av kommunens egen kunskap samt information till samhällets övriga aktörer anses vara ett sätt att få ett mer effektivt klimatanpassningsarbete och därmed höja den egna anpassningskapaciteten. / As a result of climate change rising sea levels and extreme weather events are becoming more common, which in turn will mean an increased flood risk. Customization work takes place mainly at local level, in which national governance is lacking and municipalities have planned their land in master plans and local self-government. Lack of national strategies and financing will allow the municipality's own capacity is considered to be crucial for climate change adaptation at the local level. The municipality's ability to adjust the climate is considered to be their own adaptive capacity that is enduring and is determined by local factors available in the form of; knowledge and awareness, political participation, social and human capital, and financial resources. The purpose of the study is to investigate the Malmö municipality adaptation efforts around the flooding caused by sea level rise and extreme weather looks to the future. The study is based on a case study of Malmö municipality klimatanpssningsarbete in flood issue. It has made a survey of the risks associated with these effects of a changing climate and how the municipality should work against these risks. As well as the difficulties and needs for adaptation work. The concepts of adaptive capacity and resilience has been used to analyze and exchange views on Malmö's klimatanpssningsarbete. The study shows that adaptation locally difficulties and challenges related to the municipality in its climate. Climate adaptation is largely a priority issue, an economic issue and a liability in the municipality with the trade-offs that must be made between local objectives and national interests. Malmö sees difficulties to adapt to a changing climate when funding is available and that there is internal conflict of interest between municipal administrations. Uncertain forecasts that extend over a long period of time and knowledge gaps have been made to downpour and the rain are given priority in Malmö's climate work today. The study shows a number of suggested improvements as the municipality and the national authorities can work with who can develop adaptation measures. Roles, responsibilities and funding must be clarified. Guidance and support from the authorities must be clearer and support local adaptation in the form of improvement of the current legislation, and that the gap between the national and local level decreases. The municipality sees the need for consensus and local stakeholders involved in order to improve the alignment. Capacity building and unifying of the municipality's own knowledge and information to society's other players are considered to be a way to get a more effective climate adaptation work and thus increase their adaptive capacity.

This thesis analyses how societal adaptation processes in public and private sectors at the regional to local level in Sweden are enacted. The thesis pays particular attention to critical factors that constrain or enable adaptation by focussing on: who are the stakeholders, how do different stakeholders perceive their capacity to adapt, and the role of stakeholder interaction in facilitating adaptation processes A combination of two analytical perspectives is used where one is based on key concepts within adaptation literature, and the other draws on boundary crossing and transdisciplinary knowledge production (stakeholders, adaptive capacity, and science-based stakeholder dialogues). The study is conducted within the scope of two overall case studies of local adaptation processes within an urban region, and a land-use based sector, the private forestry sector. The cases are setting the scene for the collection of empirical material which is achieved through qualitative methods, primarily focus groups discussions with local and regional, public and private stakeholders with an interest in, and responsibility for adaptation. The focus groups meetings are organized as a series of meetings to which different participatory techniques are applied. The study also builds on a comprehensive stakeholder mapping. First, the results suggest a systematic method for identifying stakeholders in adaptation research, policy, and planning applicable in both sectors and regions that combines top-down knowledge with experience and knowledge based on bottom-up processes. Second, the analysis of perceived adaptive capacities reveal several facilitating and constraining factors that relates both to the characteristics of climate risks, experience of climate variability and extreme weather events, and responsibility- and decision-making structures. Third, the analysis of the interaction between local experts and scientists show that there is potential for the boundary spanning function of science-based stakeholder dialogues in facilitating adaptation through stimulating questions and sharing different knowledge bases and experiences among the participants. However further attention needs to be taken to the institutional environment and the role of so called anchoring devices that help local experts to contextualise, discus and thus anchor scientific knowledge in their own decision-making context. In conclusion, there are both commonalities between adaptation processes in the two case studies and some marked differences, e.g., regarding the concept of adaptation, what type of adaptation actions that are identified, the perceived opportunities for adaptation and degree of complexity. / Denna avhandling analyserar hur klimatanpassningsprocesser inom privata och offentliga sektorer på regional till lokal nivå i Sverige initieras, utvecklas och genomförs. Avhandlingen ägnar särskild uppmärksamhet åt identifiering av vilka intressenter (”stakeholders”) som är involverade i att underlätta och genomföra anpassning, uppfattningar om anpassningsförmåga samt vilken roll interaktion mellan olika intressenter kan ha för att underlätta anpassning. En kombination av två analytiska perspektiv används som bygger på tidigare forskning om klimatanpassningsprocesser samt transdisciplinär kunskapsproduktion. Studien genomförs inom ramen för två övergripande fallstudier av anpassningsprocesser i en urban region samt den privata skogssektorn. Fallstudierna utgör grunden för insamlingen av det empiriska materialet som bygger på kvalitativa metoder. Den främsta metoden är fokusgruppsdiskussioner med lokala och regionala, privata och offentliga aktörer med intresse av, eller ansvar för klimatanpassning. Fokusgrupperna organiseras som en serie möten där olika deltagandetekniker tillämpas. Studien bygger också på en omfattande intressentkartläggning. I avhandlingen utvecklas och ges förslag på en stegvis metod för att identifiera intressenter för anpassningsprocesser som kan användas inom forskning och praktik. Studien analyserar också hur olika intressentgrupper upplever förmågan att hantera klimatförändringar. Ett antal möjliggörande och begränsande faktorer identifieras så som karaktären på de upplevda klimatriskerna, erfarenhet av klimatvariationer och extrema väderhändelser, samt ansvar- och beslutsstrukturer. Slutligen, analyseras om och i så fall hur interaktionen mellan lokala experter och forskare som deltar i intressantdialoger (”science-based stakeholder dialogues”) kan underlätta anpassning. Resultaten visar att det finns potential genom att deltagarna ges möjlighet att ställa frågor tillvarandra och dela med sig av sina olika kunskapsbaser och erfarenheter, samt utforska olika anpassningsalternativ. Däremot behövs vidare studier för att undersöka betydelsen av det institutionella sammanhanget samt hur olika verktyg (”anchoring devices”) kan bidra när det gäller att förankra och omsätta kunskap om klimatförändringar i olika beslutskontexter. Avslutningsvis visar denna studie på att det finns både likheter och skillnader i hur anpassningsprocesser kommer till uttryck bland de olika aktörsgrupperna inom fallstudierna, t.ex. när det gäller hur begreppet anpassning används, vilken typ av anpassning som identifieras, upplevda möjligheter för anpassning samt graden av komplexitet.